Har bott på samma ställe väldigt länge nu och det är många dåliga minnen, massa NTs och endast fokus på jobb och familj hela tiden. Stelt, tråkigt och kallt. Många vänner och bekanta har redan flyttat så man kan säga att jag är ensam kvar i "misären" om man ska vara lite dramatisk.

Ett miljöbyte hade nu varit det optimala så jag tänkte därför fråga:

Är det någon här som har flyttat till en ny stad/ort och i princip börjat om?
Vad har ni för erfarenheter och tips? Vad ska man tänka på?

Hur gör man med bostad/sysselsättning och Hur mycket pengar är bra att ha som startkapital?

Vad rekommenderas för den typiske Aspergaren? Storstad/mindre stad eller by/landet?

Har många tankar och funderingar men anser att jag är på god väg då jag håller på att bygga upp en flyttbudget för tillfället.

Jobbigt att skaffa nya vänner, risken är att man blir väldigt ensam. Men kan man få något jobb, studier eller annan sysselsättning där man träffar folk hjälper det förstås mycket.

Personligen trivs jag bäst på landsbygden eller i mindre samhällen där det är gott om plats och ingen trängsel, men jag vet att andra trivs bäst i storstäder så det är nog väldigt individuellt.

Dystopikern skrev:Är det någon här som har flyttat till en ny stad/ort och i princip börjat om? Vad har ni för erfarenheter och tips? Vad ska man tänka på?

Japp, mycket.

Ställ dig själv följande frågor:
- Först: Trivs jag i stan? (Har du varit där och vill bo där så är det en bra start.)
- Måste min hemförsäkring uppdateras? (samma prisklass)
- Finns det bra affärer i närheten eller om jag måste åka genom stan?
- Vart finns kommunikationerna? Flera kilometer bort eller utanför dörren?
- Hur mycket har jag råd i att betala hyra?
- Hur tar jag mig till jobbet om t.ex. pendeltåg, buss eller spårvagn havererar?
- Finns sjukvård och andra samhällstjänster i närheten?
- Om jag blir sjuk, hur löser jag det med mat? (om du är ensam = värre. Bunkra upp)
- Vad kostar månadskort? Behöver jag ett eller reser jag för sällan så att det inte lönar sig?
- Kan vänner/släkt ta sig till mig utan att köra genom stan? (typ storre stöder)
- Är lägenheten fullt utrustad? (Standarden) Finns det tvättstuga?
- Är området lugnt? (kolla upp brottsstatistik på nätet)
- Behöver jag köpa nya möbler? (Släng gammalt skräp och köp nytt = mindre att flytta)

Dystopikern skrev:Hur gör man med bostad/sysselsättning och Hur mycket pengar är bra att ha som startkapital?

Kö för hyresrätt, hus eller bostadsrätt. Tillräckligt att flytta och lite till så det blir över.
Sysselsättning: jobb om du kan få ett, annars kontakta LSS för verksamhet.

Dystopikern skrev:Vad rekommenderas för den typiske Aspergaren? Storstad/mindre stad eller by/landet?

Jag gillar storstaden. Dvs. de dagar jag kan åka till jobbet utan att bli plågad av andra människors hänsynslöshet. Har inget mot småstäder, men vill gärna ha tillgänglighet på mat och prylar.

Tror det är individuellt så svaren kan variera på denna punkten.

Mat och prylar är inget argument för storstäder längre. Det är utbudet av sociala möjligheter, kultur, anonymitet och fysiska arbetsplatser som är fördelarna. Resten är i stort sett bara nackdelar. Men utvecklingen är dock att med internet och löjligt låga bostadspriser på landet så kanske storstaden är olönsam även privat. Stadens möjligheter beror också starkt på vad du jobbar med.

Bostad får du antingen köpa vilket går snabbt eller så får du hyra vilket tar tid att få tillgång till. Återigen pengar.. Dessutom bör man vara försiktig med stora lån eftersom bostadspriserna är övervärderade. Så inkomster och bostad är nog den faktorn som svår att bemästra.

Socialt sett så behöver du nog vara självdrivande. Storstaden har många möjligheter men DU måste ta dom. Man kan lätt passera 10 000 människor utan ett enda interaktion. Det kan också vara bra att undvika att berätta om eller anknyta till din tidigare sociala sfär om de har några som helst negativa tankar om din person. Att börja på nytt är en stor utmaning men ger också stora möjligheter.

plåtmonster skrev:Mat och prylar är inget argument för storstäder längre.

Vad du tycker är relevant för mig + andra som faktiskt vill ha tillgång till saker utanför dörren är inte intressant för oss.

Det är upp till var och en i sina liv att sätta prioriteringar

Iofs du har en poäng. Min poäng är dock att numera kan man även beställa mat och avancerade prylar.

Jag flyttade från en ministad till en större stad för att studera. Studierna sket sig på sömnproblem men trivs ändå i nya staden och har skapat mig ett nytt liv med partner och hela köret. Sysselsättning är på g.

Jag gjorde ingen stor grej av det. Jag sade upp lägenheten och hade tur att få en ny lgh i nya staden enkelt. Kommunen ger förträde till bostäder om man har vissa funktionsnedsättningar och anspråk. Jag slängde in allt jag ägde i ett släp och åkte iväg ihop med ena föräldern.

Kommer du att göra "reboot" på studierna?

plåtmonster skrev:Kommer du att göra "reboot" på studierna?

Nä akademiskt naturvetenskapligt yrke är inget för mig har jag insett. Läser på egen hand och skall få sysselsättning inom mitt område istället.

Jag flyttade från stor stad till liten stad och kan bara tycka att det varit positivt. Hade ingen större ekonomisk trygghet än pensionen. Vilket iofs var tufft i och med att jag flyttade i princip med en resväska per buss. Det vill säga, jag gjorde mig av med i stort sett allt och fick börja om från början.
Det har gått bra i och med att staden jag bor i har ett mycket bra returhus där man kan köpa det mesta billigt. Nu efter nästan 2 år har jag i stort sett en väl fungerande lägenhet.
Orsaken till att jag flyttade just dit var mest för att jag gillade stället och dessutom kände några, vilket i sig inte betytt så mycket eftersom jag inte har något större behov av folk, men dom ställde upp mycket i början, framför allt då med att det viktigaste fanns i lägenheten när jag kom dit, det mesta inköpt på returhuset men även donationer från dem och deras vänner och bekanta.
Vad gäller affärer finns nästan inga i byn (utanför staden) jag bor i, men det tar inte mer en ca 20-25 min med cykeln dit så det är inga större problem. Men det finns massor med natur, så jag har cyklat och läkt, vilket var det viktiga för mig.
Sjukvården här är 200% bättre än i storstaden. Människoklimatet är 500% bättre. Egentligen allt är bättre och uppväger helt klart dom eventuella brister som kan finnas, som att det nu är VÄLDIGT kallt tex

Tack för alla svar! Mycket intressant läsning. Har nu haft funderingar på att hyra ut min nuvarande lägenhet i andra hand för att sedan hyra ett rum eller liknande i nya staden. Anser att det låter som en bra start i teorin. Vad tror ni?

Lite som Tantaly säger: packa alla grejer + en budget då och bara dra.

Är det någon här som har flyttat till en ny stad/ort och i princip börjat om?
-Ja, flera gånger.
Det är en skön, fräsch känsla att vara på helt nytt ställe.

Vad har ni för erfarenheter och tips? Vad ska man tänka på?
-Man bör välja ett ställe som stämmer något så när med en själv demografiskt.
Om huvuddelen av befolkningen röstar M och sysslar med golf är det inget för mig.
En budget är nödvändig.

Hur gör man med bostad/sysselsättning och Hur mycket pengar är bra att ha som startkapital?
-Beror på omständigheterna runtomkring.
Jag sparade tiotusen under ett år men det räckte inte hela vägen.
Oväntade utgifter tillkom.

Vad rekommenderas för den typiske Aspergaren? Storstad/mindre stad eller by/landet?
-Går inte att svara generellt. En del av oss trivs bäst på landet, andra i storstan och en del i småstäder.
Utgå från dina egna behov.
Är du praktiskt lagd, vill du ta del av kultur/restauranger/biografer, är du social eller eremit?

Dystopikern skrev:Tack för alla svar! Mycket intressant läsning. Har nu haft funderingar på att hyra ut min nuvarande lägenhet i andra hand för att sedan hyra ett rum eller liknande i nya staden. Anser att det låter som en bra start i teorin. Vad tror ni?

Lite som Tantaly säger: packa alla grejer + en budget då och bara dra.

Se till att ha ordnat försörjningen.

Inneboende låter jobbigt i mina öron, men jag är inte du.

Oftast är det ingen större skillnad på var man bor. Man får samma bekymmer på nya stället som man hade på gamla.
Man får nya bra och dåliga minnen på nya stället, precis som hade på gamla.


Man kan fly från andra, men oftast är det en själv som är orsaken, och det är himla svårt att fly från en själv.

Jovisst, man kan inte fly från sig själv...men jag tycker nog jag lämnat en del demoner kvar i småstaden jag lämnade.

Småstadens hela atmosfär, det inskränkta småborgerliga tankeklimatet, var som en våt filt över huvet på mig.

När jag flyttade lämnade jag kvar den där filten.

KrigarSjäl skrev:Jovisst, man kan inte fly från sig själv...men jag tycker nog jag lämnat en del demoner kvar i småstaden jag lämnade.

Småstadens hela atmosfär, det inskränkta småborgerliga tankeklimatet, var som en våt filt över huvet på mig.

När jag flyttade lämnade jag kvar den där filten.

Ja, det beror ju på vad bekymret är.

Jag ville mest påpeka att det inte bara är bra, eftersom alla andra bara skrivit positivt.

Det verkar som de som är unga vuxna gärna flyttar till en lite större stad. Sedan när man blir äldre har man glömt varför man inte ville bo i en byhåla och flera flyttar igen. Olika skeden i livet vad man anser sig behöva.

Skulle jag flytta nu skulle jag vilja bo på en lite mindre ort men med bra förbindelser med en större. Då kan man få "allt".

Sedan måste man bestämma i vilken landsända man trivs, Sverige är olikt från norr till söder.