Då jag läser om Asperger så står det på flera ställen att vi ska ha en begränsad och stereotyp fantasi, inte gilla skönlitteratur och att det skulle påverka hur vi drömmer. Är det här en föråldrad syn på Asperger eller är det såhär för de flesta? För jag känner inte igen mig alls. Jag har alltid älskat skönlitteratur, jag har en rik fantasi och är en kreativ person. Jag föredrar oftast skönlitteratur framför en faktabok och jag skriver en del själv.

Hur känner ni andra kring det här?

Jag fantiserar väldigt mycket för att stänga ute situationer jag inte är bekväm med, eller om jag är totalt uttråkad och befinner mig på påtvingade platser. Kan även frammana små "instruktionsfilmer" i huvudet, där jag planerar olika sätt att ta kontroll över sådant som kan komma att gå snett, dock med tveksamt resultat, inget jag rekommenderar...

Jag känner igen mig, jag är inte särskilt förtjust i skönlitteratur, har nog inte ens läst tio skönlitterära böcker sedan jag blev vuxen, föredrar faktaböcker och dokumentärer och verklighetsbaserade filmer framför att titta på "vanliga" filmer, drama, komedier o.s.v. Det händer dock att jag ser på filmer emellanåt men det är inte särskilt ofta faktiskt.

Har alltid haft väldigt bra fantasi, när jag var yngre skrev jag mycket och levde mer eller mindre i en fantasivärld.
Numera stannar det mesta i huvudet.

Har nog alltid läst ungefär lika mycket fack- och skönlitteratur. Är beroende av att skriva och vara kreativ för att må bra. Men både skönlitteratur och skrivande är, för mig, kunskapsbyggande för att kartlägga och förstå människonaturen.

Jag har genom uppväxten varit fascinerad och läst en del faktaböcker, djurböcker och har även suttit och nästan plöjt ( haha ) musiklexikon, skrivit av för att lära mig och så. Skönlitteratur har inte varit något för mig dock.



Har varit inne lite på Övernaturligt, Kemiska formler , Sång och lite inom Dinosaurer.

Föredrar också skönlitteratur. Läser både prosa och poesi.

Känner inte alls igen mig i den här idén om att vi skulle vara fyrkantiga och fantasilösa.

Liljan skrev:jag har en rik fantasi och är en kreativ person.

Jag tror inte att vetenskapliga studier som hävdar att autister har en begränsad och stereotyp fantasi bygger på självskattningsenkäter.

Det är väl som mest det mesta: Vi har nog det på ett annat sätt, eller på ett annat område eller något sånt. Jo, jag kan ibland tycka att jag har svårt att komma på något eget, unikt. Ibland behöver jag något exempel. Men det beror också mycket på vad det är.

RapeRegs skrev:

Liljan skrev:jag har en rik fantasi och är en kreativ person.

Jag tror inte att vetenskapliga studier som hävdar att autister har en begränsad och stereotyp fantasi bygger på självskattningsenkäter.

Vad menar du med det?

Liljan skrev:Då jag läser om Asperger så står det på flera ställen att vi ska ha en begränsad och stereotyp fantasi, inte gilla skönlitteratur och att det skulle påverka hur vi drömmer. Är det här en föråldrad syn på Asperger eller är det såhär för de flesta? För jag känner inte igen mig alls. Jag har alltid älskat skönlitteratur, jag har en rik fantasi och är en kreativ person. Jag föredrar oftast skönlitteratur framför en faktabok och jag skriver en del själv.

Hur känner ni andra kring det här?

Ja, en föråldrad och missvisande ensidig syn på aspergare. Visst finns det aspergare som enbart gillar facklitteratur men också många som gillar skönlitteratur. Se t ex denna omröstning: vad-laser-ni-helst-omrostning-t8610.html

Finns det öht någon undersökning om aspergares drömmar, om de avviker från andras? Just drömmar ska väl vara allt annat än logiska och fantasilösa. Högerhjärnan drömmer medan den logiska vänsterhjärnan sover.

Se även dessa trådar:
begransad-fantasi-formaga-t6147.html
har-ni-en-egen-fantasivarld-omrostning-t18161.html
jag-saknar-fantasi-t34563.html
bara-intresserad-av-sant-som-ar-verkligt-och-anvandbart-t23417.html
fantasi-och-forestallningsformaga-hos-autister-aspergare-t32668.html
ar-ni-kreativa-t18829.html
fragor-om-bocker-och-lasning-t41514.html

RapeRegs skrev:

Liljan skrev:jag har en rik fantasi och är en kreativ person.

Jag tror inte att vetenskapliga studier som hävdar att autister har en begränsad och stereotyp fantasi bygger på självskattningsenkäter.

Tror inte det heller, finns säkert många aspergare som har en rik fantasi men om studier visar att vi har dålig fantasi som helhet torde det ju väga tungt. Är kanske inte så förvånande att fantasin brister då vår föreställningsförmåga brister.

Pikachu skrev: Är kanske inte så förvånande att fantasin brister då vår föreställningsförmåga brister.

Men jag tror ju att man visst kan fantisera ihop t.ex. olika scenarion för låt oss säga personer i en bok man skriver, även om man sedan har svårt att själv föreställa sig hur det skulle kännas att vara den karaktär man skapat.

Bristande fantasi och bristande föreställningsförmåga är då rakt inte samma sak!


Själv har jag väldigt svårt att föreställa mig olika situationer eller hur det skulle vara att gå i någon annans skor, men inte hindrar det mig från att älska att läsa skönlitteratur och sluka film, det har det aldrig gjort.

Jag skulle snarare vilja säga att detta intresse för litteratur och film har hjälpt mig väldigt mycket, eftersom jag då lärt mig hur olika situationer kan te sig, hur olika personer kan ta sig an dem och vilka känslor som kan komma på tal. Och förstås också lärt mig vad som antagligen förväntas av mig; hur jag ska bete mig för att inte trampa alltför mycket i klaveret i situationer där jag saknar en inre kompass som kan leda mig rätt.

Jag skulle vilja gå så långt som att påstå att skönlitteratur och film faktiskt kan vara en slags teoretisk social träning, både en bra grund och en krycka att ha till hands innan man tar sig an den mer praktiska biten, eller snarare jämsides med den. Okej att klavertrampen likt förbaskat kan dyka upp, men kanske blir de ändå färre?

Den "teoretiska träningen" är i alla fall för mig ett rent nöje och den tänker jag fortsätta med.

Dagdrömmer gör jag ofta, men det är inte samma sak.

För min del ställs det på sin spets i kreativitet. Speciellt i skönlitteratur – när jag läser är jag ibland ganska ointresserad av storyn – intressantare är dramaturgin, berättarteknik, språk osv.

När jag själv skriver, det är då jag märker att min fantasi har brister i vissa aspekter. Att forma en story och skapa karaktärer handlar för min del om att angripa problemet ur många vinklar. Det finns en tendens hos mig att ta sanning (verkliga situationer) och göra dem till fiktion: det blir ett pussel där jag kanske tar en verklig händelse och sätter den i ett nytt sammanhang; att tillämpa karaktäriseringen/karaktärsdrag utifrån vart jag vill komma berättandet; att pussla ihop flera verkliga händelser och skapa någonting nytt; att ta en verklig person och göra den till någon annan.

Sanningen är oftast vackrare än fiktionen – det ligger i detaljer och sammanhang som är svåra att återskapa. Sanningen är brutalare, men den är oftast klyschig och måste inte bara kläs i en fin språkdräkt för att uppfattas som naken och äkta, den måste också manipuleras och dirigeras till det litterära formatet. Detta gäller nog inte bara realismen. Det är detaljerna som gör konstruktioner storslagna, och dem är svåra att skapa ur tomma intet

Liljan skrev:Då jag läser om Asperger så står det på flera ställen att vi ska ha en begränsad och stereotyp fantasi, inte gilla skönlitteratur och att det skulle påverka hur vi drömmer.

Man ska inte tro på allt man läser om asperger.

Jag fick igår tipset om denna artikel i mejlet från Academia: Denne universitetslektor tycks ha liknande inställning till skönlitteratur (och annat) som undertecknad.

Jag är en tänkare ( filosof ? ) i botten, funderade över hur rymden såg ut, ställde frågor till mina lärare då jag var mindre och gick i skolan.

Många av oss tänker i bilder, istället för abstrakt.

I min värld ger det upphov till fniss, och fantasin tar ibland det vidare till absurda situationer.

Vad är fanatasi? Är det fantasi att kunna föreställa sig vad som skulle kunna finnas bakom en vägkrök, och sakta in bilen för att inte köra på någon? Är det fantasi att kunna föreställa sig hur det skulle vara att faktiskt krocka? Är det fantasi att kunna "dra sig tillbaka till en egen värld", om den världen är i stort sett likadan varje gång? Är det fantasi att läsa en snickarbok och kunna föreställa sig hur det blir om man förverkligar det som står där? Är det fantasi att kunna tänka sig in i hur andra känner sig?

Ogillar skönlitteratur, men har en fantastisk fantasi

Möjligen är aspergare mer systematiska i nyttjandet av sin fantasiförmåga än vad NT-personer är.

Har svårt att sitta eller ligga drömma eller vitalisera målbilder. Skönlitteratur läser jag inte, får ingen upp någon fantasi värd. Dock kan jag gå och se praktiska lösningar på praktiska problem,tex snickeri arbeten eller inredning .

Jag är både fyrkantig och kreativ och trivs med det. Gillar facklitteratur, gillar skönlitteratur. Gillar fakta, gillar fantasi.

Däremot minns jag när jag var liten, så lånade jag ibland teman från böcker när vi lekte rollspelslekar. När vi lekte "häst" hade jag en häst som påminde om en jag läst om i en skönlitterär bok. Andra verkade mer hitta på.

Flia skrev:Många av oss tänker i bilder, istället för abstrakt.

Själv har jag väldigt bra abstrakt tänkande enligt psykologen som gjorde mitt WAIS test.

Bali skrev:

Liljan skrev:Då jag läser om Asperger så står det på flera ställen att vi ska ha en begränsad och stereotyp fantasi, inte gilla skönlitteratur och att det skulle påverka hur vi drömmer.

Man ska inte tro på allt man läser om asperger.

Man ska inte det nej...själv läser jag helst skönlitteratur.