kiddie skrev:

H2SO4 skrev:Utförsäkring ser jag inte enbart som negativt. Alldeles för många utnyttjar systemet så att de som verkligen behöver hjälp får det svårare.

Som du vet själv blev många svårt psykiskt sjuka utförsäkrade och flera dog. Det är ju inte så positivt. Tror inte man kom åt fuskare.

Tycker energin ska lägga på skattefuskare. Fy fan för skattefuskare och svartjobbare och såna som hyr ut till ockerräntor olagligt!!! Men svenssons ser upp till dessa driftiga kriminella och vill bli som de. Samtidigt som ett sketet försörjningsstöd ska debatteras till döddagar.

Jag ville bara inflika här att det där citatet inte kommer från mig.

Admin: Korrigerade felciteringen.

kiddie skrev:

Khunark skrev:Mja, du ska kunna vägra blankt om du inte vill ha den tjänsten och inte vill lämna drogprov, och istället använda någon av de mindre priviligierade tjänsterna. Det skulle vara ett privilegium till att börja med, att få möjligheten som du förespråkar att du ska anförtros med rena medel som är en ren tjänst från arbetande skattebetalare.

Att behöva visa sitt könsorgan för att få pengar det är faktiskt inte OK, och ja gratis pengar blev det inte då det blev prostitution. Oj hoppsan lixom!

Jag har redan förlorat min ADD-medicinering pga detta. Visst vill du ta pengar som inte ÄR gratispengar, "vi" har faktiskt jobbat ihop de pengarna!!! så visst gör det. Så blir det ännu mer som idag att de som sköter sig får mindre och de som vill fuska ändå kan det för det finns alltid sätt för den ohederlige.

Sådana metoder leder till MER utanförskap, ju mer man behandlas som ngt katten dragit in och mindre som människa, ju värre blir detta utanförskap. Tror det är dåligt för samhället i stort att ha grupper som ska leva på ytterkanten.

Jag ser ingen anledning att man ska behöva visa något organ för någon för att kunna lämna ett enkelt blod eller urinprov, salivprov, hårprov eller vad det nu kan vara.

Jag tycker att skattesmitare ska jagas efter också, men mina förslag angående bidragsreglering handlar inte som du insisterar på om att fixa bidragsfusk eller annat mygel, utan det handlar om att kunna hjälpa missbrukare att komma till vård! Oavsett om de är alkoholister eller narkomaner!

Vi väger inte de sjuka och utsatta mot de priviligierade, utan alla har sina ansvar gentemot sig själva och samhället! Du säger i samma andetag att vi ska jaga skattefuskare, men att vi ska ge upp jakten på den ohederlige..? Du menar att vi ska lätta på kraven för din specifika grupp och släppa igenom dess kriminella element eftersom du tror att du skulle få det lättare?

Nu är det så här, att jag mycket hellre vill fokusera på att ertappa och få till vård de svaga och sjuka ohederliga individerna framför de mer välmående. Och det är enbart för att de svaga och sjuka behöver insatser från samhället, och inte bara att få pengar kastade på sig! Att bara få pengar hjälper inte utanförskapet alls, utan på sin höjd så polariserar det individen emot systemet. Att ha en grundläggande nivå av ansvar även för att få försörjningsstöd tycker jag inte är mer än rimligt, SÄRSKILT om detta ansvar enbart sträcker sig till att inte mata sina egna beroenden med skattemedel inte avsedda för ändamålet, samt att vägra söka stöd och hjälp!

Jag är lika svensk som alla andra, jantelag och allt det. Men tänk om det är den mentaliteten som gör och håller dig svag när du blir svag? Är du svag, sjuk och i utanförskap, då måste man acceptera det faktumet! Inte att man är mindre värd eller att man är sämre i något avseende, men man behöver acceptera att man inte KAN gå omkring och tänka på sig som frisk! Tänker man aldrig att man är i den sits man är i på grund av de anledningar det då råkar vara, då kan man inte formulera en problembild, och man kan heller inte arbeta på något sätt för att lösa denna problembild!

Jag anser iallafall att varje människa har det ansvaret inför sig själv och alla andra, att kunna leva med sig själv för den man är! Och ett system som tillåter kontinuerligt självbedrägeri, uppskjutande av självförbättring och tillåter ren kriminalitet att slippa igenom tillsammans med den här apatin, skulle jag kalla oansvarigt! Det skulle jag kalla som en förälder som inte vet var sina barn är eller vad de gör, men ändå försörjer dem inte bara med mat och husrum som är självklart, utan också med pengar!

H2SO4 den sexige jäveln! skrev:Nu gjorde du fel på citeringen. Det var mitt citat det där.

Du kunde ju ha fixat citetet själv när du svarade, då så det blev rätt. Som jag gör nu.

KrigarSjäl skrev:

H2SO4 skrev:

KrigarSjäl skrev:1. Det finns någonting som heter relativ fattigdom.

2. Att det "ska löna sig att arbeta" var en slogan M körde med i valrörelsen för några år sen.
När de kallade sig "Det nya arbetarpartiet" och utförsäkrade sjuka.

Givetvis skall en person som arbetar i samhället få mer pengar än en bidragstagare.
Utförsäkring ser jag inte enbart som negativt. Alldeles för många utnyttjar systemet så att de som verkligen behöver hjälp får det svårare.

-Så en undersköterska ska få mer än Kungen, är det det du menar?

Nä, förstås inte.
Poängen är att alltid slå på de som har det sämst ställt.

För övrigt är det medel- och överklassen som fuskar mest med skatter.
Det är de som kan systemet bäst och vet hur man förskingrar.
Sen har de kapital att fuska med också.

Men det är inte lika intressant som att klaga på "bidragstagarna" på samhällets botten.
Man måste ju slicka uppåt och sparka neråt.

Kungafamiljen tycker jag vi ska hålla på kort koppel så att bara de närmast toppen har någon form av priviligierad försörjning, men överlag tycker jag att vi ska behålla dem, de arbetar ju med PR både inom och utom landet. Sedan vet jag inte om de engagerar sig i några viktiga frågor längre, minns att Silvia engagerade sig i det ena och det andra förr i världen.

Men att ta upp dem som råkar vara ett untantagsexempel, som ett exempel på samhälleliga orättvisor bär inte så starkt.
Självfallet så är det så att majoriteten av pengarna som nekas systemet från skattefusk och liknande mygel kommer från de priviligierade med mer medel, men eftersom det finns desto fler mindre priviligierade och utsatta än priviligierade, så kommer ju majoriteten av faktiska fuskare att komma från de lägre lagren. Men frågar ni mig så tror jag att det är förhållandevis få som ägnar sig åt bidragsfusk av de utsatta, än om man jämför med de som ägnar sig åt skattefusk i låg- och medelklassen.

De som bidragsfuskar upplevs som 'ondare' eftersom de betalar inte in någonting. Inga skattepengar, men de kräver ut pengar och vips så är de en rak förlust för samhället utan att vara i behov. Om man skattefuskar så tar man ju i praktiken inte pengar från systemet, utan bara nekar att betala in i det. Vilket är illa nog.

Frågar ni mig så borde man gå in på bred front mot alla typer av förskingring mot staten, men då får vi ju den här enkla konsekvensen, vilket är varför vi drar oss.

Om de priviligierade känner att det är dags att utvandra eller flytta sin produktion utomlands för att rädda sitt kapital, så kan och gör de det. De som blir kvar är de som är sjukskrivna och fortfarande kräver försörjning, fast nu utan de skattemedel som den utvandrade faktist betalade in och utan de arbetstillfällen, löner och skatter som försvann då företaget nedvecklades.
Sedan så är det bidragsfusk som medför de raka förlusterna snarare än bara reducerade inkomster.

Så självfallet så ställer man högre krav på de som inte har en flyktväg och vars grupp står för de rena stölderna, vilket självfallet är beklagligt. Men hela tillvägagångssättet finns för samhällets och de svagas bästa, fastän det fan inte känns så.
Sedan så finns det korrupta politikerjävlar som tar denna olyckliga ansvarsviktning och använder den som ett slags prejudikat för att rättfärdiga djungelns lag över de svaga och sjukas 'lastbarhet' och förvärrar deras situation med lägre bidrag, osv. Inte okej, så att propagera för våra ökade rättigheter är självfallet helt rättfärdigat.

Julianus skrev:Verkar vara en norm i samhället att vara godtrogen och naiv.

Det kallas för en dygd. I andra kulturer kallas det en lastbar svaghet.
Den svenska kulturen i all ära, men den behöver möta verkligheten.
Det är inte svårt att vara världsmästare, om man aldrig mött någon motståndare.
Eller om talarrösten våra folkvalda och media förklarar en som vinnare oavsett när vi väl möter någon.

H2SO4 skrev:Som sjuk klarar man sig galant i Sverige än så länge i alla fall med den ersättning man kan få.

Jag klagar inte direkt MEN, det är ju just det där med framtiden. Det gör mig lite orolig. Jag är bra på att hålla i pengar trots extra utgifter som studielån som ska betala tillbaka och en medicin som inte täcks av högkostnadsskyddet. Det går bra än så länge. Har haft ett billigt boende med. Just nu finns noll möjlighet att flytta även om jag skulle tycka att det var OK att flytta in i en skrubb. Flera hyresvärdar pga bostadsbristen bygger skrubbar att bo i just nu. De tar utrymmen som varit vilorum för städare mm och gör bostäder av dem och tar "bara" 4000 kr per månad för dem. Men att byta bostad som sjukskriven verkar omöjligt, min egen hyresvärd skulle t ex inte acceptera att jag bytte eftersom jag inte längre uppfyller deras krav att man ska ha si och så mycket pengar plus inkomst från arbete.

Mycket pga bostadsbristen har hyran höjts, vi har haft flera chockhöjningar de senaste åren. Det gör att från början var min hyra långt under vad man kunde få som max på bostadstillägget. Nu ligger jag en bra bit ÖVER. Eftersom detta bara fortsätter får jag bara mindre och mindre över, hyrorna stiger men bostadstillägget stiger inte alls lika fort.

Man måste bo. Så är det bara. Jag som är såpass duktig och lyckats omlokalisera pengar så att jag har råd med saker som jag inte borde ha... snart är det slut med det. Det hjälper inte hur smart man än är och hur sparsam. Det kommer likförbannat sluta med att vill man ha en bostad så får man göra avkall på allt annat. Det kommer bli väldigt trist att inte ha katter, inte ha dator och internet osv. Att aldrig få resa och hälsa på någon man känner utanför stan. Jag kräver alls inte att få samma pengar som en lön, men varför ska man leva om man bara ska sitta hemma typ med 40 år gamla möbler och äta makaroner med salt?

Jag talar inte om hur det är NU. Det är fortfarande OK. Men om det blir värre och värre och värre ja då blir det så för alla på sjukbidrag om man inte har tur att redan bo i en billig skrubb.

Om man vill ha extra kulor kan man alltid testa nya mediciner, boostar säkert eran ekonomi.

Om studien däremot är 10 dagars övernattning med utegångsförbud och 10 blodprov om dagen är ersättningen betydligt högre. Kanske upp emot 15 000 till 30 000 kronor.

Eller är aspergare för bra för att offra lite av sig själv?

Många aspergare har jobbat i åratal för att drabbas av utmattningsdepression. Går inte att förutsätta att alla som inte jobbar aldrig jobbat. Själv blev jag svårt fysiskt sjuk precis i slutänden av min universitetsutbildning. Kom skitlägligt och hade verkligen planerat att studera jättemycket för att sedan inte kunna jobba alls nästan.

För det är ju så de som får sjukbidrag gör, de sätter sig ner och kalkulerar över hur justa bidrag de ska få, sen gör man sig själv sjuk!

kiddie skrev:Många aspergare har jobbat i åratal för att drabbas av utmattningsdepression. Går inte att förutsätta att alla som inte jobbar aldrig jobbat. Själv blev jag svårt fysiskt sjuk precis i slutänden av min universitetsutbildning. Kom skitlägligt och hade verkligen planerat att studera jättemycket för att sedan inte kunna jobba alls nästan.

För det är ju så de som får sjukbidrag gör, de sätter sig ner och kalkulerar över hur justa bidrag de ska få, sen gör man sig själv sjuk!

Hur fungerar utmattningsdepression? Jag blir nyfiken, för jag har jämfört mitt tillstånd med utbrändhet, och till namnet så låter de likartade. *en koll senare*, jaha det var samma sak tydligen...
I mitt fall så har det hållt i sig och gradvis förvärrats sedan gymnasietiden. Hur länge har ditt varat?

Jag tror jag slapp den klassiska utmattningsdepressionen för att jag blev fysiskt sjuk, annars hade jag nog fortsatt pressa mig tills det inte gick längre. Istället har jag insett att från mitten högstadiet ungefär började jag leva över mina energitillgångar. I den åldern fick jag inga klassiska symtom eftersom jag var ung och frisk men kollar jag tillbaka så gick hela mitt liv åt till att orka vara i skolan. Efter skolan jobbade jag och jag trodde då att det var rätt normalt att vara mentalt utmattad efter varje arbetsdag. Trodde det var så som det var, att efter arbetsdagen satt man och grät av trötthet och man orkade inte tänka ens... utan det var bara att försöka sova och klara nästa arbetsdag och nästa. När jag pluggade var det stressigt värre men vi hade en större möjlighet att själva organisera vår tid och då mådde jag bättre.

Innan diagnos började jag dock fatta mina begränsningar fysiskt och mentalt och satte själv ribban för sådant som arbetsträning. Alla var arga på mig för alla orkar minsann jobbträna hela dagarna, jag bluffar bara. Men jag stod på mig.

Så jag fick aldrig den där direktkontakten med väggen som många får som börjar jobba, jobbar i flera år, stressar runt med annat, slutar lyssna inåt tills det säger pang och de hamnar i ett tillstånd där de inte fungerar längre och kanske aldrig läker.

Mjo, jag vet inte vad som hände mig själv faktist. Det började smått, men desto längre tiden gick desto mer energi började saker att kräva, och liksom man snörde av mer och mer av sig själv för att få blodtrycket att räcka, och nu så sitter jag utan armar och ben och vet inte hur jag ska få igång något igen.
Har aldrig arbetat särskilt hårt, men jag tror att det kan bero på att min ADD blivit värre med tiden så att det har varit ett slags utnötningskrig, som att jag inte kunnat vila ordentligt på alla dessa år.
Sen kanske långvariga depressioner fungerar så, att om man inte får liksom belöningar för nedlagd möda, så förtvinar man liksom. Inbillar mig att allt jag behöver är nått magimedel som gör att jag börjar kunna känna något litet igen, så kan jag sedan förvalta det och bli frisk.

Pikachu skrev:År det skönt att kollekten går till dig? Lite finare än att sitta utanför ICA med en mugg?

Ja, i övriga länder ses det som provokativt och oseriöst med gubbar som bara ligger på lata sidan och låter samhället försörja dem.

Pikachu skrev:Om man vill ha extra kulor kan man alltid testa nya mediciner, boostar säkert eran ekonomi.

Om studien däremot är 10 dagars övernattning med utegångsförbud och 10 blodprov om dagen är ersättningen betydligt högre. Kanske upp emot 15 000 till 30 000 kronor.

Eller är aspergare för bra för att offra lite av sig själv?

Det förutsätter nog att man inte äter medicin sen tidigare. Vilket de flesta med AS gör.

Pikachu skrev:@Slackern

Är det trivsamt att parasitera på samhället?

I nuvarande skattesystem betalar vi gemensamt till välfärden så vi har trygghetssystem i händelse av sjukdom, olycka, funktionshinder, hög ålder eller annat som gör att man inte kan lönearbeta.
Detta gäller alla då alla kan drabbas av ovanstående.

Att betrakta alla ej arbetsföra som "parasiter" är fascism och tämligen enfaldigt.

elle skrev:

Pikachu skrev:År det skönt att kollekten går till dig? Lite finare än att sitta utanför ICA med en mugg?

Ja, i övriga länder ses det som provokativt och oseriöst med gubbar som bara ligger på lata sidan och låter samhället försörja dem.

Menar du att Slackern, jag och andra som har sjukersättning "ligger på latsidan" och "låter samhället" försörja oss?

Ska jag tolka ditt inlägg som att vi istället bör ringa FK, säga upp de ersättningar vi har rätt till och sätta oss på torget med en kaffekopp och tigga slantar av förbipasserande?

Du vill se fler tiggare i samhället helt enkelt?

Mer nöd, mer misär?

KrigarSjäl skrev:

elle skrev:

Pikachu skrev:År det skönt att kollekten går till dig? Lite finare än att sitta utanför ICA med en mugg?

Ja, i övriga länder ses det som provokativt och oseriöst med gubbar som bara ligger på lata sidan och låter samhället försörja dem.

Menar du att Slackern, jag och andra som har sjukersättning "ligger på latsidan" och "låter samhället" försörja oss?

Ska jag tolka ditt inlägg som att vi istället bör ringa FK, säga upp de ersättningar vi har rätt till och sätta oss på torget med en kaffekopp och tigga slantar av förbipasserande?

Du vill se fler tiggare i samhället helt enkelt?

Mer nöd, mer misär?

Men någon nytta skulle väl en intellektuell man som du kunna göra, en som är stark och har huvudet på skaft. Varför inte börja sticka tumvantar, jag gillar stickade vantar och skulle bli glad över ett par stickade utav dig. Börja på DV och sticka i den mån du orkar och har lust med, så blir även du en samhällshjälte. Om du skulle känna att du tappar i manlighet om du stickar in små röda hjärtan så gör dödskallar på dem istället.

-Man kan förstås inte vänta sig vettig respons från det hållet.

Tror folk lätt kan förstå varför jag har Den Gule på Ignore.

Pikachu skrev:
Men någon nytta skulle väl en intellektuell man som du kunna göra, en som är stark och har huvudet på skaft. Varför inte börja sticka tumvantar, jag gillar stickade vantar och skulle bli glad över ett par stickade utav dig. Börja på DV och sticka i den mån du orkar och har lust med, så blir även du en samhällshjälte. Om du skulle känna att du tappar i manlighet om du stickar in små röda hjärtan så gör dödskallar på dem istället.

Att kunna leva på hantverk är nästan omöjligt om inte man ska ta väldigt höga priser. Några hundra tusen för en tröja tex om man ska ha en vettig timlön (vilket är ett måste för att leva). Går man på DV är det alltså ändå bidrag man lever på.

KrigarSjäl skrev:

elle skrev:

Pikachu skrev:År det skönt att kollekten går till dig? Lite finare än att sitta utanför ICA med en mugg?

Ja, i övriga länder ses det som provokativt och oseriöst med gubbar som bara ligger på lata sidan och låter samhället försörja dem.

Menar du att Slackern, jag och andra som har sjukersättning "ligger på latsidan" och "låter samhället" försörja oss?

Ska jag tolka ditt inlägg som att vi istället bör ringa FK, säga upp de ersättningar vi har rätt till och sätta oss på torget med en kaffekopp och tigga slantar av förbipasserande?

Du vill se fler tiggare i samhället helt enkelt?

Mer nöd, mer misär?

Vilka omoderna samhällen som bara ser ner på gubbar och inte på tanter som lever på välfärdssystemet.

kiddie skrev:[J]ag trodde då att det var rätt normalt att vara mentalt utmattad efter varje arbetsdag.

Är det inte det då? De flesta dagarna i alla fall. Jag kan inte minnas några perioder längre än några få sammanhängande dagar när jag orkat göra nåt mer än det allra nödvändigaste efter jobbet.

rapchic skrev:Det förutsätter nog att man inte äter medicin sen tidigare. Vilket de flesta med AS gör.

Stämmer detta verkligen? Jag skulle gärna se en trovärdig källa.

KrigarSjäl skrev:Att betrakta alla ej arbetsföra som "parasiter" är fascism och tämligen enfaldigt.

Ändå är det sant i bokstavlig mening.

nallen skrev:

KrigarSjäl skrev:Att betrakta alla ej arbetsföra som "parasiter" är fascism och tämligen enfaldigt.

Ändå är det sant i bokstavlig mening.

Nej. det är fascisterna som är parasiter.

kullan skrev:

nallen skrev:

KrigarSjäl skrev:Att betrakta alla ej arbetsföra som "parasiter" är fascism och tämligen enfaldigt.

Ändå är det sant i bokstavlig mening.

Nej. det är fascisterna som är parasiter.

Hur lyder det logiska resonemanget bakom det påståendet?