Flinta skrev:

Alien skrev:Man kan ju sköta sig själv utan kontaktperson, boendestöd, DV, kort sagt utan några LSS-insatser. Så på ett sätt klarar man sig själv. Åas så klarar man inte av ett jobb utan lever på sjuksersättning.

Tack för info Anser du att det finns två grupper av aspergare: de som har behov av LSS-insatser och de som inte behöver det?

Jag har en del tankar kring konsekvenser i vardagen för ovanstående "grupp" utan LSS-insatser. Ju mer vanlig dessa "lyckas" framställa sig och uppfattas desto större krav ställer t ex samhället, anhöriga, handläggare på olika former av "prestation". Eftersom det "inte syns att det är nåt" och inte heller hur mycket dessa ofta anstränger sig leder det troligen till många missförstånd.

Om det är någon grupp inom AST som mår dåligt och är t ex deprimerade så tror jag att det är det denna grupp. De med LSS-insatser bevisar "utåt" för andra och sig själva att de har de lite svårare än andra och att andra inte ska ställa så höga krav. Vad tänker ni?

Var lagom sarkastisk.

Jag svarade ju bara på din fråga om vad man menar med "hög funktionsnivå":

Kan någon berätta och ge exempel på en person med AS som har "hög funktionsnivå" och hur den lever? Jag tänker att bara för att man har jobb och t o m kanske skaffat barn betyder ju inte det att man inte kan vara väldigt funktionsnedsatt och ha stora svårigheter att t ex organisera vardagen och kommunicera?
Sätter ni likhetstecken mellan "hög funktionsnivå" och "att (till största delen) kunna försörja sig själv?

För somliga kan "hög funktionsnivå" vara att ha ett jobb och försörja sig själv och det är ju det mest synliga utåt. För andra kan det vara att klara sig själv genom att undvika kontakt med LSS och Habiliteringen, eftersom detta får dem att kännas sig "muppifierade". Eller för att de inte tycker att de behöver just de insatser som erbjuds.

Tycker inte man därmed kan säga att de med LSS mår bättre. Om jag har LSS så är det inget grannar och annan omgivning märker så det är inget "bevis". Däremot kanske man kan använda det som argument inför familjen.

slackern skrev:

rapchic skrev:@slackern det står inget om att det bara gäller jobb.

Dessutom så kan man ha diagnostiserats tidigare men hittat sätt att lösa problemen.

Men herregud hur många gånger ska jag behöva säga att det inte bara gäller jobb?

Så som jag tolkar det du (och andra) skriver så måste jobb ta all energi för att man ska få ha diagnos. För vissa kan det ju vara tvärtom, att jobbet ger energi och man klarar det galant. Men utanför jobbet kanske man inte har en enda vän (eller liknande).

Sen så skrev du inget svar till andra delen av mitt inlägg.

rapchic skrev:

slackern skrev:

rapchic skrev:@slackern det står inget om att det bara gäller jobb.

Dessutom så kan man ha diagnostiserats tidigare men hittat sätt att lösa problemen.

Men herregud hur många gånger ska jag behöva säga att det inte bara gäller jobb?

Så som jag tolkar det du (och andra) skriver så måste jobb ta all energi för att man ska få ha diagnos. För vissa kan det ju vara tvärtom, att jobbet ger energi och man klarar det galant. Men utanför jobbet kanske man inte har en enda vän (eller liknande).

Sen så skrev du inget svar till andra delen av mitt inlägg.

Såhär säger diagnoskriterierna arbete=jobb. Så har jag förstått att du har aktivitetsersättning till 50%?
Har man kommit förbi sina problem så att det inte är en funktionsnedsättning har man ju "mognat" ifrån sin autism vilket är möjligt men ytters ovanligt.

D. Symtomen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av den nuvarande funktionsförmågan socialt, i arbete eller inom andra viktiga funktionsområden.

KrigarSjäl skrev:

Wine skrev:

Flinta skrev:En mycket kunnigt proffs på området autism säger att det inte finns olika nivåer eller grader av Aspergers syndrom. Ingen har lätt eller svår asperger, antingen har man diagnosen eller så har man den inte. Det man utreder dock, betonade proffset, är behoven av stöd och hjälp.

Ovanstående tycker jag verkar rimligt, man tittar ju under utredningen efter styrkor och brister som en individ kan ha och som jag har förstått det så utgår man ifrån det när man sedan ska bedöma behov av stöd och insatser. Det är väl det som är själva poängen med utredningen, dock är det väl så att ju högre IQ man har desto högre är funktionsförmågan i regel?

Man undrar om någon av er varit på aspergerträff någon gång.

Samla 20 aspergare så ser ni 20 väldigt olika individer med olika grader av symptom och problem.
20 mycket spretande individualister, det kan jag lova er.

Jag har varit på Asperger-läger där det var som mest 73 stycken. Och de var väldigt olika.

KrigarSjäl skrev:

Wine skrev:

Flinta skrev:En mycket kunnigt proffs på området autism säger att det inte finns olika nivåer eller grader av Aspergers syndrom. Ingen har lätt eller svår asperger, antingen har man diagnosen eller så har man den inte. Det man utreder dock, betonade proffset, är behoven av stöd och hjälp.

Ovanstående tycker jag verkar rimligt, man tittar ju under utredningen efter styrkor och brister som en individ kan ha och som jag har förstått det så utgår man ifrån det när man sedan ska bedöma behov av stöd och insatser. Det är väl det som är själva poängen med utredningen, dock är det väl så att ju högre IQ man har desto högre är funktionsförmågan i regel?

Man undrar om någon av er varit på aspergerträff någon gång.

Samla 20 aspergare så ser ni 20 väldigt olika individer med olika grader av symptom och problem.
20 mycket spretande individualister, det kan jag lova er.

Jag berättade om information proffset gav mest för att se reaktionerna här. Reaktionerna var väntade. Den här informationen var intressant för att den var ny för mig och stred lite emot mina erfarenheter.. Jag har träffat en hel del aspergare och deltar i sammankomster.

Alien skrev:
Var lagom sarkastisk.

Jag var otydlig och du missförstod. Förklarar i pm.

slackern skrev:

Liljan skrev:

slackern skrev:
Det var inte riktigt så jag menade, vist kan du jobba men så kommer du hem och är helt slut och orkar inte göra någonting och det är så 24/7 livet ut så är ju et ett funktionshinder.

Asperger handlar inte om att klara av att jobba eller inte. De finns de som jobbar utan att bli helt slut och ändå har Asperger. Det handlar bara om att hitta ett jobb som passar för än själv.

Diagnoskriterierna kan man dock inte strunta i, det står klart och tydligt att du måste ha en funktionsnedsättning har du inte det är du feldiagnostiserad. Sedan om du jobbar eller inte saknar betydelse utan det som har betydelse är om du har en funktionsnedsättning eller inte.

C. Störningen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

http://www.lul.se/sv/Kampanjwebbar/Info ... s-syndrom/

D. Symtomen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av den nuvarande funktionsförmågan socialt, i arbete eller inom andra viktiga funktionsområden.

http://habilitering.se/autismforum/om-d ... ier-autism

Om man inte klarar av vilket jobb som helst så påverkar Aspergern förmågan till arbete, alltså kan det kriteriet vara uppfyllt fast man jobbar heltid på ett helt vanligt jobb. Arbete är dessutom bara en av sakerna som radas upp. Själv anser jag att det inte finns någon orsak att få aktivitets-/sjukersättning på heltid om man bara har Asperger.

slackern skrev:
Såhär säger diagnoskriterierna arbete=jobb. Så har jag förstått att du har aktivitetsersättning till 50%?
Har man kommit förbi sina problem så att det inte är en funktionsnedsättning har man ju "mognat" ifrån sin autism vilket är möjligt men ytters ovanligt.

D. Symtomen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av den nuvarande funktionsförmågan socialt, i arbete eller inom andra viktiga funktionsområden.

Vad jag har eller inte har är inte relevant. Men Off topic, ja, jag har aktivitetsersättning till 100%

Men som det står i citatet du citerade så är det inte ett måste att man är funktionshindrad inom just arbete.

slackern skrev:

rapchic skrev:

slackern skrev:
Men herregud hur många gånger ska jag behöva säga att det inte bara gäller jobb?

Så som jag tolkar det du (och andra) skriver så måste jobb ta all energi för att man ska få ha diagnos. För vissa kan det ju vara tvärtom, att jobbet ger energi och man klarar det galant. Men utanför jobbet kanske man inte har en enda vän (eller liknande).

Sen så skrev du inget svar till andra delen av mitt inlägg.

Såhär säger diagnoskriterierna arbete=jobb. Så har jag förstått att du har aktivitetsersättning till 50%?
Har man kommit förbi sina problem så att det inte är en funktionsnedsättning har man ju "mognat" ifrån sin autism vilket är möjligt men ytters ovanligt.

D. Symtomen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av den nuvarande funktionsförmågan socialt, i arbete eller inom andra viktiga funktionsområden.

Så kan man inte heller säga, tycker jag. Man behöver inte ha mognat ifrån sin autism, bara för att man har hittat vägar runt problemen. Det är ju bara strategier för att undvika problemen, problemen har ju inte försvunnit. Och om man ens kan undvika problem, det beror ju på exakt vilka problem man har. Jag kan t.ex. tänka mig att det är svårt för folk som har dålig självinsikt, de väljer ju då inte rätt strategi.

Man kan också göra så som jag: Låtsas att man inte har några speciella svårigheter för att kunna vara kvar i arbete och kunna hålla en viss livsstandard. Det är en ständig "slalom". Man försöker att göra lite lagom av det som krävs, inte för mycket, för då orkar man snart inte. Och man försöker hela tiden att kolla hur kollegorna gör, för att inte göra fel. Med tiden och med erfarenheten tittar man inte så mycket längre hur de andra gör, för att man har en viss rutin och kan alltid påstå att det är ens eget sätt att göra saker som man har utvecklat efter mycket erfarenhet......

Flinta skrev:

Alien skrev:Man kan ju sköta sig själv utan kontaktperson, boendestöd, DV, kort sagt utan några LSS-insatser. Så på ett sätt klarar man sig själv. Åas så klarar man inte av ett jobb utan lever på sjuksersättning.

Tack för info Anser du att det finns två grupper av aspergare: de som har behov av LSS-insatser och de som inte behöver det?

Jag har en del tankar kring konsekvenser i vardagen för ovanstående "grupp" utan LSS-insatser. Ju mer vanlig dessa "lyckas" framställa sig och uppfattas desto större krav ställer t ex samhället, anhöriga, handläggare på olika former av "prestation". Eftersom det "inte syns att det är nåt" och inte heller hur mycket dessa ofta anstränger sig leder det troligen till många missförstånd.

Om det är någon grupp inom AST som mår dåligt och är t ex deprimerade så tror jag att det är det denna grupp. De med LSS-insatser bevisar "utåt" för andra och sig själva att de har de lite svårare än andra och att andra inte ska ställa så höga krav. Vad tänker ni?

Mycket intressanta tankar. Jag har också haft liknande tankar. Och jag har också träffat ungdomar med Asperger och/eller ADHD som varit rädda att folk skulle ställa för stora krav på dem. Delvis kan kravkänslighet vara ett symptom i sig inom AST, men det kan också hända att folk har svårt att förstå vari problemen exakt består.

Och att folk som är "högfungerande" har speciella problem i.o.m. att folk ställer samma krav på dem som på alla andra människor (människor utan funktionshinder) - det har jag också upplevt. Det verkar inte finnas något mittemellan. Det är bara antigen så är man "normal"/"frisk" eller så har man ett funktionshinder och då tror folk att man inte kan någonting. Det är jättejobbigt - båda varianterna.

Toblerone skrev:

slackern skrev:

rapchic skrev:
Så som jag tolkar det du (och andra) skriver så måste jobb ta all energi för att man ska få ha diagnos. För vissa kan det ju vara tvärtom, att jobbet ger energi och man klarar det galant. Men utanför jobbet kanske man inte har en enda vän (eller liknande).

Sen så skrev du inget svar till andra delen av mitt inlägg.

Såhär säger diagnoskriterierna arbete=jobb. Så har jag förstått att du har aktivitetsersättning till 50%?
Har man kommit förbi sina problem så att det inte är en funktionsnedsättning har man ju "mognat" ifrån sin autism vilket är möjligt men ytters ovanligt.

D. Symtomen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av den nuvarande funktionsförmågan socialt, i arbete eller inom andra viktiga funktionsområden.

Så kan man inte heller säga, tycker jag. Man behöver inte ha mognat ifrån sin autism, bara för att man har hittat vägar runt problemen. Det är ju bara strategier för att undvika problemen, problemen har ju inte försvunnit. Och om man ens kan undvika problem, det beror ju på exakt vilka problem man har. Jag kan t.ex. tänka mig att det är svårt för folk som har dålig självinsikt, de väljer ju då inte rätt strategi.

Man kan också göra så som jag: Låtsas att man inte har några speciella svårigheter för att kunna vara kvar i arbete och kunna hålla en viss livsstandard. Det är en ständig "slalom". Man försöker att göra lite lagom av det som krävs, inte för mycket, för då orkar man snart inte. Och man försöker hela tiden att kolla hur kollegorna gör, för att inte göra fel. Med tiden och med erfarenheten tittar man inte så mycket längre hur de andra gör, för att man har en viss rutin och kan alltid påstå att det är ens eget sätt att göra saker som man har utvecklat efter mycket erfarenhet......

Just det du beskriver är ju ett funktionshinder. Så då är vi nog överens?

Liljan skrev:

slackern skrev:

Liljan skrev:Asperger handlar inte om att klara av att jobba eller inte. De finns de som jobbar utan att bli helt slut och ändå har Asperger. Det handlar bara om att hitta ett jobb som passar för än själv.

Diagnoskriterierna kan man dock inte strunta i, det står klart och tydligt att du måste ha en funktionsnedsättning har du inte det är du feldiagnostiserad. Sedan om du jobbar eller inte saknar betydelse utan det som har betydelse är om du har en funktionsnedsättning eller inte.

C. Störningen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

http://www.lul.se/sv/Kampanjwebbar/Info ... s-syndrom/

D. Symtomen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av den nuvarande funktionsförmågan socialt, i arbete eller inom andra viktiga funktionsområden.

http://habilitering.se/autismforum/om-d ... ier-autism

Om man inte klarar av vilket jobb som helst så påverkar Aspergern förmågan till arbete, alltså kan det kriteriet vara uppfyllt fast man jobbar heltid på ett helt vanligt jobb. Arbete är dssutom bara en av sakerna som radas upp. Själv anser jag att det inte finns någon orsak att få aktivitets-/sjukersättning på heltid om man bara har Asperger.

Men du tycker att diagnoskriteriet för att få AS att det måste finnas en funktionsnedsättning inte stämmer att det är fel?

Liljan skrev:

slackern skrev:

Liljan skrev:Asperger handlar inte om att klara av att jobba eller inte. De finns de som jobbar utan att bli helt slut och ändå har Asperger. Det handlar bara om att hitta ett jobb som passar för än själv.

Diagnoskriterierna kan man dock inte strunta i, det står klart och tydligt att du måste ha en funktionsnedsättning har du inte det är du feldiagnostiserad. Sedan om du jobbar eller inte saknar betydelse utan det som har betydelse är om du har en funktionsnedsättning eller inte.

C. Störningen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

http://www.lul.se/sv/Kampanjwebbar/Info ... s-syndrom/

D. Symtomen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av den nuvarande funktionsförmågan socialt, i arbete eller inom andra viktiga funktionsområden.

http://habilitering.se/autismforum/om-d ... ier-autism

Om man inte klarar av vilket jobb som helst så påverkar Aspergern förmågan till arbete, alltså kan det kriteriet vara uppfyllt fast man jobbar heltid på ett helt vanligt jobb. Arbete är dssutom bara en av sakerna som radas upp. Själv anser jag att det inte finns någon orsak att få aktivitets-/sjukersättning på heltid om man bara har Asperger.

Det står med att det ska vara socialt,arbete eller någon liknande i livssituationen vilket också innefattar studier och andra sysselsättningar.