De flesta aspergare har de här problemen, VildKatt.

Jag tycker jag kan frikoppla min hjärna och vara kreativ, produktiv, först när jag inte störs av nåt i omgivningen. För mycket surr och ljud och det slår ut tankeförmågan, det liksom blockerar.
Är det extrajobbiga miljöer med mycket ljud och intryck omkring mig får jag efter ett tag migränliknande symptom.

En annan grej jag avskyr är att sväva i ovisshet.
Att hamna i en situation där man hoppas på viss utgång.
Kan gälla stort som smått.
Hellre nej än kanske, således.
Att säga kanske till mig är i vissa viktiga frågor liktydigt med mental misshandel.

Intryck och ljud är väldigt jobbigt. Öronproppar kan få mig att fixa vissa jobbiga situationer, skönt nu på vintern att man kan dölja dem med mössa.

Avskyr verkligen att inte ha kontroll över läget, ovisshet med något man skall göra innan man fått exakt besked och kan bygga upp dagens eller veckans kalender mentalt i huvudet.
Leder ofta till sömnproblem.

Bästa: att jag är så ärlig och originell och framför allt charmig.
Sämsta: alla sociala katastrofer jag orsakat i mitt liv när jag inte fattade. och att jag inte orkar så mycket aktiviteter längre.

KrigarSjäl skrev:Jag tycker jag kan frikoppla min hjärna och vara kreativ, produktiv, först när jag inte störs av nåt i omgivningen. För mycket surr och ljud och det slår ut tankeförmågan, det liksom blockerar.
Är det extrajobbiga miljöer med mycket ljud och intryck omkring mig får jag efter ett tag migränliknande symptom.

En annan grej jag avskyr är att sväva i ovisshet.
Att hamna i en situation där man hoppas på viss utgång.
Kan gälla stort som smått.
Hellre nej än kanske, således.
Att säga kanske till mig är i vissa viktiga frågor liktydigt med mental misshandel.

Det där kan jag skriva under på helt och hållet. Hatten av.

Bästa:

• Är immun mot skitsnack. Synar allt som folk säger om det de säger "luktar konstigt".
• Att jag tål ensamhet och inte känner för att avsluta mitt liv bara för det.
• Jag fungerar väldigt bra med nördar och kreativa personer.
• Kan nästan laga datorer genom att lägga handen på dem och säga "Heal"!

Sämsta:

• Har fel gener för att attrahera någon varelse med tuttar på för att reproducera mig, försökt för länge och är generellt uppgiven i den frågan.
• Tål inte barn som skriker så det där med att reproducera sig är ganska far fetched.
• Har svårt att hålla tyst när jag träffar på idioter och brukar kalla idioter för idioter. Inklusive chefer som gör idiotiska saker.

KrigarSjäl skrev:En annan grej jag avskyr är att sväva i ovisshet.
Att hamna i en situation där man hoppas på viss utgång.
Kan gälla stort som smått.
Hellre nej än kanske, således.
Att säga kanske till mig är i vissa viktiga frågor liktydigt med mental misshandel.

Jag kan skriva under på detta!

Det sämsta är väl ögonkontakt som jag har problem med samt att tvingas vara social i grupp , mingla, fika i grupp , ja, och planera livet, vardag .

Håller med om ovisshet.

Specificerar nackdelarna då.
Snabbt överbelastad av intryck. Tycker egentligen om människor och vill därför ha långt mer med dem att göra än jag någonsin orkar. Umgänge tar så mycket energi att jag upplever de flesta som energitjuvar och får slåss med mig själv för att inte börja ogilla andra bara för att jag är felkonstruerad.
Har alldeles för många hang ups som måste arbetas runt och med. Har ett alldeles för stort behov av ensamtid och ett alldeles för litet behov av att samtala.

Finns några till men kan inte veta om de finns där till följd av AS eller om de är ett resultat av att ha stressat sönder mig så lämnar det därhän

Kanske du kan umgås på annat sätt än genom att samtala?

alixha skrev:

KrigarSjäl skrev:En annan grej jag avskyr är att sväva i ovisshet.
Att hamna i en situation där man hoppas på viss utgång.
Kan gälla stort som smått.
Hellre nej än kanske, således.
Att säga kanske till mig är i vissa viktiga frågor liktydigt med mental misshandel.

Jag kan skriva under på detta!

Ja, jag kan verkligen göra detsamma!

När jag läste Tony Attwoods och Carol Grays aspiekriterier som bygger på våra styrkor och inte svagheter blev jag nöjd med mig själv. De tre första punkterna stämmer så bra, nästan allt stämmer.

1. Vänskapsrelationer karakteriseras av total lojalitet samt oklanderlig pålitlighet

2. Frånvaro av sexism, ”ålders-ism”, fördomar mot främmande kulturer; förmåga att uppfatta människor ”så som de faktiskt är”

3. Står för sina åsikter oberoende av socialt sammanhang eller av vad andra tycker

http://habilitering.se/autismforum/leva ... riterierna

Punkt 2 tycks knappast stämma på alla aspies...
Själv är jag inte alls förtjust i Gillbergs kriterier då de bygger en väldigt stereotyp bild som ofta stämmer lika illa som de slitna stereotyperna "räknar tåg" och "är bra på matte".

tahlia skrev:Punkt 2 tycks knappast stämma på alla aspies...

Inte här på forumet i varje fall. Jag är uppväxt med en icke religiös familj som alltid hävdat människors lika värde, jag fick tidigt internationella kontakter och "tränades" i att tänka multikulturellt. Ett specialintresse är väl just att förstå olikheter men inte betygsätta dem.

Jag har kvar många av mina värderingar från den tiden (ungdomen). Många NT vänner som jag delade dem med har betydligt mindre förståelse idag för de som står utanför den egna gruppen än vad jag har. Min terapeut sa att min förmåga till EQ och medkänsla och vilja och förmåga att ge omsorg inte hör hemma i aspi-värden. Är det så är det OK, jag är glad att inte vara ett aspigt eller en NT superegoist.

jojomamma skrev:Min terapeut sa att min förmåga till EQ och medkänsla och vilja och förmåga att ge omsorg inte hör hemma i aspi-värden. Är det så är det OK, jag är glad att inte vara ett aspigt eller en NT superegoist.

Terapeuten din tycks ha vissa fördomar om hur vi ska vara.

Naturligtvis har aspergare empati, naturligtvis vill en del bli föräldrar, vara omhändertagande, engagera sig i samhällsfrågor med mera.

Det har vi ju många exempel på här.

Som vanligt är det skitsnack att vi skulle sakna empati - det är bara det att den tar sig andra uttryck än hos NTs.

Vi bryr oss på riktigt men kan ha svårt att visa det.
Eller visar det på udda sätt...ja ni ser ju hur jag är.
Sura kommentarer i all välmening.

NTs visar väldigt mycket men frågan är vad som är sant bakom det sociala spelets alla olika masker.
Pratar vi socialt samspel i grupp är det ofta rena ping pong-serier av uppvisade emotioner fram och tillbaka, i synnerhet om det är fruntimmer i grupp. Allting hjärtligt, gulligt och fluffigt. På ytan.
En masssa OOOOHHH!!! och AAAHHH!!! och NAAAAWW!! vilket är det värsta jag vet.
Liksom brösttoner. Magstöd.
Det gäller ju att övertyga sig själva och varandra om hur rara och gulliga man är.

KrigarSjäl skrev:

jojomamma skrev:Min terapeut sa att min förmåga till EQ och medkänsla och vilja och förmåga att ge omsorg inte hör hemma i aspi-värden. Är det så är det OK, jag är glad att inte vara ett aspigt eller en NT superegoist.

Terapeuten din tycks ha vissa fördomar om hur vi ska vara.

Naturligtvis har aspergare empati, naturligtvis vill en del bli föräldrar, vara omhändertagande, engagera sig i samhällsfrågor med mera.

Tack Krigarssjäl, ditt inlägg var gott att läsa!! Min terapeut har många bra sidor, men hon vet väldigt lite om Aspergergs och olikheter mellan oss!

Ja om hon tror att vi är nåt slags känslolösa fyrkantiga robotar har hon tvärfel.

Samma sak gäller diagnosen infantil autism.
Det är inte så att ju mer autist man är desto mindre känslor har man.
Snarare tvärtom.
Har en anhörig med infantil autism och där kan vi verkligen snacka känslospröt och mottaglighet.

Det är det här med att kommunicera känslor som är knepigt.
Och det gör kanske att man som aspergare/autist gärna vill ha en jämnare känslonivå.
Men att inte visa så mycket utåt eller föredra en jämnare nivå är alltså en helt annan sak än att vara i avsaknad av känslor.

Jag saknar inga känslor - men det kan vara fullt sjå med att hålla dom i schack.

Bäst med AS: Briljerar som vanligt inom särskilda kategorier i frågesport, tipsrundor etc tack vare allmänbildningen via mina specialintressen som är de traditionella SO-ämnena. Samtliga i min bekantskapskrets erkänner sig i stort sett nästan alltid besegrade i förhand närhelst det är frågor som berör geografisk kännedom och flaggor.

Sämst med AS: Att känna sig såpass begränsad socialt. Jag känner ofta att jag måste undvika vissa sociala sammanhang då jag känner mig mentalt överväldigad av att det blir för många människor som resulterar i för höga ljudnivåer. "Mingelparty" är bland det absolut värsta som finns.

Bra:
Mitt sinne för språk, är duktig på och skriva och stava
Allmänbildad
Folk verkar tycka jag är "fascinerande" då jag kan mycket om vissa saker även om det för mig är en självklarhet

Dåligt:
Stresskänslighet
Extremt känslig hörsel och luktsinne, dock inte för alla ljud och dofter
Mitt humör, kan bli redigt förbannad om saker och ting inte går som jag vill eller hade tänkt mig
Kan aldrig riktigt slappna av, gör jag det är risken stor att jag säger något "social olämpligt" även om jag inte alls menar något illa
Kan ibland inte varva ner när jag ska sova
Svårt att klara mig själv, kan dock mer bero på separationsångest än diagnosen i sig

jojomamma skrev:Min terapeut sa att min förmåga till EQ och medkänsla och vilja och förmåga att ge omsorg inte hör hemma i aspi-värden. Är det så är det OK, jag är glad att inte vara ett aspigt eller en NT superegoist.

Din teraput är en idiot. Säg åt honom/henne att sluta titta på hollywoodfilmer samt lusläsa aftonbladet som om det vore en vetenskaplig publikation och istället läsa de förbannade diagnoskriterierna som gäller.

Dåliga källor: Spelfilm och kvällspress.
Bra källor: Vetenskapliga artiklar i dito journaler och litteratur skriven av meriterade personer.

plåtmonster skrev:Bra källor: Vetenskapliga artiklar i dito journaler och litteratur skriven av meriterade personer.

Exakt.

Särskilt intressant är förstås litteratur skriven av personer som själva har diagnosen. Inga andra har inifrånperspektivet.

Det tragiska är att innan så var tidningarna bra på att uppmärksamma viktiga saker och sammanfatta på ett populärvetenskapligt sätt. Numera verkar de dock sakna lyhördhet, intresse, opartiskhet och kompetens.

Lugnt, stör mig bara på förnekelse av handikappet. Och vid det här laget borde det vara tydligt att jag har AS, ingen normal människa ödslar så mycket tid och energi på sina intressen som jag gör.

Pikachu skrev:Lugnt, stör mig bara på förnekelse av handikappet. Och vid det här laget borde det vara tydligt att jag har AS, ingen normal människa ödslar så mycket tid och energi på sina intressen som jag gör.

om det skulle vara så, att det var ett handikapp, och att vissa förnekade det, varför stör det dig tror du?