alfapetsmamma skrev:

docfrasse skrev:

Charley? skrev:Hur kräsen är du när det kommer till att välja partner? Har ni några saker som ni absolut inte kan tolerera hos en partner? Några egenskaper de måste ha? Utseendemässiga preferenser/krav?

Jag kan inte påminna mig ha valt partner någon gång, det har vuxit fram ett partnerskap. I backspegeln kan jag se att närmast samtliga partners haft (odiagnosticerad) AD/HD. Utöver de fysiska företräden jag föredrar krävs den livligheten/lekfullheten/impulsiviteten tjejer/kvinnor med AD/HD har för att jag ska kunna attraheras på allvar. Numera ser jag nästan redan i blicken om hon är av min sort. Aspiga drag är inget hinder.

På motsvarande sätt har jag i efterhand märkt att de personer jag haft kul med genom åren närmast samtliga haft AD/HD och/eller AS.

Vore det här en kontaktannons skulle jag svara på den...

missbutterfly: " En kille som skriver en egen dikt, låt eller dyl till en tjej är däremot ett mer genomtänkt och trevligt sätt, tycker jag. "

Inger:: " Dikt - åh hjälp! "

Näe, det är gulligt ju! Jag skulle bli jätteglad över en dikt eller låt. Känsliga kreativa killar får pluspoäng i min bok (om jag hade haft någon)!

En kille som Gareth Malone hade säkert fixat en låt på stört...

missbutterfly skrev:Nallen, inget illa menat, men du borde läsa den här boken.
Den är = Bibeln för många killar jag känner..
The Game

Öh.. Det är en parodi på dejtingvärlden, ffs.

Det är just eros och agape som folk verkar ha stora problem med att skilja på. I var narcissitiska pengar och sex + allmän efterfrågan av dödssndsbeteende, samtidgt som vi fånar oss enligt gamla kulturella och inbyggda mönster....

Det är faktiskt en politisk agenda idag. Det är meningen.
En kvinna som inte förstår agape är inget att ha.

KrigarSjäl skrev:De som resonerar så borde man slå ut framtänderna på...! Du menar att det finns de som tycker att aspergare är mindre värda och därför ska nöja sig med "det de får"? De får gärna säga det till mig i så fall...!

Att de finns de som ser ner på aspegare med tydliga inslag av arraogant välmening vet du väl redan?

Självfallet. Det är kul att trycka till dem.

pointblank skrev:missbutterfly: " En kille som skriver en egen dikt, låt eller dyl till en tjej är däremot ett mer genomtänkt och trevligt sätt, tycker jag. "

Inger:: " Dikt - åh hjälp! "

Näe, det är gulligt ju! Jag skulle bli jätteglad över en dikt eller låt. Känsliga kreativa killar får pluspoäng i min bok (om jag hade haft någon)!

En kille som Gareth Malone hade säkert fixat en låt på stört...

En killkompis sa till mig en gång; du vet att en kille verkligen är intresserad av dig när han gör något speciellt dvs. anstränger sig lite extra o. inte bara ger en bukett röda rosor, så nämde han två saker. Den ena har jag tyvärr glömt o. den andra är; sjunga en serenad nedanför din balkong. Han överdrev klart lite men det finns helt klart en poäng i det han sa.
Det är väl vanligast att killen förväntas uppvakta men sådant här tycker jag lika gärna kan vara omvänt.

Jag gillar om det görs något speciellt tex. ordna pick-nick, spela gitarr men inte alltför överdrivna och/eller stora saker för då blir det jobbigt. Samtidigt gillar jag att uppvakta. Jag är nog lite av en "romantiker."

Att va kräsen tror jag är vanligt även bland killar.

Själv vet jag vad jag söker och kommer inte att ta vilken tjej som helst. Därav har jag genom åren valt bort en del tjejer som visat intresse fastän jag likväl skulle kunna ha tagit en av dem.

Jag är hellre singel än att bara ta någon.

sommar skrev:En killkompis sa till mig en gång; du vet att en kille verkligen är intresserad av dig när han gör något speciellt dvs. anstränger sig lite extra o. inte bara ger en bukett röda rosor, så nämde han två saker. Den ena har jag tyvärr glömt o. den andra är; sjunga en serenad nedanför din balkong. Han överdrev klart lite men det finns helt klart en poäng i det han sa.
Det är väl vanligast att killen förväntas uppvakta men sådant här tycker jag lika gärna kan vara omvänt.

Jag gillar om det görs något speciellt tex. ordna pick-nick, spela gitarr men inte alltför överdrivna och/eller stora saker för då blir det jobbigt. Samtidigt gillar jag att uppvakta. Jag är nog lite av en "romantiker."

*ryser av obehag*

Nilale skrev:

sommar skrev:En killkompis sa till mig en gång; du vet att en kille verkligen är intresserad av dig när han gör något speciellt dvs. anstränger sig lite extra o. inte bara ger en bukett röda rosor, så nämde han två saker. Den ena har jag tyvärr glömt o. den andra är; sjunga en serenad nedanför din balkong. Han överdrev klart lite men det finns helt klart en poäng i det han sa.
Det är väl vanligast att killen förväntas uppvakta men sådant här tycker jag lika gärna kan vara omvänt.

Jag gillar om det görs något speciellt tex. ordna pick-nick, spela gitarr men inte alltför överdrivna och/eller stora saker för då blir det jobbigt. Samtidigt gillar jag att uppvakta. Jag är nog lite av en "romantiker."

*ryser av obehag*

Varför?

JJ skrev:Att va kräsen tror jag är vanligt även bland killar.

Själv vet jag vad jag söker och kommer inte att ta vilken tjej som helst. Därav har jag genom åren valt bort en del tjejer som visat intresse fastän jag likväl skulle kunna ha tagit en av dem.

Jag är hellre singel än att bara ta någon.

Samma här! Det är ju varken schysst mot sig själv eller den man valt om man känner att det inte är rätt/inte känns bra.

sommar skrev:Varför?

Romantiska situationer får mig att känna mig obehaglig till mods helt enkelt. De känns krystade och påtvingade.

Nilale skrev:

sommar skrev:Varför?

Romantiska situationer får mig att känna mig obehaglig till mods helt enkelt. De känns krystade och påtvingade.

Du och jag Nilale, du och jag....

Jag har egentligen ingen åsikt när jag tänker efter. Människor är inte verkliga för mig. De skulle lika gärna kunna vara påhittade. Kanske hela världen bara är påhittad?

Milyc skrev:

KrigarSjäl skrev:De som resonerar så borde man slå ut framtänderna på...! Du menar att det finns de som tycker att aspergare är mindre värda och därför ska nöja sig med "det de får"? De får gärna säga det till mig i så fall...!

Att de finns de som ser ner på aspegare med tydliga inslag av arraogant välmening vet du väl redan?

Sluta skoja Milyc.

alfapetsmamma skrev:

Nilale skrev:

sommar skrev:Varför?

Romantiska situationer får mig att känna mig obehaglig till mods helt enkelt. De känns krystade och påtvingade.

Du och jag Nilale, du och jag....

Och jag!

Upphör aldrig att förvånas över sånt som amerikanska kvinnor verkar tycka är romantiskt.

- Blomblad runt sängen? Fram med dammsugaren!

- Ljus runt badkaret? Varför slösa på vatten och bada tills man blir skryklig när man kan ta en snabb dusch?

- Man på knä med blaffig diamantring i ask? Så avtändande. För att inte nämna smaklöst och korkat (diamanters s.k. 'värde' är bara en PR-bluff). Hur kommer man fortast därifrån?

Men om andra kvinnor är romantiska så respekterar jag det. Bara jag slipper.

alfapetsmamma skrev:

Nilale skrev:

sommar skrev:Varför?

Romantiska situationer får mig att känna mig obehaglig till mods helt enkelt. De känns krystade och påtvingade.

Du och jag Nilale, du och jag....

Nilale, Edit: Inger och alfapetsmamma:
Och vad ska man göra då? Jag som spelar gitarr och skriver texter om hur jag känner, tänk om jag möter en kvinna jag förälskar mig i, en kvinna som er. Vad skall jag göra då?

Mr Early; Oj, vad knepigt. Kan inte svara för Inger och alfahonan (vad jag vet), men för mig är handlar det helt enkelt om att det ska kännas naturligt och spontant. Arrangerade middagar där man ska sitta och se varandra djupt in i ögonen, eller 10 minuters "förspel" vid stereon för att hitta rätt "stämningsmusik" vid sex går bort. Det är just när det är planerat som det blir fel. Om du bestämmer att du ska skriva en låt till din tjej bara för att visa att du tycker om henne så blir det fel, men om låten kommer naturligt så kan det bli rätt. Skillnaden kan i vissa fall vara hårfin.
I många fall handlar det nog också om att man inte tycker att man är värd uppmärksamheten och att det därför kan kännas obekvämt och jobbigt.

Aha! Det slog mig just som en blixt från en klar himmel! Det är vad som förväntas av en som gör att det blir jobbigt! Om någon planerar något romantiskt för mig så ställs det samtidigt outtalade krav på att jag ska tycka att det är fantastiskt och jättemysigt och att jag ska vara så tacksam. Likaså så fort det är pengar (om så än en struntsumma) inblandad så uppstår det här tacksamhetskravet. Hmm... jag har så svårt att förklara hur jag menar. Lättare att ge exempel.

Dålig romantik: Köpa en bukett rosor.
Bättre romantik: Plocka upp en maskros som ni ändå går förbi.
Bra romantik: Hämta en huvudvärkstablett när hon har ont i huvudet.

Äsch, jag kanske bara snurrade till det. Jag är extremknepig när det kommer till sånt här. Borde egentligen inte posta detta röriga, men låter det stå. Ska grunna lite mer på detta och återkomma med ett vettigare och mer lättförståeligt inlägg när jag kan formulera mig rätt(are).

Sen är det ju tur att de flesta tjejer inte är så knepiga och/eller oromantiska som vi.

Det är ju iofs en bra sak. Jag tycker absolut inte om vanliga kvinnor på det sättet. Och jag håller fullständigt med dig, det är vad som förväntas av en som gör det jobbigt. Jag framstår nog inte som sliskig heller för den delen, jag drar mig oftast från att visa min begåvning.

Jag tror jag vet vilken typ ni menar, som två av mina äldre barndomsvänner, och som en av dem sa: - "Varför sätter du dig inte nere i stan? Skulle jag ha din talang skulle jag göra det på en gång, förstår du vad många brudar som skulle komma fram?"
Sådant är helt konstig om du frågar mig. Jag kan ju sitta och spela med min kompanjon i parken vid biblioteket och museet, det är ju en helt annan sak fast då sjunger jag inte. Ingen av oss är dåliga på gitarr och dessutom utstrålar den kultur, så jag tycker det är mer ok. Fast det är ett annat ämne, tack för att du förklarade Nilale!

Nilale skrev:Sen är det ju tur att de flesta tjejer inte är så knepiga och/eller oromantiska som vi.

Pja... mina erfarenheter av att vara romantisk av mig, och att ha försökt nå framgång genom att bara vara mig själv, känns nog mer som att ni är rätt typiska och representantiva för svenska tjejer av idag.

Nilale skrev:...för mig är handlar det helt enkelt om att det ska kännas naturligt och spontant. Arrangerade middagar där man ska sitta och se varandra djupt in i ögonen, eller 10 minuters "förspel" vid stereon för att hitta rätt "stämningsmusik" vid sex går bort.

Ja, hu!

Nilale skrev:Det är just när det är planerat som det blir fel. Om du bestämmer att du ska skriva en låt till din tjej bara för att visa att du tycker om henne så blir det fel, men om låten kommer naturligt så kan det bli rätt. Skillnaden kan i vissa fall vara hårfin.

Jag skulle nog gilla en kille som spelade gitarr. Det i sig kan vara väldigt stämningsfullt. Bara han inte skriver låtar om mig! Det är då det blir pinsamt och olidligt. Dikter, kärleksserenader och sånt gör sig bäst i romaner.

Nilale skrev:I många fall handlar det nog också om att man inte tycker att man är värd uppmärksamheten och att det därför kan kännas obekvämt och jobbigt.

Jag har inte riktigt det problemet utan grejen är att jag bara vill ha uppmärksamhet i form av att vara där när vi snackar. Vad kan vara mer 'romantiskt' och intimt än ett djupt och öppet samtal?

Nilale skrev:Aha! Det slog mig just som en blixt från en klar himmel! Det är vad som förväntas av en som gör att det blir jobbigt! Om någon planerar något romantiskt för mig så ställs det samtidigt outtalade krav på att jag ska tycka att det är fantastiskt och jättemysigt och att jag ska vara så tacksam. Likaså så fort det är pengar (om så än en struntsumma) inblandad så uppstår det här tacksamhetskravet. Hmm... jag har så svårt att förklara hur jag menar. Lättare att ge exempel.

Aha! Säger jag också. Där tror jag du satte fingret på huvudproblemet!

Har varit utsatt för just det och där är det nog helt enkelt bristande kunskap eller inlevelseförmåga hos den andre. Antingen ger de sånt de själva skulle gilla, t ex en onödigt flott middag som överraskning (jag avksyr övrraskningar), eller som de fått för sig att alla tjejer gillar. Sen blir de jätteförvånade när man inte svimmar av lycka. Jag får bara ångest av sånt. Fråga mig vad jag önskar istället!

Nilale skrev:Dålig romantik: Köpa en bukett rosor.
Bättre romantik: Plocka upp en maskros som ni ändå går förbi.

Bäst romantik: Låt oss tillsammans njuta av blommorna där de står. En promenad i sig är romantisk nog för mig, nästan det mest romantiska jag kan tänka mig, förutom djupa samtal. Men får jag en ros, maskros, gullviva eller whatever så måste jag släpa runt den hela dan och sen försöka hålla liv i den när jag kommer hem för att inte verka som att jag inte uppskattar gesten. Ju mer besvär jag får, desto mindre romantiskt blir det för mig. (Och så klarar jag inte när folk lägger hela sitt hjärta i något och sen ger det till mig att vårda ömt, jag kan tyvärr inte ta på mig det ansvaret.)

Nilale skrev:Bra romantik: Hämta en huvudvärkstablett när hon har ont i huvudet.

Bättre romantik: Lämna mig ifred när jag har ont i huvudet, utan att ge skumma vibbar och outtalade skuldkänslor för att jag har 'fräckheten' att bli sjuk och omkullkasta planerna för dagen.

earlydayminer skrev:Nilale, Edit: Inger och alfapetsmamma:
Och vad ska man göra då? Jag som spelar gitarr och skriver texter om hur jag känner, tänk om jag möter en kvinna jag förälskar mig i, en kvinna som er. Vad skall jag göra då?

Jag är övertygad att det finns många tjejer som skulle tycka det vore jättegulligt om en kille skrev en sång till dem. Själv skulle jag nog falla direkt för sånt. Jag menar - det är det ju inte vem som helst som kan och aldrig nån som har gjort.

Kärleksbrev går också hem.

Däremot inte presenter som är helt fel i förhållande till vem jag är och vilka intressen jag har men något litet och symboliskt som inte kostar så mycket men tyder på omtanke kan funka.

Det som kan bli pinsamt när man är nyförälskad är att man bygger upp en bild av den andre som denne inte riktigt vill kännas vid, eller som tar fäste på andra saker än personen lägger vikt vid hos sig själv.

Nilale skrev: "...för mig är handlar det helt enkelt om att det ska kännas naturligt och spontant. "

Jag tycker inte det behöver utesluta en dikt eller sång. Varför skulle inte det kunna vara naturligt för någon att uttrycka sig med det? Kan inte riktigt se varför det skulle behöva innebära att personen är sliskig eller beter sig som i en dålig amerikansk film. Om någon tex är för blyg för att våga prata direkt och istället skriver något för att visa att den tycker om en person - vad är det för fel med det? Fast han kanske ska hoppas på att objektet får ont i huvudet istället så han kan kuta och hämta en värktablett...

Pointblank, att hoppas att objektet får ont i huvudet är bara idiotiskt och det förstår du också. Antar att du bara var lite trevligt sarkastisk där... Sånt gör dock att jag tappar intresset för att försöka förklara hur jag menar.