KrigarSjäl skrev:Ja, alltså litteraturens uppgift är inte att vara mys.

Ska man läsa historia eller litteraturvetenskap kan man inte förvänta sig att allt är som i Anne på Grönkulla.

Anne på Grönkulla är inte heller alltid någon idyll, hon har det ofta jobbigt och misslyckas.

Kahlokatt skrev:

KrigarSjäl skrev:Ja, alltså litteraturens uppgift är inte att vara mys.

Ska man läsa historia eller litteraturvetenskap kan man inte förvänta sig att allt är som i Anne på Grönkulla.

Anne på Grönkulla är inte heller alltid någon idyll, hon har det ofta jobbigt och misslyckas.

Jag tror du förstår vad jag menar...sen skulle du kunna säga samma sak om Nalle Puh...

KrigarSjäl skrev:

Kahlokatt skrev:

KrigarSjäl skrev:Ja, alltså litteraturens uppgift är inte att vara mys.

Ska man läsa historia eller litteraturvetenskap kan man inte förvänta sig att allt är som i Anne på Grönkulla.

Anne på Grönkulla är inte heller alltid någon idyll, hon har det ofta jobbigt och misslyckas.

Jag tror du förstår vad jag menar...sen skulle du kunna säga samma sak om Nalle Puh...

Nä. För i Nalle Puh ÄR det verkligen idyll och mys.

Ville bara försöka förklara att flickklassiker inte behöver vara sockersöta gullepluttinutt-historier, en del av dem har faktiskt djup.
Sedan är det ju inte eländes elände à la Utvandrarna, men det finns långt mer glättiga böcker än Anne på Grönkulla.

Flickböcker ses väl allmänt som menlösa och mesiga, särskilt av såna som aldrig läst några.

Egentligen borde böcker som Anne på Grönkulla också ha en varning. Redan i börjar när syskonparet tänker ta till sig en fosterson/dräng från ett barnhem så varnar fru Linde för att det kan vara farligt, hon läste om ett fosterbarn som mördat sin fosterfamilj. Jag tycker det var hemskt när jag första gången läste Anne på Grönkulla. Sen så var det en tid när barnen kunde agas både hemma och i skolan. Både föräldrar och barn dog i de gamla klassiska flickböckerna, ofta i obotliga sjukdomar som tbc.

Det är ju många barn som kanske inte tål att titta på Emil i Lönneberga heller. Hans far jagar ju honom, tydligen för att slå honom (även om Emil klarar sig varje gång). En så arg pappa är skrämmande.

-Vad jag syftade på var att många studenter tycks komma direkt från barndomen och barnkulturen och därför blir chockade när de konfronteras av världslitteraturens klassiker.

Folk idag blir helt enkelt inte vuxna.
Det finns hela subkulturer som går ut på att vara så barnslig som möjligt så länge som möjligt.

Är det att de vill skydda studenterna från livets ondska? Eller att studenterna har stött på den irl och inte vill påminnas om den i sina studier?

Alltså misshandlade ska inte behöva läsa om misshandel, de som haft självmord i familjen ska inte behöva läsa om självmord, de som blivit våldtagna ska inte behöva läsa om våldtäkter, homosexuella ska inte behöva läsa om homofobi, judar ska inte behöva läsa om antisemitism och svarta inte om rasism och slaveriet. Eller de ska iaf få varning om det i förväg, annars drabbas de av PTSD. Fast allt det där är ju sådant som förekommer (el har förekommit) i livet. Och studier ska helst inte försiggå i ett elfenbenstorn, långt bort från verkligheten.

Det kanske räcker med en enda varning: Vi vill varna för att våldsamma och upprörande saker kan förekomma i litteraturen

Som de varningar som TV-hallåan säger inför våldsamma kriminalfilmer.

Frågar ni mig så behöver man komma över sina dåliga erfarenheter, och inte förvänta sig att samhället skall gå på tå och marginalisera individen av ren hänsyn.
Det får väl finnas gränser för graden av blåögt förmyndarskap som vi ska behöva utstå!

En bekant till exempel för i världen, kunde man inte nämna cancer framför på grund av en tråkig familjehistoria.
Idag så går det bra, efter att jag satte mig ned och vi liksom gick igenom hela historien, och liksom försökte reda ut hur och varför allt inträffade som det gjorde.

Det är säkert fortfarande en öm punkt i hjärtat, men bara arbete och acceptans och sorg kan läka den skadan.
Vi ska inte behöva acceptera eller förvänta oss att människors obehandlade sår skall ignoreras eller respekteras.
Allt blev bättre av att låta allt komma upp till ytan, där andra fick möjlighet att kunna hjälpa till.

Alien skrev:Det kanske räcker med en enda varning: Vi vill varna för att våldsamma och upprörande saker kan förekomma i litteraturen

Som de varningar som TV-hallåan säger inför våldsamma kriminalfilmer.

Nej, finns ingen anledning att uppmuntra den här typen av lättkränkthet.