Det är alltså en TV-serie i tre delar nu i påsk. Någon som sett den? Den är alltså byggd på Thorvalls (synnerligen självbiografiska) skandalroman Det mest förbjudna (1976):

SVT skrev:I Kerstin Thorvalls roman ”Det mest förbjudna” (som serien är baserad på) skildras en medelålders kvinnas sexuella uppvaknande. Cilla Thorell, som i serien spelar Thorvall, tonar dock ned seriens tonvikt på sex.

– Det är inte sexet som är viktigt utan kampen att bli fri och att man som kvinna kan ha lustar.

Hon förnekar dock inte att det finns en del naket med.

– Det måste såklart finnas med annars går det inte att skildra den här historien. Kerstin Thorvall var väldigt utlämnande och väldigt öppen med sin egen syn på sitt liv och öppen med sin lust och sitt begär. Men det är inga chockerande scener.

Cilla Thorell säger vidare att man med dagens moderna ögon på film och teve inte borde tycka att sådana scener är något konstigt.

– Byt ut Kerstin mot en man i samma ålder, som hoppar i säng med en 20-årig kvinna, och inte en enda skulle höja på ögonbrynen. För sådant har vi blivit matade med från utminnes tider.

I romanen så kallas huvudpersonen för Anna. Men i TV-serien heter hon Kerstin Thorvall. Alltså blir det så att man snarare bedömer Kerstin än romanen/TV-serien. Cilla Torell spelar bra och jag lyckas avsky henne precis som om hon vore Kerstin. Särskilt när hon är hånfull.

Thorvall skrev koketterande om sig själv som en "stygg flicka":

Stygg dotter. Otrogen hustru. Dålig mor. Motvillig farmor.

Visst finns det en poäng i att det är mycket mer tillåtet för en man att lämna familjen, vara otrogen och knulla runt. Liksom att älska sitt jobb (med resor utomlands och många sexuella möten) mer än sin familj. Så därför skulle Thorvall vara en "feministisk ikon". Som om feminismen innebär att att kvinnor ska bli lika stora svin som "a male chauvinist pig". Det är snarare så att både män och kvinnor ska ta ansvar för sina barn och sätta dem först. Men Thorvall satte sig själv först. Så jag tycker hjärtligt illa om hur hon beter sig.



Feministikon? Det var Thorvall som skrev att det var viktigare för en flicka att vara söt än duktig. Som om de vore ömsesidigt uteslutande. Men hon kanske menade att en söt flicka hade så mycket kärlekshistorier att hon inte hann med plugga. Men får känslan i serien att lyckligast är Thorvall när hon antingen jobbar el träffar en ny man som ger henne komplimanger. "När jag är lycklig är andra olyckliga. När andra är lyckliga är jag olycklig." Andra är här familjen. Den vill hon helst slippa, därför "rymmer" hon ideligen.

Det "feministiska" i serien är när t ex en man skickas till Paris istf Thorvall. Som ett slags ovälkommet beskydd av Thorvall som småbarnsmamma. Ingen skulle väl sagt till en manlig anställd att en annan fick åka istf honom för att han hade småbarn.

Eller den överlägsna attityden från Expressenjournalisten mot en damtidningsjournalist. En sån kunde väl inte vara intresserad av politik och samhällsfrågor! Han var uppenbart en knöl som efter kärleksnatten på hotellet (som hennes 13-årige son fick höra genom väggen!) totalt ignorerade Thorvall. Men hon var ju en sådan som belönade dåligt uppförande av män. Ju värre de var, desto mer förälskad var hon.

Jag har sett den och tycker att den var bra. Visste inte något särskilt om henne innan och har inte läst något av henne. En ganska motbjudande person (som jag inte skulle ha upplevt som lika jobbig om det hade varit en man).

Ska försöka läsa den självbiografiska sviten som började med När man skjuter arbetare.