Kritik mot att diagnostisera

Här postar du övriga inlägg relaterade till Asperger.

 Moderatorer: Alien, atoms

Kritik mot att diagnostisera

Inläggav Opal93 » 2016-01-26 16:29:24

Alien skrev:Betr pengar så är det olika pengapåsar. För arbetsgivarna blir det billigare att den icke tillräckligt bra arbetskraften (el den utbrända) försvinner i sjukskrivning och sjukersättning. Sedan kan man anställa ny frisk arbetskraft. Och så gör man även när det gäller statliga företag, trots att det blir statliga pengar, men fortfarande olika pengapåsar. Ingen har det totala ansvaret.


Det är ju intressant det här vilka som anses vara den mindre bra arbetskraften, samt vilka som anses vara sjuka...

Det borde vara upp till var och en att avgöra.
Opal93
 
Inlägg: 31
Anslöt: 2014-02-09

Kritik mot att diagnostisera

Inläggav Opal93 » 2016-01-26 16:35:15

Flinta skrev:
jonte00 skrev:Jag tycker också att vi som har fått diagnoser tenderar att skylla väldigt mycket på diagnosen.
Visst, vi har ett funktionshinder men det gör det inte rätt till att bara ge upp och hitta på ursäkter.
Istället tycker jag att man försöker att se lösningar och hela tiden sträva efter att få det att fungera istället för att bara ge upp. En svag människa hittar ett fel och ger sedan upp eftersom att de har ett fel. En stark människa hittar ett fel men försöker ändå att anpassa sig utefter felet, göra sitt bästa och försöker alltid att vinna.


Många känner skuld för att de inte bara kan skärpa sig och har man tur kan man få lite mer förståelse om man nämner diagnosen som förklaring till varför man fungerar som man gör. Vad är att ge upp? Ta livet av sig? Det finns inga svaga eller starka människor. De flesta kämpar på så gott de kan efter de förutsättningar livet gett en.


Håller med dig om att det inte finns några svaga eller starka människor. Alla gör väll så gott det kan som sagt och väljer den lösning som personen själv anser är den bästa (alternativt minst dåliga).

Tycker inte att det är konstigt ifall somliga personer som får en diagnos börjar "skylla" på sin diagnos. Diagnosen säger ju uttryckligen att personen har fel/brister och då är det ju inte konstigt ifall personen börjar tro på det som diagnosen och samhället försöker intala honom/henne.
Opal93
 
Inlägg: 31
Anslöt: 2014-02-09

Kritik mot att diagnostisera

Inläggav Opal93 » 2016-01-26 16:39:11

misshopeless skrev:Mmm det där med fikarummet kostade mig jobbet och massa ångest. Jag är ledsen, men bantning, blommor, småbarn, mm suger jag att prata om.
Ibland är det de små skillnaderna som sinkar en, "bara för att ". Det är då luften går ur, utmattning m.m


Samma här. Arbetet var ju inge komplicerat. Däremot var jag inte kompatibel med de sociala normer som förekom på arbetsplatsen. En sådan norm var bland annat att man under arbetets gång ständigt skulle springa ut och in i sina kollegors kontorsrum och småtjattra. Något jag helst inte ägnade mig åt... Vilket inte uppskattades. Däremot tyckte jag om fikastunderna.
Opal93
 
Inlägg: 31
Anslöt: 2014-02-09

Kritik mot att diagnostisera

Inläggav Opal93 » 2016-01-26 16:44:27

Rander skrev:Spännande tråd.
Efter att ha läst på forumet så känns det ibland som att AS kan se as som en funktionshöjning snarare än funktionsnedsättning.

Ett stickspår på rubriken kritik mot diagnos men som inte är kopplat till samhällets bild av AS.

Mitt läge är att psykolog misstänker as och kommer nog erbjuda utredning.
Att det är en nackdel på jobbet om någon där får veta är självklart.
Är det en nackdel i sammanhang såsom skaffa personförsäkring, i en eventuell vårdnadstvist, eller på annat sätt negativt när man är förälder?


Det finns föräldrar med AS som blivit ifråntagna sina barn utan vettig anledning. Så jag skulle nog akta mig om jag var du. Och som du skrev, finns ju risk att omgivning får reda på en eventuell diagnosstämpel - vilket kan ställa till bekymmer... I lag står det ju att man inte får diskriminera någon pga funktionsnedsättning (vilket ju AS i samhället klassas som), men sådant görs ju stup i kvarten i alla fall.
Opal93
 
Inlägg: 31
Anslöt: 2014-02-09

Kritik mot att diagnostisera

Inläggav Opal93 » 2016-01-26 16:56:45

Alien skrev:
Opal93 skrev:
tahlia skrev:Du får sätta det i kontext - brister gentemot normen/majoriteten.
Om vi vänder på det hela då. Tänk dig ett samhälle där autister är i majoritet. Kan du se ett välfungerande sådant samhälle framför dig? Eller ett som fungerar öht? När man börjar fnula på det i detalj är svaret nej. Varför ska då autism inte ses som en brist?

Så tar vi kommunikationen igen då. Om det ska vara båda parters ansvar så ska man då först lära alla människor hur vissa människor med en viss avvikelse kommunicerar. Sedan måste då människan med avvikelsen konsekvent förklara för alla den möter att den avviker och hur så att normpersonen kan fiska upp sina kunskaper i ämnet så att kommunikationen flyter. Naturligtvis kommer många i majoriteten aldrig att behöva använda dessa kunskaper eftersom den bara krävs med 1% av befolkningen.

Hur bökigt det än må ha varit för mig att lära mig majoritetiska så känns ändå den vägen mer logisk, enkel och smidig än att alla ska lära sig något få har nytta av och jag ska redogöra för att vara avvikande i samtliga kontakter.
Du skulle väl exempelvis inte flytta till Italien och kräva att alla där ska lära sig prata svenska för att 1% av befolkningen då var svenskar i grunden?


Ja, jag tycker att alla som deltar i en konversation ska ha del i ansvaret att försöka förstå sina kommunikationspartners. Oavsett vem/vilka som är majoritet/minoritet.

Bra exempel med språket. Tycker dock att en sådan situation skiljer sig åt på en mycket betydelsefull punkt. Nämligen att ifall en svensk flyttade till italien så skulle den personen kunna lära sig italienska (finns naturligtvis undantag), men en person som fungerar på ett "autismliknande" sätt kan inte göra om sig och bli som majoriteten - hen kan så att säga "inte lära sig italienska", ifall du förstår hur jag menar? Naturligtvis kan en "aspie" låtsas att hen fungerar som majoriteten - men personen kommer inte att göra det på riktigt, utan alltid vara tvungen att förställa sig. Däremot kan en svensk lära sig italienska på riktigt. Det är ju inte som att en går runt och pratar flytande italienska - men egentligen bara låtsas att en kan och på riktigt inte förstår ett ord av vad en själv säger.

Men om man nu inte kan lära sig italienska ordentligt, utan ständigt säger fel? Ska man då kräva att ändå få arbete i Italien där man måste kunna språket, trots att det uppstår ständiga missförstånd? Man kan hävda "det är ingen brist att jag inte kan italienska så bra, jag kan jättebra svenska". Det hjälper inte, det är italienska som krävs.

Det är alltid minoriteten som får anpassa sig till minoriteten (om inte minoriteten är den som har makten). Vi kräver att de som kommer hit som invandrare lär sig svenska, inte att svenskarna ska lära sig arabiska, dari, tigrinja etc.


Varför skulle man inte kunna lära sig italienska menar du? Om en person inte kan lära sig italienska pga exempelvis nedsatt intelligens så kommer nog personen ha svårt att få arbete både i Sverige och i Italien som det ser ut i nuläget...

Det är skillnad på att kräva av folk att de ska lära sig ett nytt språk än att kräva att de ska låtsas inneha beteenden som för de själva känns onaturliga (ex är tröttande). Det förstnämnda är ju en övergångsprocess, men det senare ett aldrig upphörande låtsaslek.
Opal93
 
Inlägg: 31
Anslöt: 2014-02-09

Kritik mot att diagnostisera

Inläggav Opal93 » 2016-01-26 17:11:48

Alien skrev:Det märks att du är uppvuxen i ett välfärdssamhälle och tar det för givet. Om "avvikelsen" gör att man inte klarar av att arbeta, så ska man förstås få bli försörjd av majoriteten utan några frågor och utan några diagnoser?

Om ett barn behöver extra anpassning, t ex gå i en mindre klass, då ska det få det utan någon diagnos? Och Jultomten betalar?

Är du emot ADHD-diagnoser också (som kan behövas för att t ex få medicin som lindrar)? Är du emot bipolär-diagnoser också? Eller är det bara just AS/autism-diagnos du är emot?


Det behöver inte vara avvikelsen som gör att en person inte kan arbeta. Det kan också vara omgivningens attityder om avvikelsen som gör att personen inte blir accepterad på arbetsplatsen - och därmed får svårt att behålla/trivas på ett arbete.

Jag är emot alla diagnoser som ställs för att en person inte beter sig normenligt.
Opal93
 
Inlägg: 31
Anslöt: 2014-02-09

Kritik mot att diagnostisera

Inläggav Alien » 2016-02-20 14:25:02

Opal93 skrev:
Alien skrev:Betr pengar så är det olika pengapåsar. För arbetsgivarna blir det billigare att den icke tillräckligt bra arbetskraften (el den utbrända) försvinner i sjukskrivning och sjukersättning. Sedan kan man anställa ny frisk arbetskraft. Och så gör man även när det gäller statliga företag, trots att det blir statliga pengar, men fortfarande olika pengapåsar. Ingen har det totala ansvaret.


Det är ju intressant det här vilka som anses vara den mindre bra arbetskraften, samt vilka som anses vara sjuka...

Det borde vara upp till var och en att avgöra.


Det är upp till arbetsgivaren att avgöra. Anser arbetsgivaren att man inte klarar av de krav den ställer så får man inte jobbet el blir av med jobbet. Detta oberoende av diagnos el inte. Skillnaden är att om man har diagnos kan man få sjukersättning. Ingen ideal lösning men bättre än att ständigt söka jobb och bli underkänd redan på intervjun för att de märker att något är annorlunda. Eller underkänd redan på provanställningen av samma orsak.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 47488
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Kritik mot att diagnostisera

Inläggav jonte00 » 2016-02-22 13:40:24

Glömde lägga till några saker.

För det första så är inte utredningar 100% pricksäkra.
För det andra så tycker jag att man generaliserar alldeles för mycket med diagnoser.
Alltså, jag kan t.ex vara otroligt längre ifrån i tänkande osv från andra aspergare.
Det finns många aspergare som knappt har några problem alls utan har ett liv som går på räls - ofta för att de har kollat mer på SIG själva, känt efter vad DE SJÄLVA tycker är jobbigt och inte vad diagnosen tycker är jobbigt.

Jag vet inte vilken "grad" utav asperger jag har, men jag är väldigt säker på att jag lever ett väldigt annorlunda liv än många här, men ändå får en likadan behandling.

Dessutom verkar alla aspies tro att de kan relatera till alla andra med asperger.
Ändå är många aspies väldigt annorlunda, både i vad de har svårt med och vilken svårighetsgrad.

Detta gör diagnosen väldigt otydlig i vad man har svårt med, eftersom att aspies precis som NT, har olika lätt för vissa saker och olika svårt med andra saker, alla har inte samma svårigheter.

I dagens läge verkar det vara "gör utredning, får han diagnos ger du honom medicin och lite papper att läsa på som säger "det, det och det har du svårt med", resten får skolan och föräldrarna sköta".

:-)ZZZ :-)Crying
jonte00
 
Inlägg: 105
Anslöt: 2015-10-08

Kritik mot att diagnostisera

Inläggav ArgeAnkan » 2016-02-22 22:04:25

ärligt talat vem fan bryr sig? är det någon aspergare som bryr sig i denna tråd? är det någon NTare som bryr sig i denna tråd?

vad jag vet så har alla AS, ADHD och NT. det är de 3 standarddiagnoserna på människor. alla jag känner har alla dessa 3. vad ska man göra? jag vet inte. jag bryr mig inte.

är ni speciella som har AS, ADHD och NT?
ArgeAnkan
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 258
Anslöt: 2015-07-11

Kritik mot att diagnostisera

Inläggav nano » 2016-02-24 11:08:41

Opal93 skrev:Jag fick diagnosen aspergers syndrom år 2012 och var vid den tidpunkten nöjd med det. Jag hade själv sökt upp psykiatrin och ville ha denna diagnos. Efter att ha genomgått testning och svarat "aspergerenligt" i alla självskattningsformulär så fick jag också diagnosen.

Jag började läsa kurser i bl.a. sociologi och blev ganska snabbt mer och mer tveksam till diagnostisering (främst när det kommer till asperger och adhd). Många funderingar dök upp. Varför ska jag ha en diagnos bara för att jag på vissa sätt (eventuellt) skiljer mig från andra? Varför är mitt sätt att vara på mindre rätt och riktigt?

Vetskapen om hur stor del jag själv hade i att jag fick diagnosen gjorde också att jag blev väldigt tveksam till utredningsmetoderna avseende diagnosen aspergers syndrom. Det är ju faktiskt ingen objektiv testning som görs - utan testerna är påverkade av psykologens subjektiva uppfattning. I de delar av testningen där en själv fyller i formulär så har en också frihet att själv fylla i exakt vad en vill - varefter det är väldigt enkelt (ifall man har kunskap om asperger) att välja de alternativ som pekar på asperger eller tvärtom (beroende på vilket resultat man önskar).

Det som gör mig mest tveksam till att samhället diagnostiserar människor med aspergers syndrom är dock en etisk fråga. Jag tycker inte att det är etiskt rätt att kategorisera vissa individer som "psykiskt sjuka" för att de på vissa sätt skiljer sig från majoriteten.

"Men, det är ju för att man ska kunna få hjälp", säger vissa då. Visst visst. Så är det i samhället för närvarande. För att kunna få viss slags hjälp så krävs en diagnos. Men bara för att det är så som systemet fungerar just nu så betyder det inte att det är bra eller att det inte skulle kunna fungera på något annat sätt. Skulle det inte vara bättre ifall individer kunde få hjälp utan att först få en stämpel över sig som "psykiskt sjuka" och "bristande" i en rad avseenden?

Vad tycker ni om detta?
Nu tycker jag att jag hört mer om gedigna utredningar än motsatsen, min egen tog effektiv tid en vecka under två veckors tid, och sannolikt pågick en del saker när jag inte var på plats.

Dessutom ville jag inte ha någon diagnos utan utreddes inför en fobi-behandling.
Behandlingen var olika beroende på om man hade eller inte hade asperger-diagnos.
De fick verkligen dra ur mig alla detaljer.

Detta har diskuterats förut, det vi har kommit fram till är enligt min mening att det är ganska svårt att lyckas fuska sig till en diagnos, inte omöjligt men det gäller faktiskt det mesta här i livet, man kan åka till månen med nuvarande teknik, inte omöjligt, det går men det är svårt, precis som att fuska sig till en asperger-diagnos.
Lättare då att fuska sig till en sjukskrivningsvecka för magsjuka, fast skulle vården vilja så kan man utreda det lika noga som man gör med asperger-utredningar.
nano
 
Inlägg: 6161
Anslöt: 2008-06-20
Ort: /home/Jorden/Stockholm

Återgå till Övriga Aspergerfrågor



Logga in