Dystopikern skrev:Visst pengarna behövs men man får offra så mycket anser jag. Är ni helt ärliga när ni säger att ni vill jobba, jag gissar på att ni menar drömjobbet då eller?

Och vad hade ni gjort om ni vunnit drömvinsten på lotto?

Nej, jag tänker inte på drömjobbet. Jag tänker på ekonomin, möjligheten att ge mina barn en bättre tillvaro. Hade jag kapaciteten så skulle vilket jobb som helst duga så länge det förbättrade ekonomin.

Om jag vann en massa på lotto och hade kapacitet skulle jag jobba med sådant som engagerar mig, gärna frivilligarbete med människor (gärna även med djur) som har det svårt eller behöver hjälp på något vis.

Zima33 skrev:Nej, jag vill inte jobba. Varför? Jo för att varenda gång jag försökt jobba eller studera så slutar det med fördjupad depression. Jag blir alltså sjukare av att jobba. Jag klarar inte riktigt att sköta mig själv och mitt hem heller och jag vill inte må sämre. Därför vill jag inte jobba.

Samma här.

Arbetar statligt och blir rent sagt deprimerade över hur jäkla sakta allt går. Det ska skrivas 2 ton papper och utvärderas åt vänster och höger, all den tid vi lägger på att skriva denna skit kunde vi lagt på att göra något vettigt istället. Har arbetat där i över 6 år och blir förvånad över hur lite som merparten av handläggare åstadkommer.

Jag är långt från en ADHD diagnos, men börjar känna att måttet får fan vara rågat snart. Vissa delar av ledarskapet verkar fått sina befattningar via Cornflakespaket och ibland vill man bara gråta över hur jävla illa det är. Har blivit ganska neråt på senare beroende på att vissa saker tar lång tid att ens STARTA upp och vi väntar dessutom på saker som i dagsläget stoppar upp allt.

Slutade med att jag var hemma igår, orkade inte gå till jobbet och vara där och bli påmind om det hela. Till det hela hör det till att jag arbetar med en annan kille som inte mår så bra heller pg av personliga skäl + att han har andra parallella projekt att göra som suger upp all tid vilket får mig att känna att det hela inte tas på allvar, trots att jag vet hur extremt dålig situationen är och hur många miljoner och personalrader som borde slängas på det hela.

Jag känner att jag kan sätta igång och springa projektet i mål helt själv då jag skulle kunna göra det i sömnen med ögonbindel och bakbundna händer, för jag tror inte att det kommer att lyckas annars. Oklart om jag vill vara kvar om det inte sker en dramatisk ändring av farten, har blivit erbjuden annat men vet inte vad jag vill göra, vilket tynger mig ännu mera för inget av det jag blivit erbjuden är något jag kom dit för att göra.

Om jag vann pengar?

Då skulle jag bara sluta att gå till jobbet, adios muchachos! Helst skulle jag inte vilja jobba alls och vara ekonomiskt oberoende, har jobbat i privata sektorn, i skolor, i kommunal verksamhet, statligt och ideellt och är - väldigt - trött på det hela: Ineffektivitet, dåligt ledarskap, otillräckliga medel, ingen hörsamhet från chefer, korruption, total frånvaro av kompetens hos vissa, uppgivenhet bland kollegor, leverantörer som skickar fel saker, kunder som skriker...

Lottovinst! Please!

Nä jag vill inte jobba.

Jag har ett par specialintressen som jag önskar kunna lägga mer tid på.
Så fort jag samlat ihop de 30-40 miljoner jag behöver så säger jag upp mig och lever lycklig med min familj och mina specialintressen.

Nä, vill inte jobba, varför jobba om nån annan kan betala så att man kan göra vad man vill istället

Om jag vill jobba? Är påven katolik?
Men jag vill jobba med det jag är utbildad till. Inte sitta på Erikshjälpen och räkna pusselbitar.

Kahlokatt skrev:Om jag vill jobba? Är påven katolik?
Men jag vill jobba med det jag är utbildad till. Inte sitta på Erikshjälpen och räkna pusselbitar.

Vad stoppar dig? Bara att söka jobb.

Om vanliga människor som kan jobba drömmer om att slippa jobba är det inte så konstigt om människor som inte alls kan jobba också drar sig för att se jobbande som övervägande positivt i en alternativ värld där de hade kunnat. Inget att hålla på att späka dig själv med. Gör det bästa av livet bara.

Jag vill jobba, vill inte behöva känna mig som en belastning.
Vill dock ha ett jobb som jag faktiskt psykiskt klarar av. Tröttsamt att bli kallad lat eller kräsen när det handlar om något helt annat.

Jag har varit på en praktik ett par veckor nu, är där 2 dagar i veckan 3 timmar/dag.
Men jag känner redan efter 3 gånger att jag vill hoppa av, att jag varken orkar eller vill vara där.
Visst inga problem på dom jag jobbar med och handledaren är den första som verkligen förstår min problematik.

Men det blir såhär väldigt fort varje gång jag varit iväg på en praktik, jag får nästan ångest dom dagar jag ska iväg, jag vill inte, mår skit dåligt dom mornarna med illamående, skakig i kroppen osv.

Om jag vunnit så mycket pengar att jag aldrig mer behövde tänka på det, skulle jag endast vilja ha jobb där jag trivdes och som kändes meningsfulla. Är nog inga problem att hitta sådana om man är snuskigt rik, tänker jag mig, man kan ju skapa egna projekt om inte annat, välgörenhet eller något konstnärligt.

Såsom verkligheten ser ut dock, är vilket jobb som helst, bara det har avtalsenlig lön, nästan enda vägen till en dräglig tillvaro i vårt samhälle, så visst vill jag jobba av den anledningen.

Hade dock ett jobb som var totalt meningslöst i två års tid, så jag vet hur det känns. Som att kasta bort åtta timmar om dagen av sitt liv. Men hellre det än att tigga pengar av SOC varje månad och gå på lika meningslösa obetalda praktiker och annan skit. Så visst vill jag jobba när vi nu lever i ett samhälle som är helt uppbyggt på att folk ska jobba för att kunna få drägliga villkor. Önskar dock att det var behoven av arbete och folks förmåga som styrde, snarare än en förlegad idé om att alla måste jobba minst åtta timmar om dagen bara för att.

Ja, jag vill inte svälta.

Tantaly skrev:

Kahlokatt skrev:Om jag vill jobba? Är påven katolik?
Men jag vill jobba med det jag är utbildad till. Inte sitta på Erikshjälpen och räkna pusselbitar.

Vad stoppar dig? Bara att söka jobb.

-Men det är inte "bara" att få jobb.

Jag håller med Dystoptikern, jag kan helt klart fylla upp vardagen med aktiviteter som känns meningsfulla utan att löneslava.

En vettig sak att göra är att dela in tanken om jobb i två kategorier: 1. Vad är min dröm? och 2. Vad är min vision om det ska vara rimligt?

1. Vinna en massa miljoner och starta ett konstnärskollektiv med en stor ateljé och sälja egengjorda böcker, tavlor, bilder och hantverk och ge vinsten till välgörenhet

2. Finna ett jobb inom mitt utbildningsområde och arbeta deltid med lagom mycket utmaning och mer pengar än vad jag får på min sjukpenning nu.

Jag är rätt delad.. vissa dagar vill jag absolut jobba, och vissa dagar absolut inte.
Och när jag är på en praktik så får jag ångest på morgonen när jag ska gå upp och får allmän sjukdomskänsla, det kan eventuellt kännas lite bättre när jag väl är på praktiken men inte ofta.. jag vill jobba för att bidra ekonomiskt i mitt hushåll även om vi ekonomiskt inte behöver två inkomster.

Jag har bara haft dåliga erfarenheter från mitt dröm jobb. Jag rek att inte söka ditt drömjobb, det kan döda ditt intresse. Bättre att ha nåt liknande i närheten av ditt intresse. Det är kul att jobba med det, men inte i längden.

Surkatt skrev:Jag håller med Dystoptikern, jag kan helt klart fylla upp vardagen med aktiviteter som känns meningsfulla utan att löneslava.

Jo, men man bör kunna försörja sig själv om man har den möjligheten.

Om man bortser från att jobb är bra för samhället, så är det bra personligen med mer pengar ock att ha rutin på dagarna. Jag tror få skulle må bra i längden av att inte ha något att göra, vänder på dygnet, äter dåligt osv.

MsTibbs skrev:Om man bortser från att jobb är bra för samhället, så är det bra personligen med mer pengar ock att ha rutin på dagarna. Jag tror få skulle må bra i längden av att inte ha något att göra, vänder på dygnet, äter dåligt osv.

jag har inte jobbat alls, hade en praktik på babyproffsen för ca 6 år sedan (blev totalt utnyttjad). men som sagt inget mer än det sen 2008 när jag gick ut gymnasiet och jag har inte vänt på dygnet en enda gång. äta dåligt behöver inte bli så bara för att man inte har något jobb.

cello87 skrev:

MsTibbs skrev:Om man bortser från att jobb är bra för samhället, så är det bra personligen med mer pengar ock att ha rutin på dagarna. Jag tror få skulle må bra i längden av att inte ha något att göra, vänder på dygnet, äter dåligt osv.

jag har inte jobbat alls, hade en praktik på babyproffsen för ca 6 år sedan (blev totalt utnyttjad). men som sagt inget mer än det sen 2008 när jag gick ut gymnasiet och jag har inte vänt på dygnet en enda gång. äta dåligt behöver inte bli så bara för att man inte har något jobb.

Har du nån annan typ av sysselsättning?

MsTibbs skrev:

cello87 skrev:

MsTibbs skrev:Om man bortser från att jobb är bra för samhället, så är det bra personligen med mer pengar ock att ha rutin på dagarna. Jag tror få skulle må bra i längden av att inte ha något att göra, vänder på dygnet, äter dåligt osv.

jag har inte jobbat alls, hade en praktik på babyproffsen för ca 6 år sedan (blev totalt utnyttjad). men som sagt inget mer än det sen 2008 när jag gick ut gymnasiet och jag har inte vänt på dygnet en enda gång. äta dåligt behöver inte bli så bara för att man inte har något jobb.

Har du nån annan typ av sysselsättning?

har en praktik just nu som jag varit på 3 gånger.
men innan dess har jag gått hemma sen 2011, hade praktik som sagt oktober 2010-februari 2011

cello87 skrev:har en praktik just nu som jag varit på 3 gånger.
men innan dess har jag gått hemma sen 2011, hade praktik som sagt oktober 2010-februari 2011

Ser man på. Bra det funkar ändå, då!

MsTibbs skrev:

cello87 skrev:har en praktik just nu som jag varit på 3 gånger.
men innan dess har jag gått hemma sen 2011, hade praktik som sagt oktober 2010-februari 2011

Ser man på. Bra det funkar ändå, då!

jag menar bara, att bara för att man går hemma betyder det inte att man äter sämre, mer sällan osv, men visst är risken stor att det blir så.
jag säger heller inte att jag äter bra men det har jag heller aldrig gjort, inte när jag var barn heller.

nallen skrev:Ja, jag vill inte svälta.

Jag tror det är få jobblösa som svälter i Sverige.