När var du lat senast? Hur tillbringade du den tiden?
Vad var det någon annan gjorde resp. inte gjorde senaste gången du betecknade personen med "lat"?

Passiv och aktiv vila är ett av de viktigaste metoderna för att kunna hantera ett liv med AS. Eller överleva det. Många av oss blir missförstådda och får beteckningen "lat" av outbildat NT-folk när det handlar om t ex igångsättningssvårigheter eller att vi i deras ögon "vilar för mycket och i allmänhet gör för lite/är för lite produktiva" trots att vi vet vårt eget bästa.

Jag har varit lat hela veckan och smitit flera timmar tidigare från jobbet varje dag. Fritiden ägnades åt att sitta och hänga vid datorn, utom idag då jag bytte startmotor på syrrans bil i stället.

Flinta skrev:Passiv och aktiv vila är ett av de viktigaste metoderna för att kunna hantera ett liv med AS. Eller överleva det. Många av oss blir missförstådda och får beteckningen "lat" av outbildat NT-folk när det handlar om t ex igångsättningssvårigheter eller att vi i deras ögon "vilar för mycket och i allmänhet gör för lite/är för lite produktiva" trots att vi vet vårt eget bästa.

Den ständiga kommentaren mina föräldrar fick nr dom gick på utvecklingssamtal från lärarna var han är intelligent fast lat.

Huggorm skrev:Fritiden ägnades åt att sitta och hänga vid datorn, utom idag då jag bytte startmotor på syrrans bil i stället.

Bor hon också i Norge?

slackern skrev:

Huggorm skrev:Fritiden ägnades åt att sitta och hänga vid datorn, utom idag då jag bytte startmotor på syrrans bil i stället.

Bor hon också i Norge?

Nej, i Vänersborg. Nästan lika illa.

Har drabbats av något som bara kan liknas vid total apati i kombination med vårdepression eller kanske vad man förr kallade "mjältsjukan" men är nog bara lat helt enkelt...

Just nu.

Har missat kvällens träningoch bara tränat en gång hittills denna vecka

Jag är aldrig lat, jag bara hushåller med krafterna.

Huggorm skrev:

slackern skrev:

Huggorm skrev:Fritiden ägnades åt att sitta och hänga vid datorn, utom idag då jag bytte startmotor på syrrans bil i stället.

Bor hon också i Norge?

Nej, i Vänersborg. Nästan lika illa.

Hon kanske ville ha miljöombyte?

slackern skrev:

Huggorm skrev:

slackern skrev:
Bor hon också i Norge?

Nej, i Vänersborg. Nästan lika illa.

Hon kanske ville ha miljöombyte?

Tveksamt, hon har bott där i många år nu. Men det är offtopic.

Kristofer skrev:Just nu.

Har missat kvällens träningoch bara tränat en gång hittills denna vecka

Du har ju just tagit tag i det och satt din ångest på pränt Nu har du chansen att utnyttja träningstiden till att göra något annat: aktiv eller passiv vila. Du skulle väl inte sitta vid en dator om det inte gav något?

marxisten skrev:Jag är aldrig lat, jag bara hushåller med krafterna.

Samma här. Att hushålla med krafterna är ett aktivt val och vi tar ansvar för vår hälsa.

antonius skrev:Har drabbats av något som bara kan liknas vid total apati i kombination med vårdepression eller kanske vad man förr kallade "mjältsjukan" men är nog bara lat helt enkelt...

Om du plötsligt inte orkar saker du tidigare orkat kan det vara värt att söka vård för det.

Lat är världens fulaste ord. Jag använder inte ordet ofta. Om jag är trött eller så, säger jag det istället. Och är det något jag inte gör av ren bekvämlighet så säger jag inte lat om det heller. Jag orkar inte betyder i min värld att jag inte orkar, säger jag att jag inte ids, betyder det antingen att det blir för omständligt för mig, eller att jag är för bekväm för tillfället.

-Ska vi gå promenad?
-Orkar inte. (För trött)

-Ska vi gå promenad?
-Ids inte. (Känns jäkligt bra att sitta och kolla film just nu.)

Vad är lathet? Existerar det ö h t? Alla tar väl ansvar för sina liv så gott dom förmår? Ett stökigt kök, viktuppgång, att inte orka gå till jobbet visar på att man behöver hjälp att hantera det som är svårt och förändra situationen i den mån det är möjligt.¨I avsaknad av hjälp från andra (positiv uppmuntran, praktiskt stöd, dietistkonsultation osv) kommer vissa inte igång med saker.

Ibland saknas motivation och handlar nog inte om lathet, vad nu det är, men kanske ibland om prioriteringar och intressen? Som bör respekteras!

Ser vi inte mening med saker utför vi dom inte heller likaså undviker nog många saker som de inte ser att de kan förvänta sig någon form av belöning av.. men lat, alltså det klingar så illa.

Har jag aldrig varit, lider bara av mina diagnoser

Nä, lat finns inte, det är något folk säger andra är. Det är ett ord för ett beteende man ser utifrån. Sedan kanske folk gör det till sitt ord och kallar sig själv det, men egentligen är det inte ett ord på ngt man känner utan på ngt andra ser och sedan dömer.

Det finns att man inte klarar eller orkar av olika anledningar. Och sedan finns en inbyggd energisparare som alla människor har som är en evolutionär fördel, den driver oss att göra smartare och mindre arbetsamma grejer vilket var viktigt i den tid vi inte hade hur mkt mat som helst för att göra av med genom att springa runt hela tiden.

Flinta skrev:

antonius skrev:Har drabbats av något som bara kan liknas vid total apati i kombination med vårdepression eller kanske vad man förr kallade "mjältsjukan" men är nog bara lat helt enkelt...

Om du plötsligt inte orkar saker du tidigare orkat kan det vara värt att söka vård för det.

Då kanske dom kan operera ut latmasken...

-Visst är det en fråga om att hushålla med energi.

Småprat till exempel tar väldigt mycket energi.
Eftersom man som aspie måste vara medveten om signaler på ett annat sätt blir det extraarbete att småprata på det där civiliserade viset.
Man tänker på att tolka rätt och att sända rätt, inte vara tyst för länge, inte prata för länge med mera.

Till viss del är det en träningssak men det tar alltså mycket energi i anspråk.

Nåt jag avskyr är att råka på folk jag känner på stormarknaden.
Redan där måste jag liksom sålla bland intrycken och jag är helt enkelt inte i social mode då.
Blir illa till mods på nåt sätt - känner mig apart mot svensson-normen. Som om folk glor eller avlyssnar samtalet.

Nu gör de ju inte det men likförbannat är affärer inte tänkta som mötesplatser och jag känner av det tydligt.

Om jag då uppfattas som lat eller oförskämd om jag undviker småpratssituationer...so be it.
Det finns en gräns för hur långt mitt ansvar för hur andra uppfattar mig går.
Jag säger hej och låtsas att jag har bråttom.

En annan grej jag undviker är att äta frukost under kollektiva former.
Ni vet, dukat bord, smör och mjölk som ska ställas fram och åter, porslinsklirr, kaffeslörp, bestick, samtal.
På morgonen är jag extra ljudkänslig och behöver vakna i min egen takt.
Hitta mitt fokus.

-Man kan sammanfatta det så här; jag är mån om att visa omgivningen respekt och hänsyn.

Men jag månar också om mitt psykiska välbefinnande.

Ibland uppstår det konflikt där och numera tycker jag folk får ta mig som jag är - jag är ingen entertainer vid frukostbordet, inte nån reseledare, ledsagare, sällskapsmänniska eller mingelproffs.

Vill man ha de egenskaperna, det funktionssättet, får man gå till någon annan.
Man får uppsöka någon social gruppmänniska och det är inte särskilt svårt då den sorten är betydligt vanligare än min.

Jag ger mig idag inte in i situationer som jag på förhand vet ger migränliknande huvudvärk och existentiell ångest.

Är situationen värd den mentala stress som vidhäftar?
-Oftast inte.

Jag är inte lat för att jag inte orkar underhålla relationer eller gå på fester. Det finns många exempel på saker jag väljer att prioritera bort för att jag sätter mitt liv och överlevnad före.

Jag har länge nedvärderat mina prestationer genom att jämföra mig med andra som inte fungerar som jag. Numera aktar jag mig för att betrakta mig själv som lat, i stort sett allt jag gör är produktivt. Alltifrån att borsta tänderna (målet är att behålla tandhälsan), sköta mitt hem i den mån jag orkar (så att jag trivs), tanka energi framför datorn, i sängen, i naturen (allt för att orka med mer energikrävande situationer och sysselsättningar) till att jag låter jag bli att gå till doktorn för att jag är för trött (för att jag inte ska bli mer trött)..

Jag tänker att det är sunt att skolka när det handlar om ens överlevnad. Ofta är det inte ämnena som sådana skolkare vill slippa utan hela skolmiljön. Den måste ofta anpassas för att skolkare ska orka komma tillbaka och må bra. Det känns logiskt att inte gå till skolan när man är för trött p g a funktionsnedsättningar.

antonius skrev:

Flinta skrev:

antonius skrev:Har drabbats av något som bara kan liknas vid total apati i kombination med vårdepression eller kanske vad man förr kallade "mjältsjukan" men är nog bara lat helt enkelt...

Om du plötsligt inte orkar saker du tidigare orkat kan det vara värt att söka vård för det.

Då kanske dom kan operera ut latmasken...

Eller gräva i orsakerna för att hitta vägar till ett bättre mående (om du lider av det..). Skulle du skriva om ditt tillstånd här om du inte ville komma ur ditt tillstånd?

Jag är inte lat.

Flinta skrev:Eller gräva i orsakerna för att hitta vägar till ett bättre mående (om du lider av det..). Skulle du skriva om ditt tillstånd här om du inte ville komma ur ditt tillstånd?

Ingen aning, har haft så många olika tillstånd i livet så det svårt att säga, ibland kanske, då jag är rädd för allt möjligt, men inte sådant som andra tycker är farligt och liknande, är aldrig i fas med andra...