Det där har enligt min erfarenhet dom som jobbar inom vården inga som helst problem med...

Det lär dom inte ha. Jag är inte rädd alls för att bli sjuk heller. Det är ju för att förklara snabbt vad det handlar om lite. Om inte psykologen/läkaren förstår det är man på fel ställe.

Det är lustigt hur olika psykiatrin kan vara, vissa människor som är övertygade om att dom har AS och gör allt för att få en diagnos blir inte diagnostiserade, medans andra som jag som inte bryr oss om diagnosen tjatar om AS/autism under flera år och sedan kastar en diagnos på oss. Personligen hade inte min värld gått under om jag inte hade blivit diagnostiserad med AS.

Personligen hade inte min värld gått under om jag inte hade blivit diagnostiserad med AS.

Jag har säkert skrivit det tidigare i tråden men vilka bokstavskombinationer det blir spelar ingen större roll för mig personligen (jag är en människa, inte massa bokstäver) men det kan vara enkelt att sammanfatta stora delar av mina problem med en länk till t.ex. vårdguiden.

Jag försöker förstå mig på mig själv och allt läsande kring AS, pratande med gamla vänner med sk. "Assberjers", ADD, ADHD osv. osv. (med och utan diagnos) och nya vänner härifrån (också med sk. "Assberjers") och det ger mycket mer än vad vården någonsin kommer ge mig.

Jag hoppas också att resten av mitt liv blir lite mindre plågsamt om jag får lite bokstäver på mig (jag har fått tre bokstäver hittills) och kanske t.ex. slipper några av dom mest förnedrande sakerna hos Arbetsförnedringen som tar ganska hårt på mig.

Om jag skulle bli "Jag har Aspergers alltså finns jag" får någon göra en intervention på mig, tack.

hearnothing skrev:

Personligen hade inte min värld gått under om jag inte hade blivit diagnostiserad med AS.

Jag har säkert skrivit det tidigare i tråden men vilka bokstavskombinationer det blir spelar ingen större roll för mig personligen (jag är en människa, inte massa bokstäver) men det kan vara enkelt att sammanfatta stora delar av mina problem med en länk till t.ex. vårdguiden.

Jag försöker förstå mig på mig själv och allt läsande kring AS, pratande med gamla vänner med sk. "Assberjers", ADD, ADHD osv. osv. (med och utan diagnos) och nya vänner härifrån (också med sk. "Assberjers") och det ger mycket mer än vad vården någonsin kommer ge mig.

Jag hoppas också att resten av mitt liv blir lite mindre plågsamt om jag får lite bokstäver på mig (jag har fått tre bokstäver hittills) och kanske t.ex. slipper några av dom mest förnedrande sakerna hos Arbetsförnedringen som tar ganska hårt på mig.

Om jag skulle bli "Jag har Aspergers alltså finns jag" får någon göra en intervention på mig, tack.

OK jag kan förstå att du vill ha svar på varför du fungerar på ett vist sätt och får rätt stöd och behandling för att utvecklas och få större självinsikt och rätt verktyg.

Jag är själv diagnostiserad med AS+ADD och ADD går ju att medicinera för att lindra symptomen men det "botar" ju inte själva ADD utan jag ser det mer som ett verktyg. AS går ju inte att medicinera utan där kan man få hjälp från Habliteringen och jag var där igår på mitt första möte och träffade en psykolog och arbetsterapute, tycker dom verkade erbjuda rätt mycket olika åtgärder och tackade ja till ett par utav dom men tyvärr har dom rätt lång väntetid.

Tackar för infon. AS har jag ganska bra koll på får jag nog säga. Eventuell ADD har jag mindre koll på, men jag vill inte medicinera något, hoppas jag.

Om jag bara hittar en (riktigt) vettig sysselsättning, och inte heltid, ska det nog inte vara några stora problem. När det är tillräckligt intressant och/eller stimulerande får man slita bort mig från datorer. Eller vad det nu kan vara jag håller på med.

Jag tror jag t.ex. kan ta kontakt med gamla arbetsgivare (dom är många) som det inte riktigt funkat med och förklara läget. Det är sällan, eller nästan aldrig, några som ogillar mig i jobbsammanhang, men det blir ofta rörigt när jag inte får jobba på (lite av iaf.) mina villkor och förutsättningar.

...tackade ja till ett par utav dom men tyvärr har dom rätt lång väntetid.

Ok. Det verkar ju inte hända jättemycket för dom som får diagnoser. Lycka till med det.

hearnothing skrev:

...tackade ja till ett par utav dom men tyvärr har dom rätt lång väntetid.

Ok. Det verkar ju inte hända jättemycket för dom som får diagnoser. Lycka till med det.

Alltså det som erbjuds oss med AS är Habliteringen i och med att det inte går att behandla AS, det vi får behandling för hos psykiatrin är för samsjuklighet om vi har någon sådan, men psykolog och sådana saker står Habliteringen för, men om du blir diagnostiserad med AS kan du alltid fråga psykologen som har utrett dig att få en remis dit om psykologen inte erbjuder sig att skicka en remis själv.

Alltså det som erbjuds oss med AS är Habliteringen i och med att det inte går att behandla AS

Japp. Jag vill inte gå in på så mycket detaljer här, men jag är ganska insyltad nu eftersom jag är 100% sjukskriven och (äntligen, faktiskt) utbränd.

slackern skrev:

hearnothing skrev:

...tackade ja till ett par utav dom men tyvärr har dom rätt lång väntetid.

Ok. Det verkar ju inte hända jättemycket för dom som får diagnoser. Lycka till med det.

Alltså det som erbjuds oss med AS är Habliteringen i och med att det inte går att behandla AS, det vi får behandling för hos psykiatrin är för samsjuklighet om vi har någon sådan, men psykolog och sådana saker står Habliteringen för, men om du blir diagnostiserad med AS kan du alltid fråga psykologen som har utrett dig att få en remis dit om psykologen inte erbjuder sig att skicka en remis själv.

Jag blev bara erbjuden medicinering för ADD:n. Habiliteringen minns jag inte om de sa något om ens.

Zima33 skrev:

slackern skrev:

hearnothing skrev:


Ok. Det verkar ju inte hända jättemycket för dom som får diagnoser. Lycka till med det.

Alltså det som erbjuds oss med AS är Habliteringen i och med att det inte går att behandla AS, det vi får behandling för hos psykiatrin är för samsjuklighet om vi har någon sådan, men psykolog och sådana saker står Habliteringen för, men om du blir diagnostiserad med AS kan du alltid fråga psykologen som har utrett dig att få en remis dit om psykologen inte erbjuder sig att skicka en remis själv.

Jag blev bara erbjuden medicinering för ADD:n. Habiliteringen minns jag inte om de sa något om ens.

Om du vill ha behandling utav Habliteringen tycker jag att du ska ta upp det med din läkare/behandlare så att dom kan skicka en remis dit.

slackern skrev:

Zima33 skrev:

slackern skrev:
Alltså det som erbjuds oss med AS är Habliteringen i och med att det inte går att behandla AS, det vi får behandling för hos psykiatrin är för samsjuklighet om vi har någon sådan, men psykolog och sådana saker står Habliteringen för, men om du blir diagnostiserad med AS kan du alltid fråga psykologen som har utrett dig att få en remis dit om psykologen inte erbjuder sig att skicka en remis själv.

Jag blev bara erbjuden medicinering för ADD:n. Habiliteringen minns jag inte om de sa något om ens.

Om du vill ha behandling utav Habliteringen tycker jag att du ska ta upp det med din läkare/behandlare så att dom kan skicka en remis dit.

Vet inte vad jag ska med hab till, vad kan de göra?

Zima33 skrev:

slackern skrev:

Zima33 skrev:Jag blev bara erbjuden medicinering för ADD:n. Habiliteringen minns jag inte om de sa något om ens.

Om du vill ha behandling utav Habliteringen tycker jag att du ska ta upp det med din läkare/behandlare så att dom kan skicka en remis dit.

Vet inte vad jag ska med hab till, vad kan de göra?

Du erbjuds psykologsamtal/behandling och även att träffa arbetsteraput för att hitta hjälpmedel och strategier, behöver du samhällshjälp så finns det kuratorer som kan hjälpa dig med det.

slackern skrev:

Zima33 skrev:

slackern skrev:
Om du vill ha behandling utav Habliteringen tycker jag att du ska ta upp det med din läkare/behandlare så att dom kan skicka en remis dit.

Vet inte vad jag ska med hab till, vad kan de göra?

Du erbjuds psykologsamtal/behandling och även att träffa arbetsteraput för att hitta hjälpmedel och strategier, behöver du samhällshjälp så finns det kuratorer som kan hjälpa dig med det.

Så vitt jag vet erbjuder hab här bara kurser i grupp. Vad menar du med samhällshjälp? Jag har redan boendestöd.

"En del personer är mer intresserade av att diskutera specifika personliga områden eller kanske inte är så intresserade av vad andra har att säga. Då är det bättre att man söker en enskild samtalskontakt på habiliteringen."

men längre ner står det:
"Vi ger inga enskilda insatser.

På Aspergercenter för vuxna får du lära dig om ASD tillsammans med andra."

Zima33 skrev:

slackern skrev:

Zima33 skrev:Vet inte vad jag ska med hab till, vad kan de göra?

Du erbjuds psykologsamtal/behandling och även att träffa arbetsteraput för att hitta hjälpmedel och strategier, behöver du samhällshjälp så finns det kuratorer som kan hjälpa dig med det.

Så vitt jag vet erbjuder hab här bara kurser i grupp. Vad menar du med samhällshjälp? Jag har redan boendestöd.

"En del personer är mer intresserade av att diskutera specifika personliga områden eller kanske inte är så intresserade av vad andra har att säga. Då är det bättre att man söker en enskild samtalskontakt på habiliteringen."

men längre ner står det:
"Vi ger inga enskilda insatser.

På Aspergercenter för vuxna får du lära dig om ASD tillsammans med andra."

Konstigt jag har blivit erbjuden enskilda insatser men jag går inte på Aspergercenter men blev också erbjuden att få gå dit på gruppkurser men avvaktar med det för tillfället.

Habiliteringen om den ens finns, verkar vara extremt olika på olika ställen. Här har de (eller hade när jag kollade senast) olika utrustning de hyr ut plus en psykolog och en specialpedagog. De har haft några kurser i grupp men mest enskilt.

I förrgår var jag på ett två timmar långt möte inför den faktiska utredningen. Det var ett väldigt bra. Jag träffade en kunnig sjuksköterska (aka. SSK) där. Vi gick igenom rätt mycket kring mitt liv, mina tankar kring det här och jag fick lite information om hur utredningen kommer gå till.

Själva utredningen blir väldigt kort. Jag tror det inte handlar om mer än ca. 400 minuter. Då ingår lite fysisk hälsokontroll i det.

Som jag förstod det anpassas utredningen lite efter det här mötet vi hade. T.ex. kommer jag troligen inte behöva fylla i så många Formulär. SSKn märkte ju snabbt att jag är väldigt insatt i ämnet och sa att det är mycket mer värdefullt att höra mig berätta.

Jag tror att jag skulle kunna få alla "rätt" på nästan vilket formulär kring autism som helst och den där typen av formulär kanske bara säger mest om hur man uppfattar sig själv ändå. Dessutom är det ofta jag inte kan svara i dom där Formulären eftersom frågorna (och svaren) ofta är otydliga eller rent dåliga.

T.ex. begåvningstest och liknande lät det som jag slipper göra. SSKn sa att hon märkte att jag var "normalbegåvad, eller snarare över" och verkade inte tycka att det skulle vara särskilt meningsfullt att göra dom testerna. Jag vill inte göra sånt och jag håller med henne.

Där jag var använder dom fortfarande Aspergers syndrom som diagnos och det lät på mötet som att jag kommer få en AS-diagnos. Autismspektrumet är jag definitivt och svajar runt i. Frågan är väl bara hur illa det är och mycket tyder på att det är betydligt mer illa än vad jag trodde när jag startade den här tråden.

Jag kommer åka på AD(H)D (också?) verkar det som. ADHD är jag inte alls lika insatt i som autism och jag undrar om någon har ett boktips där? Jag kommer inte gå till utredningen utan att vara påläst om det. Jag vill/måste veta vad dom pratar om och håller på med. I detalj.

Jag undrar också om jag ska försöka undvika ADHD-diagnos och hävda ADD istället? En stor nackdel som jag ser med ADHD-diagnos är att man riskerar att bli DAMP-stämplad på förhand? Jag är inte alls DAMPig av mig skulle jag vilja påstå.

Om allt går som jag tror och hoppas kommer allt det här vara färdig i slutet av september och då har det tagit ca. 20 månader totalt.

Så här ser utredningsförfarandet ut förresten, och det är ca. 100 minuter per tillfälle.

0 - ett första möte (se ovan) som blev nästan två timmar (1.5h bokat tror jag)

1 - Nybesök hos läkare eller psykolog
2 - Samtal med psykolog och eventuell neuropsykologisk testning
3 - Samtal med läkare, intervju och kroppslig undersökning
4 - Intervju med anhörig
5 - Återkopplingssamtal
6 - Eventuell kontakt med andra instanser för stöd, vård och rehabilitering

Neurofunk skrev:

hearnothing skrev:Okej. Vi får se hur det går.

Har ni några tips på hur jag borde förbereda mig inför vårdcentralen (på måndag ska jag dit)?

Det jag har gjort nu är att skrivit ner (under snart en månad) en lista över problem och/eller "funktionsnedsättningar" jag känner till. Det är tyvärr ingen rolig läsning och listan blir ju längre hela tiden.

Men jag har också skrivit ner de positiva delarna. Dom är klart övervägande för mig tycker jag. Tyvärr lär väl flera av dom bokföras under problem senare misstänker jag.

1. Dina anteckningar är bra att ta med (men ge inte bort dom, behåll dom efter mötet, så länge det aldrig finns anledning för en läkare att låna det du antecknat så ska du aldrig ge ut sånt känsligt material). Om fler möten kan bli aktuellt så se efter även med en förälder som utredarna kan kontakta för att höra sig för om t.ex din uppväxt och dylikt. Det ökar trovärdigheten.

2. Anteckna inte allt. Ju mer oförberedd du är så kommer vården märka hur du reagerar på det du inte är beredd på, dvs om du förbereder dig för mycket så kanske du inte är riktigt DU när du är där (och istället framstår som en väl förberedd neurotyp som sitter och förklarar hur aspig du misstänker att du är). Vården sa att så fort jag slutade upp med mina försök att verka neurotypisk och bara kom på mötena oförberett så tyckte dem att jag visade betydligt fler symtom omedvetet, mycket för att jag och mig veterligen många andra aspergare inte klarar av spontanitet och oförberedelser, och reagerar på det.

3. Läs inte på mer om Aspergers syndrom inför mötet. Att muntligt förklara hur du t.ex har läst på Wikipedia om hur aspig du tror dig vara så leder det ingen vart vare sig du vill eller behöver en diagnos eller ej (jag menar inte att du gör exakt Det, men vet andra som gjort det och förklarat det för vården som skrattat åt det och inte tagit ärendena vidare, då info på nätet är en gigantisk skillnad mot att få sig kliniskt utredd av professionella under minst ett år av möten och tester). Aspergers är ju en funktionsvariant som märks av i praktiken så om du inte "pluggar" symtom så visar du symtomen lättare.

Dessa "tips" är utifrån min egna erfarenhet och skulle du reagera negativt över något så bli inte arg, jag förklarar isåfall bara vad jag menar bättre. Och som sagt, var bara dig själv på mötet så mycket du kan.

Tills vidare önskar jag dig lycka till och hoppas att du får den hjälp det kan visa sig att du faktiskt behöver. : )

En utredning ska inte ta flera år! Min tog 6 veckor. Av de jag har pratat med är 1-2 månader är normala. För ts skull tänkte jag berätta att jag fungerar helt olika mot för hur du gör.

Jag förbereder mig alltid sjukt mycket inför alla möten med vården. Då jag skulle ha möte om att eventuellt börja på antidepressiva visste jag vad alla sorter hete, vilka signalsubstanser det rörde sig om och alla biverkningar. Det här sågs som ett tecken på att jag hade Asperger. Jag vill ju ha rätt information och jag ska inte behöva gör mig till.

Jag skulle aldrig fått en diagnos om jag inte läst på. Jag har ingen aning om vad som är relevant att ta upp. Ofta tar jag upp fel saker då säger läkaren att jag är frisk så blir jag utskriven från mottagningen istället. Det har hänt flera gånger. Hur sjutton ska jag veta om det är viktigare att berätta att man är självmordsbenägen framför att man har grusigt i hallen? (Ett extremt exempel) Det vet jag såklart inte om jag inte läst på innan. Jag visar inte Aspergersymtom eller några andra symtom heller hos läkaren. Jag ser oftast glad ut och har inget avvikande kroppsspråk. Vet jag inte vad och hur jag ska uttrycka mig tolkar alla det som att allt är bra och att jag därför inte har så mycket att säga. Asperger behöver inte märkas alls utanpå eller vid ett vanligt läkarbesök.

Liljan skrev:Jag förbereder mig alltid sjukt mycket inför alla möten med vården.

Samma här. Nu när jag vet hur (illa) det funkar. Jag kommer plöja minst en bok om AD(H)D innan slutet av augusti då jag ska göra själva Utredningen. Jag vill veta vad dom säger och varför.

Autism har jag hunnit lära mig väldigt mycket om sedan den här tråden startades. Inte minst via det här forumet. Jag känner numera ett mindre gäng härifrån ganska bra IRL.

Liljan skrev:Jag skulle aldrig fått en diagnos om jag inte läst på.

Det verkar vara så det ser ut på många ställen. Jag har också läst på enormt mycket och jag rekommenderar alla som ska utredas: läs på så mycket ni kan/orkar. Det är kanske inte helt osannolikt att ni kommer hamna hos någon som inte vet någonting om t.ex. autism (som jag gjorde i det andra "steget" här, förra sommaren).

Liljan skrev:Asperger behöver inte märkas alls utanpå eller vid ett vanligt läkarbesök.

Japp. Jag har observerat många fall IRL som bekräftar det. Inklusive mig själv kanske. Vem vet?

I boken The Complete Guide to Asperger's Syndrome (den boken rekommenderar jag verkligen) vill jag minnas att Tony Atwood skriver att en AS-diagnos ibland är ett "pussel" som kan ta åratal att "lägga".

hearnothing skrev:

Liljan skrev:Jag förbereder mig alltid sjukt mycket inför alla möten med vården.

Samma här. Nu när jag vet hur (illa) det funkar. Jag kommer plöja minst en bok om AD(H)D innan slutet av augusti då jag ska göra själva Utredningen. Jag vill veta vad dom säger och varför.

Autism har jag hunnit lära mig väldigt mycket om sedan den här tråden startades. Inte minst via det här forumet. Jag känner numera ett mindre gäng härifrån ganska bra IRL.

Liljan skrev:Jag skulle aldrig fått en diagnos om jag inte läst på.

Det verkar vara så det ser ut på många ställen. Jag har också läst på enormt mycket och jag rekommenderar alla som ska utredas: läs på så mycket ni kan/orkar. Det är kanske inte helt osannolikt att ni kommer hamna hos någon som inte vet någonting om t.ex. autism (som jag gjorde i det andra "steget" här, förra sommaren).

Liljan skrev:Asperger behöver inte märkas alls utanpå eller vid ett vanligt läkarbesök.

Japp. Jag har observerat många fall IRL som bekräftar det. Inklusive mig själv kanske. Vem vet?

I boken The Complete Guide to Asperger's Syndrome (den boken rekommenderar jag verkligen) vill jag minnas att Tony Atwood skriver att en AS-diagnos ibland är ett "pussel" som kan ta åratal att "lägga".

Nu missförstår du mig. Min utredning var jättebra, de utredde vara neuropsykiatriska funktionshinder där och mina utredare visste helt klart mer om AS och autism än vad jag gjorde, de har ju flera år utbildning. Jag hade inte kunnat önska ett bättre ställe att bli utredd på. Men de kan inte läsa tankar, jag vet inte vad som är relevant att ta upp, så jag tar upp fel saker. Jag behövde läsa på för att ta upp det som var relevant. Jag vill också veta vad som händer och det bästa sättet att göra det är att läsa på.

Jag vet inte riktigt vad du menar med citatet att "Asperger ibland är ett pussel som tar åratal att lägga" Vill du att utredningen ska ta flera år eller vad menar du?

Jag tycker generellt sätt att folk här på forumet kan väldigt lite om AS, det är mycket fel "fakta" och felinformation som verkar komma från oseriösa sidor. Det sprids en hel del myter här, på Familjeliv, Flashback och liknande forum och det tas som fakta. Sedan ser man ner på utbildning och tycker alla som har det är inkompetenta. Jag VET att kunskapen om AS är låg inom vården. Men jag tycker ofta att folk här anser att de som gar NPF kompetens saknar kunskap för att de inte lär ut den alternativa kunskapen som finns på Flashback.

Nu missförstår du mig. Min utredning var jättebra, de utredde vara neuropsykiatriska funktionshinder där och mina utredare visste helt klart mer om AS och autism än vad jag gjorde, de har ju flera år utbildning.

Jag har lite svårt att hänga med på min kompis laptop som jag använder nu, men det är bra att den var bra.

Jag har hållt på i tre "steg" nu kan man väl säga:
1) träffade en inhyrd expert som slussade i första steget. han var kunnig och "ställde" (tja) AS-diagnos på mig på 45-50 minuter

2) träffade en pyskolog, en lördag, som knappt kunde något alls kring neuropsykiatri och försökte få allt till Dystymi. I det steget hoppade jag av allt eftersom det var så oseriöst.

... av lite olika skäl plockade jag upp det här igen (efter 7-8 månaders jag-skiter-i-det) och sa att jag inte hade något förtroende för psykologen ovan och fick en annan läkare som varit väldigt bra och har påskyndat Utredningen.

3) (nu) träffade en Sjuksköterska som kändes kunnig på ett två timmar långt möte inför själva Utredningen

Jag hade inte kunnat önska ett bättre ställe att bli utredd på.

Det hade jag, men om jag får det jag är där för är jag nöjd.

Jag vet inte riktigt vad du menar med citatet att "Asperger ibland är ett pussel som tar åratal att lägga" Vill du att utredningen ska ta flera år eller vad menar du?

Att den privata vården kanske gör det lite väl enkelt för sig ibland och inte vill lägga ner tid (dvs. pengar) på att utreda lite oklara fall mer grundligt?

Det är väl allmänt känt att det troligen förekommer alldeles för många AD(H)D diagnoser nu?

Jag säger inte att det borde ta flera år i alla fall, men jag tycker att utredningarna verkar gå alldeles för snabbt generellt, av det jag vet.

Hur det än är tror jag inte det är många som hamnar där jag är nu utan att faktiskt kvalificera sig för någon bokstavskombination (med tanke på steg 1, se ovan).

Men jag är faktiskt övertygad om att det skulle gå att fejka sig till en bokstavskombination om man läser på, och är en duktig skådespelare.

Jag tycker generellt sätt att folk här på forumet kan väldigt lite om AS, det är mycket fel "fakta" och felinformation som verkar komma från oseriösa sidor. Det sprids en hel del myter här, på Familjeliv, Flashback och liknande forum och det tas som fakta. Sedan ser man ner på utbildning och tycker alla som har det är inkompetenta. Jag VET att kunskapen om AS är låg inom vården. Men jag tycker ofta att folk här anser att de som gar NPF kompetens saknar kunskap för att de inte lär ut den alternativa kunskapen som finns på Flashback.

Själv har jag lärt mig allra mest genom att umgås med många ASare IRL. Jag känner en del sedan gammalt och numera är jag vän (inte kompis, inte internet-bekant osv.) med flera härifrån forumet.

Det jag framför allt har lärt mig är att AS yttrar sig otroligt olika mellan olika personer och det kanske ofta tar rätt lång tid (mer än 3-400 minuter) att verkligen veta om AS är rätt diagnos att ställa?

hearnothing skrev:
Jag undrar också om jag ska försöka undvika ADHD-diagnos och hävda ADD istället? En stor nackdel som jag ser med ADHD-diagnos är att man riskerar att bli DAMP-stämplad på förhand? Jag är inte alls DAMPig av mig skulle jag vilja påstå.

Jag har ADD-diagnos, det är en variant av ADHD (det finns tre varianter) så får du ADD-diagnos så har du ADHD.
På min medicinetikett står det typ "för behandling av ADHD".
DAMP-diagnosen sätts väl inte ens längre? Iaf får man den bara om man har motorisk nedsättning (eller vad det nu heter, DCD - developmental coordination disorder på engelska).

Zima33 skrev:Jag har ADD-diagnos, det är en variant av ADHD (det finns tre varianter) så får du ADD-diagnos så har du ADHD.
På min medicinetikett står det typ "för behandling av ADHD".
DAMP-diagnosen sätts väl inte ens längre?

Jo, jag har ju övergripande koll. Men den tredje känner jag inte till.

Jag är inte alls hyperaktiv fysiskt (men tydligen kan man ha ADHD ändå) och jag saknar en del av grunderna för både ADD och ADHD och tror inte att jag har någon av dom själv direkt. Men vill dom ge mig det (också?) tar jag emot det. Däremot köper jag inte enbart en AD(H)D-diagnos.

DAMP finns inte såvitt jag vet, men det används ju en del i språkligt bruk. Att "DAMPa" t.ex.

hearnothing skrev:

Zima33 skrev:Jag har ADD-diagnos, det är en variant av ADHD (det finns tre varianter) så får du ADD-diagnos så har du ADHD.
På min medicinetikett står det typ "för behandling av ADHD".
DAMP-diagnosen sätts väl inte ens längre?

Jo, jag har ju övergripande koll. Men den tredje känner jag inte till.

Jag är inte alls hyperaktiv fysiskt (men tydligen kan man ha ADHD ändå) och jag saknar en del av grunderna för både ADD och ADHD och tror inte att jag har någon av dom själv direkt. Men vill dom ge mig det (också?) tar jag emot det. Däremot köper jag inte enbart en AD(H)D-diagnos.

DAMP finns inte såvitt jag vet, men det används ju en del i språkligt bruk. Att "DAMPa" t.ex.

Jo DAMP finns som diagnos men numera sätter man ADHD och/eller DCD som diagnos i stället. (Developmental coordination disorder, vet inte vad det heter på svenska ... motorisk störning eller något.

Jahopp, igår (snart två år efter jag startade tråden) fick jag min diagnos: Aspergers syndrom.

Eftersom Prima använder sig av ICD-10 ger dom fortfarande diagnosen AS och inte Autismspektrumtillstånd/störning.