frosty skrev:Jag är värdelös på att ragga, att vara socialt utåtriktad är inte min grej. Brukar också tycka att det är jobbigt att bli raggad på, uppfyller NT:s kriterier för att anses vara relativt attraktiv, så det blir en del sånt. Värst är när folk ställer sig för nära mig, tar på mig eller försöker stirra mig i ögonen. Min egen raggningsteknik, om man ens ska kalla det för det, brukar vara att berusad fråga killen om vi ska hångla. Det funkar 9 av 10 gånger. Spelet är brutalt överskattat, enligt min erfarenhet.

Du är en tjej, du behöver inte göra något...
Skulle en kille fråga en tjej om de ska hångla går tjejen ifrån 10 gånger av 10.

slackern skrev:

plåtmonster skrev:Som kille är man tvungen att spela.

Skitsnack det har kommit fram tjejer till mig och raggat upp mig.

Hänt mig någon gång med faktiskt.

Orka spela det där spelet. Lame. Punkt.

Tantaly skrev:Skulle en kille fråga en tjej om de ska hångla går tjejen ifrån 10 gånger av 10.

Säg 9,8 gånger av 10 då

slackern skrev:Skitsnack det har kommit fram tjejer till mig och raggat upp mig.

Uppenbarligen fungerar det inte så för de flesta killarna. Det är ju bara att läsa trådarna på forumet och annorstädes för att inse detta.

Dandelo skrev:

slackern skrev:

plåtmonster skrev:Som kille är man tvungen att spela.

Skitsnack det har kommit fram tjejer till mig och raggat upp mig.

Hänt mig någon gång med faktiskt.

Orka spela det där spelet. Lame. Punkt.

You got the looks.

Jag avspisar alla som "raggar" direkt (om jag ens fattar att det är det som pågår). Ibland vänligt, men oftast argt och irriterat. Själv "raggar" jag aldrig.

EwwSnails skrev:Jag avspisar alla som "raggar" direkt (om jag ens fattar att det är det som pågår). Ibland vänligt, men oftast argt och irriterat. Själv "raggar" jag aldrig.

Flörtar du?

Eller så har man kläder som visar attributen så sköter andra raggandet åt en. Lite som outsourcing

slackern skrev:

EwwSnails skrev:Jag avspisar alla som "raggar" direkt (om jag ens fattar att det är det som pågår). Ibland vänligt, men oftast argt och irriterat. Själv "raggar" jag aldrig.

Flörtar du?

Nej, jag har inget att vinna på det.

Eftersom jag är så rak i mitt sätt att konversera, så fattar jag ju sällan när folk raggar på mig.. Det där med att flirta och ragga är ju ett socialt spel utan dess like! Toppen av socialiserandets pyramid!

Jag blir inte intresserad av uteslutande ett utseende, personligheten är det som får mig på fall. Enligt mig är enklaste sättet att lära känna någon via text, så jag har funnit majoriteten av mina partners online.

Grapefrukt skrev:"Raggande" är för mig otänkbart och jag tycker det är konstigt när vissa frågar mig "när jag ska skaffa en tjej". Min åsikt i den saken är att det kommer när det kommer. Jorden är redan överbefolkad så jag känner mig inte tvungen att "skaffa en tjej". Jag tänker fortsätta ha det så och du får fortsätta hur du vill.

Typiskt NT,/följa strömmen-människor. Lovar dig att 80% av befolkningen inte ens älskar sin partner på riktigt, utan bara är i förhållandet för att det är "vad som förväntas av en". Det är skillnaden mot oss aspies; när vi är i ett förhållande är det för att vi verkligen uppriktigt vill spendera tid med vår partner. Inte "bara för att". Folk (NT) borde verkligen börja ifrågasätta mer av vad de pysslar med..

Min exfru försökte tydligen i två veckor. Till sist blev hon less på att jag inte fattade. Så hon tryckte upp lökarna och ramla poletten ner. Kan inte ragga och fattar inte när jag blir raggad på. Tack och lov har jag precis passerat 40 så det är inget bekymmer. Alla i min ålder är upptagna.

Huggorm skrev:Rent raggande ser jag som värdelöst oavsett miljö. För ett bra förhållande tror jag det är bättre med vanligt samtal och se om man passar ihop.

Samtal kan jag föra (tror jag i alla fall).Mitt prolem är att jag inte kan gå från pratande till att lixom få kontakten att bli något mer. Jag vet bara inte hur jag ska göra... Jag antar att det är fler karlar här som har samma problem.

nitisk skrev:Eftersom jag är så rak i mitt sätt att konversera, så fattar jag ju sällan när folk raggar på mig.. Det där med att flirta och ragga är ju ett socialt spel utan dess like! Toppen av socialiserandets pyramid!

Jag blir inte intresserad av uteslutande ett utseende, personligheten är det som får mig på fall. Enligt mig är enklaste sättet att lära känna någon via text, så jag har funnit majoriteten av mina partners online.

Jag tycker nog att lära känna folk online är väldigt problematiskt, även när de är neurodiversa. Man tappar mycket av det som man får i verkligheten som blickar och så enkla saker som att man vet vem man kommunicerar med. Så för min del så föredrar jag definitivt att lära känna folk (och då speciellt potentiella partners) i verkligheten och inte online.

Kristofer skrev:

Huggorm skrev:Rent raggande ser jag som värdelöst oavsett miljö. För ett bra förhållande tror jag det är bättre med vanligt samtal och se om man passar ihop.

Samtal kan jag föra (tror jag i alla fall).Mitt prolem är att jag inte kan gå från pratande till att lixom få kontakten att bli något mer. Jag vet bara inte hur jag ska göra... Jag antar att det är fler karlar här som har samma problem.

Om du menar att vi inte aktivt medverkar till att föra saker framåt, så definitivt. Fast det beror ju på att vanlig dejting inte fungerar naturligt för oss.

rdos skrev:

Kristofer skrev:

Huggorm skrev:Rent raggande ser jag som värdelöst oavsett miljö. För ett bra förhållande tror jag det är bättre med vanligt samtal och se om man passar ihop.

Samtal kan jag föra (tror jag i alla fall).Mitt prolem är att jag inte kan gå från pratande till att lixom få kontakten att bli något mer. Jag vet bara inte hur jag ska göra... Jag antar att det är fler karlar här som har samma problem.

Om du menar att vi inte aktivt medverkar till att föra saker framåt, så definitivt. Fast det beror ju på att vanlig dejting inte fungerar naturligt för oss.

Tala för dig själv.

slackern skrev:

rdos skrev:

Kristofer skrev:
Samtal kan jag föra (tror jag i alla fall).Mitt prolem är att jag inte kan gå från pratande till att lixom få kontakten att bli något mer. Jag vet bara inte hur jag ska göra... Jag antar att det är fler karlar här som har samma problem.

Om du menar att vi inte aktivt medverkar till att föra saker framåt, så definitivt. Fast det beror ju på att vanlig dejting inte fungerar naturligt för oss.

Tala för dig själv.

Det behöver jag inte. Även om du och jag inte delar alla preferenser, så har jag övertygande bevisning på att dejting är en NT-preferens som inte fungerar för många neurodiversa. Av många olika skäl.

rdos skrev:

Kristofer skrev:

Huggorm skrev:Rent raggande ser jag som värdelöst oavsett miljö. För ett bra förhållande tror jag det är bättre med vanligt samtal och se om man passar ihop.

Samtal kan jag föra (tror jag i alla fall).Mitt prolem är att jag inte kan gå från pratande till att lixom få kontakten att bli något mer. Jag vet bara inte hur jag ska göra... Jag antar att det är fler karlar här som har samma problem.

Om du menar att vi inte aktivt medverkar till att föra saker framåt, så definitivt. Fast det beror ju på att vanlig dejting inte fungerar naturligt för oss.

Ja det är vad jag menar. Till saken hör att man måste föra saker framåt om det ska bli något.

Jag hanterar det inte alls särskilt bra. Jag blir väldigt obekväm och vill genast därifrån. Förstår inte syftet med att ragga.

Citatet nedan passa klockrent på mig i dessa sammanhang.

Sheldon Cooper: "I don't know how to process that"

Det är få gånger någon har raggat på mig eller flörtat med mig, i alla fall vad jag tydligt märkt av (jag kan ju ha missat en del subtila raggnings-/flörtningsförsök, vad vet jag). Har oftast tyckt att det känts pinsamt och olustigt när någon raggat på mig, antingen för att jag inte varit intresserad tillbaka, eller för att jag själv varit nervös och varit rädd för att jag misstolkat signalerna, tänkt "han kanske bara artig och kommer tycka att jag gör bort mig upp om jag börjar bete mig flörtigt". För att jag ska vara flörtig tillbaka vid en sådan situation krävs det att personen är attraktiv i mina ögon, är tydlig med sitt intresse och att jag är lite salongsberusad. Har själv aldrig tagit initiativ till att vara den som raggar upp, är alldeles för feg för det, men kan ta initiativet att ta det till "nästa nivå" när jag väl blivit uppraggad.

Jag är tacksam att jag har en sambo så jag slipper bekymra mig om sådant! Vi träffades på en fest och lyckades "klicka" med varandra och hade trevligt i varandras sällskap. Han tog initiativet till att fråga om nummer och höras av sig och på den vägen är det. Jag hade aldrig vågat föreslå att vi skulle ses igen.
Usch, jag hoppas jag slipper bli singel i framtiden, det kändes som att jag hade extrem tur när jag träffade min sambo och att jag inte kommer ha samma tur igen. Seriöst så räknar jag med att jag kommer tvingas leva som en ensamvarg ifall vi en dag gör slut. Jag kan inte se mig själv gå ut på krogen och ragga, och jag har inte heller några vänner som skulle kunna para ihop mig med någon annan. Ibland har jag lust att säga till min sambo såsom Amy säger till Penny i The Big Bang Theory: "For the first time ever, I have a thriving social life. And no pressure, but it kind of lives and dies with you".

Indecent skrev:Jag hanterar det inte alls särskilt bra. Jag blir väldigt obekväm och vill genast därifrån. Förstår inte syftet med att ragga.

För dom flesta är det ett sätt att skaffa sig en partner eller att få ligga.

Jag är kille 50 år, aspie och knappas "ful". Eller var i varje fall inte när jag var yngre.
Men att blivit uppraggad av tjejer har bara hänt mig tre gånger i mitt liv.
Inget av dem på krogen.

En gång var jag så deprimerad att jag inte var intresserad.
En gång var det min bästa väns flickvän som ville ligga med mig så jag är rätt glad att jag tackade nej.
Men en gång funkade det bra. Vi hade ett förhållande i tre månader. Jag fattade aldrig riktigt varför hon gjorde slut.

Inger Jalakas säger ”Som man förväntas man ha den aktiva, jagande rollen och det kan funka dåligt om man har asperger”. Jag kan intyga att hon har rätt.
Goda råd får jag massor av, men de funkar inte. Ögonkontakt har jag svårt för.
Var dig själv och försök bli vän med henne. Det funkar inte heller. Jag har fått flera vänner på det sättet och det är ju i och för sig jättebra. Men när jag säger att jag är djupare intresserad av dem blir de förvånade och ointresserade och i ett fall blev hon arg.

Jag är inte längre säker på om jag vill ha ett förhållande. Det verkar för komplicerat. Men sex vill jag fortfarande ha.

nitisk skrev:

Grapefrukt skrev:"Raggande" är för mig otänkbart och jag tycker det är konstigt när vissa frågar mig "när jag ska skaffa en tjej". Min åsikt i den saken är att det kommer när det kommer. Jorden är redan överbefolkad så jag känner mig inte tvungen att "skaffa en tjej". Jag tänker fortsätta ha det så och du får fortsätta hur du vill.

Typiskt NT,/följa strömmen-människor. Lovar dig att 80% av befolkningen inte ens älskar sin partner på riktigt, utan bara är i förhållandet för att det är "vad som förväntas av en". Det är skillnaden mot oss aspies; när vi är i ett förhållande är det för att vi verkligen uppriktigt vill spendera tid med vår partner. Inte "bara för att". Folk (NT) borde verkligen börja ifrågasätta mer av vad de pysslar med..

Du pratar som om folk inte hade några känslor, jag tvivlar inte på att folk som är tillsammans älskar varandra, inte de flesta i alla fall.

Däremot har jag märkt av att många brukar har andra preferenser när det kommer till potentiella partners, där utseende och social status har hög prio, vilket resulterar i att många förhållanden spricker när sedan personligheterna inte drar jämnt med varann, eller att det bara handlar om sex.

En del är helt enkelt inte lika eftertänksamma och sparsmakade som andra när det kommer till vänner och partners.

Det där med att tolka raggande och flörtande är något man har fått jobba lite på under åren, antingen så övertolkar man en vänlig gest från någon eller så är man helt oblivious för någon annans försök.

Jag är väl lite av en sån där hopplöst individ som tenderar att se det jag vill se antar jag.


Totalt okända människor som är framfusiga vill man annars helst bara springa ifrån.


Mitt eget flörtade består väl mest av vänliga gester och ord när tillfälle ges.