Min 9-åriga AS son har några kompisar han leker med mycket, både i skolan och efter. Nu har det uppdagats att han är dominant mot de andra och gör ”elaka” saker som att ta och gömma deras prylar (som lett till att de inte kunnat vara med på gympan och liknande). Han uttrycker sig/retas ibland så de andra blir ledsna. Grabben säger att det bara är på skoj, att han skämtat.

Vi har snackat, grabben och jag, och jag tror han förstår, men är inte riktigt säker på om förståelsen kommer leda till förändring.

Jag är jätte tacksam om någon har tips hur man lär 9-åringen att om man vill ha kompisar måste man vara en kompis? Inte alltid vara först, inte gömma kompisarnas grejer, inte ens på skoj, osv. Kanske finns det böcker, eller kanske har ni egna erfarenheter.


Admin

Bytte avdelning.

Du kan rita upp händelser (streckgubbar brukar duga), förklara olika "slut"....
Bup använde sociala berättelser när vår son gick i "terapi" efter sin As utredning.
Lycka till!!

Många med AS har ju svårt med detta, i synnerhet i barnaåren.
Lär dig hur man arbetar med sociala berättelser och seriesamtal, och gärna också om Kat-kittet.
Googla så hittar du nog en del.
Sen ska du förstås rådfråga Bup el Barnhab, vem ni nu har kontakt med. De ska kunna metoderna ovan.

Tack för tipsen. Har googlat lite på Kat-kitet och ska försöka få skolan att nappa på det. Tycker verkligen att skolan ska hjälpa till här och inte kasta över hela ansvaret på föräldrarna.

Seriesamtal känner jag på mig kommer funka. Synd att jag ritar som en kratta Kanske det går att hitta något bra ritprogram på internet, skulle nog passa både mig och grabben misstänker jag.

Ackja, vem är som Picasso?
Streckgubbar går hur bra som helst!

Ja, och så kan man skriva historien brevid, så att alla som läser den tillsammans med honom läser samma sak. Läs den ofta och så kan han gå tillbaks till pappret och kolla när han själv känner att han behöver.

Tack, tack och åter tack för tipsen om seriesamtal.

Vi tog tag i det här direkt och drog ihop det lilla kompisgänget med föräldrar, fikade och lekte och sedan pratade igenom vad man inte får göra som kompis. Vi hade ingen aning om hur barnen skulle reagera, och blev possitivt överaskade över deras engagemang och fokusering. Till saken hör att de är mycket trygga med varandra.

Barnen fick föreslå själva, de fick dock en hel del hjälp på traven att komma på saker. En vuxen skrev. Vi hade tänkt att det skulle vara en vuxen som ritade till, men barnen ville rita själva. Det blev fina målningar kring kompisskap. Totalt blev det sex regler de enades om.

Man får Inte göra någon illa
Alla får vara med om att bestämma
Man måste sluta när någon säger till
Man får inte dra i varandras kläder
Man får inte gömma varandras saker
Man får tycka vad man vill

Efteråt var alla nöjda, barn och föräldrar.

Lycka till! Vilken bra idè att ha med kompisarna och föräldrarna! Det kommer att gå jättebra!

jojomamma skrev:Min 9-åriga AS son har några kompisar han leker med mycket, både i skolan och efter. Nu har det uppdagats att han är dominant mot de andra och gör ”elaka” saker som att ta och gömma deras prylar (som lett till att de inte kunnat vara med på gympan och liknande). Han uttrycker sig/retas ibland så de andra blir ledsna. Grabben säger att det bara är på skoj, att han skämtat.

Vi har snackat, grabben och jag, och jag tror han förstår, men är inte riktigt säker på om förståelsen kommer leda till förändring.

Jag är jätte tacksam om någon har tips hur man lär 9-åringen att om man vill ha kompisar måste man vara en kompis? Inte alltid vara först, inte gömma kompisarnas grejer, inte ens på skoj, osv. Kanske finns det böcker, eller kanske har ni egna erfarenheter.


Admin

Bytte avdelning.

få han att skämmas över sitt beteende. visa t.ex hur ledsen du blir.

blev det någon förändring? sex månader sen senaste inlägget.

Snarare 5 år..

plåtmonster skrev:Snarare 5 år..

tack.

hur gick det 5 år senare? blev grabben "normal"?

Moderator Puzzle: Medlemmen har fått en varning se detta inlägg.

ArgeAnkan skrev:få han att skämmas över sitt beteende.

Det är väl inte det bästa att associera vänner med negativa känslor för folk som har nog svårt att motiveras att vara social...

Fenren skrev:

ArgeAnkan skrev:få han att skämmas över sitt beteende.

Det är väl inte det bästa att associera vänner med negativa känslor för folk som har nog svårt att motiveras att vara social...

är det inte? när man skäms så ser man att man har gjort fel och associerar det med något dåligt. vad är ditt förslag på vad man kan göra?

när jag eller andra vänner har betett sig som svin exempel att lura någon på pengar, mobba någon, sno saker osv så har det varit standard att personen som har gjort något dåligt ska få skämmas så den inte gör om det.

ska vi låta beteenden gå bara och anta att personen ska förstå att den gör fel. har du tänkt på att personen som gör fel kan vara ett offer?

Kan ju börja med att plocka bort citationstecknen för det ÄR elaka saker.

Kul och konstigt att mitt urgamla inlägg plötsligt dök upp. Från 2010. Det har snart gått 6 år sedan. Grabben har blivit stor, det går hyfsat bra för honom. Jag har själv fått AS-diagnos som så många föräldrar. Det går hyfsat bra för mig med. Efter några uppsägningar har jag fått en praktik jag stormtrivs på och hoppas jag får en anställning senare.

Jag är en social asperger (kanske vi alla är det). Jag är ofta bortkommen i vuxengrupper men har sällan problem när jag jobbar med barn och ungdomar (i mindre grupper).

jojomamma skrev:Jag är en social asperger (kanske vi alla är det). Jag är ofta bortkommen i vuxengrupper men har sällan problem när jag jobbar med barn och ungdomar (i mindre grupper).

Jag tror det är vanligt bland aspergare att man känner sig mer hemma bland folk som är mycket yngre eller äldre än man själv.

Det borde egentligen bara vara yngre eller äldre det går bra med. Någon som har en bra förklaring?

jojomamma skrev:har jag fått en praktik jag stormtrivs på

Inom social omsorg som förut? Hur lyckades du undkomma den lokala djungeltelegrafen?

Vi lärde vår dotter att vara snäll när hon var ca 1 år. Hon är jätteduktig på det nu och det händer mer sällan att hon slår sig själv. Jag är väldigt mån om att man är snäll mot sina gosedjur också (man klappar dem, kramar dem och pussar dem). Så jag tänkte väl egentligen bara fortsätta med att aktivt förklara innebörden av att vara snäll och att det är någonting viktigt i relationer.