Meskheti eller Meskhetian Turks kallas de på engelska; söker man på det får man upp information och bilder.

Hittar mest dystra saker som "ethnic conflict" om Meskheti på nätet. Inga bilder, däremot youtubeklipp med musik och dans:

Cornish people (korner?) är den senaste minoriteten i Storbritannien. Det är urinvånarna i Cornwall, grevskapet längst sydväst.

Sydsvenskan skrev:Erkännandet kommer efter flera års påtryckningar från bland annat Cornwalls självständighetsparti, Mebyon Kernow, och innebär att folket i Cornwall får samma status och rättigheter som skottar, irländare och walesare i Storbritannien.

– Det här är en stolt dag för Cornwall, sade Mebyon Kernows ordförande Dick Cole.

Mebyon Kernow vill att Cornwall ska få ett större oberoende, men går inte så långt att man helt vill bryta sig loss från Storbritannien. De trycker på att folket i Cornwall har ett kulturellt arv som skiljer sig från det engelska och att man har ett eget språk.

http://www.sydsvenskan.se/varlden/lang- ... itetsfolk/

Så här låter den inofficiella nationalsången, Bro Goth Agan Tasow (Mina fäders gamla land): https://www.youtube.com/watch?v=2YG4rmukKwg

En annan sång som används som nationalsång är Trelawny:


Det "egna språket", korniskan, hade redan dött ut, men nu har man återupplivat det.

Alien skrev:Cornish people (korner?) är den senaste minoriteten i Storbritannien. Det är urinvånarna i Cornwall, grevskapet längst sydväst.

Ingen som helst nyhet för mig, det är till och med ett väldigt gammalt existerade hertigdöme.

https://en.wikipedia.org/wiki/Duchy_of_Cornwall

Tahitierna, eller maohi, uppgår till ca. 178 100 personer som bor på Tahiti och närliggande öar i Franska Polynesien. De pratar tahitiska och franska. De flesta är kalvinister eller katoliker. Tahitierna tros ha anlänt till öarna i Franska Polynesien ca. 300 - 600 e.Kr. Många identifierar sig med en större polynesisk grupp, maohi, där även hawaiianer, rapa nui och maori ingår.
Tahitier är i regel långa, kraftiga och muskulösa. Många har kinesiskt och/eller franskt påbrå. Tahiti blev franskt 1842, men var då redan kristnat. Missionärer försökte utrota den polynesiska kulturen och förstörde gudabilder och marae (traditionella möteshus). De traditionella festerna, heiva, förbjöds p.g.a. frenetiskt trumspel och erotiskt höftvickande. Traditionerna återuppväcktes dock på 1900-talet.
Tahitierna erkänner ett tredje kön, mahu, vilka genetiskt är pojkar, men uppfostras som flickor. Mahu brukar arbeta på hotell och restauranger.
Blommor är viktiga inom tahitisk kultur. En kvinna kan med en tiareblomma bakom örat visa att hon har en käraste.
I det traditionella tahitisk samhället levde man av fiske samt odling av taro, jams och sötpotatis. Kläder gjorde man av bark. I dag importerar man många varor, vilket är väldigt dyrt. Dagens tahitier arbetar främst med kommersiellt fiske, odling av svarta pärlor samt inom turismen.
Fransmännen testade atombomber i Franska Polynesien ända fram till 1996. Nu får befolkningen kompensationspengar.

De ungefär 18 000 palauerna bor på ögruppen Palau i Mikronesien i Stilla Havet. De pratar främst palauanska (ett mikronesiskt språk) och engelska, men även bl.a. sonsorolesiska, tobi, angaur och japanska. Större delen av befolkningen är kristna, främst katoliker, medan en del tillhör den inhemska synkretistiska religionen modekngei (vars överstegud har det underbara namnet Ngirchomkuuk!)
Palau består av ca. 200 öar. Invånarna har ett blandat mikronesiskt, melanesiskt och malajiskt ursprung. Öarna blev spanska på 1500-talet, sedan tyska 1899, japanska 1914, amerikanska 1944 och först 1994 en egen självständig stat. I dag lever många palauer ganska västerländskt.

Chamorro (ca. 177 000 personer) är ursprungsbefolkning på Guam och Nordmarianerna i Mikronesien. De härstammar från indomalajer och polynesier. De talar ett austronesiskt språk, också kallat chamorro, med många inslag av spanska. Katolicism är den största religionen.
Magellan kom till nuv. Nordmarianerna 1521, kallade dem av någon anledning "Tjuvarnas öar" och lät bränna en by. Spanjorerna styrde över öarna 1668 - 1899. Krig och sjukdomar drabbade chamorro svårt.
Efter spanjorerna kom tyskar, japaner och slutligen amerikaner. Öarna är i dag amerikanskt territorium. Guam har en amerikansk militärbas och är ett mycket populärt resmål bland japaner. Stormarknader, Coca Cola och semesteranläggningar har nästan utplånat den ursprungliga kulturen. På de övriga Nordmarianerna har den dock klarat sig bättre.
Chamorros samhälle är matrilinjärt, dvs man räknar släktskap på mödernet. Respekt är mycket viktigt och man hade traditionellt tre samhällsklasser: Matua (adel), atchaot (halvadel) och mangatchang (ofrälse).
Förr levde chamorro främst av fiske och använde kanoter som kallades proa. Man praktiserade förfädersdyrkan, Taotaomona, och formade spjut av de dödas ben.
Tidigare förekom en otäck neurologisk sjukdom på öarna, Lytico-bodig, vilken liknar antingen ALS eller parkinson med demens. Man tror att sjukdomen spreds genom att chamorro brukade äta kött från flygande hund. Numera är denna sed inte så vanlig längre, varför sjukdomen lyckligtvis har blivit mer sällsynt.

Isle of Man är väl rätt intressant Brittisk kronbesittning där dom talar ett eget språk som heter manx och är utav keltiskt ursprung. Dom har till och med en egen kattras som heter Manx.

https://en.wikipedia.org/wiki/Isle_of_Man

Folkdräkter från Isle of Man

Mikronesiska federationen blev självständigt från USA 1986. Landet, som tillhör Oceanien, har ungefär 108 000 invånare. Huvudstaden heter Palikir och ligger i staten Pohnpei. De andra staterna heter Yap, Chuuk och Kosrae. Staterna har varsitt inhemskt språk. Sinsemellan pratar invånarna engelska. Det är ett vackert land med varmt, fuktigt klimat.


På Pohnpei finns Nan Madol, känt som "Söderhavets Venedig":
https://sv.wikipedia.org/wiki/Nan_Madol

Chuukeserna, ca. 50 000 personer, pratar chuuk och engelska. De flesta är djupt kristna, men en viss andetro lever kvar. De kom till sina öar för ungefär 2000 år sedan. Öarna erövrades av spanjorerna 1565. Amerikanska missionärer anlände på 1800-talet. ]Under andra världskriget var öarna ockuperade av Japan, men ockupationen upphörde 1944 med ett enormt slag. I Chuuklagunen ligger i dag ca. 100 vrak som man kan dyka ned och titta på.
Många chuukeser lever fortfarande på traditionellt vis, i hus av palmblad. Chuukesiska kvinnor har lägre ställning än männen.


De ungefär 11 400 yapeserna pratar yapesiska, ulithianska, woleaianska, satawalesiska, engelska och japanska. De är kristna eller praktiserar traditionell religion. De kom till sina öar för 3000 - 4000 år sedan. Öarna ockuperades av portugiserna på 1500-talet; senare kom i tur och ordning spanjorer, tyskar, japaner och amerikaner.
Yapeserna är mycket traditionella. Kvinnorna håller sig i hemmet och männen fiskar eller håller till i männens hus, faluw. Fram till 1900-talet togs unga kvinnor till manshuset för att initiera unga män i sex.
Det yapesiska samhället är kastbaserat och tidigare åt olika klaner inte ens från samma tallrikar. Männen brukar klä sig i ländkläden och kvinnorna i kjolar av blad.

Yapeserna är berömda för att ha världens största mynt!

Tsaatan (också kända som dukha eller duhalar) är etniskt sätt tuviner, men praktiserar sin egen kultur. De bor i Tuva i södra Sibirien, samt i Dukha i norra Mongoliet. De uppgår idag till omkring 280 personer uppdelade på 44 familjer. Tsaatan betyder "de som har renar" på mongoliska. Tsaatan har sitt eget språk och praktiserar en form av schamanism.
Tsaatan lever som renherdar och följer sina hjordar genom tajgan De mjölkar renarna, men äter nästan aldrig deras kött, utan jagar andra djur, som älg, eller vildsvin. De bor i tipiliknande bostäder som kallas ortz och tillverkar redskap av renhorn.
En gång om året håller tsaatan en kulturfestival med folksång, schamanistiska ritualer, renherdeparader, renritt och - renpolo!

Drokpa (eller brokpa, brogpa, minaro, etc.) är en del av en större folkgrupp som kallas darder och är indo-arier från norra Pakistan, Indien, Kashmir och delar av Afghanistan. Drokpa bor i den del av Kashmir som kallas Ladakh, där de skiljer sig från den i huvudsak tibeto-burmanska befolkningen. De flesta darder är muslimer, men drokpa praktiserar även buddhism och den traditionella tibetanska religionen bön. De odlar grönsaker, men äter även den mat som är typisk för området, som hirs och smörte.
Drokpa visar öppet sin ömhet för varandra och kan kyssa även personer utanför äktenskapet. De gifter sig dock aldrig med icke-drokpa.
Drokpa älskar musik, dans, smycken, blommor och kornvin. Under sensommaren firar de Bonano, då både män och kvinnor dansar flera dygn i sträck.

Achang är ett av Kinas 55 erkända minoritetsfolk. De bor främst i Yunnanprovinsen. Deras eget språk, som också heter achang, har inget skrivspråk. Vid sidan av achang pratar de dai och mandarin.
Achang är skickliga smeder.
Kvinnorna bär håret flätat tills de gifter sig, varefter de bär en sorts turban.
Achangs diet består främst av ris och fisk.
De flesta achang är buddhister.
Tabun hos achang:
1. Djur får inte dödas eller skadas 1 januari.
2. Män från andra familjer får inte besöka en familj som fått barn förrän en vecka har gått efter födseln.
3. Man får inte stå på, sitta på eller hugga i trösklar, då får släkten otur.
4. Man får inte bränna fotografier eller hår; det skadar personen på fotot/personen som fått håret klippt.
5. En man och en kvinna som bär samma efternamn får inte gifta sig.

Blang eller bulang är ett av de äldsta folken i Yunnanprovinsen i Kina. De uppgår till ca. 92 000 personer. De har ett eget språk, men ingen egen skrift. Deras muntliga litteratur är dock mycket rik.
Blang är buddhister eller förfädersdyrkare. Bamburåttor och grodor är totemdjur som de måste hålla sig borta från, annars dör deras släktingar.
Blang är skickliga korgmakare och tycker om att utöva traditionell kampsport.
Under Chengding-högtiden firar man de flickor och pojkar som har fyllt 14 och därefter räknas som vuxna. Flickorna bränner speciella grenar som ger ifrån sig svart rök. Pojkarna färgar sina tänder med askan. Senare på kvällen klär pojkarna upp sig och sjunger utanför flickornas hus. Flickorna svarar genom sång och bjuder på te och tobak.

Bonan bor sydväst om Gansuprovinsen i Kina. Deras språk är släkt med mongoliska, men de flesta kan prata och skriva även på mandarin.
Man tror att bonan i grunden är islamiserade mongoler. Än i dag praktiserar de islam. De äter inget annat kött än nöt och lamm. Vid sidan av muslimska högtider firar de även en vårfest.
Bonan är mycket skickliga hantverkare och tillverkar saker i mässing, koppar, oxben, etc. Många bonankvinnor är skickliga i gravyr och i att klippa pappersfigurer.
Bonans musik och dans påminner om den tibetanska.

Bouyei (Bouyi, buyi) bor i Guizhouprovinsen i Kina. De uppgår till nästan 3 miljoner människor. Bouyei pratar ett sino-tibetanskt språk; vissa kan även prata mandarin.
Bouyei praktiserar traditionell religion med inslag av förfädersdyrkan. De lever främst av jordbruk och har en stark te-kultur. Guniang cha (flick-te) är ett speciellt te som unga flickor tillreder och som aldrig säljs utan ges som gåva åt flickans vänner och pojkvän.
Gäster brukar hälsas med gott vin och kött.
Bouyei är mycket skickliga på att tillverka batik, brokad och broderier. De är också mycket skickliga musiker.

Daur bor i Inre Mongoliet och Heilongjiang i norra Kina och uppgår till ca. 132 400 personer. De äter mycket spannmål och mejeriprodukter. De pratar en dialekt av mongoliska som dock inte har någon skrift.
Daurkvinnor tycker om att dansa. Männen dansar sällan, utan ägnar sig hellre åt hockey, hästkapplöpning, bågskytte och brottning.
Alla daurflickor lär sig brodera och de som inte är duktiga brodöser blir hånade.
Etikett och sedvänjor är oerhört viktigt för daurfolket. Flickor skall helst gifta sig när de är ett ojämnt antal år gamla, så de flesta brudar är 17, 19 eller 21.
Tabun hos daur:
En kvinna som fött barn får inte ta emot besök på tre dagar.
Barn får inte spegla sig, för då drömmer de om spöken.
Under nyår måste dörrar vara stängda och man måste vakna av sig själv, inte bli väckt, annars kommer man att vara lat ett helt år. Man städar inte heller på fem dagar, för då sopar man bort lyckan.

Deang uppgår till ca. 18 000 personer och bor i Yunnan i Kina. De pratar ett mon-khmerspråk, men har inget skriftspråk. De praktiserar theravada-buddhism vid sidan av den gamla deang-religionen.
Deang är skickliga i vävning och silversmide. Deras tekultur är mycket rik.

Dong (ca. 3 miljnoner) bor främst i de kinesiska provinserna Guizhou, Hunan och Hubei. De pratar ett sino-tibetanskt språk, men många kan även mandarin. De praktiserar traditionell religion.
Dong arbetar främst inom jordbruk, skogsbruk och hantverk. Många dongkvinnor är skickliga brodöser. Dong tillverkar också fina silverarbeten.
En favoriträtt hos dong är "oljigt te", en blandning av bl.a. teblad, jordnötter, sesamfrön och sojabönor. En gäst bjuds ofta på oljigt te och får en enda ätpinne. Om gästen inte lämnar tillbaks ätpinnen efter att ha druckit klart, ordnar värden/värdinnan påfyllning!

Dongxiang (ca. 514 000 personer) bor främst i den autonoma regionen Dongxiang i den kinesiska regionen Gansu. Deras språk är en form av mongoliska med rik muntlig tradition. Det saknar skrift, men de flesta dongxiang kan tala och skriva mandarin. De praktiserar islam och lever främst av jordbruk och fåruppfödning. Korn och lammkött är deras vanligaste föda. De älskar att dricka te och bjuder gäster på te med godis, mangostan och dadlar. De äter till skillnad från Han ("etniska" kineser) inte fläsk, hund, häst, mula eller åsna. Att skämta om mat är tabu och man bjuder aldrig gäster på tobak eller vin.
Dongxiangmän brukar bära en liten vit kalott på huvudet. Kvinnorna bär ofta slöja utanför hemmet och deras kläder brukar ha enkla färger.

De ungefär 7 400 derung (eller dulong) bor i Yunnan i Kina och var tidigare isolerade i dalgångar omgivna av bergsplatåer. De talar ett sino-tibetanskt språk som tidigare saknade skrivspråk, men som nu faktiskt använder latinska bokstäver. De praktiserar traditionell religion.
Derung tillverkar mycket vackra mattor, som kan dekorera både kläder och möbler och ofta ges som kärleksgåva.
Derungflickor brukar bära pärlor och örhängen. Förr i tiden tatuerades en flicka i ansiktet när hon blivit giftasvuxen, men dessa tatueringar ser man numera bara på de allra äldsta kvinnorna.

Kahlokatt, du borde bifoga bilderna, inte länka, de länkade kan försvinna när som helst.
Bifoga är inte svårt.
Såna här trådar är nog ovanliga och värda att bevara.

En intresserad moderator kan gå tillbaka och bifoga tidigare länkade bilder, med din tillåtelse.

Anmäl gärna som offtopic när du läst, katten.

Jag kan inte bifoga bilder, vet inte hur man gör. Men om en moderator vill så får hen mer än gärna göra det.

thefilosofer skrev:

kiddie skrev:En sak som är udda är att vissa är ljushåriga. Sedan undrar jag vad som drev forntida människor så långt ut till havs. De kan ju inte varit kloka som vågade sig ut.

Ett folkslag från västra Frankrike lyckades ju pallra iväg till Nordamerika 10 000 år före asiatiska folkslag började bosätta Nord och Sydamerika (dessa asiatiska folkslag kallas kort och gott för "indianer" idag). Vägen från Asien är ju dock ännu längre än vägen från Europa. Det var väl kallt och jävligt vart man än gick så man bara pallrade vidare.

http://www.telegraph.co.uk/news/newstop ... erica.html

Här är en indian som ser förvånansvärt vit ut, det är den överta bilden i reportaget.

http://www.bbc.com/news/world-us-canada-37249617