Paula Tilli om AS:

När jag föreläser, är det många som frågar mig om jag kan leva ett normalt och lyckligt liv även om jag har Aspergers syndrom. Då brukar jag svara att jag inte kan det, i alla fall inte på samma gång. Jag måste välja

Läs hela inlägget:
http://blogg.aspiration.nu/sluta-tvinga ... ormalitet/

__________________________________________________________________________


Lite mer info:
https://www.google.se/#q=Paula+tilli

Vad tycker ni? Någon som varit på hennes föreläsning?

Intressant. Jag tycker ju att det är i grunden rätt att säga ifrån om folk försöker tvinga en till för mycket normalitet. Samtidigt är den där tjejen ganska extrem. Tycker jag i alla fall. Dvs jag förstår ju att hennes mamma tycker att det är jätteroligt när hon äntligen testar annan mat eller går ut och tittar på saker när hon är i Rom. Hon säger att hon inte vill göra dessa saker och mår dåligt av det. Och det förstår jag också. Svårt läge.

Jag tror hon måste vara ganska tydlig mot folk, för folk kommer inte att ha lätt att förstå det där. Och nånstans kan jag också tycka - om man nu lär sig ett nytt språk, som i det här fallet italienska och man är ändå i landet - då är det ju en stor fördel om man även testar maten och kulturen. Annars förstår man inte vissa ord och koncept helt och hållet. Samtidigt måste man ju egentligen få välja själv om man orkar och om man vill det. Det kanske får bli nån slags kompromiss.

Att tvinga någon att vara något de inte är slutar aldrig speciellt bra. Som minst mår personen tämligen dåligt. Den sidan känns som den lättaste i hela ekvationen.
Det svåra är det någon önskar sig men inte kan. När någon längtar efter vänner men inte lyckas få några, längtar efter att slutföra skolan men inte klarar det, längtar efter att kunna arbeta men inte kan etc.
Dvs de gånger då det blir ett hinder för människan själv.

tahlia skrev:Det svåra är det någon önskar sig men inte kan. När någon längtar efter vänner men inte lyckas få några, längtar efter att slutföra skolan men inte klarar det, längtar efter att kunna arbeta men inte kan etc.
Dvs de gånger då det blir ett hinder för människan själv.

Bra formulerat! Det är precis det jag tycker är det jobbiga med AS. Det är betydligt svårare att hantera än kraven utifrån att vara "normal".

Utan att ha läst vidare: Alla människor puttas mot normaliteten/det vanliga. Det är klart det är bra med mångfald och att det borde få vara så men om inte NT's kommer undan att de måste vara något de kanske inte känner sig som gör nog inte vi det heller helt och hållet.

Jag tycker att det är tidsramen som är det största hindret för att möta nya saker i livet. Allt ska gå så fruktansvärt fort. Jag behöver tid i tanken och tid att vänja mig lite grann och tid att få göra, smaka, köpa, välja eller uppleva nåt nytt.
Den här tidsandan som nu råder passar inte oss med Asperger...

Tycker Paula Tilli verkar vara en eminent aspergerföreläsare.

Mats skrev:

tahlia skrev:Det svåra är det någon önskar sig men inte kan. När någon längtar efter vänner men inte lyckas få några, längtar efter att slutföra skolan men inte klarar det, längtar efter att kunna arbeta men inte kan etc.
Dvs de gånger då det blir ett hinder för människan själv.

Bra formulerat! Det är precis det jag tycker är det jobbiga med AS. Det är betydligt svårare att hantera än kraven utifrån att vara "normal".

Ja. Kraven utifrån går ju att strunta i. Ens egna, för andra realistiska eller banala, mål är svårare.