misshopeless skrev:Vill du leva ett helt liv utan att någonsin sagt ifrån?

Fast det är inte riktigt det som det handlar om. Även om du säger ifrån så kanske du har ångest inför det istället. Saken är då att tnka på det när man planerar och agerar. Inte annars.

Jo men hela själva tanken med mental träning är nog att försöka göra förändringar genom att man börjar med att förändra sin inställning till olika saker som man vill ha genomförd.
Man gör helt enkelt upp en drömbild på något man vill ha eller göra eller få förändrat, vad man helst vill inom något. Man låter då tankarna få bygga upp en vision på hur det skulle kunna bli. Medans man sedan låter hjärnan få börja tro att det skulle kunna bli verkligt så öppnar man upp för en förändrings utveckling. Det leder till inspiration och bygger upp självförtroendet så att man börjar jobba för att närma sig sitt mål.(eller dröm)
Tillslut efter mycket träning och jobb har man nått sitt mål och man börjar få en ny vision för något annat man vill förverkliga.
Detta förlopp lever andra med hela tiden och bara funkar utav sig självt...

Vad vi med Asperger ofta har problem med att vi inte har så lätt att fullfölja saker för att det lätt låser sig på olika sätt. Vi kommer då inte vidare vilket leder till att man istället hamnar i negativa tankar och då vi inte har förmågan att själv kunna komma vidare så blir det inget av någonting, typ.
Sen tror jag att vi med autism också har lätt för att tro att det man inte kan bara sådär kan man inte lära sig. Jag har mött barn som säger att, jag kan inte det och inte det för de har hört andra säga att de inte kan någonting....
När jag jobbade med barn sa jag ofta när sånt kom upp att JAG tror att du kan lära dig det och det räckte ofta till att låsa upp fixeringar de kanske har haft länge. Att det finns någon som tror på dem. Det kan vara att byta om och vara med på gympan eller lära sig att åka skridskor osv...

Om det är stora mål man vill uppnå kanske man behöver ha delmål för annars blir det för mycket att man inte kan hålla ut hela vägen.

Men jag tror också att man måste försöka att undvika det som gör att man får negativa tankar hela tiden. Ofta är det ju helt uppenbart vad det är som gör att man mår dåligt. Man får istället ta tid att stärka sig själv för det man gör för sig själv har man alltid mycket glädje och nytta utav.

supernova skrev:Jo men hela själva tanken med mental träninar genom att man börjar med att förändra sin inställning till olika saker som man vill ha genomförd.
Man gör helt enkelt upp en drömbild på något man vill ha eller göra eller få förändrat, vad man helst vill inom något. Man låter då tankarna få bygga upp en vision på hur det skulle kunna bli. Medans man sedan låter hjärnan få börja tro att det skulle kunna bli verkligt så öppnar man upp för en förändrings utveckling. Det leder till inspiration och bygger upp självförtroendet så att man börjar jobba för att närma sig sitt mål.(eller dröm)
Tillslut efter mycket träning och jobb har man nått sitt mål och man börjar få en ny vision för något annat man vill förverkliga.
Detta förlopp lever andra med hela tiden och bara funkar utav sig självt...

Absolut, bra skrivet, hoppet ska man hålla hårt i utan att blunda för verkligheten. Och förmågan att hitta balans kommer med tiden.

Tack misshopefull!

Tänkte dela ett annat gammalt inlägg från forumet om Rollspel. Det kan man träna på, stärker och utvecklar en i sociala kontakter!

Re: Behöver råd för att anpassa mig till min man med AS!
Intressant inlägg!
Mitt tips är att träna honom i hur man uttrycker och förmedlar sina tankar och känslor. Han kan inte föreställa sig hur du skulle vilja att han reagerar på det du säger till honom så det enklaste för honom är att spela oberörd, fast det är han säkert INTE! Det bästa är att du börjar med ROLLSPEL. Alltså du förklarar och visar för honom hur man kan prata med andra människor och hur man kan gensvara på andras önskningar och hur man kan förmedla sina egna känslor och tankar rent konkret och praktiskt. (den funktionen som funkar helt automatiskt för andra måste han lära sig och öva sig på för att kunna ha en fungerande bra relation med dig)

Spela lite lätta rollspel ihop som inte är förknippat till ert gemensamma liv just för tillfället, så att det inte blir att någon som går igång utan helt neutrala ämnen i början av träningen.
Prata först igenom vad det ska handla om och vad som passar bra att säga i en sån situation. (lär honom i början vad man skulle kunna säga eller hur du skulle säga i hans repliker)
När ni har gjort upp det kan ni börja spela, det tar lite tid att komma in i spelet men när man har kommit över den spärren går det går det väldigt fort att få positiva resultat.
Ta en situation ur det vardagliga livet, tex...
Hur man kan lära sig att träffas efter en arbetsdag ifrån varandra.
Han säger: Hej älskling, hur har du haft det idag?
Du säger: Idag har det varit lite tungt på jobbet, hur har du haft det?
Han säger: Jo det har varit en bra dag för mej men vad är det som har varit så tungt idag för dig?
Du säger: Det var flera som var sjuka idag så det blev lite stressigt.
Han säger: Lägg dig och vila lite så fixar jag lite mat åt oss så länge.
Du säger: Det gör jag gärna så blir jag piggare sedan och kan ta disken.

Ja det är ett exempel bara, man kan ta vilken vardaglig händelse som helst men ta något som får honom att ta initiativ till att göra något för ert gemensamma samspel.

Spela sedan på samma rollspel hur många gånger som helst. Han kanske behöver spela det 50 gånger för att han spontant ska kunna använda sig utav denna händelse.

Ni kommer garanterat ha hur jobbigt och kul som helst men ge inte upp bara, för det ger sådana jätte goda resultat. Jag vet!

När ni sedan har kommit in i att spela rollspel kan ni ju börja ta upp känsliga ämnen också, jag tror att han är jätte intresserad av att göra dig lycklig och glad men han är osäker på sig själv. Hjälp honom att bli den man han vill vara för dig.....Det kommer han att bli när han får självförtroende!

Testa EFT och tapping.
Finns massor av instruktionsvideos på Youtube.

Självhypnos är trevligt. Finns mängder med videos på youtube med olika inriktningar.
Är övertygad om att det är den största anledningen till att jag kan hantera påträngande tankar och OCD nu för tiden så att hjärnan stänger av.

supernova skrev:Tack misshopefull!

Tänkte dela ett annat gammalt inlägg från forumet om Rollspel. Det kan man träna på, stärker och utvecklar en i sociala kontakter!

Re: Behöver råd för att anpassa mig till min man med AS!
Intressant inlägg!
Mitt tips är att träna honom i hur man uttrycker och förmedlar sina tankar och känslor. Han kan inte föreställa sig hur du skulle vilja att han reagerar på det du säger till honom så det enklaste för honom är att spela oberörd, fast det är han säkert INTE! Det bästa är att du börjar med ROLLSPEL. Alltså du förklarar och visar för honom hur man kan prata med andra människor och hur man kan gensvara på andras önskningar och hur man kan förmedla sina egna känslor och tankar rent konkret och praktiskt. (den funktionen som funkar helt automatiskt för andra måste han lära sig och öva sig på för att kunna ha en fungerande bra relation med dig)

Spela lite lätta rollspel ihop som inte är förknippat till ert gemensamma liv just för tillfället, så att det inte blir att någon som går igång utan helt neutrala ämnen i början av träningen.
Prata först igenom vad det ska handla om och vad som passar bra att säga i en sån situation. (lär honom i början vad man skulle kunna säga eller hur du skulle säga i hans repliker)
När ni har gjort upp det kan ni börja spela, det tar lite tid att komma in i spelet men när man har kommit över den spärren går det går det väldigt fort att få positiva resultat.
Ta en situation ur det vardagliga livet, tex...
Hur man kan lära sig att träffas efter en arbetsdag ifrån varandra.
Han säger: Hej älskling, hur har du haft det idag?
Du säger: Idag har det varit lite tungt på jobbet, hur har du haft det?
Han säger: Jo det har varit en bra dag för mej men vad är det som har varit så tungt idag för dig?
Du säger: Det var flera som var sjuka idag så det blev lite stressigt.
Han säger: Lägg dig och vila lite så fixar jag lite mat åt oss så länge.
Du säger: Det gör jag gärna så blir jag piggare sedan och kan ta disken.

Ja det är ett exempel bara, man kan ta vilken vardaglig händelse som helst men ta något som får honom att ta initiativ till att göra något för ert gemensamma samspel.

Spela sedan på samma rollspel hur många gånger som helst. Han kanske behöver spela det 50 gånger för att han spontant ska kunna använda sig utav denna händelse.

Ni kommer garanterat ha hur jobbigt och kul som helst men ge inte upp bara, för det ger sådana jätte goda resultat. Jag vet!

När ni sedan har kommit in i att spela rollspel kan ni ju börja ta upp känsliga ämnen också, jag tror att han är jätte intresserad av att göra dig lycklig och glad men han är osäker på sig själv. Hjälp honom att bli den man han vill vara för dig.....Det kommer han att bli när han får självförtroende!

-Mitt tips är att strunta i rollspel & teater och att prata med varandra istället.

Rollspel är för dagisbarn och halvanalfabeter som inte kan uttrycka sig i ord.

Jag vågar nog påstå att rollspel och/eller teater kan vara ett ypperligt sätt att träna upp förmågan att prata och ta plats för personer som finner sådant intressant och säkert minst lika viktigt roligt. Hade en kompis med grav social fobi, ångestattacker och en hel radda med andra diagnoser som jag väljer att inte nämna då det blir för specifikt men i vart fall så kunde hon knappt prata eller uttrycka sig på något sätt tills efter hon fastnade för teater och fick lära sig att uttrycka sig som någon annan först. Byggde ju säkert upp självförtroendet också vilket såklart bidrog det med.

Och nej, hon var inget dagisbarn, halvalfabet eller ens med på autismspektrumet så den förklaringen går inte...

Så Supernova, trivs du med teater och/eller rollspel och tycker du får ut något av det så fortsätt med det oavsett vad den här stelbenta Krigarn tycker.

Att neurotyper kan uppskatta rollspel, dramalekar, levande charader, clowner, amatörteater med mera där man inte talar med varandra utan gestaltar situationer kommer inte som nån större överraskning.

Mina aspergerdrag gör att jag känner mig obekväm med slikt och det tror jag kan gälla för andra aspies också.

-Försök inte tala om för mig vad rollspel är för nåt.

Jag tillbringade två och ett halvt år på folkhögskola där drama var obligatoriskt.
Vad dramapedagogerna och batiknissarna sysslade med tvingades vi andra också hålla på med.

KrigarSjäl skrev:Att neurotyper kan uppskatta rollspel, dramalekar, levande charader, clowner, amatörteater med mera där man inte talar med varandra utan gestaltar situationer kommer inte som nån större överraskning.

Mina aspergerdrag gör att jag känner mig obekväm med slikt och det tror jag kan gälla för andra aspies också.

-Försök inte tala om för mig vad rollspel är för nåt.

Jag tillbringade två och ett halvt år på folkhögskola där drama var obligatoriskt.
Vad dramapedagogerna och batiknissarna sysslade med tvingades vi andra också hålla på med.

Fast jag försöker väl ingenstans förklara vad det är utan vad det kan göra för vissa människor, både neurotypiska och säkert en del aspergare.

Jovisst är de metoderna bra för en del.

Men inte för alla.

Det är en ambition att tala om för de som säger att drama/rollspel är bra för alla att de har fel.

En del vill verkligen att vi ska se på drama/rollspel som nåt slags socialterapeutiskt universalmedel.

Varför så julilsk krigarsjäl ?
Drick lite glögg, smygkika in i julklapparna och fyra av några tomtebloss så du får lite julefrid.

-Vem fan blir inte ilsk av tanken på rödhåriga dramapedagoger, batikhäxor och fjollmjukisar i saronger från Indiska!?

He he... Ja det låter inte så avslappnande faktiskt.
Har också en tendens att må riktigt dåligt utav sånt.
Men de äger inte någonting, någonting....

Jag vet inte om det kan räknas som övningar, men förstök att stänga ute negativa tankar efter att solen gått ner. Nu menar jag inte att man ska bli sprallande glad, utan just de där tankarna som mest går runt och runt, oro för det man inte riktigt rår på. Kvällar brukar vara den sämsta tiden för det eftersom man kanske egentligen än för trött för att tänka, och sedan är det inte läge att göra något så sent heller. Därför kan man träna sig på att försöka förlägga de tankarna till dagtid. För att man orkar tänka då. Och för att man kanske kommer till en lösning på vissa saker om man inte är trött och dessutom kan man gå och praktiskt göra saker.

Det betyder inte att tankarna försvinner om kvällen. De kryper bara ner på en annan nivå. "Att sova på saken" är inte trams, det har visat sig att låta hjärnan arbeta ifred ger bättre och smartare lösningar, och sömn är ett extra plus i problemlösning.

kiddie skrev:Jag vet inte om det kan räknas som övningar, men förstök att stänga ute negativa tankar efter att solen gått ner. Nu menar jag inte att man ska bli sprallande glad, utan just de där tankarna som mest går runt och runt, oro för det man inte riktigt rår på. Kvällar brukar vara den sämsta tiden för det eftersom man kanske egentligen än för trött för att tänka, och sedan är det inte läge att göra något så sent heller. Därför kan man träna sig på att försöka förlägga de tankarna till dagtid. För att man orkar tänka då. Och för att man kanske kommer till en lösning på vissa saker om man inte är trött och dessutom kan man gå och praktiskt göra saker.

Det betyder inte att tankarna försvinner om kvällen. De kryper bara ner på en annan nivå. "Att sova på saken" är inte trams, det har visat sig att låta hjärnan arbeta ifred ger bättre och smartare lösningar, och sömn är ett extra plus i problemlösning.

plus 1

Ja detta tips försöker jag leva efter så gott det går, MYCKET BRA!!!

Jag lyckas inte alltid leva efter det, men det är en hjälp att det är "rätt" att tänka så. Innan fick jag skuldkänslor om jag inte försökte tänka ut allt och lösa världsproblemen om kvällarna.

Puzzle skrev:Fast jag försöker väl ingenstans förklara vad det är utan vad det kan göra för vissa människor, både neurotypiska och säkert en del aspergare.

Vad kul att läsa Puzzel
Ja min erfarenhet är att det är en bra metod. Sen var väl just detta förslaget lite så där lite väl töntigt, he he. Men jag har tränat själv under min uppväxt för jag hade svårt att få ur mig saker när jag blev stressad och låst, det blev enormt pinsamt och jag kände mig så underlägsen och ledsen när det blev så.
Sen tycker jag att det är en bra metod då man är lite impulsiv sådär, att man som barn gör dumheter som någon annan hetsar en till. Jag har vid tillfälle testat lite hur impulsiva barn gör när man ger dem lite positiv förstärkning i en valsituation och väldigt ofta har de själva stolt valt det "rätta" när man har hjälpt dem lite på traven....Så när man har sagt nej en gång så har man det att bygga vidare på.

KrigarSjäl skrev:Mina aspergerdrag gör att jag känner mig obekväm med slikt och det tror jag kan gälla för andra aspies också.

Problemet är att man kan ha nytta av att göra obekväma saker.

supernova skrev:Jo men hela själva tanken med mental träning är nog att försöka göra förändringar genom att man börjar med att förändra sin inställning till olika saker som man vill ha genomförd.

Klokt inlägg. Jag "tränar mentalt" på sätt som liknar det supernova beskriver, och är nöjd med hur det fungerar. Kan lägga till att jag även har nytta av meditation.

Jag har själv väldigt svårt för det här med positiva idéer om vad man vill kunna men inte kan. Jag minns en tant på miljöterapin för länge sedan som sa till oss, Tänk att ni vaknar i morgon och är helt FRISKA! Vad vill ni då göra. INGEN av oss ville leka den leken. Det var ganska trasiga människor där. Sådana som kommer ha någon form av problem hela livet. Då var det så himla taskig att säga sådär.

Så jag sa Tror du på fullt allvar att man kan vakna en morgon och vara frisk? Jaa sa hon då och nickade dumt.

Tycker det var sunt att ingen ville spela med.

En sak som dock hjälpt MIG är om jag vill göra ngt, eller måste, är att försöka bryta ner uppgiften i mindre delar. För mig så verkar det svårt för jag "måste" göra allt på en gång. Man kan träna upp detta, att dela upp saker. Man kan göra det rent konkret. Folk gör detta utan att tänka men de som inte kan det utan att tänka får tänka till istället. Hur kan uppgiften delas? Vad är rimligt att göra på en dag? Är det OK att känna sig nöjd för att man har nått ett delmål men inte själva målet än?

kiddie skrev:Jag lyckas inte alltid leva efter det, men det är en hjälp att det är "rätt" att tänka så. Innan fick jag skuldkänslor om jag inte försökte tänka ut allt och lösa världsproblemen om kvällarna.

Känner verkligen igen mig! Jag har hur svårt som helst att varva ner och gå och lägga mig på kvällarna p.g.a allt jag måste tänka på och lösa då på en gång. Det känns som att jag inte tar ansvar gentemot mig själv genom att inte "tänka klart". Tänk om jag glömmer bort en massa viktiga saker och det blir total katastrof?! Min läkare undrade om tankarna inte tar slut någon gång, men de gör de inte trots sömnmedicin.

kiddie skrev:Tänk att ni vaknar i morgon och är helt FRISKA!

Tycker den där tanten, för det är väl en sådan där urtyp till tant som Krigarsjäl ofta beskriver? I vart fall denne missar poängen. För man kan inte hoppa till ett slutresultat utan att reda ut vägen dit först. Lite som att tänka sig att hoppa från ett flygplan. Sedan kommer man på att man nog skulle ha tagit på sig en fallskärm. Således har många "problem" med att tänka sig att hoppa ut. Även om alla andra gör det (tm)..

Skulle vilja påstå att man i vart fall behöver klargöra vilka tankar som dyker upp och som hindrar eller möjliggör saker. Vad triggar dessa tankar, vilka känslor framkallar de och de känslorna kanske är grunden till problem och låsningar, vilka andra tankar triggar dessa tanker så att man förstår hur de är sammakedjade, hur identifierar man tankar och styr in tankeprocessen på något mer önskvärt osv. När man får sina tankar och process av dessa att fungera konstruktivt och som en helhet så ökar chanserna att hitta hopp och lösningar som gör att ens liv fungerar bättre. När det är bättre så mår man förstås bättre men det är inte någon magi.

Tanternas metodik liknar mest "lastkultur" och soteriologi. Man kan lätt få associationer till "jesus" i Johnny Mnemonic filmen från 1995.

Ja man kan ofta lura sig själv att tro att Gud bara vill poffa till med mirakel och raketer för att "lösa" alla problem och hinder man möter. Liksom dessa tanter uppenbarligen vill tro på...
Men mina erfarenheter är att han bara uppenbarar hur man ska gå tillväga för att själv med hans hjälp ska kunna lösa det
Livet är en vandring och man behöver ha fasthet i det förloppet, var än vandringen för oss. På berget och genom dalen, på de gröna ängarna och i dödsskuggans dal.

Ja God fortsättning förresten