Tjena

Jag är ateist sedan länge men intresserad av religion.

Svenska kyrkan insåg på 80-talet att helvetet inte var en fysiskt plats utan det var ensamhet. Jag som asbergers trivs bäst i ensamhet, betyder det att jag alltid är i helvetet?

Moderator Puzzle: Rättstavade diagnosnamnet i rubriken.

Hmm vad menas med ensamhet? Att ens själ flyter omkring i universum helt själv?

Njaeh.. själv är jag i helvetet när jag ska köpa skor, eller är i en folkmassa.

slackern skrev:Hmm vad menas med ensamhet? Att ens själ flyter omkring i universum helt själv?

Nej, utan man lever isolerad som jag gör och jag tror flera Aspbergers gör.

Thurizas skrev:Njaeh.. själv är jag i helvetet när jag ska köpa skor, eller är i en folkmassa.

Det räcker med att gå in i en Ica butik med en tjej så känns det som helvetet.

Nacklirare skrev:Tjena

Jag är ateist sedan länge men intresserad av religion.

Svenska kyrkan insåg på 80-talet att helvetet inte var en fysiskt plats utan det var ensamhet. Jag som asbergers trivs bäst i ensamhet, betyder det att jag alltid är i helvetet?

Det måste väl snarare vara så att du är djävulen eller djävulens assistent.

Nacklirare skrev:

Thurizas skrev:Njaeh.. själv är jag i helvetet när jag ska köpa skor, eller är i en folkmassa.

Det räcker med att gå in i en Ica butik med en tjej så känns det som helvetet.

hur kommer det sig?

Man får skilja på ensam och själv.

Fenren skrev:

Nacklirare skrev:Tjena

Jag är ateist sedan länge men intresserad av religion.

Svenska kyrkan insåg på 80-talet att helvetet inte var en fysiskt plats utan det var ensamhet. Jag som asbergers trivs bäst i ensamhet, betyder det att jag alltid är i helvetet?

Det måste väl snarare vara så att du är djävulen eller djävulens assistent.

Enligt kyrkan, men som ateist så tror jag varken på himmelen eller helvetet. Kan det vara så att jag som Aspergers och liknande som trivs i ensamhet är lucifer?

Thurizas skrev:

Nacklirare skrev:

Thurizas skrev:Njaeh.. själv är jag i helvetet när jag ska köpa skor, eller är i en folkmassa.

Det räcker med att gå in i en Ica butik med en tjej så känns det som helvetet.

hur kommer det sig?

Klarar inte av stora folksamlingar, om du har varit gift med en som inte är Asperger så kan dom utan tvekan tillbringa en timme inne på Ica

KrigarSjäl skrev:Man får skilja på ensam och själv.

För mig är det synonymer som betyder detsamma

Orden har olika valörer.

Nacklirare skrev:

KrigarSjäl skrev:Man får skilja på ensam och själv.

För mig är det synonymer som betyder detsamma

Du tycker aldrig att det är skönt att vara själv ibland då? Istället är det alltid plågsamt att vara ensam?

Nacklirare skrev:

Thurizas skrev:

Nacklirare skrev:
Det räcker med att gå in i en Ica butik med en tjej så känns det som helvetet.

hur kommer det sig?

Klarar inte av stora folksamlingar, om du har varit gift med en som inte är Asperger så kan dom utan tvekan tillbringa en timme inne på Ica

Spännande, jag är lika som dig där. Ica och de flesta former av att vara bland folk är ett gissel, ja en form av helvete för mig. Ingen av mina fd partners har dock velat tillbringa lång tid inne på Ica eller någon butik så, samtliga utan diagnos.

När känner ni att ni är i helvetet?

Nacklirare skrev:När känner ni att ni är i helvetet?

När vi kickade ut Jesus härifrån.

Jag lever i ensamhet och för mig personligen är det helvetet.

Ensamhet har NT:folket sett till att det är negativt laddat och något som är att likna vid helvetet, jag föredrar att säga solitär istället, vill man pimpa till det kan man vräka på med att man har stor "solitär-kompetens" så blir ev NT-belackare lite ställd, så man kan passera förbi dåliga samtal...

Nacklirare skrev:När känner ni att ni är i helvetet?

-Numera alltmer sällan.

Men när jag var yngre kunde det vara saker som att vara på stan med hela familjen, dvs föräldrar och tre yngre bröder varav två i barnvagn som skulle baxas runt. Sådana egentligen helt triviala saker kunde vara förödande skitjobbigt; en massa praktiskt krux, kompromisser, inte kunna gå i sin egen takt utan hela tiden vänta in någon annan, någon som inte kan bestämma sig när de ska handla nåt, letande efter toaletter, parkeringsplatser, nånstans att äta - en massa tjat, omständigheter och hit-och-dit alltså.

Och sedan stadens alla människor och intryck på det.
Jag upplevde hela situationen som att vara i ett slags osynligt fängelse, mitt ute i friheten.
Instängd i ett familjehelvete.


Idag väljer jag bort de situationer som är för jobbiga.
Vis av erfarenheten känner jag mina gränser.
Alltså har jag valt att inte bli förälder samt att undvika röriga gruppaktiviteter.

antonius skrev:Ensamhet har NT:folket sett till att det är negativt laddat och något som är att likna vid helvetet, jag föredrar att säga solitär istället, vill man pimpa till det kan man vräka på med att man har stor "solitär-kompetens" så blir ev NT-belackare lite ställd, så man kan passera förbi dåliga samtal...

Den ska jag försöka använda

Nacklirare skrev:När känner ni att ni är i helvetet?

Då jag är djupt deprimerad och inte vill leva. Eller de gånger min smärta är för tung att hantera.

"solitär kompetens" lol nice one antonius, den snor jag till mitt vokabulär direkt

Svenska kyrkan är en institution grundad av människor. Deras åsikt är knappast sanningen eller Guds vilja.

Helvetet vill jag hellre definiera som en plats, från Guds närvaro. Enligt min tolkning av bibeln så kommer folk att förbanna Gud i all evighet där i helvetet. Det är en plats för den falska profeten (muhammad) och alla de som bedrar andra om och sprider satans lögner om Den levande Guden, skapare av himmel och jord.

slackern skrev:Hmm vad menas med ensamhet? Att ens själ flyter omkring i universum helt själv?

Jag tror att om det finns ett "helvete" så är det som du säger. Även om det kanske verkar konstigt.

Jag tänker att om det stämmer så åker våra "andar" iväg till energiflödet där övriga likadana själar befinner sig. Men vissa kanske väljer eller blir tvingade att stanna i mörkret där ljuset inte når(det fysiska ljuset alltså.)
Jag är inte religiös och tror inte nödvändgtvis på ovan, men om det finns ett helvete så tror jag att det handlar om just detta.

Jag tror inte jag befinner mig i helvetet ensam. Jag trivs ganska bra ensam men det känns ändå som att jag kanske behöver socialisera ute också, om det inte blir för påtagligt med fel personer.(Vilket det i slutändan nästan alltid blir i praktiken.)
Då få gånger jag känner att det är ett helvete när jag är ensam så är det för att något annat som egentligen inte har med mig att göra, påverkar en själv.