plåtmonster skrev:@Oturssvala, Svårt att säga något generellt utan att veta vilken bransch det rör sig om eller vilken utbildning/kunskaper du har.

Men generellt så är uppgifter där resultat och inte "fluff" som räknas en bra riktningsvisare.

Tack för era svar annars.

Med den sista meningen sade du nåt. Förslag på yrken/branscher? Som inte kräver utbildning? Kortare kurs kan jag gå. Funderar annars på en kurs som ger behörighet att köra truck och jobba på lager. Stora krav på att vara social mot alla på lagerjobb?

Oturssvala skrev:

plåtmonster skrev:@Oturssvala, Svårt att säga något generellt utan att veta vilken bransch det rör sig om eller vilken utbildning/kunskaper du har.

Men generellt så är uppgifter där resultat och inte "fluff" som räknas en bra riktningsvisare.

Tack för era svar annars.

Med den sista meningen sade du nåt. Förslag på yrken/branscher? Som inte kräver utbildning? Kortare kurs kan jag gå. Funderar annars på en kurs som ger behörighet att köra truck och jobba på lager. Stora krav på att vara social mot alla på lagerjobb?

Förslag på yrken/branscher som inte kräver utbildning? De flesta arbeten kräver någon form av grundläggande utbildning, åtminstone gymnasialt avgångsbetyg. Sedan är det tufft att konkurrera på arbetsmarknaden - ökade krav på nischade utbildningar och mångårig erfarenhet samt stor social kompetens.

De lagerarbeten jag tagit mig an har inneburit en viss social kontakt - fungerar det inte i gruppen, så är en kortvarig. "Grabbig" jargong och låg humor är *väldigt* vanligt förekommande.

Är du inskriven på Arbetsförmedlingen? Kanske är ett skyddat arbete någonting, exempelvis via Samhall något på vägen? De har bland annat verkstads, montering-/industri och lager/plockarbete.

Oturssvala skrev:

colaflaska skrev:Jag har jobbat i butik. Det funkade inte. Klarar inte av alla gnälliga kunder. Har jobbat på gård också, det funkar bättre.

Vad gjorde du på gård då? Jag funderar på att mejla runt till de zoobutiker i stockholms län, jag kan. Har djurerfarenhet, dock vet jag inte om jag skulle klara av kontakten med gästerna. Behöver väl inte säga det.. att det är så orättvist att vissa är sjuka medans andra är friska utan de här bekymren.

Jag tog hand om kalvarna. Utfodrade, gav medicin och sånt.

Många aspisar har enkla/monotona jobb. Montering, lager, vaktmästare osv.

Min bild är att de som väl "lyckas" ofta gör det över genomsnittet. Det rör sig dock om en minimal procent aspergare och därav kan den allmänna bilden om "personer med aspergers är otroligt smarta och Davinci hade det" något skev mot verkligheten.

Långt ifrån alla har specialegenskaper. Några fåtal av dessa lyckas dock, i min observation rör det sig nästan alltid om de som har social kompetens.

Är själv högfungerande på vissa områden men då enbart för att jag lärt mig kopiera det mesta i vad jag ska säga när och vad jag kan göra med kroppen som kroppsspråk för att fejka emotionell närvaro. Detta för att överhuvudtaget kunna jobba och ha en inkomst som möjliggör ett drägligt liv för mig över existensminimum.

Jag har jobbat inom många branscher och gjort karriär på några av dem. Även om jag definitivt har en starkt begränsad social förmåga där jag är totalt blind för vissa reaktioner jag orsakar innan jag lärt mig dem så är det möjligt. Det vore naivt av mig att tro att jag kan göra en livskarriär på något ställe tidsmässigt då själva fake-it-until-you-make-it-approachen i kombination med kopierandet kräver så pass mycket energi att jag efter en period behöver få krasha och dra mig undan från allt inkl. vänner förutom närmaste familjen för att återhämta mig.

Eftersom jag behövt lära in allt om hur jag ska reagera och hur jag ska bete sig så har jag också möjligheten att ständigt vara ett oskrivet blad av möjligheter. Syftet då...!? För mig har det varit att tjäna pengar under perioder så att jag sedan mellan dessa perioder kan få vara mig själv och förlora mig i de intressen och projekt som jag för andra till synes kaotiskt påbörjar men aldrig färdigställer. Dessa perioder kan jag faktiskt kalla mig lycklig och för mig är det värt den bitvisa ångest och i min verklighet tortyr som jobbperioderna innebär. Min största svaghet är mina slumpartade spikar av energi som tenderar komma mest olämpligt. Ja, ja, kanske det funkat för dig men vi autistiska är mer olika varandra än enterna är olika varandra kanske du tänker.

Mitt framgångsrecept som sedan över 20 år i arbetslivet fungerat för mig har varit en slags inövad nollställd men artig instegsattityd och förhållningssätt för att sedan sakta men successivt kopiera beteendet hos personer på företaget som tycks framgångsrika och omtyckta. Inte kopierandet av en personlighet rakt av för det skulle även en ent se igenom, utan en kompott av positiva ingredienser som får vara verktygen som möjliggör en inkomst till den period av återhämtning och att få vara mig själv, en period som jag ständigt ser fram emot och ger mig kraft perioderna av teater och charader. Min längsta återhämtningsperiod brukar vara 2 år. Efter ett par perioder av arbete så slutar man helt att se ner på sig själv de perioder man återhämtar sig och en stolthet att vara den man är infinner sig som möjliggör att man kan sträcka på sig i de flesta sammanhang.


Admin: Styckeindelade texten för bättre läsbarhet.

Jag har inget jobb. Dels är jag ung och har ingen erfarenhet av arbetsmarknaden och vet inte hur någonting går till. Dels har jag socialfobi och får ångest och panikattacker i nya situationer.
Men jag väl ändå säga att jag väldigt gärna vill ha ett jobb och vara helt självständig.

Då det ändrats för mig så svarar jag igen

Har du ett jobb?

Ja

Fulltids-jobb?

Nej, i snitt just under 50%, har aktivitetsersättning på de övriga 50% och några få procent föräldraledig.

Anställd av kommunen eller inte?

Inte, är inte anställd alls utan har eget företag

Lågavlönat jobb eller inte?

Definitivt lågavlönat, jag är ju egen företagare

Och framför allt, TRIVS du med ditt arbete?

Ja, jag älskar det. Eller vissa delar älskar jag väl inte men majoriteten.

Jobbar heltid och driver eget företag vid sidan om det.
Har alltid varit sjukt driven av att göra rätt för mig och inte bli beroende av andra och har mått fruktansvärt dåligt, de få och korta perioder, jag inte har haft ett arbete.

Har nästan alltid jobbat som projektanställd. Bara blev så från början.
Senast arbetslös i ett halvår innan jag nu har en projektanställning igen.
Otroligt påfrestande att var 6-12e månad vara arbetslös och söka nytt...

Som cuttingedge är jag mycket driven och, hoppas jag, mycket duktig i det jag gör.
Hör lite diagnosen till.

IntroVoy skrev:Har nästan alltid jobbat som projektanställd. Bara blev så från början.
Senast arbetslös i ett halvår innan jag nu har en projektanställning igen.
Otroligt påfrestande att var 6-12e månad vara arbetslös och söka nytt...

Som cuttingedge är jag mycket driven och, hoppas jag, mycket duktig i det jag gör.
Hör lite diagnosen till.

Är ju jätteskönt att ha den friheten och slippa gå till samma gamla arbetsplats hela tiden. Jag har jobbat på det viset i många år nu och stortrivs. Det är nästan som att vara egen företagare med en agent som ordnar uppdrag åt en och sedan är det bara att tacka ja eller nej beroende på hur intresserad man är.

Huggorm skrev:

IntroVoy skrev:Har nästan alltid jobbat som projektanställd. Bara blev så från början.
Senast arbetslös i ett halvår innan jag nu har en projektanställning igen.
Otroligt påfrestande att var 6-12e månad vara arbetslös och söka nytt...

Som cuttingedge är jag mycket driven och, hoppas jag, mycket duktig i det jag gör.
Hör lite diagnosen till.

Är ju jätteskönt att ha den friheten och slippa gå till samma gamla arbetsplats hela tiden. Jag har jobbat på det viset i många år nu och stortrivs. Det är nästan som att vara egen företagare med en agent som ordnar uppdrag åt en och sedan är det bara att tacka ja eller nej beroende på hur intresserad man är.

Är det inte jobbigt med att aldrig vete om man får ett nytt uppdrag eller arbete? Många utav oss med AS och speciellt jag blir väldigt oroliga och ängsliga om vi inte har livet rätt inrutat.

slackern skrev:

Huggorm skrev:

IntroVoy skrev:Har nästan alltid jobbat som projektanställd. Bara blev så från början.
Senast arbetslös i ett halvår innan jag nu har en projektanställning igen.
Otroligt påfrestande att var 6-12e månad vara arbetslös och söka nytt...

Som cuttingedge är jag mycket driven och, hoppas jag, mycket duktig i det jag gör.
Hör lite diagnosen till.

Är ju jätteskönt att ha den friheten och slippa gå till samma gamla arbetsplats hela tiden. Jag har jobbat på det viset i många år nu och stortrivs. Det är nästan som att vara egen företagare med en agent som ordnar uppdrag åt en och sedan är det bara att tacka ja eller nej beroende på hur intresserad man är.

Är det inte jobbigt med att aldrig vete om man får ett nytt uppdrag eller arbete? Många utav oss med AS och speciellt jag blir väldigt oroliga och ängsliga om vi inte har livet rätt inrutat.

Det ger en chans till att vila ut och låta överbelastningen i huvudet lugna ner sig. Men det gäller att ha en ekonomisk buffert att ta av och sedan bör det finnas så mycket arbete i branschen att man kan välja och vraka. Jag vet inte hur många fasta anställningar med 200+kr/timmen jag tackat nej till för att jag inte vill ha dom. Att ha en fast inkomst är inte värt de mentala plågorna för min del.

Huggorm skrev:

slackern skrev:

Huggorm skrev:Är ju jätteskönt att ha den friheten och slippa gå till samma gamla arbetsplats hela tiden. Jag har jobbat på det viset i många år nu och stortrivs. Det är nästan som att vara egen företagare med en agent som ordnar uppdrag åt en och sedan är det bara att tacka ja eller nej beroende på hur intresserad man är.

Är det inte jobbigt med att aldrig vete om man får ett nytt uppdrag eller arbete? Många utav oss med AS och speciellt jag blir väldigt oroliga och ängsliga om vi inte har livet rätt inrutat.

Det ger en chans till att vila ut och låta överbelastningen i huvudet lugna ner sig. Men det gäller att ha en ekonomisk buffert att ta av och sedan bör det finnas så mycket arbete i branschen att man kan välja och vraka. Jag vet inte hur många fasta anställningar med 200+kr/timmen jag tackat nej till för att jag inte vill ha dom. Att ha en fast inkomst är inte värt de mentala plågorna för min del.

Jag skulle då gå sönder mentalt om jag var tvungen att arbeta för "Manpower" i Norge oavsett lönen pga osäkerheten. Priset på olja har ju rasat så Norges ekonomi kanske blir drabbad och till följd slutar dom att bygga, kommer ihåg under krisen under 90-talet var det ju en massa byggjobbare som blev arbetslösa och slog dank.

Då måste det ju bara bättre att ha jobb på 50% och resten i sjukersättning för att få in rutiner och minimera risken att bli "utbränd".

Funkar inte så, de satsar för fullt för att investera sig ur krisen. Men de arbetslösa från oljeindustrin kan inte ta vanliga jobb utan vidare, så det finns mängder med jobb för gästarbetare. När nuvarande projekt startade var vi minst tio olika nationaliteter, även om vi bara är fyra olika kvar nu. Jobb finns i överflöd, det är bara att välja och vraka för den som är praktiskt lagd, någorlunda skärpt och inte rädd för att ta i.

Huggorm skrev:Funkar inte så, de satsar för fullt för att investera sig ur krisen. Men de arbetslösa från oljeindustrin kan inte ta vanliga jobb utan vidare, så det finns mängder med jobb för gästarbetare. När nuvarande projekt startade var vi minst tio olika nationaliteter, även om vi bara är fyra olika kvar nu. Jobb finns i överflöd, det är bara att välja och vraka för den som är praktiskt lagd, någorlunda skärpt och inte rädd för att ta i.

Fast många utav oss med AS gillar ju inte förändringar och osäkerhet, vilket måste vara en pina när man harvar runt från arbetsplats till arbetsplats. Sedan skulle inte jag heller klara av att behöva flytta hela tiden, har man otur kan man ju få värsta jobbiga grannarna eller värsta lyhörda stället med ett par tjackpundare som grannar som väsnas dygnet runt

Huggorm skrev:

slackern skrev:

Huggorm skrev:Är ju jätteskönt att ha den friheten och slippa gå till samma gamla arbetsplats hela tiden. Jag har jobbat på det viset i många år nu och stortrivs. Det är nästan som att vara egen företagare med en agent som ordnar uppdrag åt en och sedan är det bara att tacka ja eller nej beroende på hur intresserad man är.

Är det inte jobbigt med att aldrig vete om man får ett nytt uppdrag eller arbete? Många utav oss med AS och speciellt jag blir väldigt oroliga och ängsliga om vi inte har livet rätt inrutat.

Det ger en chans till att vila ut och låta överbelastningen i huvudet lugna ner sig. Men det gäller att ha en ekonomisk buffert att ta av och sedan bör det finnas så mycket arbete i branschen att man kan välja och vraka. Jag vet inte hur många fasta anställningar med 200+kr/timmen jag tackat nej till för att jag inte vill ha dom. Att ha en fast inkomst är inte värt de mentala plågorna för min del.

För mig är det ekonomin som är den ständiga huvudvärken. Visserligen har jag nu efter många år ett fint boende som kostar mycket. Funderar på att sälja och flytta till billigare men jag orkar banne i mig inte det efter alla de flyttar jag gjort - närmare 20 stycken - och ibland långa avstånd mellan olika städer.

slackern skrev:Fast många utav oss med AS gillar ju inte förändringar och osäkerhet, vilket måste vara en pina när man harvar runt från arbetsplats till arbetsplats. Sedan skulle inte jag heller klara av att behöva flytta hela tiden, har man otur kan man ju få värsta jobbiga grannarna eller värsta lyhörda stället med ett par tjackpundare som grannar som väsnas dygnet runt

Nu när jag hållit på ett tag har jag fått rutin så det är inte så mycket förändringar och nyheter. Det är ungefär samma skit hela tiden, nytt folk och nya platser men i grunden samma.

Jo, störande grannar är ett helvete, man måste få sova på nätterna för att orka med. Jag hade problem med det i vintras men nu bor jag bra. Firman ordnade bostad åt mig på ett annat ställe så nu är vi fem man som delar på en villa och alla är bra folk.

IntroVoy skrev:För mig är det ekonomin som är den ständiga huvudvärken. Visserligen har jag nu efter många år ett fint boende som kostar mycket. Funderar på att sälja och flytta till billigare men jag orkar banne i mig inte det efter alla de flyttar jag gjort - närmare 20 stycken - och ibland långa avstånd mellan olika städer.

Ekonomin var ett problem för mig också förr, men jag har fått ordning på det nu. Att lägga undan en buffert är A och O, då kan man slappna av.

Huggorm skrev:

slackern skrev:Fast många utav oss med AS gillar ju inte förändringar och osäkerhet, vilket måste vara en pina när man harvar runt från arbetsplats till arbetsplats. Sedan skulle inte jag heller klara av att behöva flytta hela tiden, har man otur kan man ju få värsta jobbiga grannarna eller värsta lyhörda stället med ett par tjackpundare som grannar som väsnas dygnet runt

Nu när jag hållit på ett tag har jag fått rutin så det är inte så mycket förändringar och nyheter. Det är ungefär samma skit hela tiden, nytt folk och nya platser men i grunden samma.

Jo, störande grannar är ett helvete, man måste få sova på nätterna för att orka med. Jag hade problem med det i vintras men nu bor jag bra. Firman ordnade bostad åt mig på ett annat ställe så nu är vi fem man som delar på en villa och alla är bra folk.

OK skönt att du bor med bra folk. Jo kommer ihåg det där du berättade att du hade en mupp boendes över dig som gick fram och tillbaka på knarrande golv nätterna igenom. Just en sådan sak skulle jag oroa mig över och få ångest över inför varje flytt.

Huggorm skrev:

IntroVoy skrev:För mig är det ekonomin som är den ständiga huvudvärken. Visserligen har jag nu efter många år ett fint boende som kostar mycket. Funderar på att sälja och flytta till billigare men jag orkar banne i mig inte det efter alla de flyttar jag gjort - närmare 20 stycken - och ibland långa avstånd mellan olika städer.

Ekonomin var ett problem för mig också förr, men jag har fått ordning på det nu. Att lägga undan en buffert är A och O, då kan man slappna av.

Han skrev att han har hög boendekostnad blir rätt svårt att få till en budget då.

slackern skrev:Han skrev att han har hög boendekostnad blir rätt svårt att få till en budget då.

Ja, det blir lättare om man minimerar sina fasta kostnader men det är en avvägning var och en får göra själv.

slackern skrev:OK skönt att du bor med bra folk. Jo kommer ihåg det där du berättade att du hade en mupp boendes över dig som gick fram och tillbaka på knarrande golv nätterna igenom. Just en sådan sak skulle jag oroa mig över och få ångest över inför varje flytt.

Han var jobbig, jag antar att det är någon annan som retar sig på honom nu Ännu värre var det 2009 när det var finanskris och man fick dela rum. Jag fick en västgötsk målare till rumskamrat och precis när jag somnat på kvällen ringde han upp sin thaifru och började prata högljutt med henne på svengelska och han var inte blyg om man säger så. Sedan gick han upp en timme tidigare än mig på morgonen också, och han var inte tyst då heller. Till slut fick han sparken och när firman städade ur hans del av rummet hittade dom en hel hög med porrtidningar förutom två fulla sopsäckar med kvarlämnat skräp.

Jag har haft många jobb. Jag har studerat och jag har varit doktorand. Jag har dock gjort mig omöjlig överallt. Nu är jag sjukskriven sen ett bra tag.

Jag har arbetat inom ett akademiskt yrke under nästan ett årtionde med blandat resultat. Under några år lyckades jag orka med att arbeta heltid, följt av deltidstjänstgöring på mellan 60-80%. Numera bedriver jag forskningsförberedande studier vid universitetet.

Ska snart börja jobba hos lantermeterverket, har varit sjukskriven i två år. Innan jobbade jag som key account manger. Men det blev för mycket

Har inget jobb just nu men har ett semestervik på gång från och med den 6 juni fram till 29/7 som avfallshämtare (köra sopbil) på Örebrokommun.
Skulle gärna ha det jobbet året om men är svårt att få ett sånt då dom som hålls med det inte lämnar det i första taget när dom har fått fast tjänst med det.
Söker jobb inom åkeribranschen men när åkare vill att man ska vara 25år gammal och ha 20års erfarenhet samtidigt så är det inte så lätt att få ett jobb inom den branschen när ingen låter en få erfarenheten..