Flyttat utomlands och bott här en en vecka tillbaka. Jag är här på uppdrag för en klubb som jag ska spela för tills september.

Jag hyr ett rum i en lägenhet och har spenderat mesta tiden hittills i rummet.
I laget har jag ännu inte fått några vänner men jag är inte direkt förvånad. Jag hängde inte så mycket med lagkamraterna utanför laget i Sverige heller. Utöver det så träffar jag inte mer människor än de jag bor hos (som typ aldrig är hemma) och människor om jag går utanför dörren (som jag inte pratar med). Jag vill träffa personer och få kompisar men jag vet inte hur och jag är inte så bra på det
Tränar tre dagar i veckan men sen har jag inget annat planerat.

Första dagarna var min flickvän med och det funkade att hålla mig någorlunda sysselsatt men efter det så har jag knappt lämnat rummet.
Jag har spenderat dagarna med att kolla dokumentärer på youtube och kollat vissa intressant (och mindre intressanta) serier och program som går att se utomlands från svenska playtjänsterna.

Nu sitter jag här och vet inte hur jag ska göra. Vågar knappt gå utanför rummet för at jag blir så nervös för vad de jag bor hos ska säga och jag ska svara.
Jag har inga kompisar här så de kan jag inte hänga med. Jag vet liksom inte hur jag ska få en slags vardag utanför rummet.

Nej, jag är inte deprimerad utom jag är jag när det inte finns rutiner eller stöd. Jag har köpt papper och pennor för att göra schema men jag får inte till att fixa det, dessutom vad ska jag fylla ut den med?

Är jag på semester så brukar jag mest hänga på andras idéer eller så får jag inspiration från dem under tiden om vad jag kanske vill göra. Är jag hemma så har jag BS, min kurator som hjälper till med scheman, planerar ekonomi mm. Sen har jag min flickvän som jag är med. När människor jag träffar är borta som "aktivering" och stödet som jag har så blir jag inaktiv. Hemma blir jag också inaktiv när jag inte vet eller har en aning men då har jag ändå rutinen att träffa dem och tillsammans komma på aktivering.
För en ntp så upplever jag att de kan det där men jag vet inte hur de gör och på så sätt har jag inte ens en aning om hur jag ska göra...

Jag är rädd för nya sammanhang och människor, jag blir väldigt nervös och är rätt att min "tics" kommer fram. Med tics så menar jag saker som för vissa är lite "typisk" för autism och aspie, göra grejer med händerna för att hantera stressen.

Har ingen kontakt med kurator eller annat stöd här och min flickvän är ingen aspie vilket gör det svårt för henne att förstå hela situationen utifrån mitt perspektiv.

Hoppas att någon har läst och kan komma med lite input och tips.
Ska ju stå ut i några månader till..

Kanske gå ut och "scouta" fik, eller parker? Vet inte vilket land det är, så vet inte vad det är för klimat just nu. Om man hittar en favoritplats utanför hemmet känner man sig mer bekväm att förflytta sig mellan de två punkterna och det kan vara ett första steg mot att känna sig bekvämare, säkrare och tillslut lättare att utvidga sin "värld". Vad gillar du att göra förutom din sport?

Befinner mig i Berlin, Tyskland.

Jag har frovat "fika" å ett ställe men kändes med konstigt, bara satt där.
Jag är verkligen en dålig ensamturist och kanske samma sak med att vara nyinflyttad. Finns massa saker att se här men för mig känns de sakerna lika intressanta som att sitta på ett fik eller en bänk i en park eller annat. Det är liksom inte så speciellt eller intressant för mig.

Jag vet inte vad jag gillar att göra, jag har inte så mycket hobbies förutom min idrott. Tycker det är svårt att veta vad eoch i så fall hur saker ska göras..

Om man är snygg kan man lägga ut sig på Chaturbate, just kidding, om man har en hobby underlättar det alltid, försök leta ngt att pyssla med, gå på museer, zoologiska trädgårdar, eller kolla in arkitektur. Börja bara inte supa och knarka på Bahnhof Zoo, det löser sig nog ska du se...

Jag vet inte vad du kör för sport men kanske börja gymma lite och träffa folk där?
Jag tror att lagkamraterna är nyckeln, finns det ingen du kan tänka dig att snacka lite mer med?

Tänker att du kan börja så smått och sedan jobba dig uppåt, börja med en nick eller ett hej.

Om du tycker det är jobbigt kan du kanske sätta upp små delmål?
Dag 1: Gå utanför dörren.
Dag 2: Gå utanför dörren och säg hej till grannen.
Dag 3. Fråga en lagkamrat om det finns något bra gym/fik/uteställe/sevärdhet/whatever. Bara för att fråga något.
Dag 4. Fråga en annan lagkamrat samma fråga.
Dag 5. Fråga flera lagkamrater vad dom brukar göra när dom är lediga.
Dag 6. Vila.
Dag 7. Du har nu sagt hej till grannen varje dag i nästan en vecka och överlevt!

I Berlin finns mycket att göra men det behövs naturligtvis att du går utanför dörren... Det finns massor av museer och annat spännande att se men jag vet inte vad du kan vara intresserad av? På turistbyråerna finns det ställ med små kort i visitkortsformat. Ta en bunt olika och välj ett av dem varje dag eller hur ofta det känns som att du vill och orkar. Museer är helt ok att gå på ensam. Ingen kommer att lägga märke till det och tycka det är märkligt.

Berlin har också en utmärkt kollektivtrafik. När vi kommer dit brukar vi börja med att åka Ringen, det är en slags ringlinje av spårvagn runt staden. Det ger lite känsla för hur det ser ut och kan ge lite impulser till att upptäcka något du inte tänkt på.

Titti skrev:I Berlin finns mycket att göra men det behövs naturligtvis att du går utanför dörren... Det finns massor av museer och annat spännande att se men jag vet inte vad du kan vara intresserad av? På turistbyråerna finns det ställ med små kort i visitkortsformat. Ta en bunt olika och välj ett av dem varje dag eller hur ofta det känns som att du vill och orkar. Museer är helt ok att gå på ensam. Ingen kommer att lägga märke till det och tycka det är märkligt.

Berlin har också en utmärkt kollektivtrafik. När vi kommer dit brukar vi börja med att åka Ringen, det är en slags ringlinje av spårvagn runt staden. Det ger lite känsla för hur det ser ut och kan ge lite impulser till att upptäcka något du inte tänkt på.

Bra förslag och idéer, själv är jag intresserad utav andra världskriget och speciellt Tyskland, finns hur mycket som helst från den perioden massa bunkrar och så. Skulle vilja gå på en sådan utflykt.

http://berliner-unterwelten.de/home.1.1.html

Berliner Unterwelten är fantastiskt! De har guidade turer även på engelska om tyskan blir för mycket.

Är man intresserad av Andra Världskriget finns massor. Jag tänker på Allierten Museum i första hand men det finns ofta utställningar på Historisches Museum också. DDR-museet var jag inte så imponerad av dock.

Och så finns en gigantisk modelljärnvägsutställning! Berlin i modelljärnväg

Tack för era förslag...

Problemet som jag beskrev i min långa utläggning är att jag har svårt att koma ut och att jag inte är så säker om jag är så fascinerad att "turistgrejer" som en tursit (i min uppfattning) är. Jag vill komma ut men jag har verkligen svårt för det.
Jag försökte, efter läst lite här och mycket lång förberedelse att ta mig ut. Åkte tunnelbana och såg en flea market. Gick rakt igenom första "korridoren" och samma sak genom andra. Sen köpte jag pizza och åkte hem.

Jag blir så frustrerad över att aspie-hinder som tillåts hindra mig

Vad det gäller grannar så har jag inte stött på någon.
skulle vilja träffa några lagkambrater utanför träningen men jag vet inte hur man gör, ärligt, och det är ingenting nytt. Liksom, "hej, ska vi ta en fika?" och sen sitter jag där tyst och säger inget för jag vet inte vad jag ska säga och hur jag inte är mer konstig än den kostiga tystnaden..