Tror det är jobbigast att vara ung och asperser nu, då samhället är så himla socialt. Vem sitter hemma i min ålder liksom? Inte många, tror att det faktumet gör oss unga med aspberegr idag väldigt ledsen och får dålig självbild. Men visst o, typ 30 år kanske allt är bra, men till vilket pris liksom?

BaraLillaJag skrev:Tror det är jobbigast att vara ung och asperser nu, då samhället är så himla socialt. Vem sitter hemma i min ålder liksom? Inte många, tror att det faktumet gör oss unga med aspberegr idag väldigt ledsen och får dålig självbild. Men visst o, typ 30 år kanske allt är bra, men till vilket pris liksom?

Det finns ju andra sysselsättningar du kan gå på, eller här i STHLM erbjuds det kurser och skapade verksamhet som sysselsättning ni kanske har något liknande där du bor?

slackern skrev:Det finns ju andra sysselsättningar du kan gå på, eller här i STHLM erbjuds det kurser och skapade verksamhet som sysselsättning ni kanske har något liknande där du bor?

Vet faktiskt inte. Dock så är det mycket skumt folk som kan dyka upp här i Östersund. Det känns som om många är typ missbrukare och umgås med konstiga människor om man har asperger här. Kan ha fel men så känns det.

BaraLillaJag skrev:

slackern skrev:Det finns ju andra sysselsättningar du kan gå på, eller här i STHLM erbjuds det kurser och skapade verksamhet som sysselsättning ni kanske har något liknande där du bor?

Vet faktiskt inte. Dock så är det mycket skumt folk som kan dyka upp här i Östersund. Det känns som om många är typ missbrukare och umgås med konstiga människor om man har asperger här. Kan ha fel men så känns det.

OK jag förstår vad du menar. Omkring missbrukare känner inte heller jag mig trygg kring.

Kan ju ha fel, men det känns också som att det inte finns lika mycket hjälp här då staden är mindre samt att det kanske inte finns så många med asperger här omkring (dessutom är många väldigt familjekära här uppe och på så sätt har ett stort nätverk med vänner omkring sig redan trots diagnos. Jag har ej familjen så nära och inga vänner heller. Har aldrig haft vänner i och för sig. De ställer till mycket besvär.)

..att vänner ställer till mycket besvär skriver jag under på. Nästan så att jag vill kopiera och skriva det i "du vet när du är en aspie när.."-tråden. Så träffande. Jag har enstaka vänner men känner mig periodvis osäker på om relationerna är värda all möda. Kanske borde jag söka mig till nya personer som kan ta mig precis exakt så som jag är. Jag är övertygad om att de finns. Sådana som inte orkar ses så där ofta som många gör alltså

Var vill du börja plugga matte? På distans? Eller behöver du flytta?

Flinta skrev:..att vänner ställer till mycket besvär skriver jag under på. Nästan så att jag vill kopiera och skriva det i "du vet när du är en aspie när.."-tråden. Så träffande. Jag har enstaka vänner men känner mig periodvis osäker på om relationerna är värda all möda. Kanske borde jag söka mig till nya personer som kan ta mig precis exakt så som jag är. Jag är övertygad om att de finns. Sådana som inte orkar ses så där ofta som många gör alltså

Kopiera det flinta, men om du vill eller måste underteckna att jag sagt det. Går med på det. Det är så det är att vara aspergare. På pricken. Vill hellre ha likasinnade vänner men vågar inte fråga, är rädd att det bara finns knäppisar här.
Jag vet ju inte om jag orkar träffa någon förrän samma dag, vilket ingen normal människa klara med. Alla ska ju bestämma möten flera veckor, månadernas allra helst år i förväg.
Ska plugga på distans, mot universitet som finns här i stan men orkar ej ha klasskompisar.

Eller så skriver jag det själv Flinta om du länkar till tråden.

Här kan du skriva ett inlägg:
post1383074.html?hilit=aspie#p1383074

Du får sluta kalla det att vara misslyckad.

Om man är "lyckad" eller inte, det bestämmer samhället och sånt sjitt går jag inte med på. De som jobbar på boendet (sådana brukar vara låginkomsttagare för de har inte hjärna till mer), de tycker säkert de är skitlyckade fast de gör ett dåligt jobb. Bara för att samhället klappar dem på huvet och säger "duuuuktig".

Det handlar helt enkelt om att inte bry sig om normerna, för de är sjuka.

Sedan om man är lycklig eller olycklig är en annan sak. Att vara olycklig hör till att vara människa. Så är det bara. Sedan får man försöka kämpa sig till den lyckan man kan få på sina egna villkor, och den lycka som man själv behöver.

Ingen MÅSTE gå på DV. Det finns andra sätt att skapa struktur. Hittar man ngt som är kul kan man gå en kurs i det eller nåt. T o m på små orter brukar det finnas bra kvällskurser.

Kiddie, tänk om det vore så lätt. Allt i mitt liv är en ända röra, nu väntar en depressions utbredning och sen kanske för bipolär/borderline. Välkommen till livet liksom..

Nä, det är inte så lätt. Men man måste komma ihåg att stå på sin egen sida.

BaraLillaJag skrev:Kiddie, tänk om det vore så lätt. Allt i mitt liv är en ända röra, nu väntar en depressions utbredning och sen kanske för bipolär/borderline. Välkommen till livet liksom..

Jag tycker jag får en depressions utbredning varje gång jag träffar psykiatrikern, som tur är har dom slutat att även utreda mig för bipolär nu det har dom uteslutit en gång för alla nu.

Det finns hopp att det blir lite bättre. Själv var jag helt misslyckat fram till 28År kanske. Nu är det lite bättre men många hinder kvar som förmodligen inte kommer gå att lösa helt pg.a Aspergern.

Från pizzaface, överviktig, superklen, väldigt tillbakadragen, noll självkänsla och säkerhet och inte kunna prata med motsatta könet för 5 öre. Rodnade stup i kvarten.
Bara haft praktik och DV fram till 30 typ sakta under låååååångt tid gått lite framåt iaf. Små steg varje år.

Dom flesta punkter ovan har jag lyckats gå framåt i, inte helt bra men känner mig mer säker i mig själv och så.

Största missnöjet är hur min hjärna funkar (eller inte funkar) när det kommer till det bl.a. det sociala, det så kommer typ vara omöjligt med flickvän.. 40 year old virgin är inte så långt kvar

Det bästa med att bli äldre är att man får mer självdistans.

BaraLillaJag skrev:

Flinta skrev:..att vänner ställer till mycket besvär skriver jag under på. Nästan så att jag vill kopiera och skriva det i "du vet när du är en aspie när.."-tråden. Så träffande. Jag har enstaka vänner men känner mig periodvis osäker på om relationerna är värda all möda. Kanske borde jag söka mig till nya personer som kan ta mig precis exakt så som jag är. Jag är övertygad om att de finns. Sådana som inte orkar ses så där ofta som många gör alltså

Kopiera det flinta, men om du vill eller måste underteckna att jag sagt det. Går med på det. Det är så det är att vara aspergare. På pricken. Vill hellre ha likasinnade vänner men vågar inte fråga, är rädd att det bara finns knäppisar här.
Jag vet ju inte om jag orkar träffa någon förrän samma dag, vilket ingen normal människa klara med. Alla ska ju bestämma möten flera veckor, månadernas allra helst år i förväg.
Ska plugga på distans, mot universitet som finns här i stan men orkar ej ha klasskompisar.

Vad är det för slags matematik du ska plugga? Låter intressant

Adira skrev:Vad är det för slags matematik du ska plugga? Låter intressant

En kurs på ett halv år. Matematik A heter det på MIUN (Mittuniversitetet) som jag ska plugga på.
Ska bli riktigt kul

BaraLillaJag skrev:

Adira skrev:Vad är det för slags matematik du ska plugga? Låter intressant

En kurs på ett halv år. Matematik A heter det på MIUN (Mittuniversitetet) som jag ska plugga på.
Ska bli riktigt kul

Hoppas det ger dig en mening i tillvaron.

TS, om man bara tycker synd om sig själv hela tiden, då får man räkna med att må dålig, tyvärr det är så det är det bara. Om man däremot tänker att även om det är skitjobbigt och knepigt emellanåt så går det mesta att lösa men man måste kunna tänka positivt!

Kan tillägga att jag talar av erfarenhet, för bara några år sedan rökte jag säkert 4 paket cigg i veckan och tyckte synd synd synd om mig själv, jag hade även under den här tiden ett ganska allvarligt alkoholmissbruk, vet du vad det hade för effekter? Människor orkade inte till slut inte med mig längre, och då ska det tilläggas att de flesta hade ett ENORMT tålamod. Numera är jag rökfri, dricker gärna öl fortfarande men sällan mer än kanske två gånger per varannan vecka och mår väldigt bra! Det första steget i rätt riktigt är att sluta självömka, man vinner absolut ingenting på det. Helt enkelt, kunde jag så kan du! Men du måste vilja på allvar också, du måste bestämma dig för hur du vill ha det, ingen annan kan göra det åt dig.

nano skrev:Jag trodde jag var lat tills jag gjorde ett hälsotest och de hittade att min sköldkörtel underproducerade och fick levaxin, sedan fick jag energi och ork, känner ingen ljuskänslighet längre heller, inte längre lika frusen.
Plötsligt fungerade hela min kropp bättre.

Oj! Finns det medicin mot för lite energi?! Det måste ju jag prova då. Jag är inte ljuskänslig, men alltid mer frusen än andra. Intressant. Men frusenhet eller låg energi är väl inte en del av diagnosen? Däremot har jag själv en teori om att vi autistiska ofta är väldigt trötta. Och känsliga för allt liksom.

Karamell skrev:Däremot har jag själv en teori om att vi autistiska ofta är väldigt trötta. Och känsliga för allt liksom.

Det där med känslighet om det har att göra med perception är ett utav kriterierna för autism men är inte ett obligatoriskt kriterium.

slackern skrev:Det där med känslighet om det har att göra med perception är ett utav kriterierna för autism men är inte ett obligatoriskt kriterium

Det borde vara ett kriterium, för nästan alla aspergerare är ju trötta och energilös/ordklös.

BaraLillaJag skrev:

slackern skrev:Det där med känslighet om det har att göra med perception är ett utav kriterierna för autism men är inte ett obligatoriskt kriterium

Det borde vara ett kriterium, för nästan alla aspergerare är ju trötta och energilös/ordklös.

Det kan man väl säga att det är i och med att det blir en funktionsnedsättning och det är ju ett kriterium som måste finnas med?

slackern skrev:

BaraLillaJag skrev:

slackern skrev:Det där med känslighet om det har att göra med perception är ett utav kriterierna för autism men är inte ett obligatoriskt kriterium

Det borde vara ett kriterium, för nästan alla aspergerare är ju trötta och energilös/ordklös.

Det kan man väl säga att det är i och med att det blir en funktionsnedsättning och det är ju ett kriterium som måste finnas med?

Jag har förbättrat en del genom kosten.