-Nej.

AS gör inte ont.


Depression, sömnlöshet.

-DET gör ont.

Höga poäng, Krigarsjäl

Oläst inläggav Fibbel » 2016-02-01 14:45:31

Just nu gör min aspergers ont, jag vill inte ha det här enormt bra minnet som jag har. Jag vill inte komma ihåg allt skit som har hänt i ens liv, precis vartenda ord, alla händelser. Jag är min diagnos, min diagnos är den jag är men just nu så vill jag vara lite som alla andra, lite sorglös.


Till och från skulle jag säga. Mest i perioder när man är lite extra deppig. Då kommer allt på samma gång. Men sen i andra perioder så känns det som att sväva på moln.. (Eller nästan iaf). Konstigt hur det kan gå så himla upp och ner.

Defekt Mupp skrev:Vad har psykopati att göra med hur snabb man är i käften? Är alla ståuppkomiker psykopater?

Du kan läsa om detta på sidan 8 här under rubriken Munvig och charmig:

Psykopater är ofta munviga (Hare, 1997) det vill säga att de ofta är repliksnabba och har snabbt svar på tal.
...

Det innebär inte att alla ståuppkomiker är psykopater och det var inte heller något jag skrev.

Jag tror att det ståuppkomiker bara säger inövade fraser, de hittar inte på någonting när de står på scenen. En bra sysselsättning för aspergare....

KrigarSjäl skrev:-Nej.

AS gör inte ont.


Depression, sömnlöshet.

-DET gör ont.

Fast as gör ont när man duschar, går ut i starkt ljus, hör plötsliga och höga ljud mes mera.

Tror många aspergare förväxlar en dålig bearbetning av intryck med att vara känslosam, att ha ett dåligt filter innebär att man blir sårbar för yttre påfrestningar och stress medans känslosamhet innefattar empati.

Men att anse sig som överempatisk är nog bra mycket mer smickrande än att tillstå att ens hjärna är inkompetent.

Liljan skrev:

Pikachu skrev:

Defekt Mupp skrev:Jag kan från egen erfarenhet säga att det är först när man blivit demuppifierad i tillräckligt hög grad som man förstår hur enormt handikappande aspergers är. Normisarna har exempelvis tillgång till kommunikationskanaler som en aspergerare aldrig kan uppfatta för att hans hjärna arbetar för långsamt.

Känner igen mig här, innan jag förstod hur handikappad jag verkligen är så gick jag runt och trodde att jag var världsbäst, liksom många aspergare tycks göra. När jag började att jobba med mig själv och tillät mig själv att vara ärlig föll allt på plats. Det kan göra ont, det kan svida att tillstå att man är handikappad men vinsten i självkännedom och sinnesfrid uppväger det. Att ta ansvar för sig själv och sina tillkortakommanden är ett moget förhållningssätt och vinner i längden.

Finns det inget mellanting mellan världsbäst och handikappad för dig? Du är inte ärlig mot dig själv utan väldigt elak, jag tror inte alls på de negativa sakerna du sagt om dig själv. Självkännedom och sinnesfrid tror jag inte man kan få om man tror att man är dum i huvudet.

Naturligtvis känner du mig bättre än vad jag själv gör.

Det handlar inte om att konstant se ner på sig själv eller känna att man inte duger som människa, det handlar om att inse att man har begränsningar och anpassar livet därefter så att man slipper bli besviken gång på gång. Det handlar om att mogna och inse att även om man är handikappad är man bra ändå. Det handlar i slutändan om att må bra, hur banalt och kravlöst det än kan låta så är måendet ett av det viktigaste.

Pikachu skrev:

Liljan skrev:

Pikachu skrev:
Känner igen mig här, innan jag förstod hur handikappad jag verkligen är så gick jag runt och trodde att jag var världsbäst, liksom många aspergare tycks göra. När jag började att jobba med mig själv och tillät mig själv att vara ärlig föll allt på plats. Det kan göra ont, det kan svida att tillstå att man är handikappad men vinsten i självkännedom och sinnesfrid uppväger det. Att ta ansvar för sig själv och sina tillkortakommanden är ett moget förhållningssätt och vinner i längden.

Finns det inget mellanting mellan världsbäst och handikappad för dig? Du är inte ärlig mot dig själv utan väldigt elak, jag tror inte alls på de negativa sakerna du sagt om dig själv. Självkännedom och sinnesfrid tror jag inte man kan få om man tror att man är dum i huvudet.

Naturligtvis känner du mig bättre än vad jag själv gör.

Det handlar inte om att konstant se ner på sig själv eller känna att man inte duger som människa, det handlar om att inse att man har begränsningar och anpassar livet därefter så att man slipper bli besviken gång på gång. Det handlar om att mogna och inse att även om man är handikappad är man bra ändå. Det handlar i slutändan om att må bra, hur banalt och kravlöst det än kan låta så är måendet ett av det viktigaste.

Jäkligt vettigt inlägg måste jag erkänna.

Jag lider av min tillbakadragenhet i sammanhangen på psyket - tilltalar sällan nå'n.

Men schizofrenin är intressant med Gud som underbar hjälp - är dock inte direkt "högfungerande" i så mycket. Men börjar ju närma mig 60-årsåldern.

Dygnsrytmen strular just nu, och jag provar Tapatalk för att se om jag kan köra här nå't.

Är dock glad att mitt seretonin är helok! Tror jag det beror på.

Har slutat "life-logging" i så stor utsträckning, vet inte mer nyttigt än att jag indexerade > 100 MB pdf-dumpar från bl.a FaceBook. Har Acrobat Professional.

Ville extrahera mina skrivna sammanfattningar och mer, tänker dock inte publicera mig - så intressant är jag inte. Frågan är vad jag borde skriva om, så småningom.

Aspergern var nog faktiskt bra från födseln i 17 år, tillräckligt. Sedan började trasslen, mest Social Fobi.

Nu bor jag i gruppboende och vill som avslutning gärna få p.m. om psykvårdsfrågor - jag har haft trassel i 30 år sedan storkraschen.

Det kan vara jobbigt ibland att vara i minoritet. Fast det kanske är bra ibland så blir man inte lat med att tänka.

Jobbigt att det tar sån tid för mig att göra saker när livet är så kort.

Ångest är skitjobbigt med, värst i världen.

Jag tycker det gör ont när man inte riktigt når fram, när det inte går att kommunicera. När någon har bestämt vad man menar men har förstått helt fel och det går inte att förklara det man egentligen menar för det är för svårt för den att förstå... det gör ont.

Det gör ont när jag inte fattar vad folk menar, för i helvete säg vad du menar inga antydningar

NT är inte lika bra på att klä sina budskap enbart i ord. Kommunikationsmissarna är ofta ömsesidiga.

Något som verkligen gör ont är när folk påstår att de vet vad man känner och tänker. För att de kanske skulle skicka ut de signalerna då. Det är OK med missförstånd men det som är jobbigt är när man försöker reda upp det genom att förklara hur man känner och tänker OCH INTE BLIR TRODD.

Det hände mig OFTA när jag var barn/tonåring.

Pikachu skrev:Om du har svårt att sätta dig in i någon annan människas situation så påverkas empatin, om du har problem med de exekutiva funktionerna (kan slarvigt sägas att de exekutiva funktionerna är ett index på din processhastighet) påverkas din mentala hastighet och om du inte kan känna av andras sinnesstämningar tyder det på att du själv inte har dessa känslor i någon högre grad.

Okej, men det där talar inte för alla högfungerande aspergare. Jag har väldigt lätt att sätta mig in i andra människors situationer, om än bättre på avstånd. När jag själv befinner mig i situationer och förväntas agera snabbt känslomässigt kan jag vara något trögare med människor jag inte känner så väl. Eller så förstår jag men visar inte detta nödvändigtvis med ord eller handling utan betraktar (beroende på situation). Beror mestadels på blyghet eller tunghäfta.

Jag är även duktig på kroppsspråk och är intuitiv och känslig för sinnesstämningar. Har många gånger listat ut vad folk tänker innan de sagt det.

Det här inte bara min uppfattning om mig själv, utan andra personer har sagt detta till mig (som är NT om du undrar).

Och ja, jag är en högfungerande aspergare om det inte framgått.

TheWonderer92 skrev:

Pikachu skrev:Om du har svårt att sätta dig in i någon annan människas situation så påverkas empatin, om du har problem med de exekutiva funktionerna (kan slarvigt sägas att de exekutiva funktionerna är ett index på din processhastighet) påverkas din mentala hastighet och om du inte kan känna av andras sinnesstämningar tyder det på att du själv inte har dessa känslor i någon högre grad.

Okej, men det där talar inte för alla högfungerande aspergare. Jag har väldigt lätt att sätta mig in i andra människors situationer, om än bättre på avstånd. När jag själv befinner mig i situationer och förväntas agera snabbt känslomässigt kan jag vara något trögare med människor jag inte känner så väl. Eller så förstår jag men visar inte detta nödvändigtvis med ord eller handling utan betraktar (beroende på situation). Beror mestadels på blyghet eller tunghäfta.

Jag är även duktig på kroppsspråk och är intuitiv och känslig för sinnesstämningar. Har många gånger listat ut vad folk tänker innan de sagt det.

Det här inte bara min uppfattning om mig själv, utan andra personer har sagt detta till mig (som är NT om du undrar).

Och ja, jag är en högfungerande aspergare om det inte framgått.

vad betyder det fetade. att du är synsk?

kiddie skrev:Det kan vara jobbigt ibland att vara i minoritet. Fast det kanske är bra ibland så blir man inte lat med att tänka.

Jobbigt att det tar sån tid för mig att göra saker när livet är så kort.

Ångest är skitjobbigt med, värst i världen.

är du svart?

dags att börja nu då?

ja ångest är skitjobbigt, även för oss "NT'are".

Khunark skrev:NT är inte lika bra på att klä sina budskap enbart i ord. Kommunikationsmissarna är ofta ömsesidiga.

är vi? hur då? förklara gärna.

ArgeAnkan skrev:vad betyder det fetade. att du är synsk?

Haha, det vet man aldrig. Lite kanske

TheWonderer92 skrev:

ArgeAnkan skrev:vad betyder det fetade. att du är synsk?

Haha, det vet man aldrig. Lite kanske

det förvånar mig inte då du är kvinna. kvinnor tror i högre grad att dom har speciella magiska krafter. jag baserar det på egna erfarenheter, 99% av alla kvinnor jag träffat tror på spöken, att dom är synska, att dom kan prata/känna andar eller att andar tar kontakt med dom.

förresten, jag kan flyga

ArgeAnkan skrev:dags att börja nu då?

Börja med vad? Jag sa att det tar tid. Det beror på att jag har något som kallas aspergers syndrom. Ibland yttrar det sig som att man har sämre autopilot och således måste tänka mer aktivt. Då går saker långsammare och kräver mer energi.

Jag kan inte bara sluta ha detta problem. Kan man bara sluta med en sak så är det inget man får diagnos för. Det tror jag det är viktigt att komma ihåg, många gör det tankefelet att tro att man skapat diagnoser för saker som bara är små vardagsnojor som man kan tänka bort på en kafferast.

kiddie skrev:

ArgeAnkan skrev:dags att börja nu då?

Börja med vad? Jag sa att det tar tid. Det beror på att jag har något som kallas aspergers syndrom. Ibland yttrar det sig som att man har sämre autopilot och således måste tänka mer aktivt. Då går saker långsammare och kräver mer energi.

Jag kan inte bara sluta ha detta problem. Kan man bara sluta med en sak så är det inget man får diagnos för. Det tror jag det är viktigt att komma ihåg, många gör det tankefelet att tro att man skapat diagnoser för saker som bara är små vardagsnojor som man kan tänka bort på en kafferast.

menar du att du tänker mer än andra människor? i så fall, vad baserar du det på?

Ja, jag tänker mer på den medvetna nivån. T ex när en NT går och handlar mjölk vet man om det och känner man till affären hamnar man vid kyldisken och "råkar" bara ta en mjölkliter. Det tänkandet som man inte riktigt känner av, styr mycket av vad man gör. Jag vet detta för jag pratar med folk. Det kallas kommunikation.

När "en sådan som jag" går och köper en liter mjölk så funderar man mera, man kanske måste tänka ut hur man ens kommer till mjölken. Sedan tittar man kodumt på all mjölk och tänker att nu ska jag ta en kartong. Sedan frågar man sig själv vilken man ska ta. För ens undermedvetna hade inte bestämt vilken av alla som man tar. Då måste man tänka ut att man kanske ska ta den längst upp för den är närmast eller kanske den bredvid för den som man valt såg lite knölig ut.

Sedan ska man ut och mekaniskt säga hej till kassörskan och lyckas tajma med hennes hej och försöka göra detta samtidigt som man slår in sin kod vilket naturligtvis är omöjligt så man måste stanna upp och göra en sak i taget för att det inte ska bli snurrigt.

Hoppas du är nöjd med mitt svar.