Men inför en provjury så diskuterar jurymedlemmarna om de gillar den kvinnliga åklagaren el inte (Marcia Clark). Nej, hon är en riktig bitch tycker man. Hon är bestämd och aggressiv i sin roll som åklagare. Hade säkert varit helt ok för en manlig åklagare. (Och hade hon varit mjuk och kvinnlig hade hon setts som svag och ineffektiv; en yrkeskvinna kan inte vinna hos sexister.) Marcia Clark hade också trott att svarta kvinnor skulle stå på offrets och åklagarens sida. Nicole Simpson hade blivit misshandlad i sitt äktenskap, och Marcia Clark hade åtalat många hustrumisshandlare. Men i stället beundrade kvinnorna Simpson; han var stilig och manlig tyckte de. (Ja, det var väl så många blev ihop med våldsamma män, tydligen gillade de sådana.) Nicole Simpson däremot såg de som en gold digger.

Sedan fokuserade media på Marcia Clarks frisyrer och kläder. Hon kallades nucka. Folk fick ringa och rösta vad de tyckte om henne, babe or bitch.

Försvaret bestod däremot av idel manliga advokater, så de slapp sådan personlig kritik. De var många (ett riktigat "dream team"), och leddes av den svarte Johnnie Cochran. Åklagarna var bara två och bägge vita. Därför beslöts att de skulle anlita även en svart medarbetare, Chris Darden. När den vite manlige åklagaren drabbades av en hjärtattack sjukskrevs han, och så vara de bara två igen. Chris Darden anklagades av svarta för att vara en "Uncle Tom" som hjälpte de vita att sätta en svart broder "in chains". Om Simpson var skyldig el inte verkade vara ointressant. Öht var den svarta rasismen iögonfallande. Johnnie Cochran hade sin strategi klar, han skulle inte motbevisa åklagarens bevis utan spela ut rasismkortet.

När Chris Darden ansökte hos domstolen att ordet "nigger" inte skulle få uttalas i domstolen, eftersom det har så stark laddning, då talade Cochran upprört om att det var att nedvärdera (de svarta i) juryn, som om de inte skulle kunna vara rationella och rättvisa bara för det ordets skull. Det kunde de inte, och det var Cochran väl medveten om.