Jag har förstått att det är vanligt att Aspergare lätt bli stressade av sånt som ovana/oväntade situationer, möten med nya människor och outtalade sociala förväntningar. För mig leder det här periodvis till att jag lätt blir “överstressad”. Eftersom jag av gammal vana, för att undvika kritik för “pjåskighet”, inte känner av när min stressnivå börjar stiga, bryter jag “plötsligt” bara ihop och börjar gråta och/eller får helt enkelt hjärnsläpp. Det handlar numera sällan om omgivningens för högt ställda krav utan snarare om att jag ofta vill mer än jag orkar med.


Sen jag såg den belgiska filmen Ben X, om en mobbad pojke med Asperger, har jag från och till tänkt på att jag kanske skulle ha nytta av en pulsmätare. Ben X har en pulsmätare som visar honom när hans stressnivå nått oacceptabla höjder. Tanken är väl att den ska hjälpa honom att förstå när en situation börjar bli alltför stressande så att han kan dra sig ur den i tid?
 Är det någon här som testat att ha en pulsmätare i samma syfte som Ben X? För att till vardags lättare kunna förstå när stressnivån börjar stiga? Funkar det i praktiken?

Det borde det göra, pulsen stiger vid stress.
Jag har pulsklocka och noterat att pulsen har stigit
till 160 slag/min i en riktigt stressig situation.
Om man ställde pulslarmet skulle klockan larma när
pulsen kommit upp till viss inställd nivå.

Bump!

Är det någon mer som har pulsmätare/pulsklocka?

Problemet är att det ofta inte går att dra sig undan, t ex på jobbet el i skolan. Ben X skulle behövt dra sig undan sina mobbande skolkamrater men om han han sprang därifrån så följde de bara efter. Hade han blivit stressad på lektionen i stället, hade knappast läraren accepterat om han bara gick därifrån i stället för att svara på frågan.

Det bästa vore väl om man hade en metod att lugna ner sig och minska sin stressnivå utan att behöva fly. Meditationsteknik?

Att meditera kan minska min generella stress. Det är bra även om det i akut stressande sociala situationer inte gör någon markant skillnad. Då handlar det, för mig, om att bli känslomässigt överrumplad och bragt ur fattningen så att jag inte hinner tillgripa något inre försvar. Ett slags meditativt tillstånd funkar dock bättre om jag rör mig ute bland folk och börjar känna mig "invaderad" av omgivningen. Då kan jag, exempelvis på väg ut ur en affär, göra en "värdig" sorti genom att fokusera på neutrala ytor eller ting i omgivningen som befinner sig utanför det jag upplever som kaotiskt. Kanske har jag stärkt den förmågan genom meditation men egentligen är det nog bara autistisk instinkt som jag gjort mer medveten hos mig själv och med åren lärt mig utnyttja för att fixa vardagen. Ska dock fortsätta meditera och försöka göra det mer frekvent. Tror att det kan göra dåliga dagar mindre tunga i längden.

Jag har en pulsklocka (Fitbit), och den kan nog vara en rätt bra mätare - efter ett tag ser man ganska bra vilken vilopuls man har, och hur mycket när man är aktiv. Dessutom mäter de sömn och steg ganska bra med.