Jag är ny här och har utan att lyckas försökt leta efter en tråd som tar upp detta.
Om det redan finns en, guida mig gärna dit!

Jag har i hela mitt liv känt mig som nån slags utomjording eller nåt, som inte fungerar som andra människor. De gånger jag har vågat försöka ta upp detta med andra har de försäkrat mig om att "alla känner så" och en försökte till och med få det till att det beror på att jag är gay… (!) Samtidigt får jag rätt ofta höra att jag är udda, speciell, inte som alla andra, inte en dussinmänniska & "du är ju som du är". Har även fått höra "var inte så jävla autistisk!", "du är ju lite aspig" och "hur många diagnoser har du egentligen?".
(säger människor kanske ofta sånt, utan att mena det..?)

Kort sagt, jag har i flera års tid försökt att självdiagnosticera mig med diverse psykiska diagnoser och NPFs - men inte hittat någon där jag tycker att jag passar in. Men så läste jag för ett par veckor sen att det tydligen är rätt många som anser att kriterierna för Asperger är alldeles för mansfokuserade, att kvinnors symptom helt enkelt är lite annorlunda. Jag lyckades hitta följande (väldigt ovetenskapliga) listor på vilka drag kvinnor kan uppvisa:

http://help4aspergers.com/pb/wp_a58d4f6 ... 83e339.JPG

http://everydayaspergers.com/2012/03/31 ... checklist/

Och helt plötsligt så kände jag verkligen igen mig! Bestämde mig för att fortsätta leta efter information, men hittade knappt någonting. Den information jag lyckades hitta som kändes hyfsat vetenskaplig (stod i en C-uppsats och kom från nån slags myndighet) och den sammanfattade jag såhär:

Kvinnor med Asperger söker ofta hjälp på grund av relationsproblem eller depression, som liksom ångest är en vanlig tilläggssvårighet. Både kvinnor och män har liknande drag, men de är mer subtila och otydliga hos kvinnor. Det som verkar vara social kompetens kan vara sociala roller de har lärt sig spela och på så vis döljs symptomen lättare. Kvinnor med Asperger kan "försvinna" i en stor grupp, de håller sig i utkanten av den sociala interaktionen. Det är vanligt med ett annorlunda ätbeteende och ätproblem/ätstörningar av olika slag.

Flickors specialintressen är ofta mindre "udda" än pojkars, t.ex. djur, pyssel eller idoler. Flickor med Asperger beskrivs ofta som pojkflickor och när de når tonåren är de oftast inte intresserade av de konventionella tecknen på kvinnlighet, såsom kläder, frisyr och ett kvinnligt beteende. Känslomässigt är de omogna, men har ofta en hög begåvning.

Det kan finnas ett stort intresse för fiktion, att t.ex. samla på och läsa alla böcker från en författare. I vuxenlivet kan detta leda till att de läser populärpsykologiska böcker för att få råd om relationer. Det sexuella intresset kan komma sent, de har svårt med kärleksrelationer och blir lätt sårade.

Och återigen så kände jag verkligen igen mig!

Ursäkta detta väldigt långa inlägg, men nu kommer jag till min poäng och stora fråga här:
ni kvinnor som faktiskt har diagnosen - känner ni att ni har andra drag och symptom än män med Asperger? Känner ni igen er i det jag har länkat till/skrivit om här ovan?

Mnja... Känner att det ofta är svårt att känna igen sig i generella beskrivningar. Möjligen för att jag blir så detaljfokuserad - vill tweaka varje punkt.
Det där med roller möjligen. I mitt fall rör det sig om endast en roll - den sociala jag. Det är en viss skillnad mellan henne och mitt privata jag. Min läkare sa under utredningen att jag lärt mig kompensera så pass att intervjun om min barndom blev central i utredningen.

Mitt privata jag är mer manligt aspig än kvinnligt aspig (även om minst två personer på forumet skulle invända mot det påståendet).

Ämnet "kvinnor och Aspergers" har tagits upp flera gångar. Några tidigare trådar:

boktips-framst-for-och-om-tjejer-med-as-t23630.html
tjejer-hur-var-ni-som-sma-t6314.html
tjejer-med-as-mer-tekniska-t10590.html
tjejer-med-as-och-endast-killkompisar-t25311.html
socialt-receptiva-kvinnor-med-asperger-t19314.html
kvinnor-med-bade-as-och-adhd-med-hyperaktivitet-t18919.html
senare-diagnos-for-tjejer-med-as-t21460.html
tjejer-skillnad-pa-tjejer-och-killar-som-har-asperger-t32555.html
tjejer-vad-kanner-ni-igen-er-i-pa-rudy-simones-lista-t32971.html
lista-med-vanliga-egenskaper-hos-kvinnor-med-asperger-t44061.html

Tack Alien!
Tycker dock inte att någon av de trådarna tar upp ifall det faktiskt finns någon skillnad på symptom och drag mellan kvinnor och män som har diagnosen Asperger, vilket är vad jag är intresserad av.

I min familj är vi 3 tjejer/kvinnor med AS och 3 killar/män i olika åldrar med AS. Du fick mig att börja fundera över skillnader och saken är den att skillnaden mellan könen inte är större än skillnaden mellan samtliga individer. Vi kan alla vara väldigt lik varandra på någon punkt och samtidigt helt olika på flera andra.
Det är nog svårt att pricka in generella könsbetingade skillnader är insikten jag får av fnulandet.

Min erfarenhet är att det är ungefär samma skillnad mellan kvinnor och män med AS, som mellan kvinnor och män utan AS. Gäller även aspergerdelarna av personligheten.

Kan märkas på socialt intresse, social förmåga, vilken typ av specialintressen man har samt vad man har lätt och svårt för.

Och självklart finns det också kvinnor som är som skolboksexempel också. Ibland leder fokusering på könsskillnader till det märkliga att de som verkligen ÄR typiska enligt skolboken, inte syns eftersom "de visar inte kvinnlig symptombild". Det har jag hört om lite då och då gällande ADHD/ADD om en person uppvisar "fel köns symptombild".

tahlia skrev:I min familj är vi 3 tjejer/kvinnor med AS och 3 killar/män i olika åldrar med AS. Du fick mig att börja fundera över skillnader och saken är den att skillnaden mellan könen inte är större än skillnaden mellan samtliga individer. Vi kan alla vara väldigt lik varandra på någon punkt och samtidigt helt olika på flera andra.
Det är nog svårt att pricka in generella könsbetingade skillnader är insikten jag får av fnulandet.

Så är det inom min familj också, men jag tror faktiskt att det rent generellt inte är riktigt så. När jag har träffat andra, ser jag inte riktigt samma sak.

Jag tycker trådarna tar upp just skillnader mellan tjejer/kvinnor med AS och killar/män med AS. Det är en orsak till att flickor diagnosticerats senare än män.

En del trådar tar förstås upp skillnader mellan AS-tjejer och andra tjejer.

På engelska i min blogg:
http://blog.rdos.net/?p=115

Det är inte riktigt de dragen man brukar ta upp...

Ja den här tråden gör det Alien, men den fanns inte i ditt inlägg när jag svarade på det...
tjejer-skillnad-pa-tjejer-och-killar-som-har-asperger-t32555.html?uid=10041

Svenny Kopp har forskat om flickor och AS. Står lite om henne på forumet också.

Det är vanligt med ett annorlunda ätbeteende och ätproblem/ätstörningar av olika slag.

Jag skulle vilja ha mer info om dessa ätbeteenden, kan någon vara snäll och utveckla resonemanget?

när de når tonåren är de oftast inte intresserade av de konventionella tecknen på kvinnlighet, såsom kläder, frisyr och ett kvinnligt beteende.

Kan ev känna igen mig till viss del på den punkten, är tex helt ointresserad av smink.

Här står det lite om ätproblem & AS, AstridAddison: http://www.ungochasperger.se/att-må-dåligt/ätproblem

Moderator: Gjorde länken klickbar.

Lite intressant sajt. Verklighetsrelaterad information på ett lättfattligt sätt.
Domännamn ungochasperger.se
Innehavare (kontakt-ID) SLSOFA1306-0002
Skapad 2013-06-04

Sajten verkar drivas av Stockholms Läns Landsting om man skall tro logotypen och kontaktinformationen. Otroligt att landstinget fått till detta. Både i avseende på initiativ och fackkunskap. Bra illustrationer har de också lyckats med. Dock skulle sajten behöva fixa https!

Dock står det att om man går till psykolog privat så kostar det 1000 kr. Det stämmer inte vad jag vet. Dyrt men inte så dyrt. Dock kanske man bör ställa krav om specialisering inom asperger för att det skall vara värt engagemanget oavsett om man går offentligt eller privat.

De skriver mycket om problem och hur man unviker dessa men i stort sett inget alls om hur man får ordentlig återhämtning eller drastiska åtgärder för att skydda sin ork. Framförallt missar de hur man fyller på sin ork på ett kvalificerat sätt. Ett liv som hanteras genom att undvika dränering men aldrig åstadkommer påfyllnad kommer att lakas ur med tiden så det krävs lite mer än så för att få ihop en helhet.


Apropå trådens ämne
Dessa böcker kan vara värda att känna till, speciellt Simones bok med tanke på trådens ämne:
* Rudy Simone: Aspergirls: Empowering Females with Asperger's Syndrome (Jessica Kingsley Publishers, 2010) ISBN 978-1-84905-826-1
* Tony Attwood (2006-11-01). The complete guide to Asperger's syndrome. Jessica Kingsley Pub. ISBN 978-1-84310-495-7.

Tack för boktipsen, plåtmonster! Står på kö till Aspergirls på biblioteket redan, ska kolla upp den andra också!

Vad gäller att gå till psykolog privat tror jag tyvärr att det stämmer rätt bra. Jag fick fem gånger gratis & tio gånger till reducerat pris hos en terapeut av jobbet & tyvärr räckte det inte så nu betalar jag 895:-/gång

Jag tror att det är väldigt stor skillnad om man bara ha Aspergers syndrom eller om man har både Aspergers syndrom och ADHD.
Jag har båda diagnoserna. De kvinnor jag känner som bara har Aspergers syndrom är helt annorlunda mej på många sätt.

plåtmonster skrev:De skriver mycket om problem och hur man unviker dessa men i stort sett inget alls om hur man får ordentlig återhämtning eller drastiska åtgärder för att skydda sin ork. Framförallt missar de hur man fyller på sin ork på ett kvalificerat sätt. Ett liv som hanteras genom att undvika dränering men aldrig åstadkommer påfyllnad kommer att lakas ur med tiden så det krävs lite mer än så för att få ihop en helhet.

Tex detta med att orka, när jag fick min ADHD medicin började jag sova såå djupt och var utvilad på morgonen. Innan sov jag länge men väldigt ytligt och var aldrig utvilad.
Sen det med att man är mer avskärmad från alla intryck, att hjärnan inte spretar utåt utan inåt. Det sparar väldigt mycket energi för en.
Att man lättare håller ihop en dags aktiviteter så dagen inte känns så impulsivt yvig med lite ryck hit och dit. Mycket energispar på det med!

Dessa saker känns som de som bara har Asperger inte riktigt upplever. Det känns som de lever mer lugnt och gör en sak i taget.... osv som jag också gör nu efter att jag fick min ADHD medicin. Har de mer problem med ångest kanske?


Men jag har en kompis som har översatt checklistan everydayaspergers med Samantha Craft och den var mycket bra tyckte vi båda två.

Beskrivningen passade in på mig iaf, sökte hjälp för depression och ångest och fick en diagnos på köpet. Har hög intelligens, samlar på gamla böcker (helst vissa författare), har haft en ätstörning sen jag var 9, inte direkt intresserad av mode, hår etc, fixar inte längre relationer och folk brukar inte märka min AS direkt då jag vant mig vid att "fila ned" det värsta när jag umgås med folk.

supernova skrev:Jag tror att det är väldigt stor skillnad om man bara ha Aspergers syndrom eller om man har både Aspergers syndrom och ADHD.
Jag har båda diagnoserna. De kvinnor jag känner som bara har Aspergers syndrom är helt annorlunda mej på många sätt.

Ja det är stor skillnad på att bara ha aspergers, eller ha aspergers och adhd, jag har AS och adhd som diagnoser, och min lillebror har aspergers, min adhd verkar göra mej mera impulsiv, dock så har jag svårt att verkligen fokusera ordentligt på ett ämne och hoppar mellan ämnen regelbundet, medans min Aspergers gör att när jag väl hoppat till ett ämne så har jag fokuset att studera in det tills det blir "tråkigt".

Alla är individer, oavsett diagnos, men det jag har snokat runt omkring så är aspergers och adhd ett helt annat "djur" än bara adhd eller bara aspergers, och det har jag mer eller mindre fått konfirmerat i möten med läkare osv, som tänker främst på min aspergers, men mitt tempo skenar iväg och sen påminner jag dom om att jag har AS/ADHD så det går inte separera diagnoserna inom individen.

Mycket intressant tråd ! Jag fick min diagnos ( diansoser ) ADHD/Asperger som vuxen , efter att ha " gått in i väggen " fyra gånger under en 10-års period.
Mitt äldsta barnbarn och jag har samma diagnoser , nummer 3 av barnbarnen har ADHD . När de två besökte mig över nyåret märktes stor skillnad , han med ADHD tyckte vi andra var tråkiga ! han ville vara igång hela tiden .
Vi medicinerar alla tre för ADHD , möjligtvis att nr.3 har för låg dos

Jag kände precis som dig för några år sedan, jag tyckte inte heller jag passade in riktigt då jag läste om Asperger, kvinnlig Asperger känner jag mer igen mig med men inte riktigt. Jag har ingen ätstörning, men ska jag välja mat själv blir det ofta samma mat (både till lunch och middag) några dagar i rad. Men jag har inga problem med att äta olika saker om någon annan bestämmer (som i skolan eller på jobbet då jag haft kostavdrag) Jag är heller inte känslomässigt omogen, har aldrig varit en pojkflicka och jag saknar helt specialintresse. Jag är också i utkanten av de sociala grupperna men syns och hörs väldigt mycket.

Har du läst något om diagnosen atypisk autism? Då saknar man något av diagnoskviterierna för att få en Asperger/autism diagnos och/eller så uppträder autismen på ett annat vis än det brukar göra. Jag har atypisk autism.

Jag tycker du ska göra en utredning så slipper du gå och undra, prata med psykologen du går till eller besök vårdcentralen så får du slussa vidare dig. Jag blev själv deprimerad och det var min psykolog som föreslog en utredning.

Någon som har bra boktips på ämnet? Har läst in mig lite och 'poletten' börjar falla ner....jag tror jag förstår varför min sambo reagerar som hon gör.

I den första länken var det otroligt mycket som stämde!
Även i din sammanfattning av C-uppsatsen stämde väldigt mycket.
Likaså i länk två.
Samt en hel del av dina personliga drag.

Lägg till "överdriven empatisk känsla för djur, natur, kvinnor, barn, människor som har det svårt." Fast svårt att uttrycka sig när känslorna svämmar över, kan ibland inte ens ge en kram till någon som mår dåligt fastän jag lider enormt med denne.

Är nog hetero, men har hela livet haft en onaturligt stor nyfikenhet på homo/trans/bi-personer i litteratur och film. Såklart provat att vara med tjej, lite grann på fyllan så där i ungdomen. Roligt att det kanske hör till AS, har alltid undrat lite. Min man med

Människor är konstiga, men jag har nu förstått att det är jag som är den udda. Det tog ett tag, skolan var hemsk. Likaså tiden med mycket alkohol, i ungdomen. Först nu, kring 40, som jag börjar förstå och kan vara ärlig mot mig själv. Har ju försökt vara någon annan, för att passa in, så länge.

Min man är också aspie, men på ett helt annat sätt, lite mer konventionellt sas. Jag tror det är som tidigare nämnts, vanliga individuella skillnader mellan människor (pleonasm?) plus att en del av ett Asperger-spektra inte är så belyst sedan innan. Det gäller den delen av spektrat där många av oss kvinnor verkar uppehålla oss.