Hej,
Jag är 45 år och under utredning för div diagnoser, eller rättare sagt, de ska ta reda på vad som är "fel" med mig. De har nämnt asperger, ADD och bipolär. När jag sen läst på om de olika så känner jag mest att asperger stämmer in på mig,trots depression. Men, jag är deprimerad för att jag inte får vara mig själv, vara ifred och inte bli störd.

Under åren har jag försökt att vara den person andra vill att jag ska vara, för att få vänner, för att kunna ha kärleksrelationer, för att kunna ha ett jobb. Det går ett tag, sen brister det, jag blir mentalt helt slut och överlycklig när jag äntligen är hemma i min lilla värld av trygghet.

Vad jag är rädd för? Att de ska diagnostisera mig fel och sen vilja medicera mig.

Har läst mycket om kvinnor med asperger och känner gemenskap direkt. Och många blir feldiagnostiserade och lider ännu mer...

Nu kan man ju ha fler diagnoser än en, men jag är ändå rädd. Samtidigt som jag verkligen vill detta.

Finns det någon mer som mig? Någon som känner igen sig? Som har erfarenhet?

Jag är som du, utom att jag inte är rädd. Allt som händer är ju att du får veta mer om varför du är som du är, och kanske få tips om hur du skall hantera det. Vill du inte ha medicin är det bara att tacka nej, de kommer inte tvångsmedicinera dig.

Det finns inga mediciner mot AS. Däremot mot ADD, depression och bipolaritet. Men du väljer själv. Jag har då aldrig upplevt att någon försökt tvinga på mig medicin.

Varför tror du att de ska feldiagnosticera dig? Du bli ju intervjuad och då kan du berätta om hur du mått, vad som stressar dig och att du känner dig tryggast ensam hemma. Tidigare kände man inte till så mycket om AS hos kvinnor och då var det större risk att bli feldiagnosticerad.

Jag har också läst om att många kvinnor/tjejer bli feldiagnostiserade, men det kanske var mer förr. Jag har väntat så länge på detta och vill bara att det ska bli rätt.

Nej det vet jag, att det inte går att medicinera asperger men de andra. Jag har väl inte så bra erfarenhet av vården över lag.

Tack så mycket för era svar

Varför är du rädd för att bli feldiagnostisera när det inte går att medicinera? Är du i behov utav LSS insatser? OK jag kan förstå att dun vill bli diagnostiserad med AD/HD eller bipolär och med att där kan man ju faktiskt bli medicinerad för att få ett bättre liv.

Tvärtom, jag vill inte bli diagnostiserad med adhd eller/och bipolär, utan med asperger. Men det som gör mig rädd och orolig är att de inte är så vana vid asperger hos kvinnor (vilket dom kanske är numer) och att de därför skulle ge mig fel diagnos. Första gången jag bad om en utredning var 1990 då jag var 19 år, sen dess har jag kämpat för att bli förstådd och få hjälp. Därför sitter oron så stark, nu när jag äntligen fått tag i en bra psykiatriker och utredningsteam.

Fast jag kan ju inte säga vad det är eller inte är, såklart. Men jag vill absolut inte ha någon medicin. Oavsett vad de kommer fram till.

Förlåt, glömde. Men nej jag är inte i behov av LSS. Utan bara stöd från AF i så fall.

De flesta med AS har också ADHD el ADD. Men det är inte alla som medicinerar för det. Medicinen är till för t ex bättre koncentrationsförmåga.

Det borde snarare vara FK som krävde medicinering i så fall, om du inte kan jobba. "Ta medicinen så du kan jobba och slipper bli sjukskriven, vi vill inte ge dig sjukersättning". Fast jag undrar om det verkligen har hänt någon gång. Varje människa måste ju själv få avgöra om man vill ta mediciner med ev biverkningar. F ö kan man alltid pröva med medicin och se om det blir bättre men sluta om man tycker att man inte blir bättre/biverkningarna är för stora. Har läst om en del med både AS och AD(H)D som tycker sig blivit aspigare efter medicinering. Dvs de AD(H)D-drag som maskerade aspigheten försvann.

Jaha okej, ja de nämner adhd/ADD rätt ofta. Vilket jag iof kan hålla med om. Jag har försökt jobba, tror jag har 42 olika jobb på mitt cv. Det går ett tag och sen blir jag sjukskriven. Orkar inte mer. För mycket prat och för mycket att hålla reda på. Men vill inte vara sysslolös, så jag hoppas AF kan hjälpa mig till nåt.

Jag provade en antidepressiv medicin för stress och oro och hade ett helvete att sluta med den. Och den gav mig sjuka biverkningar,ville ta livet av mig och annat helvete. Precis, man måste få avgöra själv. Så länge man inte är fara för sig själv eller någon annan.

Jag vill bara ha ekonomi, få vara som jag är och ett lugnt liv. Men samhället kräver annat oftast.

Alien skrev: Har läst om en del med både AS och AD(H)D som tycker sig blivit aspigare efter medicinering. Dvs de AD(H)D-drag som maskerade aspigheten försvann.

Så var det för mig när jag medicinerade med Metylfendidat, min dåvarande läkare förklarade att medicinerna kunde demaskera autusm/AS.

slackern skrev:

Alien skrev: Har läst om en del med både AS och AD(H)D som tycker sig blivit aspigare efter medicinering. Dvs de AD(H)D-drag som maskerade aspigheten försvann.

Så var det för mig när jag medicinerade med Metylfendidat, min dåvarande läkare förklarade att medicinerna kunde demaskera autusm/AS.

Så läskigt.. Ja jag har svårt att lita på sjukvården och kommer verkligen INTE ta någon medicin.

Men du om vården har nämnt AS, ADHD och bipolär så är det väl ändå dom som misstänker det och är medvetna om problematiken du har? För mig vore det tryggt att veta att dom ser den här problematiken hos dig och inte säger blankt nej till att du skulle ha det.

Ja absolut. Jag är bara rädd för att bli feldiagnostiserad, har läst så mycket om det och så många som lev med fel diagnos i flera år och även då ätit fel medicin på det. Sen är jag oerhört glad och tacksam för att äntligen få hjälp. Men det kanske inte är så vanligt i dagens läge som det var förr.

Har du förtroende för utredande läkare/team?

Som sagt as finns det ingen medicin, men om du är biopolär och adhd. Ta den hjälp som erbjuds

idailsk skrev:Jaha okej, ja de nämner adhd/ADD rätt ofta. Vilket jag iof kan hålla med om. Jag har försökt jobba, tror jag har 42 olika jobb på mitt cv. Det går ett tag och sen blir jag sjukskriven. Orkar inte mer. För mycket prat och för mycket att hålla reda på. Men vill inte vara sysslolös, så jag hoppas AF kan hjälpa mig till nåt.

Jag provade en antidepressiv medicin för stress och oro och hade ett helvete att sluta med den. Och den gav mig sjuka biverkningar,ville ta livet av mig och annat helvete. Precis, man måste få avgöra själv. Så länge man inte är fara för sig själv eller någon annan.

Jag vill bara ha ekonomi, få vara som jag är och ett lugnt liv. Men samhället kräver annat oftast.

Det där med "för mycket prat" låter som AS. "För mycket att hålla reda på" låter mer ADD (då kan ev medicinering hjälpa), men kan också vara AS.

Men om du är bipolär låter det som att du pendlar mellan depression (svårt att jobba) och mani (känns lätt att jobba men totalt utan omdöme). Det kan finnas andra mediciner som du tål bättre men jag förstår att du blivit avskräckt.

Det borde ju gå att hitta ett arbete utan en massa kontakter med kunder och arbetskamrater och utan så många olika arbetsuppgifter att hålla reda på.

Trollmor skrev:Har du förtroende för utredande läkare/team?

Ja det har jag. De är de första under alla år som lyssnar och förstår. Tror det är därför jag är nervös också,för att det är så "nära".

Nacklirare skrev:Som sagt as finns det ingen medicin, men om du är biopolär och adhd. Ta den hjälp som erbjuds

Jag vet och det är helt okej. Jag är inte ute efter medicin. Bara ute efter att få vara mig själv och att myndigheter (AF, försäkringskassan osv) låter mig vara. Trivs bäst ensam med ytterst få vänner. Där jag bor med djur och natur.

Alien skrev:

idailsk skrev:Jaha okej, ja de nämner adhd/ADD rätt ofta. Vilket jag iof kan hålla med om. Jag har försökt jobba, tror jag har 42 olika jobb på mitt cv. Det går ett tag och sen blir jag sjukskriven. Orkar inte mer. För mycket prat och för mycket att hålla reda på. Men vill inte vara sysslolös, så jag hoppas AF kan hjälpa mig till nåt.

Jag provade en antidepressiv medicin för stress och oro och hade ett helvete att sluta med den. Och den gav mig sjuka biverkningar,ville ta livet av mig och annat helvete. Precis, man måste få avgöra själv. Så länge man inte är fara för sig själv eller någon annan.

Jag vill bara ha ekonomi, få vara som jag är och ett lugnt liv. Men samhället kräver annat oftast.

Det där med "för mycket prat" låter som AS. "För mycket att hålla reda på" låter mer ADD (då kan ev medicinering hjälpa), men kan också vara AS.

Men om du är bipolär låter det som att du pendlar mellan depression (svårt att jobba) och mani (känns lätt att jobba men totalt utan omdöme). Det kan finnas andra mediciner som du tål bättre men jag förstår att du blivit avskräckt.

Det borde ju gå att hitta ett arbete utan en massa kontakter med kunder och arbetskamrater och utan så många olika arbetsuppgifter att hålla reda på.

Skulle stortrivas med att sitta på kontor, ensam, med arkivering. Eller naturvård, djur och natur,vår planet, är mest intressant för mig.

Jag är mest deprimerad över att jag inte får vara mig själv, så mycket förväntningar från samhälle och andra människor. Har nästan inga vänner kvar för att jag tycker det är så jobbigt att umgås. Trivs bäst hemma, med min hund, mina filmer (helt filmtokig och kan se 5 filmer per dag), hunden ser till att jag kommer ut, men vill helst inte möta någon. Drömmen är ett eget hus, själv. Många förstår inte det utan tycker att jag är konstig, men det bryr jag mig inte om.

Lever väl lite i en fantasivärld, men trivs där.

Jag har ju i och för sig en stark känsla av att ingen tycker om mig, och det gör mig ledsen och deprimerad i perioder. Den enda jag litar på är mitt barn (vuxen).

Ta det lugnt!

Förr i tiden och att numera att komma på att skicka en tjej på utredning, det kunde vara svårt... för det är mycket gissningar som ska till. Då kunde man missa tjejer med AS. Men sedan när de väl utreder (iaf om jag ska tänka på mina egna utredningar), då är de grundliga och faller inte för myter om AS. De kollar inte bara utifrån. De ska kunna se bortom både ålder och kön.

Om du tror du har AS, så har du nog det. Känner man att det verkligen stämmer så är det nog så. Jag trodde jag hade AS, och det hade jag med sa de. Det enda jag var orolig för var att de skulle säga att det var för mild AS för att diagnostisera. Men de tyckte att det "räckte". Däremot blev jag förvånad när de sa att jag hade ADD. Jag har inte riktigt tänkt på att ADD utan AS ser annorlunda ut än ADD med AS. Så jag tyckte lixom att ADD, näe, det hittar de nog på. Men jag hade det med. Och kan i efterhand faktiskt tycka att jag har rätt mycket ADD oxo. Har inte blivit påtvingad medicin. Har istället haft problem med att få min medicin för ADD. Att tacka nej till medicin har aldrig varit ett problem för mig, mitt problem har alltid varit att ens få medicin.

Har även depression, och det är ju inte helt ovanligt att de med AS har det. Depression kan ha typ 100 orsaker.

kiddie skrev:Ta det lugnt!

Förr i tiden och att numera att komma på att skicka en tjej på utredning, det kunde vara svårt... för det är mycket gissningar som ska till. Då kunde man missa tjejer med AS. Men sedan när de väl utreder (iaf om jag ska tänka på mina egna utredningar), då är de grundliga och faller inte för myter om AS. De kollar inte bara utifrån. De ska kunna se bortom både ålder och kön.

Om du tror du har AS, så har du nog det. Känner man att det verkligen stämmer så är det nog så. Jag trodde jag hade AS, och det hade jag med sa de. Det enda jag var orolig för var att de skulle säga att det var för mild AS för att diagnostisera. Men de tyckte att det "räckte". Däremot blev jag förvånad när de sa att jag hade ADD. Jag har inte riktigt tänkt på att ADD utan AS ser annorlunda ut än ADD med AS. Så jag tyckte lixom att ADD, näe, det hittar de nog på. Men jag hade det med. Och kan i efterhand faktiskt tycka att jag har rätt mycket ADD oxo. Har inte blivit påtvingad medicin. Har istället haft problem med att få min medicin för ADD. Att tacka nej till medicin har aldrig varit ett problem för mig, mitt problem har alltid varit att ens få medicin.

Har även depression, och det är ju inte helt ovanligt att de med AS har det. Depression kan ha typ 100 orsaker.

Tack, lite lugnare blev jag nu

Tänk så olika det kan vara. Här går det fort från färdig diagnos till medicin, har flera vänner och bekanta som gått till samma ställe och där har de fått medicin (även en som inte är färdigutredd har fått medicin). Men man ska ju inte behöva kämpa för den tycker jag, om man känner att man vill ha den hjälpen.

Men nu blev jag lugnare som sagt. Tack

Är det sådana som har ADHD då? Eftersom det inte finns aspergermedicin.

Precis. De har adhd och add, men en misstänks vara bipolär.