Patriot som jag är, försöker jag alltid se svenska TV-serier, särskilt dramaserier från SVT. Det är ju dit mina licenspengar går. Svenska miljöer och problem. (Fast jag är svag för danska serier också.)

T ex 30 grader i februari. I första säsongen höll Kajsa (Maria Lundqvist) på att arbeta ihjäl sig och måste ta det lugnt för sin hälsas skull. Då reser hon ner till Thailand med sina två döttrar. Nu ska det bli ett helt annat liv, tänker man, gärna ett lugnare och mer paradisiskt. Drömmen om ett helt annat liv. Men tji fick man, Kajsa fortsätter att stressa, hon startar ett företag med bungalows att hyra ut. Och blir helt besatt av att besegra en konkurrent. Jag blir jätteirriterad på henne, eftersom hennes fixa idé går ut över döttrarna.

En annan som drömmer om ett nytt liv är Glenn (Kjell Wilhelmsson) som också är på jakt efter en thailändsk kvinna att bilda familj med. Hemma i Sverige har Glenn inte lyckats hitta någon. Där väntar man sig det värsta men det går inte som man tror. En ägare av ett massageinstitut, Oh, ser till att han träffar hennes syster. Men Glenn blir i stället kär i Oh. Men Oh ser visserligen ut som en kvinna och klär sig som en kvinna men är en ladyboy. Glenn blir jätteupprörd när han upptäcker det. Men går ändå tillbaka till Oh. Riktigt modernt och PK, man blir kär i en människa, inte ett kön.

Och så den tredje kvinnan, den kuvade medelålders hemmafrun Majlis (Lotta Tejle), som råkar ha ihjäl sin sure man men inte kallar på ambulans. I slutet simmar hon ut i havet för att dö. Men i andra säsongen lever hon iaf.

Det är bra skådespelare så man tror på dessa förvirrade och irrationella människor.

Och nu är det alltså andra säsongen.

Är det någon annan som fastnat för 30 grader i februari?

Jag gillar den......fast den är inte lika bra som "Saltön" (love it, ny säsong till sommarn). "Skärgårdsdoktorn" tyckte jag oxå om.

MisoPretty skrev: "Skärgårdsdoktorn" tyckte jag oxå om.

Jag vill minnas att dottern såg rätt bra ut.

Ja, även jag har fastnat för "30 grader i februari"; jag tilltalas av både intrig och rollkaraktärer.

En annan serie jag kommer att följa fortsättningsvis startade i söndags, då första delen av Springfloden sändes. Det var helt klart ett avsnitt som gav mersmak.

Jag såg inte mycket av första omgången av 30 grader... men nu har jag sent omsider börjat.

Springfloden hade jag höga förväntningar på då grejer av Rolf Börjlind (här även Cilla Börjlind - vilken jag inte är lika bekant med) brukar bjuda på intressanta personkaraktärer. Här tyckte jag dock att utförandet mer eller mindre föll ihop, särskilt med gänget i parken; det hade behövts mer tid för att etablera deras karaktärer. Får se hur det utvecklar sig.

"30 grader" är så hyffsat trovärdig, lite pinsam och nära så att man vrider sig och nästan, rodnar ibland...

Är det någon mer än jag som kollar Tjockare än vatten?

svt skrev:Pengar, kärlek, kriminalitet och mord. Intrigen tätnar, människor dör och relationerna vävs allt mer samman när vi träffar syskonen Jonna, Lasse och Oskar Waldemar igen.
---
De tre syskonen har åter tvingats samman på ön av omständigheter de inte kan styra över. Oskars fru Liv, som varit på resande fot, kommer tillbaka och hittar sin man nersupen och trasig. Dessutom är pensionatet är eftersatt och måste rustas upp, kriminella pengar används och allt fler hemligheter från syskonens förflutna dyker upp. Är blod tjockare än vatten?

http://www.svt.se/tjockare-an-vatten/in ... a-sasongen

Pensionatet ligger på Åland. Huvudpersonerna, de tre syskonen, pratar rikssvenska men andra som Oskars fru talar finlandssvenska. Faktiskt är alla skådespelarna okända för mig, vilket gör det på sätt och vis mer realistiskt.

Björn Bengtsson - Lasse Waldemar
Joel Spira - Oskar Waldemar
Aliette Opheim - Jonna Waldemar
Jessica Grabowsky - Liv Waldemar
Saga Sarkola - Cecilia Waldemar
Molly Nutley - Kim Waldemar

Man ser dem försöka dölja familjehemligheterna - och hamna i en ännu värre katastrof, ännu hemskare hemligheter som måste döljas till varje pris. "Nej, gör det inte!" vill jag ropa. Det är både drama och thriller.

Alien skrev: Faktiskt är alla skådespelarna okända för mig, vilket gör det på sätt och vis mer realistiskt.

Molly Nutley - Kim Waldemar

Hon kan väl inte vara okänd för dig som har så pass kända föräldrar?

Daughter to Helena Bergström and Colin Nutley.

http://www.imdb.com/name/nm3985149/

Hon är okänd för mig som skådespelerska.

Om du tittar på länken kommer du se att hon har viss erfarenhet som skådespelerska.

Jo, gillar också svenska produktioner.
Både film och serier.
Jag är ju svensk - inte amerikan.

Här N P Möller Fastighetsskötare, "Danskdödaren", från 1972.
https://www.youtube.com/watch?v=yub4lQC3CLI

Jag fastnade för norska Dag som ju i alla fall har en hel hög svenska skådespelare med. Finns på Netflix osv. Svenskproducerat är väldigt mycket antingen eller kan jag känna. Så mycket som känns mossigt och dåligt, speciellt det som görs för TV men sedan finns det undantagen så som just 30 grader i Februari som är väldigt bra.

Det som är tråkigt med svenska grejer är den här dramatensjukan.
När skådespelare talar tillgjort och styltigt.
Där är danskarna bättre.

KrigarSjäl skrev:Här N P Möller Fastighetsskötare, "Danskdödaren", från 1972.
https://www.youtube.com/watch?v=yub4lQC3CLI

Ja, det är en riktig klassiker! Jag har nog sett vartenda avsnitt.

Geastrum skrev:

KrigarSjäl skrev:Här N P Möller Fastighetsskötare, "Danskdödaren", från 1972.
https://www.youtube.com/watch?v=yub4lQC3CLI

Ja, det är en riktig klassiker! Jag har nog sett varenda avsnitt.

Man undrar ju om det var en sån långsam vardagslunk på 70-talet.

KrigarSjäl skrev:

Geastrum skrev:

KrigarSjäl skrev:Här N P Möller Fastighetsskötare, "Danskdödaren", från 1972.
https://www.youtube.com/watch?v=yub4lQC3CLI

Ja, det är en riktig klassiker! Jag har nog sett varenda avsnitt.

Man undrar ju om det var en sån långsam vardagslunk på 70-talet.

Enligt en samtalskontakt jag hade förut så var det tydligen det, pga dagens stressiga samhälle så har NPF diagnoserna ökat lavinartat, dom behövdes tydligen inte förut för det fanns en plats för alla människor att passa in.

Jessica Grabowsky spelar också i Midnattssol.

Tydligen är inte Tjockare än vatten inspelad på Åland, fast den sägs utspelas där, utan på Barnens ö. Blev väl bekvämare så, Barnens ö ligger inte lika långt från Stockholm. Och pensionatet kanske inte ens ligger på ön. Eller det inre av "pensionatet" är inspelat i studio. Inget är som det ser ut.

Svenska Yle skrev:Tjockare än vatten är ett finskt/svenskt samarbete med skådespelare från båda länderna. Är det stor skillnad på skådespelaryrket i respektive land?

- Nej, inte egentligen. Det enda jag lade märke till var att i Sverige har man en mer utvecklad stjärnkultur, man lyfter upp sina skådespelare mer. En dag då killarna hade en ganska tung fysisk scen blev de servade med massage och annat, något som vi i Finland bara kan drömma om.

Serien har redan börjat visas i Sverige där den varit en stor publiksuccé. Även i Finland har de nordiska serierna haft stor genomslagskraft. Vad är hemligheten bakom framgångarna?

- Jag har bara sett Bron och den är ju helt enkelt baserad på ett otroligt bra manuskript. Sen kan det ju hända att de nordiska länderna känns mer bekanta och miljöerna är lättare att relatera till.

https://svenska.yle.fi/artikel/2014/02/ ... y-tv-serie

De rikssvenska skådespelarna får massage, ja, här curlas det inte bara med barnen utan även med skådespelarna.

slackern skrev:

KrigarSjäl skrev:

Geastrum skrev:Ja, det är en riktig klassiker! Jag har nog sett varenda avsnitt.

Man undrar ju om det var en sån långsam vardagslunk på 70-talet.

Enligt en samtalskontakt jag hade förut så var det tydligen det, pga dagens stressiga samhälle så har NPF diagnoserna ökat lavinartat, dom behövdes tydligen inte förut för det fanns en plats för alla människor att passa in.

Ja jag har också fått den uppfattningen...

Har ju sett många amerikanska sjukhusserier förr (favoriten var Cityakutan). Nu har det börjat en svensk sjukhusserie TV4, Syrror.

tv4 skrev:- Äntligen! Det här är första gången som vi gör en sjukhusserie i TV4. Syrror är ett vardagsdrama som tar oss rakt in i livets stora frågor – liv, död, kärlek och sorg. Det är en värld som vi hoppas ska beröra våra tittare starkt, och jag hoppas att Syrror ska bli beroendeframkallande, säger Josefine Tengblad, dramachef på TV4 och C More.
Syrror utspelar sig på akutmottagningen och traumaavdelningen på ett av Stockholms större sjukhus. I serien får tittarna lära känna sjuksystrarna Iris (Celie Sparre), Julia (Marall Nasiri), Malin (Tanja Lorentzon) och Carina (Jeanette Holmgren), både i arbetet på sjukhuset och i deras färgstarka privatliv.

http://www.tv4.se/syrror/artiklar/det-h ... 7f1100001f

Ett "färgstarkt privatliv" brukar betyda "trassel med karlar". Den nyanställda Iris är ensamstående mor och tjänar extra som "kurtisan" el vad man ska kalla det när man har en enda kund. Men så blir en ambulansförare på sjukhuset intresserad av henne som flickvän och då går det ju inte att fortsätta med "extraknäcket". Den äldsta syrran Carina har en man som ligger i koma och det gäller att besluta vad som ska göras med honom, stänga av respiratorn? En yngre man som jobbar på sjukhuset blir intresserad av henne.

Malin är ensamstående utan barn, väldigt engagerad i patienterna och tar sig en hemlig spruta då och då när det blir för jobbigt.

Julia är gift och har två barn. Trots detta stöter läkaren Max på henne. Än så länge står hon emot, men hon kommer att falla, det gör de alltid i TV-serierna. Dessutom uppmuntrar Max henne att utbilda sig till läkare, medan maken tycker att de kan skaffa ett barn till i stället.

Sedan så innebär ju själva arbetet ständigt dramatik. Som när den gamla damen vägrar genomgå en operation trots att det krävs för att rädda hennes liv. Hon är färdig med livet tycker hon, trots att hon har både en son och ett barnbarn. Där blir det en konflikt med sonen som vill att mamman ska opereras och läkaren som vill samma sak. Då är det sjuksköterskan som tar ett allvarligt samtal med sonen och får honom att inse att moderns vilja ska gälla. Men är det så självklart att det är sonen som ska övertalas och inte modern?

I ett annat fall vill den osympatiske och rike patienten gå före i transplantationskön. Han kan ge sjukhuset en donation...

I ett tredje fall är det en gift kvinna med två små barn som kommer in med blödande magsår. En blodtransplantation skulle rädda hennes liv, men det är förbjudet enligt hennes religion.

Så kommer en man in med ett yxhugg i vänstra benet. Det är verkligen en realistisk och hemsk bild på benet. Benet räddas men mannen är inte tacksam. Han vill bli av med sitt vänsterben.

Och så har vi mannen med mörten ... Mer ett fall att skratta åt.

Och vad tyckte verklighetens sjuksköterskor om serien:

Aftonbladet skrev:Reaktionerna från landets verkliga syrror lät inte vänta på sig efter att TV4 premiärvisat nya sjukhusserien ”Syrror”.
På kanalens Facebooksida blandas skratt och gråt.

”Så extremt pinsamt för oss som vet vad arbetet innebär. Yrkesverksamma vrider sig i skämsplågor”, skriver en sjuksköterska.

”Ni har ju inte ett rätt. Borde kanske gjort lite efterforskningar i hur det verkligen ser ut innan ni gör en sådan här serie. Fy skäms”, skriver en vårdanställd.

”Alltså... förstår att det är en dramaserie MEN lite verklighetsförankring hade väl inte skadat. Pricken över i var väl ändå när tjejen gick in med dunjacka, stickad sjal på operationssalen”, skriver en narkossjuksköterska.

”Men snälla nån TV4?? IVA-patienter ligger inte på akuten!!!! sen helt plötsligt är akut-sskorna op-syrror”, skriver en ambulanssjukvårdare.

Men en del tar dramat i försvar.
”Ja tycker vi ska ge serien en chans... Man försöker ju ändå med att visa hur viktig våran profession är inom sjukvården”, skriver en undersköterska.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/t ... 3749839.ab

Ja, det är ju en dramaserie, ingen dokumentär. Men man kunde väl ändå vara realistisk i detaljerna. Men intrigen går före realismen. De har ändå haft en "medicinskt kunnig" med vid inspelningen. Men hen har kanske inte alltid fått sista ordet.

Jag såg bara första delen av Syrror. Sämsta jag sett på länge.

Folk utfärdar ofta betyg "dåligt" el "det sämsta jag sett" utan någon närmare motivering. Så det säger mig inget. Dåligt manus, dåligt spelat el vad?

Beror väl på vad man har för kriterier. Detta ska ge tittarna lite av varje, tragedi och komedi i jobbet och romantik för sjuksköterskorna. Eftersom de fyra huvudpersonerna är kvinnor, så vänder sig serien mest till kvinnor. Alla sjuksköterskor är kvinnor, alla män är läkare, känns lite 50-tal. Förutom sjukhusdirektören som är en kvinna men krass och oempatisk.

För en gångs skull kommer inspirationen österifrån, förlagan är finsk och heter Syke.

Aftonbladet skrev:– Jag har följt ­debatten i Sverige efter första avsnittet. Det är chockerande, men också lite roligt för det är rätt likt vad som hände i Finland. Nästan exakt samma argument från sjuksköterskor: Vi är inte ­sådana. Men kritiken ­varade ­inte särskilt länge och var inte lika hård som i Sverige, skriver seriens skapare Petja Peltomaa i ett mejl till Nöjesbladet.
”Syrror” anklagas för att inte ­vara verklighetstroget. Vilket Peltomaa hade tankar om ­redan från start. En del händelser är därför medvetet överdrivna.

Ett fenomen i Finland
– Vi ville göra en så bra dramaserie som möjligt, ­inte dokumentera hur det är att jobba på ett sjukhus. I serien kommer flera ­personer med olika symptom till akutmottagningen, för att vi ville få deras ­berättelser så dramatiska som möjligt. På riktigt skulle de kanske inte hamna på akuten, skriver Petja Peltomaa.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/t ... 3784016.ab

Alien skrev:Folk utfärdar ofta betyg "dåligt" el "det sämsta jag sett" utan någon närmare motivering. Så det säger mig inget. Dåligt manus, dåligt spelat el vad?

Jag tänker nog att alla andra borde tänka likadant som mig, och se hur uppenbart dåligt det är, så motivering känns onödig.

I Syrror är det värsta är att de spelar dåligt. De låter hela tiden överdrivet känslosamma och upphetsade. Det känns inte verkligt. Innehållet i dialogen låter mest som ointressant utfyllnad. Romantik vill jag inte se.

Ja, jag tror nog att känslorna måste vara lite överdrivna för att vara tillräckligt tydliga och underhållande. Det är ju meningen att tittarna ska engageras och själva känna något. Inlevelse!

Apropå känslor och inlevelse finns det den socialt inkompetente läkaren i serien:

tv4 skrev:Claes-Petter Holmström är avdelningens unga kirurg. Han är ett unikum och en ständig källa till frustration och underhållning för alla andra på avdelningen.
Holmström lever för sitt yrke och har ett encyklopediskt kunnande kring allt som rör kirurgi. Han blir provocerad av rutinoperationer som tråkiga blindtarmar och överlycklig när han får göra något riktigt svårt.
Desto sämre går det med vakna patienter. Han är tondöv för mänskliga känslor, oförmögen att skilja på det som är medicinskt fascinerande och relevant för den stackars patienten. Han säger som det är och fattar inte varför alla blir så sura.

http://www.tv4.se/syrror/deltagare/clae ... str%C3%B6m

En stereotypisk bild av den känslokalle kirurgen? Fast han verkar rätt aspig också.