Jag undrar om grad av självständighet och hur vi utvecklar den, har lika mycket med uppväx miljö att göra som med aspergern. Som för NT:s, både arv, miljö och personlighetstyp spelar roll.

Kanske skall ta ett annat exempel som är ganska relevant här. Det finns många med aspergers som trivs utmärkt ensamma och detta är ett tillstånd i balans. Behovet av att göra något sker genom att tillfredställa nyfikenhet och skapande.

Vid möte med någon socialobsessiv (NT) kommer denna mest sannolikt påpeka att det är fel att vara ensam och försöka på alla sätt att hjälpa till med sällskap. När personen med asperger då mår dåligt ligger det nära till hands att förklara detta med brist på sällskap som förstås också interfererar med favoritsysselsättningen. Detta leder till en spiral som accelererar och slutligen kraschar när de mentala resurserna tar slut. Den socialobsessiva personen kan trots explicit faktaupplysning inte ta till sig att det finns de som saknar deras eget behov utan kommer med automatik att försöka skapa de förutsättningar som skapar balans hos de själva för andra men katastrofalt resultat.

På samma sätt kan människor missa att transienta fenomen inte är kontinuerliga. Så att någon som är välklädd och social under en stund inte kan vara så under en längre stund eftersom det tar mer (mental) energi än vad som tillförs. (på samma sätt som att CO2 utsläpp har fungerat hejdlöst bra i 250 år inte kommer att göra det i 50 år till)

Ett liknande fenomen kan staden Kristianstad sägas utgöra. Om man rör sig i staden så verkar den som vilken annan stad som helst. Däremot kanske det är olämpligt att bosätta sig mer permanent där då stadens fortlevnad är helt beroende av att vallarna runt den fungerar och att de underhålls adekvat. Om det offentliga börjar sakna pengar eller kompetent genomförande är en framtida katastrof ett faktum och tidigare erfarenheter om att staden är säker är irrelevanta.

Kanske personer med avvikande neurofunktion borde informeras i skolan att 95% av deras omgivning konstant intrigerar, sätter upp kulisser, saknar förmåga att förstå sina automationer, filtrerar allt utifrån social kontext och är oförmögna att fullfölja tankegångars röda tråd. Detta skulle tjäna som en varning så att dessa personer slipper råka illa ut.

Flinta skrev:Enligt synonymer.se är självständig en "som tänker och handlar på egen hand, utan att behöva stöd av andra". Vad tänker ni om asperger och självständighet? Jag tänker att det kan ha med AS att göra.

Egenskaper kan överlappa. Precis såsom venndiagram beskriver. Diagnoser är som sagt något människor hittat på och som naturen ignorerar. De har dessutom en rätt grov beskrivning av något som har nyanser i många dimensioner.

jojomamma skrev:Jag undrar om grad av självständighet och hur vi utvecklar den, har lika mycket med uppväx miljö att göra som med aspergern. Som för NT:s, både arv, miljö och personlighetstyp spelar roll.

Om man är intelligent och sanningssökande så är det väl lätt att det skär sig med majoritetsbefolkningen varvid dessa kopplas bort. Men det kan även vara brist på kontaktsökande eller helt vanlig aggression från vanliga människor (oftast i barnålder) som gör att det blir en mer solitär tillvaro.

Jag fick denna text till mig med en julklapp. Den skrev av Sören Kirkegaard för mer än hundra år sedan. Den tycks inte slagit igenom helt när det gäller våra hjälpare eller vad jag nu ska kalla dem. Själv tycker jag att jag har den aspergiska styrkan att möta och se människor precis som de är.

Till eftertanke

Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål måste jag
först finna henne där hon är och börja just där.

Den som inte kan det lurar sig själv när
hon tror hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon måste jag visserligen
förstå mer än vad han gör men först och
främst förstå det han förstår.

Om jag inte kan det så hjälper det inte att
jag kan mer och vet mer.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så
beror det på att jag är fåfäng och
högmodig och egentligen vill bli beundrad
av den andre i stället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med
ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och
därmed måste jag förstå att detta med att
hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa.

-Är det här verkligen en gammal Kirkegaard text? Ni som forskar i källor ta en titt. Jag som gillar sådana här kloka texter, hur kommer det sig att jag aldrig sett den förut? Hur som helst, den är bra.

Den texten är verkligen klok!

Jag har inte svårt att förstå andra människor, har heller inte svårt att förstå abstrakta begrepp. Då kanske jag är feldiagnostiserad?

Visst när jag blir stressad får jag svårt att förstå andra människor, beror nog mest på att arbetsminnet blir överbelastat vid stress, men när jag vilat ut har jag lika lätt/svårt som "normen" Mina svårigheter är alltså ångest som ibland blir så stark att jag hamnar i derealisation eller tvångstankar. Allt sammantaget leder till bristande socialt samspel.

Finns det ingen här som känner igen sig i detta?

Sredna skrev:Jag har inte svårt att förstå andra människor, har heller inte svårt att förstå abstrakta begrepp. Då kanske jag är feldiagnostiserad?

Visst när jag blir stressad får jag svårt att förstå andra människor, beror nog mest på att arbetsminnet blir överbelastat vid stress, men när jag vilat ut har jag lika lätt/svårt som "normen" Mina svårigheter är alltså ångest som ibland blir så stark att jag hamnar i derealisation eller tvångstankar. Allt sammantaget leder till bristande socialt samspel.

Finns det ingen här som känner igen sig i detta?

1. Nej, jag tror NTs har svårare för abstrakta begrepp än vad aspies har.
Många av oss är bra på sånt och har tämligen esoteriska intressen.
Språk, konst, matematik, programmering och annat teoretiskt mer avancerat.

2. Känner igen mig i dåligt arbetsminne och ångest vid vissa typer av stress men inte i derealisation...det är mer att jag känner mig blockerad i huvet, överlastad av intryck. Sen huvudvärk, migränliknande symptom.

Sredna skrev:Jag har inte svårt att förstå andra människor, har heller inte svårt att förstå abstrakta begrepp. Då kanske jag är feldiagnostiserad?

Visst när jag blir stressad får jag svårt att förstå andra människor, beror nog mest på att arbetsminnet blir överbelastat vid stress, men när jag vilat ut har jag lika lätt/svårt som "normen" Mina svårigheter är alltså ångest som ibland blir så stark att jag hamnar i derealisation eller tvångstankar. Allt sammantaget leder till bristande socialt samspel.

Det kanske är just lättheten att bli stressad och hålla en kontinuitet som att arbeta 40 timmar i veckan och vara där kl 08 i ordentliga kläder och trevlig samt hantera alla intriger som ställer till det?

Detta samhälle är definitivt inte uppbyggt för de som gör ett nobelpris en gång i månaden och behöver vila resterande tid. Dock så blir det inget nobelpris oavsett hur många standardmänniskor man anställer.

Något man knappt inte vågar säga är att även några öl dämpar stressen rejält. Har verkligen sympati för människor med sociala svårigheter som börjar missbruka detta. Inlägget kan tyckas off topic, men nej, analyserar bara den bittra baksidan med detta.

Sredna skrev:Något man knappt inte vågar säga är att även några öl dämpar stressen rejält. Har verkligen sympati för människor med sociala svårigheter som börjar missbruka detta. Inlägget kan tyckas off topic, men nej, analyserar bara den bittra baksidan med detta.

-Sant.

Alkohol bedövar, dämpar intensiteten i intrycken.

Använt med måtta och i undantagsfall kan det funka bra.

Bara man inte gör det till en daglig vana.

Gäller att inte dricka så mycket öl att man tappar omdömet och blir jobbig bara. Då syftar jag inte på att man blir våldsam, utan på att man släpper sina mest aspiga sidor lösa och börjar babbla om nördiga specialintressen och på andra sätt glömmer de sociala spelreglerna.

Förlora omdömet kan många göra, tror att problemet kan vara att NT:folket redan sett att man är "speciell" så dom kan vara väldigt påfrestande med sina närgångna frågor, som de inte ställer när dom är nykter, därav blir det ofta att man bara får gå omkring och "ducka" för vissa individer och det gör på det hela taget att man bara känner sig obekväm och mest smyger omkring och gömmer sig för man ser att man inte passar in bland alla sociala "genier", tyvärr...

KrigarSjäl skrev:

Sredna skrev:Något man knappt inte vågar säga är att även några öl dämpar stressen rejält. Har verkligen sympati för människor med sociala svårigheter som börjar missbruka detta. Inlägget kan tyckas off topic, men nej, analyserar bara den bittra baksidan med detta.

-Sant.

Alkohol bedövar, dämpar intensiteten i intrycken.

Använt med måtta och i undantagsfall kan det funka bra.

Bara man inte gör det till en daglig vana.

Ja, tyvärr har ju alkoholen rejäla biverkningar... Men det är himla bra på att ta bort intensiteten i intryck och ta bort social oro.

Fenren skrev:

KrigarSjäl skrev:

Sredna skrev:Något man knappt inte vågar säga är att även några öl dämpar stressen rejält. Har verkligen sympati för människor med sociala svårigheter som börjar missbruka detta. Inlägget kan tyckas off topic, men nej, analyserar bara den bittra baksidan med detta.

-Sant.

Alkohol bedövar, dämpar intensiteten i intrycken.

Använt med måtta och i undantagsfall kan det funka bra.

Bara man inte gör det till en daglig vana.

Ja, tyvärr har ju alkoholen rejäla biverkningar... Men det är himla bra på att ta bort intensiteten i intryck och ta bort social oro.

Självmedicinering som leder till missbruk, låter inget vidare enligt min bok.

slackern skrev:

Fenren skrev:

KrigarSjäl skrev:-Sant.

Alkohol bedövar, dämpar intensiteten i intrycken.

Använt med måtta och i undantagsfall kan det funka bra.

Bara man inte gör det till en daglig vana.

Ja, tyvärr har ju alkoholen rejäla biverkningar... Men det är himla bra på att ta bort intensiteten i intryck och ta bort social oro.

Självmedicinering som leder till missbruk, låter inget vidare enligt min bok.

nä, inte i min heller.

Kalsonger och skägg

jojomamma skrev:Jag fick denna text till mig med en julklapp. Den skrev av Sören Kirkegaard för mer än hundra år sedan. Den tycks inte slagit igenom helt när det gäller våra hjälpare eller vad jag nu ska kalla dem. Själv tycker jag att jag har den aspergiska styrkan att möta och se människor precis som de är.

Till eftertanke

Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål måste jag
först finna henne där hon är och börja just där.

---

-Är det här verkligen en gammal Kirkegaard text? Ni som forskar i källor ta en titt. Jag som gillar sådana här kloka texter, hur kommer det sig att jag aldrig sett den förut? Hur som helst, den är bra.

Tydligen, den är från år 1859:

Søren Kierkegaard
"Synspunktet om min Forfatter-Virksomhed. En ligefrem Meddelelse, Rapport til Historien."
Andet afsnit, Capitel 1, A, §2
(1859)
"At man, naar det i Sandhed skal lykkes En at føre et Menneske hen til et bestemt Sted, først og fremmest maa
passe paa at finde ham der, hvor han er, og begynde der.

http://people.plan.aau.dk/~lars/for_stu ... somhed.pdf

Tror att det har citerats förut här på AF, men ett kortare stycke.

Fenren skrev:

slackern skrev:

Fenren skrev:
Ja, tyvärr har ju alkoholen rejäla biverkningar... Men det är himla bra på att ta bort intensiteten i intryck och ta bort social oro.

Självmedicinering som leder till missbruk, låter inget vidare enligt min bok.

nä, inte i min heller.

-Det är måtta och sunt förnuft som gäller.

Säg att jag hamnar i en riktig kris med ångest som skär som knivar.
En sån där rå-ångest, oro som inte lägger sig.
Utebliven sömn - vi snackar tre-fyra dagar utan sömn när det varit som värst.

I det läget är det bara två saker som funkar: sprit och tabletter.

(Undanber mig putslustiga kommentarer om självklarheter som att sprit och tabletter inte ska kombineras. Vissa saker säger sig självt även om man inte skrivit det rent ut. Bokstavstolkarhumor är bara tröttsamt.)

Valeriana, kamomillte, raska promenader...allt sånt är verkningslöst om det är verkliga sömnproblem man drabbats av.

I ett sånt läge är det bättre för hälsan att ta några stadiga järn så man kommer i lugn och kan somna än att försöka räkna får.

KrigarSjäl skrev:Valeriana, kamomillte, raska promenader...allt sånt är verkningslöst om det är verkliga sömnproblem man drabbats av.

sånt kan funka som förebyggande, däremot. i alla fall gör promenader och liknande det för mig.

Fenren skrev:

KrigarSjäl skrev:Valeriana, kamomillte, raska promenader...allt sånt är verkningslöst om det är verkliga sömnproblem man drabbats av.

sånt kan funka som förebyggande, däremot. i alla fall gör promenader och liknande det för mig.

Ja som förebyggande...som allmänt hälsobefrämjande.
Så man inte hamnar i såna svackor.

Det värsta med med asperger för mig är att jag har svårt att urskilja vad som är "Jag" och vad som är "Aspergern".
Därmed finns det heller inget bra.

Kevlarsoul skrev:Det värsta med med asperger för mig är att jag har svårt att urskilja vad som är "Jag" och vad som är "Aspergern".
Därmed finns det heller inget bra.

säker på att det är nån skillnad ?
du kanske är aspie? dvs det är inget du "har", därmed finns det heller inget dåligt. iaf inte per automatik.

Jag ser det inte på det sättet.
Jag har en diagnos, jag är inte min diagnos.

ah ok.

hoppas den filosofin är dig till nytta.

själv ser jag inte asperger som en sjukdom, så därför är diagnosen i sig obetydlig och har väldigt lite med asperger eller hur jag ser mig själv o göra.
skulle bli för snurrigt för mig annars, om jag skulle behöva göra skillnad på vad som är asperger och vad som är jag.