Min relation till mat är ganska kaotisk. Jag är petig (av okänd anledning) och har dålig fantasi, vilket leder till att jag ofta tänker på samma sorts maträtter när jag funderar på vad jag ska äta. Det gör alltså att jag äter samma slags maträtter ganska ofta. Min pojkvän, som jag numera bor tillsammans med, har fler förslag men jag tycker inte att det hjälper särskilt mycket. Jag är dessutom (och det här är mitt största problem vad gäller kosten) en mästare på att tröstäta onyttigheter när jag mår dåligt psykiskt. Eftersom jag mår dåligt i princip hela tiden så blir det att jag äter en hel del onyttigheter under veckorna och jag är säkert sockerberoende vid det här laget.

Allt det här är något jag verkligen skäms över och vill lösa på ett bra sätt men jag tycker att det är väldigt svårt att göra det själv. Jag hittar inget bra sätt eller någon bra struktur och därför fungerar det inte i längden. Faller hela tiden tillbaka i samma mönster.

På Habiliteringen finns dietister och jag har funderat på om jag kanske ska ta och träffa någon sådan. Är det någon av er som har erfarenhet av att träffa en dietist? Har det hjälpt?

Kan väl säga att de jag haft att göra med har kanske inte varit så bra, utom en som är både dietist och sjukgymnast och det är kanske mer optimalt för livet består av så mycket, kan man få en människa att röra sig lite mer så kommer ens intresse för vad man stoppar i sig ofta på köpet så att säga. Allt hänger ihop och jag upplever att det är en bra combo...

Kanske borde ha nämnt att det jag misstänker att jag behöver är ordentlig struktur på min kost (både vad jag äter och när jag äter), vilket jag tyvärr har svårt att fixa själv. Misstänker även att min AST försvårar det hela och därför vågar jag inte kontakta någon dietist som inte har koll på autism. Vill dock ta tag i min hälsa så något måste göras.

Antonius, hur kommer det sig att de du träffat inte varit så bra? På vilket sätt har de inte varit bra?

Min sambos mamma är dietist, helt suverän. Lugn, tålmodig och pedagogisk. Hon försöker visa på att mat är till för att njutas, och inte hetsa i sig. Vällagad och genomtänkt mat är hennes melodi. MEN, jag har en problematik med ätstörningar och vi har kommit överens om att hon är lite för nära privat för att det ska fungera. Plus att hon är inte specialiserad på ätstörningar utan jobbar på ett större sjukhus inriktad mot personer som har fysiska ätsvårigheter exempelvis efter operation.

Så jag fick remiss skickad till annan avdelning, och är ännu efter ett år bara i upptakten till att få hjälp och där har jag bara träffat dietist en gång än så länge. Jag fick mest småtips att ta till mig tills vidare. Exempelvis välja lightläsk istället för läsk om jag gärna vill ha läsk, försöka få till regelbundna måltider. Jag behöver också som dig en struktur, där jag äter vettig och varierad mat regelbundet. Jag får se hur det hela utvecklar sig, jag väntar på ny tid till dietist efter läkarsamtal för några veckor sen. Hur ser din pojkväns matvanor ut?

Men sök dietisthjälp, det kan ju inte bli "sämre" än vad det redan är.

Träffade en i tonåren. Hade problem med magen, mådde fruktansvärt illa på mornarna och åt inte frukost pga. av det. Hatar också "frukostmat". Hela gejen gick mer ut på att jag skulle acceptera att äta det jag inte tyckte om eller inte äta alls... Urdumt.. Nu äter jag en liten portion av middagsresterna till frukost. Funkar bra.

Tror dock att det är som med allt, finns bättre och sämre dietister så tycker verkligen att du ska testa. På hebiliteringen så brukar de ju kunna sin sak också!

Neonland skrev:Hur ser din pojkväns matvanor ut?

Han har nog ganska normala matvanor. Äter frukost, lunch och middag samt mellanmål; snacks och andra onyttigheter ibland; varierad kost osv. Tror dock att hans måltider är lite mindre varierade nu sedan vi flyttade ihop just med tanke på att jag är petig (han lagar dock en hel del mat som han är osäker på om jag gillar för att se om det är något jag kan tänka mig att äta).

Hoppas du får den hjälp du känner att du behöver hos dietisten!

geeko skrev:Tror dock att det är som med allt, finns bättre och sämre dietister så tycker verkligen att du ska testa. På hebiliteringen så brukar de ju kunna sin sak också!

Ja, du har rätt. Jag skickade ett mail till de på Habiliteringen angående det alldeles nyss. Får se vad de säger. Jag är lite orolig att dietisterna bara ska ge den typ av råd som Neonland nämnde ovan, men förhoppningsvis har de på Habiliteringen koll på det här med att man som aspergare kan behöva strikta rutiner och ordentlig struktur för att få saker att fungera.

Jag har träffat några dietister. Orsaken var matallergier och till slut ätstörningar.

Innan jag träffade min nuvarande dietist första gången ville hon att jag skulle skriva i en vecka en dagbok om mina kostvanor.

Sen skrev hon på recept näringsdryckor utan mjölkproteiner som jag skulle dricka varje dag i ett par månader. Näringsdryckor brukar få sjuka människor, efter operation eller vid ensidig kost.

Jag fick tips om mellanmål, åtminstone en om dagen , det funkar bra med kokosdryck eller sojadryck. Det finns många spännande smaker på vegansk " mjölk " i butiker.

Lycka till.

Neutrino skrev:Antonius, hur kommer det sig att de du träffat inte varit så bra? På vilket sätt har de inte varit bra?

De har oftast gått efter ett slags standardförfarande som visst passar in på många människor, men de som har speciella behov eller är utanför de normerna behöver kanske se över mer än sin kost, sin livsstil och motionsvanor. Men vill man prova att gå till en dietist ska man naturligtvis göra det, bara man inte förväntar sig en himlastormande förändring av sitt liv ...

Jag gick några ggr hos en (några år sen nu), hon var lite barsk men när jag gick ner i vikt var hon inte barsk. Sen gick hon på barnledighet och jag fick en vikarie men avbokade så det blev inget mer med det. Jag vet ju vad som krävs för att gå ner i vikt (äta mat regelbundet och minska på godiset) så kände mig inte motiverad att gå där.
Pendlade i vikt i våras då jag tog mirtazapin men slutade med den i somras och sen dess har jag oftast minskat lite i vikt varje månad. Nu har jag fortsatt att gå ner, förmodligen tack vare nya medicinen Elvanse som ju ökar förbränningen.

antonius skrev:De har oftast gått efter ett slags standardförfarande som visst passar in på många människor, men de som har speciella behov eller är utanför de normerna behöver kanske se över mer än sin kost, sin livsstil och motionsvanor. Men vill man prova att gå till en dietist ska man naturligtvis göra det, bara man inte förväntar sig en himlastormande förändring av sitt liv ...

Så du har inte gått till någon dietist som exempelvis finns på Habiliteringen och endast jobbar med personer med AST och/eller ADHD?

Neutrino skrev:Så du har inte gått till någon dietist som exempelvis finns på Habiliteringen och endast jobbar med personer med AST och/eller ADHD?

Ja, en gång, men det var ett tag sedan och de var inte så imponerande. Troligen för att de var överbelastade, med för många patienter...

Neutrino skrev:På Habiliteringen finns dietister och jag har funderat på om jag kanske ska ta och träffa någon sådan. Är det någon av er som har erfarenhet av att träffa en dietist? Har det hjälpt?

Ja, jag har träffat ett par dietister på Habiliteringen. Kanske har jag till och med träffat samma dietist som skulle bli aktuell i ditt fall.

Det var dels enskilda samtal, dels ett par kurser med cirka fem deltagare. Först en kurs där det var mest prat, sedan en mer praktisk kurs där vi själva fick laga mat och äta tillsammans.

Det hela hjälpte väl en del. Jag fick lite inspiration och tips på recept. Näringsläran har jag väl dock inte fått så där hemskt mycket bättre koll på. Jag antar att den biten går lättare när man som du har naturvetenskaplig bakgrund.

Jag har gått hos en dietist de senaste månaderna. Det har varit toppen. Jag har lärt mig flera saker om kost och om vissa specifika direkta samband mellan kost och psykisk hälsa som jag inte hade koll på tidigare; det är nära nog unikt att någon vårdgivare lär mig något så jag har verkligen givits ett gott intryck av min dietist. Jag mötte även hennes kollega vid ett tillfälle och hon var också vettig.