slackern skrev:

Adira skrev:

slackern skrev:
Det känns snarare som en metaforer för vem som får doppa.

Här får man lära sig nya slang hela tiden.

Det bör påpekas att jag inte stödjer teorin om "bad boys",sjölejon och att doppa.

Det bör påpekas att jag aldrig förstod vad det var för en teori till att börja med.

Adira skrev:

slackern skrev:

Adira skrev:Här får man lära sig nya slang hela tiden.

Det bör påpekas att jag inte stödjer teorin om "bad boys",sjölejon och att doppa.

Det bör påpekas att jag aldrig förstod vad det var för en teori till att börja med.

Att "bad boys" och stora starka sjölejon får alla tjejerna/honorna.

slackern skrev:

Adira skrev:

slackern skrev:
Det bör påpekas att jag inte stödjer teorin om "bad boys",sjölejon och att doppa.

Det bör påpekas att jag aldrig förstod vad det var för en teori till att börja med.

Att "bad boys" och stora starka sjölejon får alla tjejerna/honorna.

Aha det förstod jag ändå. Nä, visst, det låter som vad en man skulle tänka när han känner sig ensam. (Styrka är iofs något väldigt attraktivt tycker jag, men här ska understrykas att definitionen för vad "styrka" innebär är ytterst subjektiv.)

Adira skrev:

slackern skrev:

Adira skrev:Det bör påpekas att jag aldrig förstod vad det var för en teori till att börja med.

Att "bad boys" och stora starka sjölejon får alla tjejerna/honorna.

Aha det förstod jag ändå. Nä, visst, det låter som vad en man skulle tänka när han känner sig ensam. (Styrka är iofs något väldigt attraktivt tycker jag, men här ska understrykas att definitionen för vad "styrka" innebär är ytterst subjektiv.)

Jag tror jag förstår vad du menar, som typ själslig styrka, trygghet, mognad och självförtroende typ?

slackern skrev:

Adira skrev:

slackern skrev:
Att "bad boys" och stora starka sjölejon får alla tjejerna/honorna.

Aha det förstod jag ändå. Nä, visst, det låter som vad en man skulle tänka när han känner sig ensam. (Styrka är iofs något väldigt attraktivt tycker jag, men här ska understrykas att definitionen för vad "styrka" innebär är ytterst subjektiv.)

Jag tror jag förstår vad du menar, som typ själslig styrka, trygghet, mognad och självförtroende typ?

Bland annat. Framförallt självbekräftelse.

Adira skrev:

slackern skrev:

Adira skrev: Aha det förstod jag ändå. Nä, visst, det låter som vad en man skulle tänka när han känner sig ensam. (Styrka är iofs något väldigt attraktivt tycker jag, men här ska understrykas att definitionen för vad "styrka" innebär är ytterst subjektiv.)

Jag tror jag förstår vad du menar, som typ själslig styrka, trygghet, mognad och självförtroende typ?

Bland annat. Framförallt självbekräftelse.

Det låter vettigt.

Adira skrev:Aha det förstod jag ändå. Nä, visst, det låter som vad en man skulle tänka när han känner sig ensam. (Styrka är iofs något väldigt attraktivt tycker jag, men här ska understrykas att definitionen för vad "styrka" innebär är ytterst subjektiv.)

Skulle påstå att du missuppfattade min referens till ``styrka´´, jag vill minas att min diskussion till stor del riktades till vilka som borde vara de som ``tävlar om partner´´, men jag kom till insikten att människan är historiskt sett hyfsat monogam, så mitt påstående fallerade redan innan första tanken.

Men jag erkänner ensamhet och frustration, men det beror inte så mycket på styrka, det beror snarare på social oförståelse och en inställning som gränsar till misantropi.

slackern skrev: Jag tror jag förstår vad du menar, som typ själslig styrka, trygghet, mognad och självförtroende typ?

Mycket vettiga definitioner av ``styrka´´
Speciellt den själsliga tryggheten, något jag skulle påstå att jag saknar i min sökarpersonlighet, och ADD, fast jag infinner mig i mina stunder även i denna ``trygghet´´, men den är ovanlig, och när jag känner den så vill jag bara stanna och njuta av den, klinga mig vid den och identifiera var den kommer ifrån, jag blir som uppe i min egna bubbla. Antar att det är något jag söker efter, men aldrig lär uppnå, jag kommer alltid bli rastlös och söka mig till nästa nivå, ``vart kan jag ta mig ifrån där jag är?´´

Adira skrev: Bland annat. Framförallt självbekräftelse.

Så du menar att kvinnor finner narcissism som attraktivt? Måste erkänna att det skulle förklara en del av min upplevelse, när jag stör mig på hur killar som bara tallar om sig själva får alla tjejer, även om det inte är något intressant liv de levt, så är det någon förtrollning som håller de ifrån att inse det.
Eller menar du att en inre självbekräftelse inte nödvändigt behöver leda till självcentrering och narcissism?
Skulle gärna diskutera vidare kring detta
För, kritiserar man aldrig sig själv förbättrar man ju aldrig sig själv?


Slutligen vill jag förklara mina tidigare offensiva påståenden:
Jag misstänker att min metafor var en undermedveten provokation för att väcka en diskussion.
Jag borde ibland lyssna mindre på min intuition. Speciellt när den i min hjärna låter vettig

Men, jag misstänker även att hela min jämförelse grundar sig i Futurama avsnittet ``Naturama´´ ifrån 2012.
Där den stora feta alfa-tjuren får sitt ``harem´´, men så finns det de honor som inte faller för den generella ``skönhetsidealen´´.
Och att dessa dras till ``smyghanarna´´.

Men som sagt, Jag har aldrig kommit med någon TEORI, snarare en begränsad hypotes som baseras på metaforer.

Självförtroende, man kan prata om vad som helst bara man har självförtroende, ögonkontakt, och engagemang i saken.
Empati och spegelneuroner fixar biffen. Jag har lyckats med att få kvinnor intresserade av mig bara genom att berätta ingående om varför jag inte vill ha en relation(i det fallet en psykologstuderande).

Khunark skrev:Självförtroende, man kan prata om vad som helst bara man har självförtroende, ögonkontakt, och engagemang i saken.
Empati och spegelneuroner fixar biffen. Jag har lyckats med att få kvinnor intresserade av mig bara genom att berätta ingående om varför jag inte vill ha en relation(i det fallet en psykologstuderande).

Hur kommer det sig då att jag upplever mig utstött var gång jag pratar om nått som intresserar ``engagerar´´ mig?

Visst det kan kanske delvis förklaras med ``attityd´´, men oftare känns det som att folk helt enkelt inte har något att komma med i någon diskussion.
Folk verkar i min ålder inte inneha förmågan att vara medverkande i en diskussion, eller dialog.
De bara tar och håller med den åsikt som förs fram utav resten av gruppen, för i majoriteten av fallen så sitter svaga människor i en ``kompisgrupp´´, (hur mycket de är ``kompisar´´ när de förhindrar den individuella utvecklingen är en diskussion för en annan dag).

Jag tror ärligen inte att du menar självförtroende, du menar självkänsla. Jag tror att jag kan klara vad som. Jag har inställningen att jag klarar av exact vad som om jag bara har en anledning att göra det.

Min självkänsla däremot, den är sjukt varierande.

Det är uppenbart att jag måste skaffa mig en positivare verklighetsbild, där människor faktiskt har förmågan att vara intelligenta. Något jag skulle uppskatta om ni har råd för.

När jag talade med henne, då hade jag raka motsatsen till självkänsla, jag mådde kasst. Hela grejen handlade om varför jag inte kände att jag hade något att erbjuda.
Men det kan överlämnas med självförtroende.
Sedan hade jag nog noll ögonkontakt då, när jag tänker efter. Det har jag nog aldrig... Det jag syftade på med det det var mer liksom en ömsesidig koppling eller ömsesidig uppmärksamhet. Det behövs inte ögonkontakt för.

Men hur som, det beror ju på personen man talar med också, gemensam nämnare jag märkt är att de som har svajig självkänsla och inte utstrålar trygghet, de som har ett närhetsbehov, de kan råka utveckla närhetskänslor. Det har alltid inträffat i de lägen då jag inte orkat eller velat ha en relation...


Angående att prata om någonting man gillar, det kan inte vara en monolog. Att hålla fast vid ett ämne som den andra visar uppenbart ointresse av är bara ett dåligt drag. Att vara uppmärksam och flexibel och att kunna tala om vad som helst med engagemang, det är det som jag syftade på. Man väljer inte vad man ska samtala om i ett samtal, de bara händer.

Att själv välja ett spår eller att sitta helt tyst är båda de värsta dragen man kan göra. Det handlar om att vara spontan och köra med det som visar sig fungera. Är man inte spontan av någon anledning, behöver man arbeta bort de hindren. Folk kommer inte att se en som en levande människa om de inte har någon anledning till det.

Adira skrev: Bland annat. Framförallt självbekräftelse.

Livet4Life skrev:Så du menar att kvinnor finner narcissism som attraktivt? Måste erkänna att det skulle förklara en del av min upplevelse, när jag stör mig på hur killar som bara tallar om sig själva får alla tjejer, även om det inte är något intressant liv de levt, så är det någon förtrollning som håller de ifrån att inse det.
Eller menar du att en inre självbekräftelse inte nödvändigt behöver leda till självcentrering och narcissism?
Skulle gärna diskutera vidare kring detta
För, kritiserar man aldrig sig själv förbättrar man ju aldrig sig själv?

Du antar att självbekräftelse betyder narcissism, men det stämmer inte. Du drar paralleller till alla de begrepp som har med "ego" att göra, men självbekräftelse betyder bara bokstavligen att man kan finna bekräftelse hos sig själv - man känner inte att man hela tiden behöver söka bekräftelse från andra.
Den typen av killar du refererar till, som "förtrollar" andra med en massa skryt om vad de gjort (och antagligen många saker de inte gjort), har inte den styrkan jag kallar självbekräftelse. Snarare tvärtom. De killarna, och tjejerna som lyder dem, är väl praktexemplet på människor som inte har något att erbjuda inför sig själva - de finner bara mening i att spela en roll inför andra.

All självbekräftelse är "inre självbekräftelse", det finns inget som kan kallas "yttre" självbekräftelse. Och nej, det har som sagt inget med narcissism eller självcentrering att göra. Och det utesluter inte kritik av sig själv, tvärtom - om du har god självbekräftelse försöker du ju inte låtsas som om du inte har några brister.

Man kan skryta fritt om sina brister också, det funkar rätt okej det med.
De där trygga individerna som inte syns, de kan vara så trygga som de vill, och de blir missuppfattade och marginaliserade på samma sätt som de som är tysta för att de inte vågar annat.

Man behöver kunna lyssna och prata för att kunna bli uppskattad. Punkt.

Khunark skrev:

Angående att prata om någonting man gillar, det kan inte vara en monolog. Att hålla fast vid ett ämne som den andra visar uppenbart ointresse av är bara ett dåligt drag. Att vara uppmärksam och flexibel och att kunna tala om vad som helst med engagemang, det är det som jag syftade på. Man väljer inte vad man ska samtala om i ett samtal, de bara händer.

Att själv välja ett spår eller att sitta helt tyst är båda de värsta dragen man kan göra. Det handlar om att vara spontan och köra med det som visar sig fungera. Är man inte spontan av någon anledning, behöver man arbeta bort de hindren. Folk kommer inte att se en som en levande människa om de inte har någon anledning till det.

Jag upplever det snarare som att andra människor har brist på jusst ``uppmärksamhet, flexibilitet och spontanitet´´

Jag har förvisso bara när jag mår dåligt och inte har några mål eller framtidstro förmågan att verkligen slappna av och helt bry mig om andra,

Men, Jag antar att det hela handlar om att hitta individer som man klickar med.
Som man faktiskt finner en trygghet eller intelligent utbyte hos.

Det paradoxala är väl det att av de som gillat mig har beskrivit mig som ``omtänksam, intelligent, trygg, och ``trustworthy´´, medans av de som ogillat mig har sett mig som ``udda´´, vrickad, och andra synonymer på att vara för spontan.


Jag upplever det som att jag är ett offer (jag vet att det är en villfarelse) för folks trångsynthet, att de inte vill ha med någon som tänker annorlunda att göra.
Jag känner detta för att de jag trivts bäst med är de som anammar det ``udda´´, de känner som mig att det mest udda är att vara ``normal´´.

Adira skrev: Du antar att självbekräftelse betyder narcissism, men det stämmer inte. Du drar paralleller till alla de begrepp som har med "ego" att göra, men självbekräftelse betyder bara bokstavligen att man kan finna bekräftelse hos sig själv - man känner inte att man hela tiden behöver söka bekräftelse från andra.
Den typen av killar du refererar till, som "förtrollar" andra med en massa skryt om vad de gjort (och antagligen många saker de inte gjort), har inte den styrkan jag kallar självbekräftelse. Snarare tvärtom. De killarna, och tjejerna som lyder dem, är väl praktexemplet på människor som inte har något att erbjuda inför sig själva - de finner bara mening i att spela en roll inför andra.

All självbekräftelse är "inre självbekräftelse", det finns inget som kan kallas "yttre" självbekräftelse. Och nej, det har som sagt inget med narcissism eller självcentrering att göra. Och det utesluter inte kritik av sig själv, tvärtom - om du har god självbekräftelse försöker du ju inte låtsas som om du inte har några brister.

Tack för förklaringen

Jag söker nog denna självbekräftelse, och jag finner den alltid i att söka bekräftelse, eller förståelse hos andra, men bara få avvisningar, eller ibland även bekräftelse, och känna att det inte betyder någonting för mig.

Och att jag då destruktivt beslutar att de förstår inte mig, så det finns ingen vits i att anstränga sig för att försöka tillfredsställa deras behov.
Men, jag arbetar ärligen med denna inställning, att försöka stödja alla runt mig, försöka se deras styrkor och ge dem komplimanger, få fram deras styrkor och få de att blomma ut.

Khunark skrev:Självförtroende, man kan prata om vad som helst bara man har självförtroende, ögonkontakt, och engagemang i saken.
Empati och spegelneuroner fixar biffen. Jag har lyckats med att få kvinnor intresserade av mig bara genom att berätta ingående om varför jag inte vill ha en relation(i det fallet en psykologstuderande).

Blev den långvarig relation med den psykologstuderande?

Khunark skrev:Man kan skryta fritt om sina brister också, det funkar rätt okej det med.
De där trygga individerna som inte syns, de kan vara så trygga som de vill, och de blir missuppfattade och marginaliserade på samma sätt som de som är tysta för att de inte vågar annat.

Man behöver kunna lyssna och prata för att kunna bli uppskattad. Punkt.

Det jag skrev var helt enkelt ett svar till Livet4Life som undrade vad själva begreppet "självbekräftelse" betyder, efter att jag skrivit att jag personligen tycker självbekräftelse är attraktivt.
Det var inte menat som ett inlägg i er parallella debatt om vad majoriteten av befolkningen uppskattar i allmänhet eller hur man lyckas "få till det" med kvinnor.
Bara så att det inte blev något missförstånd. Punkt.

Adira skrev:Det var inte menat som ett inlägg i er parallella debatt om vad majoriteten av befolkningen uppskattar i allmänhet eller hur man lyckas "få till det" med kvinnor.
Bara så att det inte blev något missförstånd. Punkt.

Varför dra det så krasst? Jag ser ner på begreppet ``att få till det´´ med kvinnor, iallfall i den bemärkelsen som du använde det i.

Det jag snarare söker är ett sätt att få folk som man kan lita på att förstå hur man tar vara på min personlighet på något viss.

Livet4Life skrev:

Adira skrev:Det var inte menat som ett inlägg i er parallella debatt om vad majoriteten av befolkningen uppskattar i allmänhet eller hur man lyckas "få till det" med kvinnor.
Bara så att det inte blev något missförstånd. Punkt.

Varför dra det så krasst? Jag ser ner på begreppet ``att få till det´´ med kvinnor, iallfall i den bemärkelsen som du använde det i.

Ähe dom flesta mår bra utav "att få till det" ibland.

slackern skrev:

Livet4Life skrev:

Adira skrev:Det var inte menat som ett inlägg i er parallella debatt om vad majoriteten av befolkningen uppskattar i allmänhet eller hur man lyckas "få till det" med kvinnor.
Bara så att det inte blev något missförstånd. Punkt.

Varför dra det så krasst? Jag ser ner på begreppet ``att få till det´´ med kvinnor, iallfall i den bemärkelsen som du använde det i.

Ähe dom flesta mår bra utav "att få till det" ibland.

Hahaha. Nej, jag menade inte att få ligga specifikt, men det framstod nog som någon "dold" mening när jag skrev med citationstecken. Jag menade helt enkelt att få kontakt med kvinnor, bli uppmärksammad.
Och som sagt, jag påstod aldrig att många kvinnor faller för den lugna, tysta, självbekräftande typen. Många kvinnor är ju dumma.

Adira skrev:

slackern skrev:

Livet4Life skrev:
Varför dra det så krasst? Jag ser ner på begreppet ``att få till det´´ med kvinnor, iallfall i den bemärkelsen som du använde det i.

Ähe dom flesta mår bra utav "att få till det" ibland.

Hahaha. Nej, jag menade inte att få ligga specifikt, men det framstod nog som någon "dold" mening när jag skrev med citationstecken. Jag menade helt enkelt att få kontakt med kvinnor, bli uppmärksammad.
Och som sagt, jag påstod aldrig att många kvinnor faller för den lugna, tysta, självbekräftande typen. Många kvinnor är ju dumma.

Ingen fara jag tolkar det också som bägge, för om man har en partner har man ju "fått till" det med utan att för den skull ligga hela tiden, jag kan tolka ordet som att man klickar med varandra.

Själv tror jag att vissa kvinnor kan "uppskatta" den mystiska typen eller alla kvinnor har ju sin egen smak utav vad dom attraheras utav, i skolåldern kanske dom flesta faller för grupptryck vilken typ man ska gilla men det verkar utvecklas med åren.

slackern skrev:Själv tror jag att vissa kvinnor kan "uppskatta" den mystiska typen eller alla kvinnor har ju sin egen smak utav vad dom attraheras utav, i skolåldern kanske dom flesta faller för grupptryck vilken typ man ska gilla men det verkar utvecklas med åren.

Ett sådant självklart faktum, och samtidigt något mänskligheten tycks vara i behov av att upprepa för sig själva om och om igen.

Adira skrev:

slackern skrev:Själv tror jag att vissa kvinnor kan "uppskatta" den mystiska typen eller alla kvinnor har ju sin egen smak utav vad dom attraheras utav, i skolåldern kanske dom flesta faller för grupptryck vilken typ man ska gilla men det verkar utvecklas med åren.

Ett sådant självklart faktum, och samtidigt något mänskligheten tycks vara i behov av att upprepa för sig själva om och om igen.

Som sagt smaken är som baken.

Själv är jag varken mystisk eller bad boy och det verkar fungera alldeles utmärkt.

vofff skrev:En positivitet ur oss alla män är att vi förblir ändå snygga, jämfört med kvinnor. Kolla på Brad Pitt, Dolph Lundgren och alla dom äldre?

Yngre kvinnor kommer alltid jaga efter äldre män, för att de har mycket kunskap och mognare attityd. Jag tycker 40+ är en bra ålder till mognad stadie där vi är mycket attraktivare än kvinnor.

Jag tycker inte man ska oroa sig för man aldrig ska få en kvinna, däremot så är kvinnor mer oroligare än män för att de vet att ju äldre dom blir desto mindre attraherad blir dom o mindre chans att få en man om inte dom är naturlig snygga. (Inte Lill-babs)

Jag hoppas jag inte förolämpar er kvinnor men jag talar bara ur min erfarenhet. Rätta mig om jag har fel.

Om det nu anses snyggare med män som har mognad och rynkor i ansiktet än kvinnor som har det, och att kvinnor ska vara lena i huden för att anses attraktiva, om detta är någon universell sanning, då kan man väl lika gärna kasta sig på sophögen vid 35+. Medan män lämnar sina "gamla haggor" och flinar sig vidare i livet till unga tjejer, ska man som kvinna finna sig i att bli dumpad genom naturligt urval. Det är mao finare när erfarenheten lyser igenom på män än på kvinnor. Iaf mer sexuellt attraktivt. Patriarkalt trams, låter det som.

Vilken vettig människa som helst fattar ju att en människa blir attraktiv genom en hel del andra aspekter än en siffra på papperet. Det enda jag kan köpa är att den biologiska instinkten hos män vill producera nya avkommor och således blir de unga honorna satta på piedestal. Åtminstone tills parningsritualen är över.

vofff skrev:En positivitet ur oss alla män är att vi förblir ändå snygga, jämfört med kvinnor. Kolla på Brad Pitt, Dolph Lundgren och alla dom äldre?

Yngre kvinnor kommer alltid jaga efter äldre män, för att de har mycket kunskap och mognare attityd. Jag tycker 40+ är en bra ålder till mognad stadie där vi är mycket attraktivare än kvinnor.

Jag tycker inte man ska oroa sig för man aldrig ska få en kvinna, däremot så är kvinnor mer oroligare än män för att de vet att ju äldre dom blir desto mindre attraherad blir dom o mindre chans att få en man om inte dom är naturlig snygga. (Inte Lill-babs)

Jag hoppas jag inte förolämpar er kvinnor men jag talar bara ur min erfarenhet. Rätta mig om jag har fel.

Hahaha, jag tror jag pissar på mig av skratt. Du är en vis man, onekligen.