vickyc skrev:det kan vara allt ifrån att någon inte hör vad han säger till att någon har en annan åsikt än honom angående något trivialt.

Ja, det här med att vilja kontrollera och styra andra verkar vara ett med aspergare. Liksom Hitler blev tokig på de sina när de inte följde i hans ledband på millimetern. Det är när aspergare känner sig kränkta eller när deras suveränitet inte genomlyser allt det blir problematiskt, envishet blandat med en känsla av att "vinna", "besegra" eller "hämnas" gör oss autister till perfekta diktatorer.

Pikachu skrev:

vickyc skrev:det kan vara allt ifrån att någon inte hör vad han säger till att någon har en annan åsikt än honom angående något trivialt.

Ja, det här med att vilja kontrollera och styra andra verkar vara ett med aspergare. Liksom Hitler blev tokig på de sina när de inte följde i hans ledband på millimetern. Det är när aspergare känner sig kränkta eller när deras suveränitet inte genomlyser allt det blir problematiskt, envishet blandat med en känsla av att "vinna", "besegra" eller "hämnas" gör oss autister till perfekta diktatorer.

Vad säger du om att vi två startar Autistiska demokratiska arbetarpartiet?

Kunde bli rejält förbannad innan. Det berodde nog både på depression och asperger. Depressionen gjorde mig mentalt trött så att jag blev känsligare för allt, dels såna klassiker aspergare stör sig på (ljud osv) men även hur folk betedde sig. När jag var nere och trött fick jag inte ihop människor i sina helheter och kunde bli superarg på en liten detalj av dem fast allt annat var bra. Missuppfattade mycket för att jag inte orkade tänka rätt. Fanns inget elakt uppsåt i det alls. Kände mig bara pressad, missförstådd och ganska skraj.

Med medicin för depression händer det inte längre, jag kan fortfarande missuppfatta och bli sur om jag är väldigt trött, men inte alls på samma nivå.

Hände ibland förr i tiden när jag fortfarande bodde hemma och inte hade blivit diagnostiserad. Kombination av att ej bli förstådd, dåligt mående/stress/ångest samt ljudkänslighet.

Istället blev man ovetandes satt på antipsykotisk medicin (risperdal/risperidon). Win för vården som drogade ner sin patient till en zombie, fail för mig som blev förstörd för livet.
Hemskt hur psykiatrin funkar och det är tur att jag har kunskap idag och kan välja min egen väg.

Får aldrig raseriutbrott längre. Har väl lärt känna mig själv, blivit mogen och mår väl kanske lite bättre än förr. Att ha egen bostad och sköta sitt eget gör även mycket även om jag ibland kan bli jäkligt irriterad på grannar som inte visar hänsyn och för liv.

Ilskan är mer kontrollerbart då jag inte längre involverar mig i hopplösa förhållanden och hellre är singel, bättre det än att ständigt vara i konflikt, känner mig något mer harmonisk, samtidigt tråkigt att inte kunna leva i samboförhållande. Det blir priset jag får betala för att må bättre, är väl mer av särbokille och naturligtvis mitt eget fel, i guess...

antonius skrev:Ilskan är mer kontrollerbart då jag inte längre involverar mig i hopplösa förhållanden och hellre är singel, bättre det än att ständigt vara i konflikt, känner mig något mer harmonisk, samtidigt tråkigt att inte kunna leva i samboförhållande. Det blir priset jag får betala för att må bättre, är väl mer av särbokille, i guess...

Det låter ju inte som speciellt nyttiga relationer i vilket fall? Många aspergare trivs bäst i särboförhållanden. Jag är en sådan .
I en bra relation möter man varandras behov och gör det bästa av situationen. Funkar det inte är det lika bra att ge upp.

H2SO4 skrev:

antonius skrev:Ilskan är mer kontrollerbart då jag inte längre involverar mig i hopplösa förhållanden och hellre är singel, bättre det än att ständigt vara i konflikt, känner mig något mer harmonisk, samtidigt tråkigt att inte kunna leva i samboförhållande. Det blir priset jag får betala för att må bättre, är väl mer av särbokille, i guess...

Det låter ju inte som speciellt nyttiga relationer i vilket fall? Många aspergare trivs bäst i särboförhållanden. Jag är en sådan .
I en bra relation möter man varandras behov och gör det bästa av situationen. Funkar det inte är det lika bra att ge upp.

Ja det sant. Det finns "bra" kvinnor/män, men de är naturligtvis ihop med andra "bra" män/kvinnor, så vi som har vissa egenheter står ju inte direkt i förstahandsvalet för ev partners, så det är kanske inte så konstigt att vi går på fler nitar.

Nu vart detta lite OT men vart jag vill komma är att det oftast är mindre ilska i harmoniska förhållanden, har man då dessutom jobb osv man trivs med, är man så lyckligt lottad att ilska inte grasserar på samma sätt lika enkelt, men nu är det inte alla som har det så lyckligt så ett och annat utbrott får man nog räkna med...

Jag tycker du ska ta ett ordentligt samtal med honom och markera ordentligt nästa gång det händer för det är absolut inte okej. Skulle jag ha någon i min närhet som gjorde så skulle jag inte klara av att umgås med den personen i längden. Jag har atypisk autism och känner inte gen beteendet alls, varesig hos mig eller mina vänner och anhöriga med Asperger/autism.

Alien skrev:Om man diskuterar vad som är bästa musik, och den ena säger klassisk musik och den andra death metal, så har ju båda rätt för sin egen del. Det går inte att "reda ut" vem som har rätt och vem som har fel.

Vanligt tyckande alltså. Påståenden som inte har något objektivt sanningsvärde är inte mycket att diskutera - om inte motpartens åsikt på nåt sätt inverkar på mitt liv.

Ja, jag tänkte att han kunde bli arg över sånt också, iom att det står "något trivialt":

vickyc skrev:Det är ofta känslor av frustration som utlöser det för honom, men det kan vara allt ifrån att någon inte hör vad han säger till att någon har en annan åsikt än honom angående något trivialt. I det läget spelar det ingen större roll om man argumenterar emot eller om man lämnar personen ifred. Visst, lämnar man honom ifred så ångrar han sig efter ett tag och lugnar ner sig, men tills han lugnat sig så kommer han efter en och säger elaka saker, ger order (gör si, gör så, gråt inte) och hotar att t.ex. förstöra ens saker om man inte gör som han säger.

Även t ex politiska åsikter är ju "tyckande", finns ingen opartisk instans som kan avgöra vem som har rätt.

vickyc skrev:Jag undrar om någon här på forumet upplevt att det ibland är helt omöjligt att kontrollera känslor av ilska och frustration.

Ja.