rdos skrev:

Kristofer skrev:Jag tror inte att det är så enkelt. När det kommer till intressen väljer man nog ofta utifrån hur de egna förutsättningarna är. Har man potential att utvecklas inom något fångar det ens intresse.

Idealt så är det så, men det finns folk som är intresserade av saker de inte har förutsättningar att klara av.

Kristofer skrev:Så är oftast inte fallet med något där man inte lyckas få till det. I det senare fallet avklingar nog intresset ganska snart för de flesta. Själv så är jag i stort sett totalt värdelös på många av de saker som anses vara klassiska AS-intressen som matematik, schack osv.

Det är nog inte jag som hittat på sådana stereotyper, och jag är inte superbra på varken matematik eller schack. Snarare på programmering då.

Kristofer skrev:De flesta av mina intressen ligger inom det som rdos förmodligen skulle klassa som NT-världens intressen.

Som vad då?

Well programmering är väl lite samma typ av intresse som de två exempel som jag räknade upp.

För egen del suger jag på allt sådant eftersom jag förmodligen inte är så intelligent men jag är ganska så envis. Därför passar konditionskrävande uthållighetsidrotter mig bra. Bruka delta i lite sådana lopp där man far runt med nummerlapp på ryggen.

KrigarSjäl skrev: det...å andra sidan finns det ett stort samhälleligt tryck som säger att man vid en viss ålder skall leva ett visst liv och göra vissa saker.

Tror tjejer i min ålder har det värre faktiskt.
Har dambekanta som mer ofta än sällan möts av förvånade blickar när de säger att de inte arbetar och inte vill bli mamma. Som möter en slags förklaringsplikt när de svarar på den typen av frågor.

Jag märker ju också av det, men som man tror jag man kommer undan som kuf på ett annat sätt.

Detta för att samhället behöver en norm som ger skattebetalare, och skattebetalare som föder upp nya skattebetalare

Det går alldeles utmärkt att betala sin skatt utan att amortera på villa.

Snarare är det så att kapitalismen behöver ständig påfyllning av folk som tecknar lån och köper saker de inte behöver...

Jag är visst väldigt upp och ner i mina känslor. Ibland känner jag mig lyckad och lycklig, ibland känner jag mig värdelös och likgiltig, ibland känner jag mig modig och vild. På sistone det senaste. Känner för att bli helvild, det kanske är på tiden efter allt nördande jag har hållt på med. Känner för att bara gå ut och bete mig som ett djur. Knulla supa och slåss typ. Är nog lite som en försenad tonår. Men jag gillar den känslan. Att man är orädd. Tror det blir kul. Kan ha att göra med att jag inte är så stressad nu också, utan mer uttråkad.

Jag har nog gått igenom en 40-årskris.

En positivitet ur oss alla män är att vi förblir ändå snygga, jämfört med kvinnor. Kolla på Brad Pitt, Dolph Lundgren och alla dom äldre?

Yngre kvinnor kommer alltid jaga efter äldre män, för att de har mycket kunskap och mognare attityd. Jag tycker 40+ är en bra ålder till mognad stadie där vi är mycket attraktivare än kvinnor.

Jag tycker inte man ska oroa sig för man aldrig ska få en kvinna, däremot så är kvinnor mer oroligare än män för att de vet att ju äldre dom blir desto mindre attraherad blir dom o mindre chans att få en man om inte dom är naturlig snygga. (Inte Lill-babs)

Jag hoppas jag inte förolämpar er kvinnor men jag talar bara ur min erfarenhet. Rätta mig om jag har fel.

vofff skrev:Jag tycker inte man ska oroa sig för man aldrig ska få en kvinna, däremot så är kvinnor mer oroligare än män för att de vet att ju äldre dom blir desto mindre attraherad blir dom o mindre chans att få en man om inte dom är naturlig snygga. (Inte Lill-babs)

Sedan börjar kvinnor att få allt svårare att få barn och efter en viss ålder kan dom inte få barn längre, så kvinnor måste fixa karriär och barn långt tidigare än män, vilket säkert skapar en massa panik och ångest.

Jag har som några andra nämnt också varit ganska lyckad för min ålder vid vissa punkter i livet. Men dessa framgångar känner jag inte betyder mycket då de a) inte har gjort mig lyckligare och b) inte har producerat närmare vänskaper eller relationer med andra människor. Jakten på utbildning och den största inkomsten för att locka den "bästa" kvinnan är knappast vägen till lycka, som jag tidigare trott i min blindhet. Jag har blivit mer och mer förstådd i att det är just nära kontakter med riktiga människor som jag tror gör den stora skillnaden både vad gäller glädje och i hur lyckad jag känner mig som person. Om jag lyckas med något stort men inte har någon i min närhet som kan dra nytta utav det eller ens ge beröm för det, vad är då poängen? Utan vänner och kärlek spelar livet ingen roll. Ibland så önskar jag att jag vore lika bra fungerande i min ensamhet som stereotypen säger om aspergare. Men ensamhet tär bara på mig.

Att lyckas är en sak. Att vara lycklig en annan. På något vis så tror jag att båda dessa saker kommer ifrån kontakten med andra.

Att äldre män är mer attraktiva har med deras status att göra. När grupper får bestämma vem som är attraktiv och de vet saker som bra jobb, mkt pengar, tycker de att de är snygga.

rojona skrev:Jag har som några andra nämnt också varit ganska lyckad för min ålder vid vissa punkter i livet. Men dessa framgångar känner jag inte betyder mycket då de a) inte har gjort mig lyckligare och b) inte har producerat närmare vänskaper eller relationer med andra människor. Jakten på utbildning och den största inkomsten för att locka den "bästa" kvinnan är knappast vägen till lycka, som jag tidigare trott i min blindhet. Jag har blivit mer och mer förstådd i att det är just nära kontakter med riktiga människor som jag tror gör den stora skillnaden både vad gäller glädje och i hur lyckad jag känner mig som person. Om jag lyckas med något stort men inte har någon i min närhet som kan dra nytta utav det eller ens ge beröm för det, vad är då poängen? Utan vänner och kärlek spelar livet ingen roll. Ibland så önskar jag att jag vore lika bra fungerande i min ensamhet som stereotypen säger om aspergare. Men ensamhet tär bara på mig.

Håller med.

rojona skrev:Att lyckas är en sak. Att vara lycklig en annan. På något vis så tror jag att båda dessa saker kommer ifrån kontakten med andra.

Jo, men den kontakten behöver vara med folk man trivs med och kan kommunicera naturligt med, inte sådana som man bara kan umgås med genom att spela roller.

För att komma dit behöver man först lära sig att känna igen andra neurodiversa, och speciellt de av motsatt kön. Det lustiga är att det gjorde jag naturligt redan i skolan trots att jag inte visste något om neurodiversitet då, vilket sannolikt berodde på att ingen lärt mig hur det förväntades fungera, utan jag kunde gå helt efter mina naturliga preferenser.

kiddie skrev:Att äldre män är mer attraktiva har med deras status att göra. När grupper får bestämma vem som är attraktiv och de vet saker som bra jobb, mkt pengar, tycker de att de är snygga.

De har mycket erfarenhet oxå.

vofff skrev:En positivitet ur oss alla män är att vi förblir ändå snygga, jämfört med kvinnor. Kolla på Brad Pitt, Dolph Lundgren och alla dom äldre?

Yngre kvinnor kommer alltid jaga efter äldre män, för att de har mycket kunskap och mognare attityd. Jag tycker 40+ är en bra ålder till mognad stadie där vi är mycket attraktivare än kvinnor.

Jag tycker inte man ska oroa sig för man aldrig ska få en kvinna, däremot så är kvinnor mer oroligare än män för att de vet att ju äldre dom blir desto mindre attraherad blir dom o mindre chans att få en man om inte dom är naturlig snygga. (Inte Lill-babs)

Jag hoppas jag inte förolämpar er kvinnor men jag talar bara ur min erfarenhet. Rätta mig om jag har fel.

Du har fel.

Du kan inte på fullt allvar jämföra Hollywoodskådisar med den genomsnittlige medelålders mannen.

Se dig omkring i verkligheten istället.

Hängpattar, leverfläckar, jättekran och jätteöron!
Tyvärr är åldrandet i verkligheten könsjämlikt.

snuggelhund skrev:

vofff skrev:En positivitet ur oss alla män är att vi förblir ändå snygga, jämfört med kvinnor. Kolla på Brad Pitt, Dolph Lundgren och alla dom äldre?

Yngre kvinnor kommer alltid jaga efter äldre män, för att de har mycket kunskap och mognare attityd. Jag tycker 40+ är en bra ålder till mognad stadie där vi är mycket attraktivare än kvinnor.

Jag tycker inte man ska oroa sig för man aldrig ska få en kvinna, däremot så är kvinnor mer oroligare än män för att de vet att ju äldre dom blir desto mindre attraherad blir dom o mindre chans att få en man om inte dom är naturlig snygga. (Inte Lill-babs)

Jag hoppas jag inte förolämpar er kvinnor men jag talar bara ur min erfarenhet. Rätta mig om jag har fel.

Du har fel.

Du kan inte på fullt allvar jämföra Hollywoodskådisar med den genomsnittlige medelålders mannen.

Se dig omkring i verkligheten istället.

Det lät irriterad från dig, kan det vara att du känner dig kränkt? Hollywood skådisar tog jag bara ett exempel, men om du menade 40+ så är västerländska mer äldre än om man skulle jämför med asien. Dessutom bero också på vad man äter och tränar och klimat man lever i.

vofff skrev:

snuggelhund skrev:

vofff skrev:En positivitet ur oss alla män är att vi förblir ändå snygga, jämfört med kvinnor. Kolla på Brad Pitt, Dolph Lundgren och alla dom äldre?

Yngre kvinnor kommer alltid jaga efter äldre män, för att de har mycket kunskap och mognare attityd. Jag tycker 40+ är en bra ålder till mognad stadie där vi är mycket attraktivare än kvinnor.

Jag tycker inte man ska oroa sig för man aldrig ska få en kvinna, däremot så är kvinnor mer oroligare än män för att de vet att ju äldre dom blir desto mindre attraherad blir dom o mindre chans att få en man om inte dom är naturlig snygga. (Inte Lill-babs)

Jag hoppas jag inte förolämpar er kvinnor men jag talar bara ur min erfarenhet. Rätta mig om jag har fel.

Du har fel.

Du kan inte på fullt allvar jämföra Hollywoodskådisar med den genomsnittlige medelålders mannen.

Se dig omkring i verkligheten istället.

Det lät irriterad från dig, kan det vara att du känner dig kränkt? Hollywood skådisar tog jag bara ett exempel, men om du menade 40+ så är västerländska mer äldre än om man skulle jämför med asien. Dessutom bero också på vad man äter och tränar och klimat man lever i.

Jag konstaterar fakta.

Jag bara sover hela dagen och vänder på dygnet. Så kan man ju inte leva.

Är man inte nattmänniska naturligt, är depression nog den största orsaken till varför man inte sover om natten (såvida man inte jobbar förstås).

Om man som kvinna eller man ser bra/dålig ut när man blir äldre beror väl också på hur man tar hand om sig själv? Som man kan jag tycka att somliga äldre kvinnor är betydligt attraktivare än unga flickor. Hmm, vid närmare eftertanke... Någon villig aspie-puma med klös där ute som vill detja? Bara att skicka ett PM i så fall.

Är 30 år och känner igen mig mycket. Har visserligen ett deltidsjobb (som jag vantrivs på), men ingen familj/släkt och har aldrig haft partner.

Även om jag förstås är bitter och deprimerad över det, så kan jag samtidigt inte hjälpa att känna att jag förtjänar det. Jag har en tendens att vara självdestruktiv, ångestladdad och egocentrisk. Det har upprepade gånger gjort livet svårt för folk i min närhet. Sen efter att jag väl kommit tillbaka till "normala sinneslägen", så får jag bara massa ånger och skuldkänslor.

Det hade liksom varit enklare att må dåligt om man bara hade dåligt självförtroende istället för dålig självkänsla.

Jag känner också igen mig en hel del. Har inga vänner och har aldrig haft en partner och har inga framtidsutsikter, bara krossade drömmar bakom mig. Ja, jag känner mig överlag ganska misslyckad.

Jag känner mig som ett missfoster som inte lyckas med någonting. Inget som är av värde enligt min mening.

kullan skrev:Jag känner mig som ett missfoster som inte lyckas med någonting. Inget som är av värde enligt min mening.

Tycker samma

Jo, jag känner mig tyvärr också misslyckad allt emellanåt, trots att jag vet att jag faktiskt gör en del bra saker också.