Hur pass bra är ni på det sociala? Dvs är ni bra på att prata, föra sociala dialoger osv?

Funkar hyfsat med folk man känner och tycker om, med andra är de helt kört

Mja, det varierar väl. Individer som tycker att social 'korrekthet' är viktigt, får man hålla god min och föra sig tillsammans med. Människor som kräver socialt utrymme och skickar ut signaler som jag helt saknar intresse att svara på, har en tendens att ogilla mig.
På det stora hela, bara människor sänker liksom sin 'gard' och låter mig vara mig utan att bearbeta mig genom det där neurotypiska filtret, så funkar det finfint. Peppar peppar.

Jag är ganska bra på det sociala, om jag får säga det själv.
Har dock hört att jag kan ha svårt att uppfatta när folk tappar intresse eller vill avsluta samtalet.
Men jag tycker inte att det är jobbigt överlag, även om jag stundvis kan känna mig som ett ufo av stora mått

cloudsurfer79 skrev:Jag är ganska bra på det sociala, om jag får säga det själv.
Har dock hört att jag kan ha svårt att uppfatta när folk tappar intresse eller vill avsluta samtalet.
Men jag tycker inte att det är jobbigt överlag, även om jag stundvis kan känna mig som ett ufo av stora mått

Jag är ganska dålig på att vara fokuserad på vad den andre säger och att ha ögonkontakt.

En total katastrof, håller mest käft, säger jag något står folk mest och stirrar på mig (NT:s alltså)...

Jag har kommit till insikt om en sak – det finns väldigt många utomjordingar som trots generationer av närvaro på vår jord ännu inte kan tala jordiska. Vi jordbor måste helt enkelt bli bättre på integrera utomjordingarna i vårt jordiska samhälle.

Blev bättre på det när jag började jobba, men har fortfarande svårt att se folk i ögonen så jag jag har svårt att känna igen människor även om jag träffat dom förut. Min exfru sade alltid "har varit gift engång" att "ögonen sitter här" och pekade uppåt, hon trodde alltid att jag stirrade på lökarna eftersom jag inte såg i ögonen.

antonius skrev:En total katastrof, håller mest käft, säger jag något står folk mest och stirrar på mig (NT:s alltså)...

känner igen mig. brukar stirra på aspisar för dom ser så bortkomna ut.

maxholm skrev:

cloudsurfer79 skrev:Jag är ganska bra på det sociala, om jag får säga det själv.
Har dock hört att jag kan ha svårt att uppfatta när folk tappar intresse eller vill avsluta samtalet.
Men jag tycker inte att det är jobbigt överlag, även om jag stundvis kan känna mig som ett ufo av stora mått

Jag är ganska dålig på att vara fokuserad på vad den andre säger och att ha ögonkontakt.

Ja det är ett problem för mig med, det blir liksom antingen lyssnar man eller så har man ögonkontakt, båda samtidigt funkar inte

Jag är oerhört duktig socialt, kanske rentav duktigare än diagnosfria människor. Har en otrolig förmåga att likt en kameleont anpassa mig till möten med olika typer av människor. Jag kan bli lika populär omkring ett gäng jurister som lastbilschaufförer. Men mår inte helt otippat dåligt av att socialisera i större grader så undviker människor och sociala aktiviteter i den mån det passar min hälsa. Just min begåvning i att möta människor har gjort att väldigt många ifrågasatt min asperger-diagnos, vilket såklart kan vara irriterande. Jag tror väl knappast att jag för er behöver förklara att asperger kommer i många upplagor

Måste tillägga att jag däremot kan ha svårt att förstå vad människor vill/deras ambitioner med vissa samtal. Till skillnad från normalfriska så är jag rak, ärlig och försöker i den sociala och väluppfostrade mån det går att framföra exakt mitt syfte med samtalet. Om jag t ex stöter ihop med en gammal bekant på stan och den säger något i stil med att det var kul att ses och att vi måste ta en öl snart. Ja, då kan jag i månader efter undra varför personen ifråga aldrig hör av sig angående den där ölen.. Jag tar verkligen folk på orden. Jag har som (attraktiv) tjej även hela livet haft väldigt svårt att förstå och inse att killar raggar på mig. Det har lett till väldigt mycket besvikelser från min sida när jag trott att en del killar varit kompisar till mig, när de i själva verket bara försökt få ligga med mig.

Sant.

Man kan lära sig att behärska det sociala...men man kan inte lära sig att inte bli trött och mentalt slut av att behärska det sociala.

Åka buss och tåg är en av dom värsta fortfarande för mig, att folk måste stirra förbaskat på när det är fullpackad.
Då måste jag alltid försöka fokusera att inte titta på folk, det finns så mycket ilska för dom att dom tror jag ska döda dom även jag tittar bort.

vofff skrev:Åka buss och tåg är en av dom värsta fortfarande för mig, att folk måste stirra förbaskat på när det är fullpackad.
Då måste jag alltid försöka fokusera att inte titta på folk, det finns så mycket ilska för dom att dom tror jag ska döda dom även jag tittar bort.

I det läget ska du nog inte ställa dig upp och skrika Allah Akbar om du inte vill sprida kaos och panik.

@nitisk

Sen är det väl så att kvinnor överlag är mer socialt kompetenta än män. Har hört liknelsen att aspergerkvinnor är ungefärligt lika socialt begåvade som NT-män.

Till skillnad från många med Asperger har jag inga problem med att kallprata, jag tycker det känns tryggt, man vet precis vad man ska säga och vad man ska svara på olika frågor. Det är trots allt ett manus man följer. Men jag har jättesvårt att veta hur och när man ska gå över från kallprat till riktigt prat. Hos exempelvis läkaren blir det katastrof, för jag vet inte när läkaren vill kallprata och när han frågar påriktigt. Det är svårt då jag vill ha nya vänner och gå över till nästa steg.

Jag tolkar mycket bokstavligt och kan inte se subtila signaler, jag har också svårt att se om någon är berusad. I det stora hela tycker jag att jag är helt okej på det sociala, inte så bra som en NT person, men jag klarar mig. Jag har vänner, bekanta och har inga problem att småprata med butikspersonal eller ringa till någon kundservice.

Liljan skrev:Till skillnad från många med Asperger har jag inga problem med att kallprata, jag tycker det känns tryggt, man vet precis vad man ska säga och vad man ska svara på olika frågor. Det är trots allt ett manus man följer. Men jag har jättesvårt att veta hur och när man ska gå över från kallprat till riktigt prat. Hos exempelvis läkaren blir det katastrof, för jag vet inte när läkaren vill kallprata och när han frågar påriktigt. Det är svårt då jag vill ha nya vänner och gå över till nästa steg.

Jag tolkar mycket bokstavligt och kan inte se subtila signaler, jag har också svårt att se om någon är berusad. I det stora hela tycker jag att jag är helt okej på det sociala, inte så bra som en NT person, men jag klarar mig. Jag har vänner, bekanta och har inga problem att småprata med butikspersonal eller ringa till någon kundservice.

Jag är nog rätt lik dig på din beskrivning, fast jag har inga problem att se om folk är fulla eller inte, fast jag tycker nog att det finns roligare saker här i livet en att ringa kundservice så det hoppar jag gärna över.

Huggorm skrev:Funkar hyfsat med folk man känner och tycker om, med andra är de helt kört

Hyffsat bra på det sociala och kallprat men dock inte alltid så intresserad av det

Jag är relativt ointresserad av det som jag kallar blomsterspratet , alltså kallprat om ointressant skit för att fylla tomrummet som uppstår när man är tyst .

Jag har en bekant som jämnt och ständigt maler på om sin dotter och hennes bedrifter och hur fantastisk hon är och hur smart hon är och att hon skall läsa på Chalmers osv osv.

Jag bara sitter där och stänger av öronen och mumlar ett mhhhmmm okok mhmmm då och då . Jag är fullkomligt ointresserad av att prata om hens dotter, det är inte min dotter och jag dejtar henne inte så varför skulle jag bry mig om henne och hennes bedrifter.

Jag har bland mina forna vänner ett par som jag brukade umgås med och jämnt när man var hos dom så pratades det amortering på huset och vilket kakel som skulle läggas i badrummet och aktieportfölj och avbetalning på bilen osv , totalt ointressant skit.

Jag gillar att prata och vara social men jag gillar att prata om sådant som intresserar MIG och är inte särdeles förtjust i samtal om hur fint väder vi har idag , hur har man det på jobbet , hur går det för lilla Lisa i skolan osv osv det pratet ger mig ingenting.

Men jag förstår att det kan ge andra människor någonting och ibland måste man spela med i dessa meningslösa samtal.

Paladinen skrev:Jag har en bekant som jämnt och ständigt maler på om sin dotter och hennes bedrifter och hur fantastisk hon är och hur smart hon är och att hon skall läsa på Chalmers osv osv.

Jag bara sitter där och stänger av öronen och mumlar ett mhhhmmm okok mhmmm då och då . Jag är fullkomligt ointresserad av att prata om hens dotter, det är inte min dotter och jag dejtar henne inte så varför skulle jag bry mig om henne och hennes bedrifter.

Det där är väl en ganska typisk grej som får folk att skruva på sig och undra hur dottern egentligen har det. Blir väl en försenad tonårsrevolt när hon kommer upp i åren.

skulle säga ganska duktig, har ett helt annat och inlärt beteende för att hantera normalt folk. men är inte stolt över det, och rent av hatar att prata med i stort sett alla. har övat mkt för att lära mig "masken" som krävs för att kunna socialisera med vanligt folk. mkt fake och mkt ytlighet, det är iaf så jag upplever det. inget djup öht.

men jag är nog ingen bra förebild är oerhört introvert.