Pemer skrev:Fuck, säger jag, här skulle jag ha öppet hus för aspies i morgon, och först Losts jävla svineri i annan tråd och nu - just när jag skulle ringa upp Magda - kommer detta. Vad sugen jag är på att träffa folk här i morgon längre...

Pemer, ta det inte för hårt. Det är bara en åsikt bland många andra. Det är ändå upp till styrelsen att besluta såna saker sen, så det här är bara en debatt.

Hoppas du kan ringa till din kära och låta det här icke-problemet vila tills en annan dag. Det är ju fortfarande ett halvår till styrelsemötet och inget som måste lösas inatt.

*kram*

Det var nåt alldeles fruktansvärt vad folk går med i och lämnar OA i rasande takt.

Att ha en förening som INTE är Attention eller RFA eller [...] är väl bara bra? Att gå ur den med motiveringen att "ni är emot NT" förstår inte jag riktigt. Bara för att folk inte har diagnos är man ju inte EMOT dem, de är bara inte kvalificerade för medlemskap. Som mensa. Fast med det ack så vanliga inträdesprovet; utbrändhet följt av depression följt av förvånade miner hos psykologen för att först efter några år få diagnosen.... på det viset är mensas inträdesprov mycket behagligare.

Att ha stödmedlemmar tycker jag är något man borde öppna för. Stödmedlemmar skulle tex kunna ha närvaro- och yttranderätt, men inte rösträtt på möten. Och för att sitta i styrelsen bör man ha diagnos, eller nåt sånt (ok, allt är inte genomtänkt). Det fanns ju två kriterier listade här förut.

Aja, jag kanske inte ska lägga mej i, jag är ju inte ens medlem själv.. hrrm.

weasley skrev:Fast med det ack så vanliga inträdesprovet; utbrändhet följt av depression följt av förvånade miner hos psykologen för att först efter några år få diagnosen....

Haha, så mitt i prick.

Som sagt föredrar jag att föra dylika debatter på OA-forumet framför att göra det i en sådan här tråd på ett forum som faktiskt inte har med OA att göra.

Inger skrev:

Pemer skrev:Fuck, säger jag, här skulle jag ha öppet hus för aspies i morgon, och först Losts jävla svineri i annan tråd och nu - just när jag skulle ringa upp Magda - kommer detta. Vad sugen jag är på att träffa folk här i morgon längre...

Pemer, ta det inte för hårt. Det är bara en åsikt bland många andra. Det är ändå upp till styrelsen att besluta såna saker sen, så det här är bara en debatt.

Hoppas du kan ringa till din kära och låta det här icke-problemet vila tills en annan dag. Det är ju fortfarande ett halvår till styrelsemötet och inget som måste lösas inatt.

*kram*

Tack för kramen, vännen... två timmar på Skype med Magda också gjorde susen... nu känns det mycket bättre...

Nu ligger rubbet från OA:s hemsida direkt under www.aspergare.org

Endast mailadresserna kvarstår att ändra.

Pemer skrev:Tack för kramen, vännen... två timmar på Skype med Magda också gjorde susen... nu känns det mycket bättre...

Det glädjer mig att höra.

Milyc skrev:
Vad i hela friden är vitsen med ett FA II är min uppriktiga fråga till dig?

Inser man inte att ”makten/målsättningen/verksamheten” hos en förening styrs genom stadgarnas utformning och styrelsens sammansättning. Så känns detta för min del som en förening jag inte vill och kan vara en aktiv del i.

OA blir inget nytt RFA eller FA II för att man släpper in andra grupper i föreningen. Om OA:s målgrupp är klart formulerad

Jag stödjer fortfarande grundtanken/idén om OA. Jag tror fortfarande att det behövs en förening som drivs av personer med eget funktionshinder. Min önskan är att OA ska lyckas med detta.

Du har både här inne och på OA:s eget forum Uttalat dig så här:

>Om OA släppte in dem skulle de ta med sin missriktade välvilja in dit.
Detta må vara din personliga åsikt, men detta synsätt anser jag inte hör hemma som ett uttalande för en förening.
Sådana här uttalande, varken kan jag eller vill jag stå bakom som medlem i OA. För mig finns inte tankesättet ”vi och dom” på ditt sätt.

För min del känns det i dagsläget som du gör allt för att slippa den grupp som du samtidigt vill nå ut till.

Grundtanken idén med OA är det absolut inget fel på, att det ska vara en förening i fösta hand för och av personer med en from av högfungerande AST.
Så kan det bli även om man tillåter andra grupper att bli medlemmar. Medlem i en förening blir man för att man stävar efter samma mål, inte för att förstöra eller ta över.
En förening kan alltid utesluta medlemmar som inte följer det som står inskrivet i stadgarna som målsättning syften och verksamhet.

Just nu känns nivån på OA för låg för mig. Och stjäl mer kraft än vad den ger mig. Jag har också svårt att se just nu hur OA ska kunna verka för ökad kunskap och ett annat synsätt på AST i samhället. När OA:s eget tankemönster genomsyras av ett tänk i form av ”VI och DOM” allt för mycket. För trots allt så är det i den här pågående samhälls strukturen som OA ska verka.

Jag kan inte förändra andra, men jag ta ansvar för vad jag vill och vad jag kan ställa upp på. Av denna anledning valde jag att lämna OA.

Trots allt så är jag äldre och har levt och kämpat i ett NT samhälle, under lång tid i mitt liv. Detta sk NT –liv har inte bara varit av ondo, det har även gett mig en hel del erfarenheter.
Jag kan inte förändra det som har hänt mig. Jag vet att jag inte kan förändra min omgivning. Men jag kan göra val hur jag väljer att hantera det jag möts och utsätts för i mitt liv och min vardag.

Nu är det så, om jag förstått saken rätt, att OA bildades mycket pga missnöje med FA. Därför är det naturligt att ordvalet ibland klingar opposition. Detta betyder inte "vi och dem", utan att vuxna självständiga aspergare vill agera helt utan tanter. Jag skiter ärligt talat i boendestödjare Barbros avsikter, antagligen menar hon väl, men ack så fel det blir. Föräldrars engagemang är som Milyc redan påpekat, av en annan art än vårt; de vill slåss för sina barns rättigheter, vilket i sig är värt all respekt, men för oss betyder det att vi måste lyssna till vilka fantastiska stödresurser det finns om man bara orkar leta und so weiter.

Jag vill inte höra om vilka fantastiska hjälpresurser det finns, jag vill klara mig själv.

Jag vill inte höra hur "duktig" jag är som klarar mig på egen hand.

Medlem i en förening blir man för att man stävar efter samma mål, inte för att förstöra eller ta över.

Naturligtvis kommer föräldrar inte dit för medvetet förstöra eller ta över men de för in sitt perspektiv, vilket är att se oss i första hand sina sina barn. Föräldrar tenderar att uppfatta sina vuxna söner och döttrar som barn oavsett hur gamla de blir och är barnet klassat som funktionshindrat är chansen stor att det blir ännu mer påtagligt. På samma sätt ser vårdpersonalen i första hand oss som sina patienter. Dessa perspektiv har inte i OA att göra.

Ska det finnas grupper av medlemmar som bara är med för att stötta oss som påstås ha ett funktionshinder så får de just genom det faktum att de klassas som "friska" en starkare ställning. Alltså: Du har problematiken, inte jag och därför förstår jag det här bättre kommer hela tiden att finnas där som undermedveten uppfattning som båda sväljer.

I OA ska det handla om att medlemmarna i en neurologisk minoritet hjälper och stöttar varandra samt för vår gemensamma talan. Inte om att vissa grupper ensidigt hjälper andra. Var det en blandförening med något modifierade mål jämfört med RFA jag strävde efter tror jag mer på att arbeta för att förändra just RFA innifrån.

I samband med diskussionen om vilka medhjälpare medlemmar skulle tillåtas ha med på mötena skrev du själv att du ansåg att anhöriga inte hade i OA att göra.

Sedan tycker jag inte om ditt sätt att beskriva OA som "brukarförening" och förening som drivs av "personer med eget funktionshinder" Det låter verkligen som att det är ett RFA II du är ute efter och detta kommer OA aldrig att bli så länge jag har något inflytande. OA ska stå för en helt annan syn på högfungerande AST, annars ser jag ingen poäng med den föreningen för egen del.

När du skriver om "låg nivå i OA" och att du är äldre och har "erfarenhet av ett NT-liv" tycker jag du brister i respekt för de erfarenheter som min generation (den första som fått diagnos tidigt) har av anhöriga, vårdpersonal och andra NT som bara anser sig bara vara där för att hjälpa andra.

Vad vet du om att behöva kämpa mot just anhöriga och personal för att få leva ett vuxet liv? Vad vet du om att som tonåring bli inlurad i miljöer präglade av utvecklingsstörda och behandlad som en av dem? Vad vet du om att försöka komma till tals i FA vid över 20 års ålder och bara bli hänvisad till infantila "aktiviteter för ungdomar" uppstyrda av pedagoger medan ens föräldrar inbjuds till möten där man ska diskutera intressepolitik? osv. Försök inte förklara för mig att det bara är att förklara att man inte accepterar detta och känner sig kränkt för det vet jag genom mina erfarenheter att det inte hjälper.

Möten med NT i verkliga livet är något helt annat än att ge människor som bara engagerar sig för att stötta en grupp som man själv inte anser sig tillhöra inflytande i OA.

Milyc skrev:
I samband med diskussionen om vilka medhjälpare medlemmar skulle tillåtas ha med på mötena skrev du själv att du ansåg att anhöriga inte hade i OA att göra.

Denna bit som du hänvisar till, har inget med vilka som OA tillåter att bli medlemmar att gör.
Detta är två helt olika saker. när det gäller gruppen "medföljare" så är risken före yttre påverkan betydligt större. Här är roll en "hjälpare".
Söker man sig till föreningen som NT medlem så gör man det för att man vill stödja och arbeta mot de mål som finns beskrivna i stadgarna

Båda dessa förhållanden går och är viktiga att reglera i stadgarna hur närvaro och rösträtt ska fungera för dessa grupper.

Naturligtvis kommer föräldrar inte dit för medvetet förstöra eller ta över men de för in sitt perspektiv, vilket är att se oss i första hand sina sina barn. Föräldrar tenderar att uppfatta sina vuxna söner och döttrar som barn oavsett hur gamla de blir och är barnet klassat som funktionshindrat är chansen stor att det blir ännu mer påtagligt. På samma sätt ser vårdpersonalen i första hand oss som sina patienter. Dessa perspektiv har inte i OA att göra.

Här tycker och upplever jag att det handlar om din egen rädsla och förutfattade meningar om vad som kommer att hända.
För min del kan jag inte dela detta sätt att se på ev NT-medlemmar närvaro i OA

Fortfarande så är det OA:s målgrupp i detta fall vi som anser oss befinna oss inom AST, som styr ur vilket perspektiv OA ska verka. Detta regleras i stadgarna.
Så varför målar du fan på väggen?

Sedan tycker jag inte om ditt sätt att beskriva OA som "brukarförening" och förening som drivs av "personer med eget funktionshinder"

Om OA ska vara en förening för enbart personer med någon form av högfungerande AST, så ser jag den som i allra högsta grad en brukarförening, eftersom det trots allt handlar om personer inom AST.
Om OA däremot är en förening som är öppen för alla som stödjer ett arbete ur vårt perspektiv så förändras mitt synsätt och OA blir en vanlig medlemsförening.

"Funktionshindrad" det är värdeladdat ord, men frågan är hur ser det ut för oss i våra vardags liv. Ibland är iaf jag funktionshindrad, i det samhälle som jag är en del av, medans det ibland handlar det om en nedsättning och ibland handlar det bara om min personlighets typ.
Men ska vi börja märka ord så är jag ännu mer tacksam över att jag valde att lämna OA för tillfället.

Vad vet du om att behöva kämpa mot just anhöriga och personal för att få leva ett vuxet liv? Vad vet du om att som tonåring bli inlurad i miljöer präglade av utvecklingsstörda och behandlad som en av dem? Vad vet du om att försöka komma till tals i FA vid över 20 års ålder och bara bli hänvisad till infantila "aktiviteter för ungdomar" uppstyrda av pedagoger medan ens föräldrar inbjuds till möten där man ska diskutera intressepolitik? osv.

Du har helt rätt i det du beskriver ovan, så har jag ingen egen erfarenhet. Men detta synsätt och bemötande är inget som jag förordar eller accepterar, som jag absolut tar avstånd från.
Men på samma sätt som jag inte har erfarenheten av att växa upp under dina förhållande, så saknar du mina erfarenheter av att växa upp med felställda krav och förväntningar ur ett annat perspektiv.

Men trots allt så tror jag att det ibland är bättre att få en diagnos senare i livet, när man själv i bästa fall mer mottaglig för att ta emot den, än att bli tilldelad en diagnos för att behandlad som en "MUPP" som du beskriver.
Även om det är lätt att tänka om jag/man bara hade vetat tidigare vad det handlade om, så hade jag ......men jag tro inte att det är så enkelt, Denna tanke bygger på vår vetskap om vad som har hänt och på de erfarenheter vi har med oss i vårt bagage

Med dessa ord tänker jag avsluta min medverkan i den här tråden. jag har valt att gå ur och andledningen till detta är i princip inget jag behöver försvara här.
Men jag har ändå valt att föröka besvara, varför jag har gjort detta val, med förhoppningen att OA en dag ska vara en förening som alla kan bli medlemmar i, även om OA i huvudsak riktar sig till högfungerande inom AST och verkar ur ett innefrånperspektiv.

Okej. Men jag har också hunnit leva rätt länge i tron att jag var "normal". Jag har också fått både gott och ont av det, båda delarna av så viktiga saker att det inte går att dra någon enkel balans.
Här är inte platsen att försöka bevisa det, men den som tillskriver mig något "vi och de"-tänk, då än mer någon förskansad rädsla för "dem", har fått allt jag är om bakfoten.

Men en sak livet har lärt mig är hur viktigt det kan vara för en hemlös att äntligen få ett eget rum. Där man själv väljer möbler och tapeter, slipper tänka på hur man uppträder, kan bjuda in folk man slipper förklara och försvara sig för... om ni fattar liknelsen.
Och hur först den saken kan göra det möjligt för en människa att kommunicera med andra. Som den hon är. Först den. En egen plattform. Någonting att stå på. Som Archimedes sa: "Ge mig någonting att stå på och jag ska rubba jorden". Utan någonting att stå på kunde inte ens han det . Eller en kvinna som lever för manlig bekräftelse eller sina barn, eller en man som lever för sitt jobb - vem är de i sig själva? Vilken ärlig chans ger de sig att få syn på sig själva, och vilken plattform får de då att möta andra från? Om ni fattar även den liknelsen.

Så för mig är OA viktigt på det viset.
Nu vart det långt, men jag ville ge den bilden också.
Och visa att det finns flera giltiga bilder, också oavsett livserfarenhet och vad det nu må vara.

Jag orkar inte läsa vartenda inlägg men vänder mig emot en massa generaliseringar jag tyckte mig läsa i den här tråden.

Det är inte bara NT-föräldrar till små- och större aspisar som är överbeskyddande, säkert är AS-föräldrar det också. Det är inte bara NT-päron som inte förstår sina barn. Det finns med all säkerhet en massa AS-föräldrar som inte förstår sina barn, vare sig de har AS, HFA eller är NTV (normal tills vidare). Och vare sig de är normalbegåvade eller ej, föräldrar liksom barn.

Den uppdelning på NT och AS som två helt skilda raser, som jag skönjer i många inlägg, ser jag inte som nåt bra. Dels är gränsen synnerligen flytande, inte mätbar och feldiagnoser förekommer åt alla håll osv. Dels är vi alla människor och i olika grad nedlåtande i all vår välvilja, överbeskyddande, Tant-mässiga osv, alldeles oavsett om vi har diagnos eller ej.

JAG kommer att fortsätta vara den förälder jag är, till mina småaspisar, och den person jag är, oavsett om jag får AS-diagnos eller ej, och det inbegriper en jävla massa missriktad välvilja (bättre än välriktad illvilja, i mina ögon) och säkert en massa nedlåtenhet mot folk, vare sig de är ditt eller datt. Det jag inte gillar kommer jag att jobba med, oavsett om det kan "skyllas på" en medfödd predisposition eller ej.

Okej, det blev svamligt nu, men jag blev irriterad på en massa som jag upplever som en onödig och icke-konstruktiv segregering och uppdelning i olika Vi och dom. (Fast i rättvisans namn har jag inte varit på FA-möte och vet inte hur tonerna går där...). Nuff said nu. Kanske kan prata mer om det i morgon, om det blir nåt av träffen hos Aspkvinna.

Ok, Demokraten det var ju en synnerligen annorlunda betraktelse.


Moderator Titti:

Plockade bort ett inlägg som strider mot forumreglerna direkt före detta. Därav följer att några inlägg direkt efter detta blir svårbegripliga men jag valde ändå att låta dem stå kvar då de följer på och kommenterar varandra. Inlägget var skrivet av den nu (och sedan tidigare under annat nick) bannade Demokraten.

Aspkvinna skrev:Ok, Demokraten det var ju en synnerligen annorlunda betraktelse.

Förvisso... Men om man verkligen läser den inser man att den är helt korrekt.

(Iaf från min synvinkel)

Ja, mycket av det stämmer med den uppfattningen jag också fått när jag läst stadgarna. Anser dock inte att det är något fel med att vilja ha en sådan förening. Man måste inte välkomna alla i en förening, men då ska man vara beredd på att inte alla tycker att det är bra att vissa inte kvalar in.

Jag tycker det låter som om Nassepuh är tillbaka och trollar igen.

Kan inte säga att jag fattade särskilt mycket av innehållet. Om det var nåt nytt försök att stalka mig igen kan jag bara meddela att jag INTE är med i OAs styrelse utan bara en medlem bland många andra.

Sen är den citerade texten inte aktuell längre utan är under omarbetning för att bättre spegla det som medlemmarna gemensamt kommit fram till att OA ska stå för.

Jag är väl en av de få som faktiskt saknar Nassepuh, och inte har något emot när han dyker upp (iaf inte när han är sitt klarsynta själv).

Moderator:

Plockade bort inlägg som strider mot forumreglerna.

Titti skrev:Moderator:

Plockade bort inlägg som strider mot forumreglerna.

Jag förstod inte hur inlägget stred mot forumreglerna. Var det bilden som störde har ju detta tidigare lösts med att delar av inlägg redigerats. Du får väldigt gärna förklara om du kan tänka dig det.

Jag menar inte att personen har rätt eller fel, bara att jag vill bli av med känslan att inlägget togs bort för att den uttrykta åsikten var obekväm. Menar inte att vara jobbig, men det betyder mycket för mig att förstå. Tack.

Japp. Delar ur inlägg har plockats bort förr, och hade hellre sett samma sak här. Creds dock för snabbt agerande.

Alla som har AS och har synpunkter på hur OA drivs är välkomna att bli medlemmar och framföra sina åsikter i forumet samt rösta i viktiga frågor.

Att inte gå med och utan bara sitta här och gnälla över att somliga - främst Milyc, Pemer och styrelsen, men även andra frivilliga - lägger ner en massa helt oavlönad tid på att försöka skapa något som man hoppas ska kunna vara till hjälp och stöd för andra Aspergare känns inte särskilt konstruktivt.

Inte heller tycker jag det är konstruktivt att försöka misstänkliggöra andras motiv pga antik dispyt med en enda medlem, i detta fallet mig.

Inger skrev:Alla som har AS och har synpunkter på hur OA drivs är välkomna att bli medlemmar och framföra sina åsikter i forumet samt rösta i viktiga frågor.

Att inte gå med och utan bara sitta här och gnälla över att somliga - främst Milyc, Pemer och styrelsen, men även andra frivilliga - lägger ner en massa helt oavlönad tid på att försöka skapa något som man hoppas ska kunna vara till hjälp och stöd för andra Aspergare känns inte särskilt konstruktivt.

Inte heller tycker jag det är konstruktivt att försöka misstänkliggöra andras motiv pga antik dispyt med en enda medlem, i detta fallet mig.

Det här är vettigt.

Varför skapa en massa problem när det redan finns så gott om dem? Om man bara är med i föreningar som man kan stödja till 100% blir ett antal enmansföreningar följden. (Säger en icke medlem )

Heder åt t ex Pemer som försöker upplysa pressen om AS. En konkret sak som föreningen uträttat, mindre än en månad efter grundandet.

alfapetsmamma

Det jag skrev om överbeskyddande och oförstående NT-föräldrar avsåg dem som medlemskategori i en förening, inte som individer i vilket sammanhang som helst. Det är bevekelsegrunden för att vara aktiv i föreningen som är problemet med NT-föräldrarna, inte hur jag tror att de är i största allmänhet i jämförelse med AS-personer eller andra.

OA är en förening som är avsedd för att dem inom den högfunggerande delen av autismspektrum ömsesidigt skall hjälpa och stötta varandra, och föra sin gemensamma talan oberoende av dem som inte är aspergare eller högfungerande autister själva.

OA är inte avsett för att vissa medlemskategorier ska engagera sig för att hjälpa en annan medlemskategori som utgörs av en (handikapp)grupp som hjälparna själva inte anser sig tillhöra. Därför anser jag det viktigt att dylika hjälpare inte får något som helst inflytande i OA.