Jag bollas lite fram och tillbaka mellan Vuxenpsykiatrimottagningen™ och Vårdgarantikansliet™:

Jag tänkte då inte bara sitta och vänta i "1-2 år" och idag sa Vuxenpsykiatrimottagningen™ (i växeln när jag ringde, den som satt där hade koll) att det är minst ett års kötid. Ett förslag där var att ringa till andra mottagningar inom samma företag (Prima) och se om jag hittar någon mottagning med kortare köer.



Då ringde jag till Vårdgarantikansliet™. Deras förslag är att ringa runt till landsting runtom i landet och försöka hitta något där det är kortare köer.

Det här med utredning går inte så bra....

När jag pratade med Vårdgarantikansliet i måndags (femte gången tror jag, jag har pratat med samma person varje gång) berättade dom att dom inte har ansvaret för vårdgarantin: det ligger hos mottagningen (Prima i det här fallet).

Vårdgarantikansliet sa att jag kunde vända mig till Patientnämnden och det gjorde jag eftersom jag har tid och ork att hålla på med det här, just nu. I måndags lämnade jag in någon slags klagomål på Prima och den så kallade "vårdgarantin" till Patientnämnden.

Vårdgarantikansliet ville inte svara på min fråga om vad som händer när vårdgarantin inte uppfylls: "Vi diskuterar inte ekonomiska frågor med patienter"

Det är svårt/omöjligt att få några vettiga svar från Prima i telefon och eftersom Primas verksamhetschefs mailadress står på deras hemsida mailade jag honom och ställde några frågor kring vårdgarantin. Det här var svaret jag fick:

"Du kommer att kallas. Tycker Du det tar för läng tid är det valfrihet att söka över hela länet för att få kortast väntetid."

Det var allt i mailet, utöver signaturen.

Mina frågor var:
- gäller vårdgarantin för neuropsykiatriska utredningar?
- är det ni som har ansvaret för vårdgarantin?
- vad händer när vårdgarantin inte uppfylls?
- om svaret är "inget alls" ovan, varför finns vårdgarantin?
- varför skickar ni inte patienter till andra Prima-mottagningar i Stockholm som verkar ha kortare kötid?

Jag mailade honom idag igen och frågade om han vet vem på Prima som kan och vill svara på mina frågor kring vårdgarantin.

Patientnämnden ringde upp mig nyss, två dagar efter jag lämnade in mina klagomål kring Prima. Dom ska skicka ett brev till Prima och be/kräva (vet inte hur det kommer formuleras, jag hoppas på krav) att Prima skickar mig någonstans där det är kortare kötid.

KNSNNTR skrev:

hearnothing skrev:...då info på nätet är en gigantisk skillnad mot att få sig kliniskt utredd av professionella under minst ett år av möten och tester). Aspergers är ju en funktionsvariant som märks av i praktiken så om du inte "pluggar" symtom så visar du symtomen lättare.

Varifrån får du att utredningen skulle ta minst ett år? Skulle den ta så lång tid skulle knappt någon hinna utredas. Min utredning tog sex veckor.

Liljan skrev:Varifrån får du att utredningen skulle ta minst ett år?

Det är kötiden för att påbörja utredningen som är "ett till två år", enligt Prima. I Stockholms läns landsting faller tydligen neuropsykiatriska utredningar under vårdgarantin på 90 dagar och det är därför jag tjafsar med dom. Hur lång tid själva utredningen tar vet jag inte alls.

hearnothing skrev:

Liljan skrev:Varifrån får du att utredningen skulle ta minst ett år?

Det är kötiden för att påbörja utredningen som är "ett till två år", enligt Prima. I Stockholms läns landsting faller tydligen neuropsykiatriska utredningar under vårdgarantin på 90 dagar och det är därför jag tjafsar med dom. Hur lång tid själva utredningen tar vet jag inte alls.

Att det är så lång väntetid är inget anmärkningsvärt så som jag ser det, många har fått vänta ganska länge på att få komma till en utredning. Det är bara något man får ställa in sig på, jag väntade ju själv i över två år, såg inte det som ett större problem. Detta med vårdgarantin tror jag i praktiken fungerar som så att du kan få en tid till ett första möte eller en bedömning inom en viss tid, säg 90 dagar, men sedan kommer man i alla fall att ställas i kö för utredning.

Wine skrev:Det är bara något man får ställa in sig på, jag väntade ju själv i över två år, såg inte det som ett större problem.

Själv tycker jag att två års kötid är riktigt illa och jag har lite svårt att bara acceptera sånt här. Det är kanske ett av symptomen som gör att jag står i kö för utredning också.

Wine skrev:Detta med vårdgarantin tror jag i praktiken fungerar som så att du kan få en tid till ett första möte eller en bedömning inom en viss tid, säg 90 dagar

Både Vårdgarantikansliet och Patientnämnden säger att vårdgarantin på 90 dagar gäller för neuropsykiatriska utredningar och att Prima helt enkelt inte uppfyller vårdgarantin. Ingen verkar vilja svara på vad som händer när vårdgarantin uppfylls.

hearnothing skrev:

Wine skrev:Det är bara något man får ställa in sig på, jag väntade ju själv i över två år, såg inte det som ett större problem.

Själv tycker jag att två års kötid är riktigt illa och jag har lite svårt att bara acceptera sånt här. Det är kanske ett av symptomen som gör att jag står i kö för utredning också.

Men det är ju så det tydligen ser ut, det är många som ska/vill utredas och det verkar ju uppenbarligen som att det inte finns tillräckligt med personal för att köerna ska kunna betas av snabbare och kötiderna kortas.

Det finns dom som har kortare kötid. T.ex. Prima-mottagningar i Stockholm som säger att dom har sex månaders kötid. Prima skulle ju kunna fördela runt patienterna lite för att korta kötiderna.

Jag har även ringt runt lite och kollat kötider. T.ex. Kronan i Sundbyberg påstår att dom har sex månaders kötid. Jag hade nog lite otur och hamnade på en mottagning med längre kötid än dom flesta har.

KNSNNTR skrev:

hearnothing skrev:

Sjuckert skrev:I mitt fall kollade de t.ex. på hur jag städade

Det skulle jag ha svårt att göra under såna former. Kanske extra lämpligt då.

Nu kan jag citera korrekt också. Tack för hjälpen.

Även mig undersökte en arbetsterapeut hur jag klarade olika moment i hemmet. Det var jättejobbigt, men bra i efterhand eftersom jag bevisade svårigheter som jag ska få extra hjälp och vägledning för att successivt klara av mer självständigt i större utsträckning.

Jag har gjort såna där tester. En gång för kanske 13-14 år sen fick jag diska hemma. Då gjorde arbetsterapeuten det för att bli färdig arbetsterapeut. Det enda som hände var att jag fick städlistor upptejpade överallt och lådor uppmärkta med sitt innehåll. Till och med min gamla fina ärvda byrå fick dymo-etiketter som talade om vad lådorna innehöll.

Den andra gången var kanske för gjorde jag det på habiliteringen, jag fick städa en toalett och stryka kläder. Jag var inte så bra på något av det, men den här gången fick jag ingen hjälp alls. Jo, jag kunde ha fått boendestöd, men det var jag inte intresserad av.

Lilla Gumman skrev:Det enda som hände var att jag fick städlistor upptejpade överallt och lådor uppmärkta med sitt innehåll. Till och med min gamla fina ärvda byrå fick dymo-etiketter som talade om vad lådorna innehöll.

Vad bisarrt.

Nu har det gått ett tag och jag kan sammanfatta det hela med att jag tyvärr avråder från att börja i utredningsträsket om problemen inte är riktigt stora (vilka dom är för mig, i och för sig) och du inte är väldigt påläst själv.

Jag orkar inte ens gå in på alla fiaskon och härvor kring det här nu. Jag uppdaterar den här tråden när allt är klart: jag kommer göra det sista steget av utredningen (det blir "lägga pussel för barn" enligt en gammal kompis som gjort utredning på samma ställe) ganska snart.

Mitt betyg på Prima Psykiatri landar på en solid: 1/5 (dvs. "under all kritik" enligt min tabell)

Jag har inget som helst förtroende som helst för det företaget och känner andra som haft större problem än mig med dom.

Disclaimer:
Nästan alla anställda på Prima jag haft att göra med har varit bra, även om dom inte alltid har haft koll på ämnet autism precis.

Fick tid inom 30 dagar i Nacka.
Ska dit för en första "intervju" på tisdag.

Ditt råd är att inte påbörja en utredning om jag inte har stora problem?

Ska dit för en första "intervju" på tisdag.

Lycka till med det. Jag tror du kan förvänta dig uppåt två år långa kötider för själva utredningen sen tyvärr. Det ska falla under 90 dagars vårdgaranti, men det verkar inte fungera alls.

Jag anmälde Prima Psykiatri till Patientnämnden, och fick "rätt". Plus ett hånfullt brev från Primas Vice VD. och fick komma (se nedan för fiaskot) vidare efter kanske 3-4 månader.

Ditt råd är att inte påbörja en utredning om jag inte har stora problem?

Det beror på. Jag kan inte rekommendera någon att göra det utan att vara påläst själv. Det verkar blir lite hur som helst när det gäller kunskapsnivån kring AS på dom som hanterar utredningarna.

Jag har bara läst en bok på ämnet, och det är den här:
http://www.jkp.com/uk/the-complete-guid ... drome.html
... den kan jag rekommendera.

Jag fick träffa en läkare (inhyrd som konsult) av modell expert (jag vill inte skriva namnet här nu) en timme första gången. Han "ställde diagnosen", så att säga, på under en timme. Det var ganska tydligt för honom som jag förstod det.

I nästa steg fick jag träffa en, på ämnet, helt okunnig psykolog som inte ens fanns med på Prima Psykiatris hemsida (jag hoppar över namnet här med). En lördag, i somras. "för att beta av köerna". Om jag ska vara positiv så var väl hon trevlig som person. Men jag var inte där för att ha trevligt direkt.

Hon baserade att jag inte har AS på "erfarenhet, och sättet du berättar om ditt liv på". Det är lite för ovetenskapligt för min smak.

Då tänkte jag strunta i alltsammans eftersom det hade varit massa strul kring Prima Psykiatri innan. Jag hade, och har, inget förtroende alls för Prima. Sen dök det hela upp igen eftersom jag är nästan helt utbränd.

Då fick jag liksom lägga fram mitt case, så att säga, hos den här psykologen som verkar syssla med psykoterapi. Hon kan inte mycket om AS, men förstod det hela efter jag berättat (numera är jag ganska påläst) och skulle fixa remiss till "lägga pussel för barn".

Det hela innehåller mycket mer strul än det jag skrivit ovan. Men jag kan nog sammanfatta det med: katastrofalt
... och jag har väl inga större förhoppningar om att den sista utredningsdelen ska vara seriös heller.

Men nu är jag (äntligen?) utbränd och jag fick träffa en väldigt bra läkare på Prima senast.

När jag kom dit ställde jag tre frågor direkt:
1) hur lång tid har vi på oss? - jag var 20 minuter sen, vi hade en timme som blev ~40 minuter då
2) hur mycket vet du om mig? - hon verkade ha läst lite i journalen i alla fall, så är det ju inte alltid när man träffat läkare
3) hur mycket kan du om autism? - "inte så mycket" blev svaret

Men hon förstod vad det hela handlade om och tog det på stort allvar och jag är sjukskriven 100% för tillfället.

Så statusen just nu är väl ganska bra kring Prima och den senaste läkaren jag fick. Men som helhet tycker jag utredningen har varit katastrofalt uselt hanterad.

Jag ser i mitt tidigare inlägg att jag inte borde sitta och skriva längre texter i mitt nuvarande skick. Särskilt inte mitt i natten. Egentligen borde kanske texten redigeras av Någon (jag tror inte jag får redigera den) så den blir lite mer läsbar.

Fast det känns som texten kan få vara kvar precis som den är å andra sidan:
den säger säkert en del om min aktuella (riktigt dåliga) status som Prima Psykiatri bidragit lite till.

TACK för din öppenhet och input hearnothing - återkopplar senare i veckan när jag haft mitt första möte.

återkopplar senare i veckan när jag haft mitt första möte.

Lycka till med mötet. Jag är väl relativt insatt i hur det här (inte) fungerar nu. Jag läser inte på forumet direkt (jag är i stort sett bara i chatten), och det är inte så troligt att jag kommer komma ihåg att gå in här och läsa tråden bara sådär.

Men att PMa mig går alltid, eller att försöka få tag på mig i chatten.

Lite tips kring den här utredningsmisären med Prima Psykiatri, och det gäller säkert många andra...

På mitt senaste sk. "möte" ställde jag dom här frågorna innan vi började "mötet":
1) Hur lång tid har vi på oss? (jag var 30 min sen och hade inte heller fått veta hur långt det var)
2) Hur mycket vet du om mig? (jag hade en helt ny läkare)
3) Hur mycket kan du om autism? ("inte så mycket" blev svaret, men det gick väldigt bra ändå. Hen (!) var riktigt bra.)

Tyvärr verkar det som man måste bete sig på det här sättet för att komma någon vart.

Så med andra ord om Prima Psykiatri ställer diagnosen AS/autism på dig så kommer du att ifrågasätta att diagnosen är rätt?

Så med andra ord om Prima Psykiatri ställer diagnosen AS/autism på dig så kommer du att ifrågasätta att diagnosen är rätt?

Generellt ifrågasätter jag allt dom håller på med (jag tar inte ens upp allt här nu, det är ännu värre egentligen), men jag skulle verkligen ifrågasätta en utebliven AS-diagnos. Det är nog det jag har mest av även om det finns lite annat smått och gott också.

hearnothing skrev:

Så med andra ord om Prima Psykiatri ställer diagnosen AS/autism på dig så kommer du att ifrågasätta att diagnosen är rätt?

Generellt ifrågasätter jag allt dom håller på med (jag tar inte ens upp allt här nu, det är ännu värre egentligen), men jag skulle verkligen ifrågasätta en utebliven AS-diagnos. Det är nog det jag har mest av även om det finns lite annat smått och gott också.

Men frågan var om du skulle få en AS diagnos om du även skulle ifrågasätta den?

Men frågan var om du skulle få en AS diagnos om du även skulle ifrågasätta den?

Jaha. Jag är lite trög.

Jag lär väl ifrågasätta sättet dom kommer fram till det på:
att dom lägger alldeles för tid på utredningen för att det ska vara seriöst.

Men jag kommer inte göra det där och då. Så pass mycket har jag lärt mig av mina destruktiva rättshaverimisstag. Även om det tydligen pågår här och nu också.

Jag glömde ett (lite vanskligt) tips i själva tipsinlägget, men som verkar gå hem för att liksom inleda rätt om man tror att man har AS.

Skaka inte hand med läkare/psykologer när ni träffar dom första gången (om det inte känns viktigt eller "rätt" för er) och säg varför: det är ju bara fånigt och båda riskerar att bli sjuka.

För mig blir det också nästan helt omöjligt att komma ihåg namnet om man gör det. Utan handskak finns det en chans att jag kommer ihåg namnet.

hearnothing skrev:Skaka inte hand med läkare/psykologer när ni träffar dom första gången (om det inte känns viktigt eller "rätt" för er) och säg varför: det är ju bara fånigt och båda riskerar att bli sjuka.

För mig blir det också nästan helt omöjligt att komma ihåg namnet om man gör det. Utan handskak finns det en chans att jag kommer ihåg namnet.

Det där har enligt min erfarenhet dom som jobbar inom vården inga som helst problem med dom förstår precis hur du tänker och så slipper dom spritahänderna precis efter att du har skakat hand med dom.