Det enda som i detta läget går att att göra är att kräva mer, sätta ner foten och ge samhället en rättvis bild av vad Asperger kan innebära.
Detta får man inte om man sitter på kammaren och muttrar, allra minst sitter själva på kammaren och muttrar.

Carl Grunewald skrev en mycket bra bok kring utvecklingsstördas historia, http://www.bokus.com/bok/9789172057173/ ... -historia/

Vi måste skriva en egen historia så vi inte glider med som en slaskåkomma, det är såklart svårt då Asperger relativt sent blev känd som en egen diagnos. Det finns därmed inget kollektivt perspektiv på saken, men forskar man bakåt skulle det gå.

Vilka krav du ställer!!!

Man orkar ju inte ens med att tänka på alla dumheter man har blivit utsatt för....
Det är väl därför man inte hör något om sånt här, det blir bara för mycket och för otroligt för att vara sant....he he

Tror mer på plåtmonstrets tips....

plåtmonster skrev:Kärnproblemet i batikhäxeriet är väl att de inte lägger manken till att tänka om och till. Frågan är om de ens är kapabla till det. Så den mest praktiska lösningen är att göra själv och i övrigt undvika lågintelligenta element.

supernova skrev:Vilka krav du ställer!!!

Man orkar ju inte ens med att tänka på alla dumheter man har blivit utsatt för....
Det är väl därför man inte hör något om sånt här, det blir bara för mycket och för otroligt för att vara sant....he he

Tror mer på plåtmonstrets tips....

plåtmonster skrev:Kärnproblemet i batikhäxeriet är väl att de inte lägger manken till att tänka om och till. Frågan är om de ens är kapabla till det. Så den mest praktiska lösningen är att göra själv och i övrigt undvika lågintelligenta element.

Ja, men inga förändringar har någonsin varit lätta, tror du att det var lätt för mig att ta upp allt detta?
Ibland MÅSTE man stålsätta sig och "bara göra" utan att lägga så mycket personligt i det, se det som en hjälp och en del till ett högre syfte.

Jag vet jag låter som en martyr, men KOM IGEN!

Jag har då skrivit om min lidandes historia på flera ställen här.

Jag blev utbränd och en annan fick då mitt "fasta" jobb. "Du är ju fortfarande anställd av universiteten bara inte på just denna arbetsplats", sade såväl arbetsgivaren som facket. Sedan blev jag utredd, fick genomgå arbetsträning och ville tillbaka. Då var det blankt nej av arbetsgivaren. Som motivering angav de att jag "inte skulle fått anställning på öppna marknaden". Jag hade ju fått en sådan anställning hos dem en gång i tiden, men antar att de manade att de aldrig skulle anställt mig om de vetat om min diagnos. Och facket sa att man inte kunde begära att arbetsgivaren skapade en tjänst för min skull (jag hade ändå klarat av att jobba hos dem i 20 år). "Uppsala universitet vill bara ha elitarbetskraft." Tog kontakt med DO men han vägrade ta upp fallet, eftersom jag ju fått permanent sjukersättning.

arbete-kontra-en-utredning-i-vuxen-alder-arbetslos-t33811.html

Jag hade arbetat hårt och plikttroget i 20 år, men när jag blev utbränd och sjukskriven så vägrade arbetsgivaren att ens låta mig komma tillbaka för arbetsträning, än mindre försökte de hitta något jobb åt mig. Det fanns inget jobb som passade mig sa det, och det var helt uteslutet att jag skulle få pröva på arbetsträning. De har ca 4000 anställda, så det var inte möjligheten utan viljan det var fel på. De ville att jag skulle leva permanent på sjukersättning och facket höll med.

Jag har också nämnt det i denna tråd: uppsagning-pga-as-nagon-som-anmalt-till-do-t46702.html

Sök jobb på annan arbetsplats?

Tack Alien för att du förde in detta i tråden

Kanske finns det fler berättelser att flytta hit? Någon som är manad?

Tänker nämligen låta ämnet diskriminering och funktionshinder bli den röda tråden i min masteruppsats (om jag kommer in och klarar allt för övrigt). Tänker INTE ange någon här utan mer få uppslag på läget, följer etikrådets rekommendationer m.m.

Alien
Jag känner verkligen igen det du skriver om, ett ganska målande exempel av det jag beskrev under punkten Ska man berätta för arbetsgivaren?

Aja, den 15/3 är det dags att skicka in ansökan till universitetet, motstånd är vardagsmat för min del så jag gör ett försök för min, er och allas skull. Wish me god luck!

misshopeless skrev:Aja, den 15/3 är det dags att skicka in ansökan till universitetet, motstånd är vardagsmat för min del så jag gör ett försök för min, er och allas skull. Wish me god luck!

Klart att jag önskar dig lycka till.

Ett tips till er alla är att läsa på kring arbetsrätt så blir arbetsgivarems beteende begripligare ( inte rumsrent dock).

Mobbing
Är i många fall planerad och utstuderad av arbetsgivaren pga:
1. Du kan inte bli avskedad utan en konkret orsak då det strider mot diskrimineringslagen.
2. Du måste ha fått en varning för det oönskade beteendet och sedan gjort misstaget igen för att kunna få sparken.
3. Fel behöver bero på personliga skäl så som sen ankomst, felaktigt gjorda arbetsuppgifter som är av "allvarligare" karaktär m.m.

Uppfyller du inte detta men det finns ett "vagt ogillande" i arbetsgruppen mobbas du/fryses ut/ nekas information så att du själv avslutar tjänsten. Det är svårare än vad man tror för arbetsgivare att sparka någon även vid vikariat och provanställning.

Kärnan är att smöra sig in i arbetsgruppen då denna är starkare än chefen själv och prestera medelmåttigt

UPPSÄGNING – PERSONLIGA FÖRHÅLLANDEN
7 paragrafen LAS – krävs saklig grund.
Prövningen om saklig grund skall primärt inte vara inriktad mot de begångna förseelserna i sig utan mot vilka konsekvenser man inför framtiden kan dra av beteendet. Andra faktorer av vikt är arbetstagarens anställningstid, företagets storlek och arbetstagarens ställning. När det gäller misskötsamhet fästs också betydelse vid hur arbetsgivaren reagerat på förseelserna. Det kan tala emot arbetsgivaren om denne inte tydligt tagit avstånd genom exempelvis varningar. Har omplaceringsmöjligheter kollats upp ordentligt? Arbetsgivaren ska även klargöra för den berörda arbetstagaren att hon eller han måste ändra sitt beteende.

Misskötsamhet
Exempelvis svårigheter att hålla tider, olovlig frånvaro. Det är svårt att generalisera utifrån den praxis som finns. Enstaka fall av sen ankomst är givetvis inte grund för uppsägning. Det finns dock fall där olovlig frånvaro lett till avsked då det gett uttryck för att den anställde saknar ansvarskännande. Det är här självklart skillnad mellan olika yrken där tidsanpassning och frånvaro är av olika vikt.

Forts.
Uppsägning på grund av personliga skäl innefattar skiljande från tjänsten med anledning av händelser som hänför sig till arbetstagarens person. Händelser som föranleder att arbetsgivaren med fog kan anse att förtroendet för arbetstagaren är förbrukat har ansetts utgöra saklig grund för uppsägning. Det kan röra sig om brott mot anställningsavtalet eller misskötsamhet genom en rad händelser som var för sig betraktas som ringa men som sammantaget kan motivera ett skiljande från tjänsten. Olovlig frånvaro, samarbetsproblem, arbetsvägran eller upprepad sen ankomst är några exempel på misskötsamhet som kan utgöra saklig grund för uppsägning. Vidare kan bristande arbetsförmåga på grund av exempelvis en skada leda till att saklig grund för uppsägning föreligger. Det ska dock nämnas att det krävs att arbetsgivaren utrett och uttömt alla möjligheter till en alternativ lösning innan arbetstagaren sägs upp för att saklig grund ska föreligga.

Det är diskriminering om man inte tillåts vara så duktig som man är, prestera så bra som man gör, därför att man också behöver stöd. Det är också diskriminering, om man nekas den hjälp man faktiskt behöver, för att man är extra kompetent på vissa andra områden."

Citar ur Arbetshandboken - när man anställer människor med AS av Gunnel Norrö

Jag håller med dig om att det är rätt att slåss för sina rättigheter....
... men det får ju ändå inte gå ut över mitt välbefinnande.
Jag tror att man kan råka rätt illa ut i sådana fighter, har sett det själv.

Lärde känna en del uteliggare när jag jobbade på ett hjälpcenter i en stor stad när jag var i 20 år åldern och speciellt en man var så olycklig. Hela hans liv hade styrts så negativt utav att han hade på ett felaktigt sätt blivit kickad från ett jobb han hade haft.
Det var det enda han pratade om varje dag, med alla. Han sov i tält och tog inte ut sin pension utan levde utav pantflaskor för att han hatade samhället som inte hade kunnat hjälpa honom med sina rättigheter i den situationen.
Jag förstod vad han talade om för jag kände igen hans tankegångar i mig själv men att han inte fick någon hjälp av psykatrin att komma vidare i detta var så tragiskt.
Han satt där och ältade och ältade gamla saker med händer som bara hade några fingrar kvar pga att han förfrös dem i tältet på vintern.

Människor är elaka och det handlar oftast inte om oss utan av dem. Ondskan och hatets kraft är så otroligt mystiskt destruktivt att det ibland är bättre att fly från vissa situationer, tror jag.
En arbetsplats är en arbetsplats bara och det finns hur många arbetsplatser som helst.
Men vi är människor, en utsatt grupp som ofta hamnar i utanförskap och stark mobbing och eländes elände ibland, vi måste tänka på oss själva i första hand.

Ja, det är inte lätt alla gånger att veta hur man ska göra men man måste vara rädd om sig själv.
Hur tuffa strider orkar man med utan att gå under, det är det som är frågan....

Hej
Jag har stunder när jag inte känner mig arg, men när jag väl gör det känns det bättre att skriva ner några rader. Så jag har inte förbittrat mig.
Tanken är väl att samla lite smått och gott som någon kanske har nytta av. Efter som tråden är offentlig kanske någon i samma situation läser inläggen och inte känner sig så ensam längre, och det uppmärksammar problemet.
Det kan annars bli lite löst snack kring ämnet i samhället sin helhet vilket inte får någon substans. Inget konkret innehåll vilket gör allting osynligt och bara skapar en vag strukturell betydelse.

Jag försöker att inte att göra problemet till mitt utan snarare se det som ett samhällsproblem.
Envis som jag är köper jag inte den teater samhället sätter upp som funktionshindrade får stå ut med och delta i, tanter som springer runt och kramar personal på boenden och ytliga psykologkontakter på Hab.

Tips
Två rapporter om diskriminering/mobbing på arbetsplatser

http://www.do.se/globalassets/publikati ... etsliv.pdf
http://www.do.se/globalassets/publikati ... hinder.pdf