Hej! Jag har börjat dejta en kille som jag tror har AS. Han har inte sagt det, men jag misstänker det. Några exempel på varför: han tar ofta saker man säger bokstavligt och har svårt att uppfatta skämt (i början trodde jag att han var dryg och ironisk mot mig, innan jag fattade att han bara helt enkelt och allvarligt sa exakt det han menade), han har flera naturvetenskapliga intressen (samt yrke) och känns mycket "nördig" på områden som är typiskt AS, han tar inga initiativ med mig (trots att han verkar vilja träffa mig) utan jag får sköta allt, han är EXTREMT ofysisk. Även om vi har trevligt och kul på en dejt så försöker han inte ta i mig. Han känns väldigt intelligent. Han har många vänner och är inte direkt asocial, men ändå liksom lite "tafatt". Ska han styra upp något planerat han noga i förväg.

Min första fråga: tror ni att han kan ha AS?

Jag är jättekär i den här killen, men har svårt att läsa av honom. Jag tänker att det skulle hjälpa mig att veta om han ev har AS, men det känns inte som något man direkt frågar om....

Vi har varit på tre dejter hittills. De har varit trevliga. När vi skulle skiljas åt senaste gången kramades vi lite längre än vanligt och jag blev så sugen på att kyssa honom. Jag tog initiativ/visade att jag ville ha en kyss, och han böjde sig ner och så kysstes vi jättejättesnabbt. Vi hade redan sagt hejdå, så efter kyssen skiljdes vi bara åt utan att titta på varandra/säga något mer. Nu är jag jätterädd att jag gjorde fel som "tvingade" på honom kyssen, som att det var ett övertramp. Det kändes inte som att han uppskattade den utan mer blev rädd/spänd. Det är några dagar sedan och vi har inte hörts sedan dess (men vi hörs inte varje dag). Jag är rädd att det är kört för mig med honom nu och att han har slutat gilla mig pga att jag pressade honom till mer fysisk kontakt än vad som var bekvämt för honom.

Kan någon med mer erfarenhet av AS ge sin syn på det hela, både vad gäller kyssen och hur det är att dejta någon med AS i stort? Kanske några värdefulla tips till mig? Om ni ens tror att han har AS?

Jag vill verkligen ha honom och vill därför lära mig allt nu! Har få erfarenheter sedan tidigare. Stort tack på förhand!!

Även om han har Asperger är det ju inte säkert att han vet om det.

Men det verkar vara en sån som det tar tid att lära känna.
Jag tycker du ska ställa raka frågor.
Vill han träffas?
Gillar han att kyssas?
Varför försökte du inte röra mig?

Kanske är det nån helt annan orsak än det du tror.

Låter iaf som han har väldigt många drag. Möjligen så har han peceptionsproblematik som gör att han inte gillar beröring (och kyssar). Iofs så kan många ogilla kyssar även utan att ha problem med beröring. Prova att pussas bara istället, det kanske han uppskattar mer? Använd fasta kramar, och undvik lös beröring.

Att han inte tar initiativ, varken till att ses eller ta på dig, är typiska neurodiversa (= kopplade till AS) relationsdrag. Dessvärre så kan du behöva fortsätta ta dessa initiativ.

Enklast är väl bara att bjuda hem honom på middag och se vad som händer.

rdos skrev:Låter iaf som han har väldigt många drag. Möjligen så har han peceptionsproblematik som gör att han inte gillar beröring (och kyssar). Iofs så kan många ogilla kyssar även utan att ha problem med beröring. Prova att pussas bara istället, det kanske han uppskattar mer? Använd fasta kramar, och undvik lös beröring.

Att han inte tar initiativ, varken till att ses eller ta på dig, är typiska neurodiversa (= kopplade till AS) relationsdrag. Dessvärre så kan du behöva fortsätta ta dessa initiativ.

Det låter verkligen som om det stämmer in på honom. Men det kan inte vara kört nu pga kyssen? Vi har ju inte hörts sedan den än. Måste jag kommentera den, eller kan jag bara "köra vidare"? Jag är absolut beredd att fortsätta ta initiativ, men är lite rädd att jag tränger mig på. Att han inte tar initiativ gör mig osäker på om han uppskattar mig (även om han är positiv till det jag föreslår). Tänker att om han är så osäker, så kanske han är för osäker för att våga säga nej till mig också? Vill inte att han ska ställa upp på saker som han inte vill? Men du menar alltså att jag kan fortsätta vara den drivande? Kommer han att "säga ifrån" om han inte vill ha mig?

Är väl bra om du tar initiativ då han inte verkar kunna, låter inte speciellt troligt att han inte vill ses mer för en kyss skull. Att gå på tre dejter visar ju onekligen på intresse.

slackern skrev:Enklast är väl bara att bjuda hem honom på middag och se vad som händer.

Jag är rädd för att skrämma iväg honom. Bjuda hem till sitt känns också som att det kan uppfattad som press på mer, eller?

Flia skrev:Även om han har Asperger är det ju inte säkert att han vet om det.

Men det verkar vara en sån som det tar tid att lära känna.
Jag tycker du ska ställa raka frågor.
Vill han träffas?
Gillar han att kyssas?
Varför försökte du inte röra mig?

Kanske är det nån helt annan orsak än det du tror.

Tack för dina tips! Vad skulle det kunna vara för orsaker, tänker du? Jag är inte så insatt i AS-problematik tyvärr. Eller menar du något som inte alls har med detta att göra?

slackern skrev:Enklast är väl bara att bjuda hem honom på middag och se vad som händer.

Han kommer över och äter. Tackar för maten och går hem.

@tuffing, Du får helt enkelt använda intellektet istället för beröring. Fråga om du får lov att kyssa hans hals t.ex. Osv.. Det kan bli för mycket om du kör på men du behöver ändå ha ett visst driv. Men låt han vara trafikljuset.

tuffing skrev:

slackern skrev:Enklast är väl bara att bjuda hem honom på middag och se vad som händer.

Jag är rädd för att skrämma iväg honom. Bjuda hem till sitt känns också som att det kan uppfattad som press på mer, eller?

Han är i första hand en människa, i andra hand man. Sluta se honom som en utomjording.

Men han är kanske lite ärligare än de flesta...

tuffing skrev:Det låter verkligen som om det stämmer in på honom. Men det kan inte vara kört nu pga kyssen? Vi har ju inte hörts sedan den än. Måste jag kommentera den, eller kan jag bara "köra vidare"?

Jag tror inte något är kört. Har svårt att tro att han skulle ha så stora problem med den, och du behöver inte kommentera den. Prova med en puss istället, eller en fast kram. Det har större förutsättningar att bli uppskattat.

tuffing skrev:Jag är absolut beredd att fortsätta ta initiativ, men är lite rädd att jag tränger mig på. Att han inte tar initiativ gör mig osäker på om han uppskattar mig (även om han är positiv till det jag föreslår). Tänker att om han är så osäker, så kanske han är för osäker för att våga säga nej till mig också? Vill inte att han ska ställa upp på saker som han inte vill? Men du menar alltså att jag kan fortsätta vara den drivande? Kommer han att "säga ifrån" om han inte vill ha mig?

Svårt att säga. Jag antar att om du misstänker att han har svårt att säga nej, så kan du fråga honom vad han tycker om dig. Fråga om han vill träffas igen, om han tycker om dig, och kanske rent av vad han har för avsikter. Som neurodiverse (AS) svarar han antagligen ärligt på sånt. Själv brukar jag märka intresse via ögonkontakt, men jag har aldrig varit kär i en NT vad jag vet iaf. Du kan använda hans ögonkontakt för att avgöra intresse, för många neurodiversa tittar mer på de som de gillar än andra, och är han förtjust i dig bör han titta en del på dig. Fast det finns några som undviker ögonkontakt med alla, men det bör du märka genom att han undviker ögonkontakt även med andra.

Du kunde ju ha frågat om du fick pussa honom.

Sedan kan du ju fråga honom om han har AS. Om han säger "nej" får han väl vara en odiagnostiserad aspergare.

tuffing skrev:

slackern skrev:Enklast är väl bara att bjuda hem honom på middag och se vad som händer.

Jag är rädd för att skrämma iväg honom. Bjuda hem till sitt känns också som att det kan uppfattad som press på mer, eller?

Antingen blir han glad och tackar ja eller så tackar han nej och är inte intresserad om han inte kan och verkligen säger varför han inte kan och hur ledsen han är över det. Det är väl lika bra att få det avklarat istället för att spela spelet?

Sheyen skrev:Du kunde ju ha frågat om du fick pussa honom.

Sedan kan du ju fråga honom om han har AS. Om han säger "nej" får han väl vara en odiagnostiserad aspergare.

Borde ha frågat, känner också det i efterhand. Men det var sådan stämning, som upplagt för en kyss, när vi stod och höll om varandra/kramades längre än vanligt. Det var först vid hans reaktion jag insåg att det kanske inte var så "rätt"...

Det här med att fråga. Tänker bara att vem är jag att diagnostisera honom? Antingen har han AS, och då väljer han själv när/om han vill berätta om det. Eller så har han det inte, och då är det inte min sak heller... Eller? Men ett och annat skulle kännas enklare om jag visste att så är fallet!

Diagnosen är rätt spretig egentligen så det kanske inte är till så stor hjälp. Bättre att utgå från hur personen beter sig.

tuffing skrev:Det här med att fråga. Tänker bara att vem är jag att diagnostisera honom? Antingen har han AS, och då väljer han själv när/om han vill berätta om det. Eller så har han det inte, och då är det inte min sak heller... Eller? Men ett och annat skulle kännas enklare om jag visste att så är fallet!

Njäee. Många med drag (som jag kallar neurodiversa) kan inte få AS-diagnos, men de har likväl samma drag. Diagnos är mestadels användbart om man vill ha insatser. Så du behöver inte veta om han har AS eller inte. De drag han eventuellt visar funkar likadant oavsett diagnos eller inte.

rdos skrev:

tuffing skrev:Det här med att fråga. Tänker bara att vem är jag att diagnostisera honom? Antingen har han AS, och då väljer han själv när/om han vill berätta om det. Eller så har han det inte, och då är det inte min sak heller... Eller? Men ett och annat skulle kännas enklare om jag visste att så är fallet!

Njäee. Många med drag (som jag kallar neurodiversa) kan inte få AS-diagnos, men de har likväl samma drag. Diagnos är mestadels användbart om man vill ha insatser. Så du behöver inte veta om han har AS eller inte. De drag han eventuellt visar funkar likadant oavsett diagnos eller inte.

Tack för alla dina bra tips och all info. Förstår hur du menar. Jag har en fundering till: om man har AS-liknande drag (diagnos eller ej) och inte VISAR så mkt känslor.. Beryder det då även att man faktiskt inte känner så mkt och så enkelt heller? DVS, kan han känna mkt för mig, bara ha svårt att visa det? Eller är hans känslor troligen måttliga?

@rdos:
helst av allt vill jag ju bara fråga vad han känner och vad han vill med mig. Men eftersom jag vet att han svarar ärligt (tror mig veta i alla fall) så är jag extra nervös för svaret. Rädd för att bli sårad av brutal ärlighet, eftersom jag redan har blivit kär. Kanske dumt att ställa frågor som man ev inte är beredd att höra svaret på

tuffing skrev:Tack för alla dina bra tips och all info. Förstår hur du menar. Jag har en fundering till: om man har AS-liknande drag (diagnos eller ej) och inte VISAR så mkt känslor.. Beryder det då även att man faktiskt inte känner så mkt och så enkelt heller? DVS, kan han känna mkt för mig, bara ha svårt att visa det? Eller är hans känslor troligen måttliga?

På relationsområdet så är det faktiskt vanligt att neurodiversa väldigt snabbt får starka känslor, och sedan inte kan backa ur. Men de behöver inte visa detta på ett sätt som en NT förstår. Ofta så byggs känslorna upp genom att man tänker väldigt mycket på den man är kär i. Som jag förstår det så har du själv starka känslor för honom, så det behöver inte vara ett problem om han fungerar så, men annars kan det lätt bli ett problem om NT-parten tröttnar och bryter upp.

tuffing skrev:helst av allt vill jag ju bara fråga vad han känner och vad han vill med mig. Men eftersom jag vet att han svarar ärligt (tror mig veta i alla fall) så är jag extra nervös för svaret. Rädd för att bli sårad av brutal ärlighet, eftersom jag redan har blivit kär. Kanske dumt att ställa frågor som man ev inte är beredd att höra svaret på

Du bör nog ha en viss aning om hur han känner för dig innan du frågar. Det där med att man inte vill veta om det är obesvarat är knepigt.

tuffing skrev:Jag har en fundering till: om man har AS-liknande drag (diagnos eller ej) och inte VISAR så mkt känslor.. Beryder det då även att man faktiskt inte känner så mkt och så enkelt heller? DVS, kan han känna mkt för mig, bara ha svårt att visa det? Eller är hans känslor troligen måttliga?

-Som aspergare har man ofta ett lite stelare kroppsspråk, lite mindre ansiktsmimik.

Man kan ha svårt att förstå och hantera sina egna känslor.

Därför vill många av oss ha ett jämnare humör, lite mindre berg- och dalbana, mindre drama.
Jag uppskattar inte när jag förväntas växla mellan jaha till TJOHO!! och BUHU!! på en femöring.
Vet att många funkar likadant.
Känslor sjunker liksom in och behöver processas en tid, sen visar man dom low key, lite diskret, snarare än som en energisk teaterskådis.

Vi brukar också vara introverta snarare än extroverta, dvs vi hämtar inspiration och laddar batterierna när vi är själva medan intensivt socialiserande tröttar ut oss.

Ingenting av detta betyder dock att vi har mindre känslor än andra.

Vi har svårare att hantera dom, att visa dom.

Men vi har precis lika mycket känslor som alla andra - om inte mer.

Kör en rak kommunikation istället för att fundera över underliggande betydelser och dolda budskap i det han säger.


Jag kan förstås inte sätta diagnos på din dejt men om det är en aspie du dejtar så är det här lite basic aspieinfo, från en aspie.

tuffing skrev:

Sheyen skrev:Du kunde ju ha frågat om du fick pussa honom.

Sedan kan du ju fråga honom om han har AS. Om han säger "nej" får han väl vara en odiagnostiserad aspergare.

Borde ha frågat, känner också det i efterhand. Men det var sådan stämning, som upplagt för en kyss, när vi stod och höll om varandra/kramades längre än vanligt. Det var först vid hans reaktion jag insåg att det kanske inte var så "rätt"...

Det här med att fråga. Tänker bara att vem är jag att diagnostisera honom? Antingen har han AS, och då väljer han själv när/om han vill berätta om det. Eller så har han det inte, och då är det inte min sak heller... Eller? Men ett och annat skulle kännas enklare om jag visste att så är fallet!

Men han kanske har det, men utan att veta om det. Då får du ett "nej" som svar.

Själv kan jag ju inte ragga, utan har alltid tagit folk på kuken om jag har velat ligga. Det är också klarspråk, men lämpar sig bäst när man raggar på neurotypiska män.

Ring killen! Eller har han lite telefonfobi också? Ibland är jag helskön på telefon, men så har jag ju damp också.

Angående känslor så är vissa aspergare lite psykotiskt kalla, medan andra är hur kärleksfulla som helst; precis som vanligt folk. Men det märks nog betydligt mer när en aspergare gör något. Det tycker jag iaf.

Jag har ju en egen aspergare (skaffade den för snart 5 år sedan och tycker att den är riktigt bra!). Den kommer ihåg väldigt söta detaljer, som vilket vin vi drack första gången vi träffades osv. Sådant anses romantiskt (och det hade jag så klart glömt bort när den stoltserade med det, men jag tänkte högt och räddade situationen, då jag öppet monologade om dess agerande och avsikter).

tuffing skrev:@rdos:
helst av allt vill jag ju bara fråga vad han känner och vad han vill med mig. Men eftersom jag vet att han svarar ärligt (tror mig veta i alla fall) så är jag extra nervös för svaret. Rädd för att bli sårad av brutal ärlighet, eftersom jag redan har blivit kär. Kanske dumt att ställa frågor som man ev inte är beredd att höra svaret på

Alltså, om du vill vara med killen kommer du även att vara med hans brutala ärlighet. Jag hoppas att du inser att det där inte kommer att vara den sista frågan du ställer till hobom, ifall ni skulle bli ett par.

Här är ett par trådar där du kanske känner igen dig (el ser vad du kan vänta dig):

asperger-och-omhet-forhallande-nt-och-aspie-t1399.html

asperger-och-karlek-nagon-som-kan-hjalpa-t28020.html

Han kan ha AS. Har du frågat? Om du förväntar dig en fysisk relation så kan det vara bra att fråga om han har problem med om du tar i honom, om så är fallet så kan det hela vara lite döfött.

Mitt bästa tips: Vi har inte mycket öer till tjejer som tror att *alla* killar ha ESP och kan läsa av såna tjejers signaler. Vi har inte de förutsättningarna och det bästa du kan göra är att använda det där vokala organet du har mitt i ansiktet för att kommunicera vad du vill och fråga honom frågor. Tjejer som PRATAR istället för att hålla på med sociala lekar som vi måste sönderanalysera, det är något vi uppskattar.

(Därav så är dejtingsajterna helt värdelösa för oss. Hittade en Aspietjej en gång öster om Eskilstuna, men vi tappade bort varandra.)

Lycka till.