Kanin skrev:Framför allt är det inte rimligt att skillnaderna ökar. (Jag misstycker även till den ökande lönespridningen.)

Hur stora ska skillnaderna vara?

Kanin skrev:Vad är det du inte håller med om?

Det är en siffra jag har väldigt svårt att tro på. Industriavtalet har ju gett runt 1-1,5%.

Fenren skrev:Hur stora ska skillnaderna vara?

Skillnaderna ska vara så stora att välståndet för de som har det sämst ställt maximeras på sikt. Exakt vad det innebär i siffror är svårt att avgöra.

Fenren skrev:Det är en siffra jag har väldigt svårt att tro på. Industriavtalet har ju gett runt 1-1,5%.

Från "Löneutveckling till och med september 2015", http://www.mi.se/press/nyheter/2015/11/ ... september/:

De hittills uppmätta löneökningarna i näringslivet uppgick i genomsnitt till 2,2 procent för perioden januari till och med september 2015. Motsvarande ökningstal för tjänstemännen var 2,5 procent och för arbetare 1,8 procent. För hela ekonomin uppmättes ökningen till 2,4 procent. Det visar Medlingsinstitutets bearbetning av konjunkturlönestatistiken.

"Löneökningar växlar upp 2016", http://www.svd.se/loneokningar-vaxlar-upp-2016:

I år väntas löneökningarna enligt många bedömare hamna runt 2,5 procent.

Swedbank räknar med att löneökningarna kommer att växla upp till 3,2 procent 2016 och 3,2 procent 2017.

Kanin skrev:

kullan skrev:Hur tolkar man det? Min sjukersättning bygger på min senast registrerade löneinkomst. Från mitt sista jobb.

I så fall bör den ha höjts (och eventuellt bostadstillägg sänkts) i oktober och kommer att sjunka igen från och med nästa utbetalning.

Det var det som hände mig. Ja då blir det oförändrat. Bra då bet jag det. Synd om er andra som får sänkt.

Jamen Kanin då får du väl ta lågkvalificerade jobb som inte kräver ansträngning för att få det bättre. Testa nya mediciner, hög lön ingen ansträngning. Många försökspersoner söks ju till riskfyllda uppgifter, det är en del som är modiga att söka. Varför skulle inte du kunna hoppa på något sådant när det är fullt friska individer som uppoffrar sig?

Det är bra mycket mer kreativt än att oja sig på internet över de giriga arbetarna.

Kanin skrev:Skillnaderna ska vara så stora att välståndet för de som har det sämst ställt maximeras på sikt. Exakt vad det innebär i siffror är svårt att avgöra.

Jag förstår inte alls hur du menar. Hur stora skillnader ser du som optimalt? Det handlar inte om någon exakt siffra men ett ungefär. Ska de ligga på på 10% under låglöneingångslöner? På 30% av låglöneingångslöner? På snittlön? På 90% medianen av yrkesverksammas lön? Ska det vara samma som ingångslön? ska det vara på säg 70% av ingångslön och sedan höjas motsvarande förväntad löneökning för att hamna på 70% av låglönelöner i samma ålderskategori?

Kanin skrev:Från "Löneutveckling till och med september 2015",

Där ser man.

http://www.bajsaborta.nu/om/tjana-pengar/

Visst det står friska individer, men såsom jag har förstått det är det mentala handikapp som begränsar dig inte fysiska. Man kan vara speciell och ändå komma med. Nu har jag gjort grovjobbet åt dig Kanin det enda som saknas är den goda viljan.

För att visa min goda vilja är jag villig att betala reseavgiften om du skickar mig ett intyg på antagning.

Nu måste jag fråga... Anser du att neuropsykiatriska funktionshinder och/eller mentala sjukdomar inte kan göra en människa arbetsoförmögen?

tahlia skrev:Nu måste jag fråga... Anser du att neuropsykiatriska funktionshinder och/eller mentala sjukdomar inte kan göra en människa arbetsoförmögen?

Ja helt klart, men om man får sjukpension mm. så har utredare ansett att man inte kan utföra de enklaste av arbeten, ett slags omyndighetsförklarande. Därför är dessa arbeten mycket bra eftersom folk liksom Kanin även kan utföra för att få det bättre och dra sitt strå till stacken.

Men jag undrar om det inte är lättare att bli feminist, sitta och tycka synd om sig själv o.s.v. Nu kan Kanin visa sig villig att göra något stort, men jag tror inte att det är där det sitter...

Jag skulle t.o.m. kunna gå så långt att jag betalar de tusenlappar i mellanskillnad försäkringskassan tar om de vill dra av på pensionen mm. (då behöver jag först checka av att allt stämmer med FK o.s.v.)

Pikachu skrev:

tahlia skrev:Nu måste jag fråga... Anser du att neuropsykiatriska funktionshinder och/eller mentala sjukdomar inte kan göra en människa arbetsoförmögen?

Ja helt klart, men om man får sjukpension mm. så har utredare ansett att man inte kan utföra de enklaste av arbeten, ett slags omyndighetsförklarande. Därför är dessa arbeten mycket bra eftersom folk som Kanin även kan utföra för att få det bättre och dra sitt strå till stacken.

Du har verkligen ingen aning om hur förolämpande och dumt det där låter?

Jag ska försöka ge dig ett annat perspektiv - mitt.
Det är fullkomligt omöjligt att lugnt acceptera att man aldrig kommer att kunna arbeta när den domen delas ut vid 25 års ålder. Att acceptera att livet stadigt kommer att försämras, inte förbättras. Att ens ekonomi stadigt kommer att peka nedåt från nära botten.
Så, istället för att fokusera på att läka, att må så bra som möjligt och att anpassa sig till sitt liv och sitt handikapp så stångar man huvudet i väggen om och om igen i sina försök att hitta något arbete som skulle kunna fungera. Varje gång går man in med hopp och en brinnande önskan bara för att var gång ramma väggen och falla ytterligare längre ned på stegen. Varför? För att man bedömts som arbetsoförmögen av en anledning och på goda grunder - man klarar inte av ett arbete.

Det har nu gått 15 år sedan den bedömningen av mig gjordes och jag har fortfarande inte kunnat acceptera den. Jag springer fortfarande in i väggar med jämna mellanrum för jag vill inget hellre än att kunna arbeta som normalt folk och på så vis ge mina barn ett bättre liv.
Samtidigt berövar jag dem något annat - en nöjd mamma, en mamma som är tillfreds, som håller ihop och som alltid har energi. Min ovilja att acceptera min oförmåga och den stress som ekonomin lägger på mig omöjliggör mina möjligheter till att vara en bättre förälder.

Och så kommer då du och hävdar att arbetsoförmågan inte existerar. Att jag... inte anstränger mig tillräckligt?

Din sanning är din sanning. Det innebär inte att den är någon annans.

Du kanske slipper brottas med dig själv om du accepterar att du är speciell tahlia?

Det måste vara jobbigt att tro att man klarar mer än vad man gör och hela tiden bli motbevisad av verkligheten.

Naturligtvis finns arbetsoförmåga, men att testa mediciner är ingen långvarig process. Det kan man knappast bli utbränd av. Du tar några piller och kanske känner dig lite groggy, det är allt. 20 000 - 30 000kr kan det generera. Samtidigt som man blir en samhällshjälte.

Många yrken medför skador, utbrändhet, dålig rygg och andra krämpor. Det är en missuppfattning att medicin provning skulle vara farligare.

Pikachu skrev:Du kanske slipper brottas med dig själv om du accepterar att du är speciell tahlia?

Det måste vara jobbigt att tro att man klarar mer än vad man gör och hela tiden bli motbevisad av verkligheten.

Naturligtvis finns arbetsoförmåga, men att testa mediciner är ingen långvarig process. Det kan man knappast bli utbränd av. Du tar några piller och kanske känner dig lite groggy, det är allt. 20 000 - 30 000kr kan det generera. Samtidigt som man blir en samhällshjälte.

What could possibly go wrong??? Näe jag tror du får ta en lång paus och verkligen tänka igenom det där.

tahlia skrev:Och så kommer då du och hävdar att arbetsoförmågan inte existerar. Att jag... inte anstränger mig tillräckligt?

Det finns gott om folk som inte har en realistisk möjlighet att arbeta.

Det svåra för många aspergare utan realistisk arbetsförmåga är att det utåt är svårt att märka. Att det är små och vaga saker som inte fungerar och att det ofta inte saknas intellektuella egenskaper.

Att familjeekonomin jämfört även med de ofta omnämnda jobbande ensamstående mödrarna enbart kommer hamna på efterkälken måste vara svårt att smälta.

Fenren skrev:Att det är små och vaga saker som inte fungerar och att det ofta inte saknas intellektuella egenskaper.

Å andra sidan märks AS allt som oftast på Intellektuella tester, det syns genom dippar i framförallt de exekutiva funktionerna. Det ät liksom det som menas med utvecklingsstörning.

Pikachu skrev:Du kanske slipper brottas med dig själv om du accepterar att du är speciell tahlia?

Det måste vara jobbigt att tro att man klarar mer än vad man gör och hela tiden bli motbevisad av verkligheten.

Naturligtvis finns arbetsoförmåga, men att testa mediciner är ingen långvarig process. Det kan man knappast bli utbränd av. Du tar några piller och kanske känner dig lite groggy, det är allt. 20 000 - 30 000kr kan det generera. Samtidigt som man blir en samhällshjälte.

Många yrken medför skador, utbrändhet, dålig rygg och andra krämpor. Det är en missuppfattning att medicin provning skulle vara farligare.

Jag är inte speciell, jag är dysfunktionell. Viss skillnad.

Vidare talar jag om en permanent/hållbar lösning. Får jag 20.000 idag vore det självklart en stor hjälp. Men hjälper det mig om ett år? Fem? Tio?
En fast inkomst. Hur får man till en rimlig fast inkomst när man inte klarar av ett arbete varken på hel- eller deltid? Hur realistiskt är det att kunna försörja sig som försökskanin? Speciellt när man måste resa land och rike runt för att kunna delta

Kanske kan du lägga dina argument på en nivå som åtminstone hjälpligt kan tolkas som seriös?

Fenren skrev:Att familjeekonomin jämfört även med de ofta omnämnda jobbande ensamstående mödrarna enbart kommer hamna på efterkälken måste vara svårt att smälta.

Tycks omöjligt. Det leder till regelbundna besök på botten av ett svart hål.
Å andra sidan hävdar människor att man aldrig ska ge upp samtidigt som de likställer acceptans med att kasta in handduken så...

tahlia skrev:

Fenren skrev:Att familjeekonomin jämfört även med de ofta omnämnda jobbande ensamstående mödrarna enbart kommer hamna på efterkälken måste vara svårt att smälta.

Tycks omöjligt. Det leder till regelbundna besök på botten av ett svart hål.
Å andra sidan hävdar människor att man aldrig ska ge upp samtidigt som de likställer acceptans med att kasta in handduken så...

Ja. Folk är inte helt konsekventa.

Man kanske kan komma överens med sig själv att ta en paus på försöken i fem-tio år. Bygga upp lite lugn och rutin ett tag utan att fullständigt ge upp.

Nu var det ju tänkt som en bonus till pensionen tahlia...

Är det inte så att om man kommer över en stor summa pengar så får man mindre i bidrag?

RainBowChild skrev:Är det inte så att om man kommer över en stor summa pengar så får man mindre i bidrag?

Har man bostadstillägg blir man av med den om man har 100k totalt i familjen.

Vet inte hur det går här. Min hyresvärd höjer hyran hela tiden, inte bara en gång om året. Kommer nästa år förmodligen betala 1000 kr mer än 2 år tidigare. Det känns sådär.

Hur högt bostadstillägg får man ha?

KrigarSjäl skrev:Lever du på sjukersättning har du en inkomst nära existensminimum.

Således: glöm pensionsspara, glöm utlandssemester, glöm bil, glöm familjeliv, glöm ekonomisk buffert, glöm trädgård, glöm allt det där som anses tillhöra medelsvenssons, normalsvenskens, tillvaro.

Du betalar en högre inkomstskatt än vad medelsvensson gör.

Du får inte läsa på universitet och högskola då detta likställs med arbete av Försäkringskassa.

Ovanpå detta ses du som en omoralisk samhällstyp.
Du blir kallad lat. Du blir kallad parasit.

Att du har läkarintyg spelar ingen roll - parasit är du i vilket fall som helst eftersom det i samhället finns närare och tärare.
Än så länge sysslar vi inte med arbetsläger, massgravar, rykande skorstenar men det kommer förhoppningsvis den dag Jimmie blir statsminister.

Om det är moraliskt att arbeta blir det per automatik omoraliskt att inte arbeta.
Oaktat vad det är som avgör vilka som får arbete och inte.

Att gifta sig rikt eller ha den goda smaken att välja rätt föräldrar blir också liktydigt med god moral.
Det är liksom inbakat i hela konceptet.

Fast de vill helst låtsas om att vi lever i det gamla bondesamhället, där det bara var att masa sig iväg till sågen om man ville ha nåt i magen.

Idag finns det ingen såg, bondgård eller fabrik att masa sig iväg till på det där självklara gamla spotta i nävarna-viset.

Att vi lever i ett högteknologiskt globalt postindustriellt samhälle vill de att vi inte ska låtsas om ty Luther ska ses som evigt rättesnöre här i livet.

Väl skrivet.

några få kanske får det bättre, medans dom flesta får det sämre, precis som alltid.

den uteblivna kollapsen som skulle ha skett hösten/vintern 2015 är bara framskjuten till följd av att något inträffade som gjorde att det lånades väldigt mycket nytt som kom in i omlopp.

samma problem kvarstår, och blir bara värre, vi slåss om för liten pool med pengar.
om alla länder och personer skulle betala igen sina skulder så skulle pengarna inte ens nära på räcka till.
räntorna äter upp oss, och precis som i alla pyramidspel så kan det bara sluta på ett vis.

gott nytt år nu ska jag iväg på nyårsmiddag...usch, hur kunde jag låta mig övertalas till det

KrigarSjäl skrev:Att du har läkarintyg spelar ingen roll - parasit är du i vilket fall som helst eftersom det i samhället finns närare och tärare.
Än så länge sysslar vi inte med arbetsläger, massgravar, rykande skorstenar men det kommer förhoppningsvis den dag Jimmie blir statsminister.

(...)

Att gifta sig rikt eller ha den goda smaken att välja rätt föräldrar blir också liktydigt med god moral.
Det är liksom inbakat i hela konceptet.

Tycker det blivit värre senaste åren med hur folk dömer. Förr kunde iaf vissa handikapp/sjukdomar accepteras men nu undrar folk varför man inte jobbar fast man kanske är helt nedbruten av sjukdom.

Och bara lönearbete räknas. Är man sjukskriven men orkar jobba "gratis" för att hjälpa andra i perioder så är man fortfarande omoralisk eftersom det är pengarna som gör moralen.

Vinner man 10 miljoner och lever upp dem är det moraliskt.