plåtmonster skrev:Att skaffa preparat själv är flashbackskit?

Att tipsa om allsköns preparat och samtidigt uppmuntra till att inskaffa nämnda preparat via nätet är flashbackskit, ja.

Uppenbart så fungerar inte sjukvården och då uppstår sådant här som en konsekvens.

plåtmonster skrev:Uppenbart så fungerar inte sjukvården och då uppstår sådant här som en konsekvens.

En annan vinkel:
Uppenbarligen vill människor ha mediciner mot allt (quick fix ftw!) och bryr sig litet och inget om huruvida läkare anser det vara lämpligt eller inte. Internet kom och vips ansåg sig alla ha lika bra kunskaper inom medicin som vilken läkare som helst

I många fall har läkare rätt i sin sak men det är alldeles för många stolpskott till läkare i omlopp för att man skall kunna lita på deras insikt fullt ut. Givetvis tar de som agerar en stor risk så det gäller att man gör sin hemläxa men ibland finns ingen annan utväg.

tahlia skrev:Nu var det inte riktigt så jag menade.
Behöver f.ö inte predika för mig, har egen erfarenhet av ECT. Positiv sådan.

Svårt att acceptera att doktorn ljög för dig och att du tagit skada av det? Det är rutin att ljuga för patienten inom psykvården, du anses inte vara mentalt tillräknelig för annars skulle du ju inte vara där, eller hur?

Tantaly skrev:Man är ute på djupt vatten om man börjar laborera med psykofarmaka på egen hand och beställer genom nätet. Dopaminagonister ska man inte leka med då de är extremt potenta.
Agonister i sig är ren skit då det leder till inaktivering av receptorerna på sikt.

Nej man är inte ute på djupt vatten, man är långt före. Den som vågar vinner och vinsten består av högre funktionsgrad och chansen till ett riktigt liv istället för en skrotmänniskas skuggtillvaro. Det jag gör är inget annat än att loda djupet av min egen dysfunktion och behandla därefter. Det tar flera år av självbehandling för att förmågor man förlorat innan födseln ska återfås.

Jag är medveten om farorna med agonister. Transporterinhibitorer typ SSRI är inte heller ofarliga, de är bara mindre farliga. För att framgångsrikt kunna självbehandla måste man läsa på om vad medicinerna gör (och hur) och vilka funktioner (och farligheter) de olika signalkemikalierna och deras receptorer är associerade med. Det är värt att lägga ner besväret för det är en underbar känsla när hela ens hjärna startar på alla cylindrar tack vare framgångsrik självmedicinering. Men en framgångsrik uppstart är bara första steget.


Jag kan säga att hade jag fått de mediciner jag behövde när jag var barn hade det aldrig gått så illa som det gick. Då hade jag inte utvecklat full aspergermuppighet utan bara blivit en något udda normal människa med ett normalt liv framför sig. Istället blev jag en dysfunktionell mupp.
Ni muppskaft kan sitta här på aspergerforum i all evighet och gnälla över hur dåligt behandlade ni blir i vården eller så kan ni göra något åt er dysfunktion på egen hand. Välj själva och kom ihåg att i framtiden kommer er sjukersättning att räcka till hyra eller mat men inte bådadera, för det svenska välfärdssamhället håller på att kollapsa. Sjukersättningen kommer aldrig att sänkas, istället kommer kronans värde att urholkas genom inflation och du kommer att stå där och undra varför allt är så jävla dyrt nuförtiden.

tahlia skrev:

plåtmonster skrev:Uppenbart så fungerar inte sjukvården och då uppstår sådant här som en konsekvens.

En annan vinkel:
Uppenbarligen vill människor ha mediciner mot allt (quick fix ftw!) och bryr sig litet och inget om huruvida läkare anser det vara lämpligt eller inte. Internet kom och vips ansåg sig alla ha lika bra kunskaper inom medicin som vilken läkare som helst

Tack men jag tar inte medicinsk rådgivning från en som frivilligt (?) utsatt sig för en form av elektrisk lobotomi i syfte att knarka upp sin egen hjärna. Effektivt mot depression? Javisst, men du får samma effekt av att svälja (dvs inta oralt) kokain för ett par hundra kronor och ingen hjärnskada efteråt. Ha det så kul i livet med din trasiga hjärna, om vi möts någon gång i framtiden då välfärden är ett minne blott så ska jag slänga några mynt i din tiggarkopp.

tahlia skrev:

plåtmonster skrev:Att skaffa preparat själv är flashbackskit?

Att tipsa om allsköns preparat och samtidigt uppmuntra till att inskaffa nämnda preparat via nätet är flashbackskit, ja.

Att sitta och leka besserwisser när man helt tydligt inte vet ett smack är aspergerforumskit. Jag har kunskap, du har ingenting utom dina oinformerade åsikter och en ECT-grillad hjärna.

plåtmonster skrev:

Defekt Mupp skrev:börja köpa hem farmakologiska preparat från internet och prova er fram.

Hur försäkrar du dig om att det inte är fejk eller gifter?

Intressant inlägg för övrigt!

Låter som att man skulle kunna dopa sig med attentin och edronax för att plugga extra bra?

Vad tror du om att trycka ner nivån på det ämne man behöver mer av för att när man tar bort nedtryckningen så överkompenserar kroppen denna substans?

Risken för att få gift är obefintlig. Man förfalskar inte mediciner, man späder ut dem. Gift kostar pengar, placebo är nästintill gratis och ger inga problem med rättsvårdande myndigheter. Risken för att få utspätt beror på vem man köper ifrån. I tredje världen är utspädd medicin det normala, men från USA eller Europa kan du räkna med äkta vara från seriösa försäljare. Det går inte att bedriva apotekverksamhet på internet och fuska med varorna utan att förlora kunder och klappa ihop. Det betyder inte att det inte finns fuskare, bara att de inte blir så långvariga. Jag har bara råkat ut för placebo en gång på dussintals köp.


Ja du skulle kunna dopa dig med attentin och edronax för att plugga extra bra. Men varför stanna där? Det finns tillskott som gör att du enklare formar minnen, lägg till dem med och se hur det går. Dessutom så får du positiva hjärnförändringar över tid genom att medicinera, du måste med andra ord dopa dig varje dag - dvs äta attentin och edronax i behandlingssyfte. Att tillfälligt dopa sig med psykofarmaka är för de med en normal hjärna med normal funktionsnivå.

Att trycka ner nivån på ett ämne du har svår brist på är ingen god ide. Det slutar bara med att du blir katatonisk eller till och med får hjärnskador. Handlar det om dopamin kan du till och med dö i något som kallas för malignint neuroleptikasyndrom. Nervceller som inte får stimulans packar ihop och dör.

Satsa på något som frisätter det du saknar och något som förhindrar återupptagningen, det verkar som om man på detta vis kan "träna" neuronen att producera mera. Men det är inte en absolut regel, när det gällde acetylkolin som jag hade svår brist på så visade det sig att det hjälpte rejält att käka en fettlöslig prodrog som bröts ner till kolin efter att passerat hjärnans blodfilter. Att jag hade svår brist på acetylkolin upptäckte jag efter att jag börjat proväta detta tillskott, effekten var positiv, omedelbar och väldigt påtaglig. Kabooom man var inte tung i kropp och leder längre och det var inte svårt att vakna på morgonen. Dessutom drömde man askonstiga drömmar.

Ibland kan något ganska enkelt som denna prodrog hjälpa väldigt mycket. Naturligtvis fanns denna produkt inte i Sverige och svenska läkare hade inte hört talas om den trots att den uppfanns på sextiotalet. Det är de här överklasspånen (påfallande många läkare har efternamn som hör hemma på Östermalm) ni tror ska fixa er aspergermuppighet. Faktum är att läkarna lägger 90% av sina studier på att lära sig diagnosticera, att behandla handlar för dem bara om att gå efter färdiga formler som hittas i FASS eller i socialstyrelsens föreskrifter. Det enda du kan få från psykvården är intyg och mediciner av vilka endast en handfull är av nytta för dig med aspergersjuka. Det är dessutom de sämsta läkarna som studerar till psykiatrispecialister, de bästa läkarna blir kirurger för det krävs mad skillz att skära upp en levande kropp utan att döda den. Slarvar kirurgen så hamnar patienten på bårhuset.

En inkompetent psykiatriker å andra sidan kan genom feldiagnosticering och/eller felbehandling tillverka hundratals permanenta öppenvårdspaket över loppet av sin karriär och ingen ifrågasätter honom för det finns alltid någonting att skylla på. Tänk er om en kirurg tillverkade hundratals lik över loppet av sin karriär utan att bli stoppad, vem skulle våga gå till sjukhuset?

Kort sagt, det finns liksom inga naturliga mekanismer som sorterar bort inkompetenta psykiatriker från yrket och det är inte IQ-krävande att ta sig genom läkarlinjen.

Det kan ju inte vara möjligt att folk i allmänhet går runt med "serotoninbrist" och allt som föreslås (men som man inte vet något om).

Orsaken måste ju vara något yttre. Stress, dåligt socialt liv, kost som ger obalans (ex de aminosyror och fettsyror som är byggstenar för hormoner och signalsubstanser äter vi ju numer helt obalanserat) eller något annat.

Jag har också kronisk depression och pendlar mellan dystymi och svårare depression.

SSRI gör mig bättre till en början, och tar bort det värsta av min BDD. Men efter ett tag börjar jag tappa hår, blir extremt trött m.m. samt att effekten man vill ha, avtar. Slutar jag med SSRI brukar jag gå tillbaka till ett läge värre än utgångsläget. Så det är ingen lösning.

ECT har jag en vän som fått, och som har skador på minnet så att vem som helst märker det. Det påverkar vardagen kraftigt. Hon har fått ECT-behandling i form av en serie behandlingar efter flera depressioner.

Håller med om gifter i medicin man skaffar själv. Varför skulle någon göra falsk medicin med dyra gifter i, när de kan tjäna på sockerpiller i stället? En risk kan dock vara att man får fel preparat. Ibland får man medicinen i form av uthällda tabletter i en påse (för att minska tullens intresse av lite större paket med skramlande tabletter). Klart att det då finns risk för sammanblandningar.

Men det finns ju apotek på ställen i världen där man får sälja hur som helst, och som säljer riktiga välkända märken. Finns också sådana som specialiserar sig på en viss sjukdom och där risken att man får hjärtmedicin i stället, knappt existerar. Allt hänger på vad man är beredd att betala och utforska.

Medicinerar man på eget bevåg, så MÅSTE man läsa på väldigt mycket. Man ska veta vilka mediciner som kräver att man kollar blodvärden innan, att man kan få Stephen Johnson syndrome o.s.v. eller veta om man ska följa upp något värde regelbundet. Det är ingen lättvindig lösning.

Vill man bara ha lite SSRI så brukar ju VC älska att skriva ut det. De brukar vilja skriva ut det för lite vad som helst. Räcker att man tycker att Komvux är lite jobbigt för tillfället.

Det bästa vore förstås att man kunde vända på obalanserna och bli frisk. Inte bara döva till något så att man döljer de värsta deppsymptomen. Jag har inte funnit någon lösning, och gissar att livsstress spelar oerhört stor roll. Social ensamhet, att ständigt bli utanför, ekonomisk stress o.s.v.

Defekt Mupp skrev:Risken för att få gift är obefintlig. Man förfalskar inte mediciner, man späder ut dem. Gift kostar pengar

Man tar det som råkar finnas nära tillhands. Vare sig det är färgpulver eller vetemjöl. När väl pillerskalet kommet på så ser det ju likadant ut och pengarna kommer in.

Ekonomisk stress? Är det sådant man får om man inte säljer pillrerna dyrt? Skämt åsido så kan man undra om kostnaden för vissa piller inte skulle göra större nytta på annat sätt.

Defekt Mupp skrev:Ja du skulle kunna dopa dig med attentin och edronax för att plugga extra bra. Men varför stanna där?

Jag läste att man hittat en dunderkur för att öppna inlärningsfönstret från barndomen igen. Nackdelen är att man då också blir lika formbar..

Defekt Mupp skrev:svenska läkare hade inte hört talas om den trots att den uppfanns på sextiotalet. Det är de här överklasspånen (påfallande många läkare har efternamn som hör hemma på Östermalm)

Har en allt starkare känsla av att det finns en stor grupp med fin examen på fin address men som är riktiga spånhuvuden när det gäller.

Defekt Mupp skrev:Det är dessutom de sämsta läkarna som studerar till psykiatrispecialister,

Har misstänkt detta men det finns väl få bevis? vore roligt iofs och dissa en hel yrkeskår med riktigt vederhäftiga bevis

Bror Duktig skrev:Orsaken måste ju vara något yttre. Stress, dåligt socialt liv, kost som ger obalans (ex de aminosyror och fettsyror som är byggstenar för hormoner och signalsubstanser äter vi ju numer helt obalanserat) eller något annat.

Om man skulle lösa verkliga problem så kommer olika särintressen att få sina tår trampade. Stressen kommer väl inte sällan från en inhuman skola eller arbetsplats, socialt liv kan kräva nagelfarande av sociala tabun, matindustrin vill förstås försvara sin födkrok, osv.

Bror Duktig skrev:Jag har också kronisk depression och pendlar mellan dystymi och svårare depression.

Kanske det finns yttre orsaker du kan ändra för att komma ur den?

Har svårt att identifiera mig som stel och trög. Visst, jag har kronisk trötthet som jag säkert blir rätt inaktiv av. Men upplever mig inte som ett dugg mentalt trög, snarare tvärtom. Jag är hyfsat högbegåvad, dvs har hyfsad IQ plus att jag faktisk kan ganska mycket saker. Sen är min hjärna aldrig tyst. Aldrig. Jag tänker aldrig på "ingenting". Jag tror inte att aspergers är en hjärnskada.

Det är nog så att vården är hjärnskadad eftersom den uppvisar på tydlig resultatresistens

Defekt Mupp skrev:

tahlia skrev:Nu var det inte riktigt så jag menade.
Behöver f.ö inte predika för mig, har egen erfarenhet av ECT. Positiv sådan.

Svårt att acceptera att doktorn ljög för dig och att du tagit skada av det? Det är rutin att ljuga för patienten inom psykvården, du anses inte vara mentalt tillräknelig för annars skulle du ju inte vara där, eller hur?

Ledsen men ord från någon med historia av dina tidigare inlägg väger inte tungt nog för att provocera. Du är välkommen att fortsätta försöka dock. Gratis underhållning är inte helt fel.

Plåtmonster, jag köper inte mediciner i piller eller kapselform. Det är dyrt och riktat mot de som inte orkar eller kan göra något på egen hand. Jag köper psykofarmaka i pulverform - så kallad bulkform. Per milligram är det överlägset billigast med råge. Fungerar det? Ja. Det jag köper är inte sådant som kan brukas som narkotika, muskelbyggande (läs steroider/GH) eller erektionsbefrämjande. Det är dessa tre kategorier som brukar innehålla utspädda råvaror.

Försäljarens affärsnisch är att konvertera stora inköp på tonvis av råvara till små förpackningar om 50-200 gram var. Det är med andra ord endast en mellanhand mellan mig och tillverkaren. Ju större volym mellanhanden har, desto bättre lönsamhet får han. Att bygga upp en större verksamhet av det här slaget går inte i ett nafs utan tar år.

tahlia skrev:

Defekt Mupp skrev:

tahlia skrev:Nu var det inte riktigt så jag menade.
Behöver f.ö inte predika för mig, har egen erfarenhet av ECT. Positiv sådan.

Svårt att acceptera att doktorn ljög för dig och att du tagit skada av det? Det är rutin att ljuga för patienten inom psykvården, du anses inte vara mentalt tillräknelig för annars skulle du ju inte vara där, eller hur?

Ledsen men ord från någon med historia av dina tidigare inlägg väger inte tungt nog för att provocera. Du är välkommen att fortsätta försöka dock. Gratis underhållning är inte helt fel.

Varsågod, slå till reträtt efter att du spelat bort ditt inträde i tråden totalt. Fröken Grillfest bör öva upp sin egen förmåga att läsa på innan man väljer behandling, det skulle ha räddat henne från att få en permanent hjärnskada av ECT. Hur kunde du gå med på något så skadligt, speciellt som information om skadligheten finns över hela internet.

Är det så att "Fröken Grillfest" blivit hjärnskadad så var hon nog vääldigt smart innan som lyckas vara såpass smart som hon fortfarande är.

Sedan jo, jag har sett folk som blivit skadade av ECT. Men jag tror ganska många vet om riskerna och vissa är villiga att ta dem, särskilt om de kanske inte orkar leva annars. Själv skulle jag inte testa ECT. Men det är mitt personliga val plus att jag brukar ha otur med det mesta.

Defekt Mupp skrev:

tahlia skrev:

Defekt Mupp skrev:
Svårt att acceptera att doktorn ljög för dig och att du tagit skada av det? Det är rutin att ljuga för patienten inom psykvården, du anses inte vara mentalt tillräknelig för annars skulle du ju inte vara där, eller hur?

Ledsen men ord från någon med historia av dina tidigare inlägg väger inte tungt nog för att provocera. Du är välkommen att fortsätta försöka dock. Gratis underhållning är inte helt fel.

Varsågod, slå till reträtt efter att du spelat bort ditt inträde i tråden totalt. Fröken Grillfest bör öva upp sin egen förmåga att läsa på innan man väljer behandling, det skulle ha räddat henne från att få en permanent hjärnskada av ECT. Hur kunde du gå med på något så skadligt, speciellt som information om skadligheten finns över hela internet.

Den informationen är ganska spridd. Finns evidens i studier som syftar på både sidor angående kognisk förmåga. Det är en riskfylld metod men är inte alltid lika med hjärnskada.
Det är ett sistahandsalternativ mot djup depression och är inget man ser lättvindigt på i vården.
En lång tids depression är mycket skadlig för hjärnan också och man har sett att hjärnskada uppträder obehandlad. Ibland irreversibel.

Socialstyrelsen och läkarkåren far med vilseledande information om ECT. Det har bland annat tagits upp i UG för många år sedan. Det är primärt patienter utan realistiska val eller ovetande som råkar illa ut.

plåtmonster skrev:Socialstyrelsen och läkarkåren far med vilseledande information om ECT. Det har bland annat tagits upp i UG för många år sedan. Det är primärt patienter utan realistiska val eller ovetande som råkar illa ut.

Korrekt. Det var 2009 det togs upp i UG. Man sopar med flit biverkningarna under mattan så man kan behandla fler och hålla kostnaderna nere. Till skillnad från farmakologisk behanding har ECT skalfördelar, ju fler som behandlas desto billigare blir det per patient. Slutresultatet blir dock att man ECT-tillverkar tusentals icke rehabiliterbara vårdpaket varje år som måste slutförvaras i öppenvården/kommunpsyk på det allmännas bekostnad. Ebberöds bank i psykiatriversion med andra ord.

Tantaly skrev:Den informationen är ganska spridd. Finns evidens i studier som syftar på både sidor angående kognisk förmåga. Det är en riskfylld metod men är inte alltid lika med hjärnskada.
Det är ett sistahandsalternativ mot djup depression och är inget man ser lättvindigt på i vården.
En lång tids depression är mycket skadlig för hjärnan också och man har sett att hjärnskada uppträder obehandlad. Ibland irreversibel.

Nej, man ser mycket lättvindigt på ECT i vården. Det är en förstavalsbehandling för flera olika tillstånd. ECT är inte en riskfylld metod, ECT är en garanterat skadlig metod. Det råder inget risktagande - du är garanterad förlust. Den positiva effekten av en ECT-behandling är slut efter cirka två veckor. Den negativa effekten kvarstår resten av livet.

ECT fungerar genom att man medvetet orsakar en hjärnskada som i sin tur ger ett stort epileptiskt anfall. Hur du än vänder på det så får man permanenta skador av bara en ECT-behandling.

Grillbiatchen här ovanför är fortfarande i förnekelsestadiet men hon har garanterat längre kognitiv nivå än tidigare, det kan liksom inte vara på något annat sätt om man ser till hur ECT fungerar. Bara för att hon subjektivt upplever det som om hon kom undan utan besvär så betyder det inte att det är så i den objektiva verkligheten. Se användaren Richard för ett sorgligt exempel på ett psyke som blivit ruinerat av ECT.

Defekt Mupp skrev:

Tantaly skrev:


Den informationen är ganska spridd. Finns evidens i studier som syftar på både sidor angående kognisk förmåga. Det är en riskfylld metod men är inte alltid lika med hjärnskada.
Det är ett sistahandsalternativ mot djup depression och är inget man ser lättvindigt på i vården.
En lång tids depression är mycket skadlig för hjärnan också och man har sett att hjärnskada uppträder obehandlad. Ibland irreversibel.

Nej, man ser mycket lättvindigt på ECT i vården. Det är en förstavalsbehandling för flera olika tillstånd. ECT är inte en riskfylld metod, ECT är en garanterat skadlig metod. Det råder inget risktagande - du är garanterad förlust. Den positiva effekten av en ECT-behandling är slut efter cirka två veckor. Den negativa effekten kvarstår resten av livet.

ECT fungerar genom att man medvetet orsakar en hjärnskada som i sin tur ger ett stort epileptiskt anfall. Hur du än vänder på det så får man permanenta skador av bara en ECT-behandling.

Grillbiatchen här ovanför är fortfarande i förnekelsestadiet men hon har garanterat längre kognitiv nivå än tidigare, det kan liksom inte vara på något annat sätt om man ser till hur ECT fungerar. Bara för att hon subjektivt upplever det som om hon kom undan utan besvär så betyder det inte att det är så i den objektiva verkligheten. Se användaren Richard för ett sorgligt exempel på ett psyke som blivit ruinerat av ECT.

Om du uttryckte dig hövligt kanske folk skulle lyssna mer.

kiddie skrev:
Om du uttryckte dig hövligt kanske folk skulle lyssna mer.

Ta din hövlighet och stick den upp i röven. Sanningen är oftast bitter, lögnen är alltid söt. Det enda du borde fråga dig är om jag har rätt, och om inte, varför.

Moderator Puzzle: Medlemmen har fått en varning, se här.

Orsaken till att jag är so ohyfsad är att jag har haft att göra med andra aspergermuppisar i RL och de är så enormt tröga i huvudet jämfört med mig att man bokstavligen måste förödmjuka dem med fakta de inte kan vifta bort för att de ska lyssna. Detsamma gäller för er. Aspergare är generellt absurt auktoritetstrogna och vägrar ta egna initativ. "Dåktåårn vet best!" säger de. "Inte tjöppa egna medusiner på internät, det farligt! Inte tjöpa sjelv! Mikket farlligt, få falsk medusin! Dåktååårn vet best!".

När jag säger "vägrar ta egna initiativ" så menar jag egentligen "vägrar ens tänka på att ta egna initiativ". Ni muppisar omfamnar er dysfunktion för att ni inbillar er att den gör er speciella eller till och med någon sorts övermänniskor relativt normala människor.

Vet ni vad? Det är meningslöst att få många poäng på ett IQ test (vilket jag också har fått, precis som ni andra) om man inte kan omsätta denna IQ-potential till att nå något livsmål eller att skapa något. Det kan ni inte. Ni sitter där och vältrar i er dysfunktion och kommer ingenstans i livet medans ni viftar med ert IQ-test och ropar "Kålla på mej, jak smart!" Det krävs mycket mer än bara högre IQ än medel för att komma någonstans i livet. Det borde ni ha IQ-poäng nog för att inse. Varför skaffar ni då er inte det som fattas? Var är ert driv? Var är er koncentrationsförmåga? Var är er initativförmåga? Ingenstans! De är väck! Aspergerdysfunktionen har tagit dem!


När öppenpsyk inte lyckas fixa er så är bölar ni om att ni behöver en bättre doktor eller att ni blivit dåligt bemötta. Gissa vad, mina medmuppisar, läkarutbildningen handlar nästan uteslutande om att lära sig diagnosticera olika åkommor. Efteråt är det bara att behandla efter ett färdigt recept. När det gäller psykiatri så innebär det att doktorn slår i sin bok över diagnoser, ser att det står "ej behandlingsbart" vid "aspergers syndrom F.845" och så erbjuder han antidepp, och om du har tur, ritalin och/eller elvanse. I övrigt får du ingenting förutom ett erbjudande om psykologsamtal eller deltagande i en aspergergrupp där ni får jämföra er grad av dysfunktion med andra muppar och gemensamt fantisera om att någon gång i livet ha sex med en kvinna som inte är uppblåsbar.

Men det finns faktiskt aspergermediciner som hjälper. Men de finns inte på apoteket. De finns inte med i FASS. Doktorn har aldrig hört talas om dem.
Det går att avmuppifiera en aspergare till den grad att han/hon får en högre social förmåga, inte längre snabbt tröttas av att röra på sig, får en rudimentär förmåga att läsa kroppsspråk och så vidare. Tack och lov så får man numera narkotikaklassade mediciner utskrivna från öppenpsyk så att man kan lindra sin ADD. Plötsligt börjar de där IQ-poängen komma till användning i verkligheten. Woooohooo!

Kolla på mig, jag började söka efter kunskap och medicinering på internet redan 2003 när jag blev diagnosticerad med asperger. Då var jag i väldigt uselt skick jämfört med idag. När jag 2005 bad om att få selegelin utskrivet vid ett möte med psykiatriker och psykolog så sade läkaren efter att ha slagit i FASS att "selegelin, det är någon sorts parkinsonmedicin, nej den kan vi inte skriva ut till dig". När jag frågade varför så svarade psykiatrikerna att det stod i FASS att selegelin bara var för parkinsonbehandling och inget annat. Jag klagade över att jag var trött hela dagen trots att jag sov tolv timmar (minst) varje dygn. Psykologen skrattade och sade "men om du är trött, sov då!" Normalisarna förstod uppenbarligen inte att jag var trött på att alltid vara trött och att jag inte ville sova bort mitt liv som andra aspergermuppisar.

Jag insåg då att jag inte skulle få någon mer hjälp från öppenpsyk än intyg och antidepp. Så jag sökte vidare på internet, och jag köpte in och provade olika psykofarmaka efter att ha läst på vad de gjorde först. Det var inte lätt att leva på den tiden, det var bara under de första femton minuterna efter att jag vaknat som jag hade en dopaminnivå hög nog att ta initiativ och beställa något på internet. Resten av dagen spenderades i ett slags halvvaket tillstånd eller sovandes. En del av de mediciner jag handlade in hade ingen effekt alls, andra hade en oväntad effekt, som t.ex melatonin, som gjorde att jag fick en dygnscykel på 8 timmar. Det blev cirka tre-fyra timmar sova och fyra-fem timmar vaken. Det roliga var att jag fick mycket mer energi än normalt under de timmar jag var vaken, men det var rätt så jobbigt att man bara hade några timmar ute innan det var dags att gå hem och sova. 2008 hittade jag en fullträff i form av centrofenonxin som är en prodrog till acetylkolin. När nivåerna av acetylkolin i min hjärna och mitt huvud steg så blev jag av med den där tungheten i leder och kropp som så ofta plågar aspergare. Nu var det inte så energikrävande att gå och handla eller göra ett ärende på stan. Fantastiskt! 2009 eller 2010 så köpte jag in aniracetam, som visade sig ha en milt stimulerande effekt. Jag tänkte att äh, den här verkar inte göra så mycket, men den stimulerar iallafall lite så jag fortsätter att äta den. Det visade sig vara tursamt, för aniracetam gör att man får mental flexibilitet, något som jag upptäckte genom ett misstag som gjorde att jag blev utan aniracetam i en månad.

2012 hade min allmänna operativa förmåga återställts till en minimalt acceptabel nivå. Det började städas och möbleras om hemma och jag konditionstränade nästan varje dag. Min nivå av social muppighet var fortfarande ganska hög men på väg neråt.
I samma veva fick jag cancer och blev opererad. Tyvärr hade den metastasat och jag fick em ganska så obehaglig cellgiftsbehandling i början av 2013. Jag blev förstörd av cellgiftsbehandlingen, men cancern stöp och jag blev frisk. Tyvärr var jag ett totalt vrak både fysiskt och psykiskt för cellgifterna var nästan lika bra på att döda mig som de var på att döda min cancer. Jag fick börja om från början. Det är först nu som jag börjat kvickna till från dem hjärnskada som ett av cellgifterna gav. Detta cellgift dödar understödsceller som kallas för oligodendrocyter och det dödar också primogenitorcellerna till dessa oligodendrocyter.

Oligodendrocyterna ger elektrisk isolering till axonerna, och resultatet av den här celldöden var att jag fick multipelsklerosliknande symptom. Till råga på allt så dödade detta cellgift också av massor av mitokondrier, vilket i sin tur gjorde att jag blev jättetrött. Biverkningarna skulle ha blivit ännu allvarligare om jag inte läst på och skyddat mig genom att käka massor av antioxidanter eftersom cellgiftets skadebiverkningnar i hög grad skedde genom att skapa en mycket högre nivå av fria radikaler inuti cellerna och då speciellt mitokondrierna.

Egenbehandlingen lindrade smällen jag fick. Det gick att lindra andra biverkningar också vilket jag gjorde efter bästa förmåga. När jag försökte berätta om vad jag gjort och på vilka informationskällor jag baserade min strategi på så viftade doktorn bort det som ointressant. Doktorns attityd var att allt som är värt att veta får man reda på i socialstyrelsens rekommendationer och i FASS. Allt som är värt att veta är redan känt.

Jahapp. Det här bara stärkte min uppfattning om att den som litar på doktorn tigger om att bli vanbehandlad.

Den hjärnskada som jag fick läker själv med tiden i takt med att oligodendrocyta primogeniotorceller nybildas och vandrar runt i hjärnan i jakt på en myelinskada att reparera. Mina neuroner och axoner är kvar. Den här skadan var väldigt handikappande, mitt närminne försvann och det blev väldigt svårt att få någonting gjort. Det var nästan omöjligt att logga in på banken när det var som värst för att jag inte kunde hålla siffrorna från dosan i minnet länge nog trots att det bara var en åt gången.

Den här skadan som jag fick är mildare än skadan man får från ECT. Det finns en livslång verksam mekanism i hjärnan som återställer myelinskador så det neurala nätverket återuppstår. Ett nätverk som skadats av ECT har förlorat sina neuroner. De är döda och de återuppstår inte. Skadan är permanent. Nätverket är stympat. Är skadan liten kan nätverket fortsätta fungera med en reducerad kapacitet. Om du tidigare kunde hålla tio siffror i minnet men nu bara kan hålla tre, så har du förlorat mycket men du har fortfarande nog för att klara det dagliga livet. Det är ett neuralt nätverks förmåga att tåla fysisk skada och fortsatta arbeta med reducerad kapacitet som gör att en del människor inbillar sig att de lyckats genomgå ECT utan skador. Det är fysiskt omöjligt att få ECT och inte få en hjärnskada.

Idag har jag återfått förmågor jag förlorade innan jag föddes. Tyvärr har jag också upptäckt att en del saker måste man lära sig när man är ett litet småbarn. Jag kommer aldrig att kunna uttrycka kroppsspråk och min röst är entonig och inte sjungande som en normal människas röst. Jag har fått en rudimentär förmåga att se kroppsspråk och därigenom har jag fått en enkel form av kognitiv empati. Jag har blivit mycket bättre men jag har också upptäckt att jag aldrig någonsin kommer att kunna fungera lika bra som en normal människa. Min stresstolerans är inte hög nog. Min koncentrationsförmåga är inte hög nog. Min databearbetningshastighet är inte hög nog. Min motoriska klumpighet är reducerad men fortfarande inte på en normal människas nivå. Min oförmåga att automatiskt visa känslor eller åsikter med mitt ansikte gör att 10-15% av de främmande normala kvinnor jag möter blir asförbannade på mig eftersom de tror att mitt eviga pokerface innebär att jag döljer mig alternativt ljuger för dem. Det tog ett tag innan jag insåg detta. Nu grimaserar jag medvetet då och då för at visa att titta, jag varken döljer mig eller ljuger för dig.

Asperger är tyvärr ett livslångt handikapp med högst negativa konsekvenser för den som är drabbad. Men det går att göra något för att lindra symptomen, hade jag fått rätt behandling när jag var ett småbarn hade jag aldrig blivit lika dysfunktionell jag är idag trots effektiv medicinering. Då hade jag troligtvis haft karriär, familj, radhus och en volvo herrgårdsvagn med säckig fjädring precis som en vanlig svensson.