Hej.


Jag är en tjej på nu 26 år med aspergersyndrom och social fobi. När jag gick skola så var det klart för mig att jag var en mer tillbakadragen person är resten av de som jag gick skola med. Jag hade svårt för högljudda miljöer och många lunchraster spenderade jag med att lyssna på musik och läsa böcker på skolans bibliotek därför att jag inte tålde att sitta och äta i matsalen på grund av att det var så stökigt och stressigt där.


Detta resulterade i att jag blev socialt utelämnad, inte utfryst, men på grund av att jag drog mig tillbaka så mycket så lärde jag mig inte det sociala spelreglerna särskilt bra och hade svårt för att nå ut till människor. Även fast jag trivs väldigt bra ensam många stunder så saknar jag ändå att umgås med någon ibland. Men jag vill träffa någon som mig, som inte blir obekväm bara för att det blir en tyst stund. Jag tycker om att prata när jag har någonting som jag tror båda tycker är intressant, annars så hamnar jag lätt i mina egna tankar.


Det jag söker efter är vänner eller kanske en kille som är som jag. På den mer "extrema" sidan av introvert-spektrumet. Jag vill ha tips på ställen man kan träffa sådana, eller platser. Jag träffade en kille på en datingsida som var tillägnad för introverta på idejt.se, men det rann tyvärr ut i sanden därför att vi båda bodde långt ifrån varandra och ingen ville flytta. Finns det mer hemsidor som är tillägnade oss med introverta drag? Jag har funderat på att gå med i en bokcirkel eller liknande, har någon erfarenhet från det?

Jag hade också svårt för lunchrasterna i skolan, har fortfarande svårt för högljudda, "stimmiga", miljöer överhuvudtaget. Jag såg alltid till att äta snabbt så jag skulle kunna få tyst och lugnt omkring mig resten av lunchrasten.

-Känner igen mig.

Matsalar är eländen, sensoriskt sett.
Det blir mentalt slitsamt om man tar in alla ljud samtidigt, ofiltrerat.

Sen brukar det mesta i det sociala livet handla om grupper hit och dit.
Jag trivs inte i grupp. Är inte nån gruppmänniska vilket man oftast förväntas vara.
Men jag har aldrig fungerat i grupp.
Att umgås one to one funkar däremot bra.

Grupper och det blir rörigt, fragmentariserat, stökigt, kompromissat.

Samtalsgrupper eller läsecirklar kring det här är en utmärkt idé.

Jag gick med i en bokcirkel som biblioteket anordnade för några år sedan, när jag fortfarande led i viss mån av social fobi. Tyckte det var jättebra, man har ju sitt givna samtalsämne i böckerna, men det brukar inte finnas något tvång i att man måste prata. Om man inte har något att säga, kan man bara säga det. Det brukar vanligtvis inte bli så jättestora grupper heller. Så sök på ditt lokala bibliotek, eller online (till exempel meetup), är mitt tips.

Välkommen till forumet introvertko! (introvert ko? )

Som du redan märkt så finns det ju en del med asperger som känner igen i vad du beskriver och det gäller väl även mig även om jag föredrar att vara i grupp så när jag "försvinner in" i mina egna tankar så kan dom ju alltid prata med varandra och låta mig vara i fred..

Men ja, till saken så finns det ju två olika kontakttrådar här på forumet:

Kontakttråden (del 2) och
Kontakttråd för förhållanden/tillfälligt sex för alla kön

Där du antingen kan skriva ett litet inlägg eller kolla om du hittar någon som redan skrivit där och verkar intressant (obs. tänk på att kolla datum och år på inlägget först).

Annars så har jag hört en del om Blyga myran. Inget som jag testat själv men jag vet om folk som har träffats via den sidan.

Eller då kan du helt enkelt börja hänga här på forumet, finns mycket folk av alla de slag..

Flytta till Norrland, här kan man gå in på byns enda pizzeria och där sitter tre personer utspridda, ingen säger ett knäpp. När folk möts i dörren säger man bara "jaha", det betyder "hej och roligt att se dig" i samma ord. Här är "ordkargheten" nästan en religion. "I de blindas rike är den enögde kung", du skulle säkert anses som en pratkvarn. Och överallt finns det ungkarlar som bara drömmer om att få träffa en tjej (utan att vara sådana som man behöva betala) som längtar efter ett förhållande...

Fast blyghet, det vete fan...tror inte det har med det att göra utan mer att grupper och socialiserande tar energi mer än det ger.

"Blyga myran" har bytt namn till "blyg modig"(blygmodig.se). Där finns det många introverta, men oxå blyga och de med social fobi.

Får väl instämma med övriga och säga att jag känner igen mig lite i din beskrivning. Under skoltiden drog jag mig också undan och tillbringade de lediga stunderna med att läsa böcker på skolbiblioteket och lokalbiblioteket. Och under konversationer kan jag också stanna en längre stund och vara tyst innan jag finner ”tråden” igen.

Om du vill prata får du gärna höra av dig. Det vore trevligt att kunna språkas med någon som kanske är på samma våglängd som en själv, antingen över datorn eller IRL. Dock är jag i nuläget inte intresserad av ett stadigvarande kärleksförhållande (men stänger inga dörrar ty kärleken lär vara nyckfull!). Själv är jag man, 25 år och bor i Västsverige.

MisoPretty skrev:"Blyga myran" har bytt namn till "blyg modig"(blygmodig.se). Där finns det många introverta, men oxå blyga och de med social fobi.

Ah, sedär hur uppmärksam jag är.. Var in på sidan för att få länken men tänkte inte på namnbytet.

Känner igen mej i det där, själv så på lunchrasterna i skolan så brukade jag för det mesta promenera ut och runt i skogen för mej själv. Och jag trivs alldeles utmärkt med att promenera eller sitta bredvid någon etc i en halvtimme-timme utan att säga ett endaste ord om man inte har nått intressant att prata om, och blir mest stressad av personer som inte klarar det.

Hej ! Jag har svårt för att träffa mina föräldrar över en lunch på restaurang. ( En gång var jag tvungen att lämna bordet, och säga till mina föräldrar att jag måste gå ), det var mycket folk ( fullsatt nästan om jag minns rätt ) på restaurangen.