Hur har myndigheter behandlat dig?
7 inlägg
• Sida 1 av 1
Hur har myndigheter behandlat dig?
Jag tänker främst på läkare, psykologer, arbetsförmedlingen etc. Jag har ganska blandade upplevelser. Det mesta har varit negativt. Jag stör mig främst på hur jag behandlats av arbetsförmedlingen. Min sius handläggare (som jag typ mött tre gånger under flera års tid) har varit direkt kränkande. När jag klagade över att min lönebidragsanställning minskat med ett par timmar per vecka(efter att jag typ jobbat där i tre år) och att det skadade min ekonomi, så sade hon typ "men då kan du låna pengar av mamma". Hon tyckte oxå att jag kunde få "hjälp med bostadsbidrag från morsan".Hon verkade inte riktigt fatta att jag är en trettioåring som levt i min egen lägenhet sen 2010.
Tycker dock att de flesta kuratorer/psykologer varit ganska bra. De har iaf behandlat mig som en vuxen person istället för ett stort barn. Kan samtidigt störa mig på att vissa haft en överdrivet "dumpositiv" attityd där alla ens problem skulle lösas av att man "slutade vara neggig".
Tycker också att det finns en "röd tråd" bland kuratorernas rådgivning. Varje gång man typ klagar över hur isolerad man är så brukar dem ge förslag på möten/organisationer där man kan "möta andra aspergare". Jag vet inte, jag tycker det känns ganska kontraproduktivt. Först och främst tenderar aspergare att ha olika typer av problem och svårigheter. Att liksom bunta ihop ett gäng slumpvalda aspergare och hoppas att det ska funka känns ganska ....... naivt? Vid sidan av det vill man inte bli definierad av sitt syndrom. Man vill liksom hellre lära sig bearbeta sina problem och svårigheter istället för att bara ge upp. Även om det förstås samtidigt kan vara bra att möta folk som kan relatera till ens problem.
Tycker dock att de flesta kuratorer/psykologer varit ganska bra. De har iaf behandlat mig som en vuxen person istället för ett stort barn. Kan samtidigt störa mig på att vissa haft en överdrivet "dumpositiv" attityd där alla ens problem skulle lösas av att man "slutade vara neggig".
Tycker också att det finns en "röd tråd" bland kuratorernas rådgivning. Varje gång man typ klagar över hur isolerad man är så brukar dem ge förslag på möten/organisationer där man kan "möta andra aspergare". Jag vet inte, jag tycker det känns ganska kontraproduktivt. Först och främst tenderar aspergare att ha olika typer av problem och svårigheter. Att liksom bunta ihop ett gäng slumpvalda aspergare och hoppas att det ska funka känns ganska ....... naivt? Vid sidan av det vill man inte bli definierad av sitt syndrom. Man vill liksom hellre lära sig bearbeta sina problem och svårigheter istället för att bara ge upp. Även om det förstås samtidigt kan vara bra att möta folk som kan relatera till ens problem.
Hur har myndigheter behandlat dig?
Det är ganska blandat. Vad gäller läkare har jag haft någon riktigt bra, ett gäng som varit OK och en drös som varit bedrövliga. LSS-handläggare och handledare har varit lite tramsiga, vissa bättre än andra. De har inte varit dåliga utom en. Men de har velat klappa mig på huvet (vilket iofs är ett najs avbrott mot psykisk misshandel som jag råkat ut en del för i myndighetssituationer), och jag är oklappningsbar. En del har accepterat det och ändrat sin stil. Min specialpedagog var bra. Utredningsteamet var OK. Aldrig haft kontakt med AF. FK har jag bara haft papperskontakt med vilket egentligen är märkligt. Flera av mina boendestöd är bra men tyvärr tandlösa mot andra myndigheter.
Bäst var min specialpedagog. Hon kunde säga väldigt smickrande saker som att jag kunde sätta ord på saker på ett sätt så att hon förstod inte bara vad jag menade utan vad andra försökt förklara med. Och ALLTID på min sida. Inte så att hon sa saker för att vara mig till lags, men det hände aldrig att hon ifrågasatte sanningshalten i ngt jag sa. Det tyckte jag var skönt.
Jag känner att jag vill inte gå och tala med någon psykolog. Så som diagnostiserad har jag inte haft någon. Har inte varit isolerad så jag vet inte riktigt hur det är. Men personligen funkar jag nog bäst med de som inte är fullkomligt NT.
Bäst var min specialpedagog. Hon kunde säga väldigt smickrande saker som att jag kunde sätta ord på saker på ett sätt så att hon förstod inte bara vad jag menade utan vad andra försökt förklara med. Och ALLTID på min sida. Inte så att hon sa saker för att vara mig till lags, men det hände aldrig att hon ifrågasatte sanningshalten i ngt jag sa. Det tyckte jag var skönt.
Jag känner att jag vill inte gå och tala med någon psykolog. Så som diagnostiserad har jag inte haft någon. Har inte varit isolerad så jag vet inte riktigt hur det är. Men personligen funkar jag nog bäst med de som inte är fullkomligt NT.
Hur har myndigheter behandlat dig?
Tror man behöver inse att de flesta offentiga organisationer numera är underfinansierade och hr dåliga arbetsvillkor. Har man otur är de också ett politiskt verktyg. Se vad du har för nytta av dessa men förvänta dig inget och håll de kort.
Myndigheterna har i stora delar slutat att fungera. Det är läge att gå vidare.
Den inställningen genomsyrar väl mycket av samhället numera. Dock fungerar den attityden dåligt vid kontakt med verkligheten.Latmask skrev:där alla ens problem skulle lösas av att man "slutade vara neggig".
Ta inte råd av någon som har mindre tankeförmåga än dig själv eller har fastnat i en patentlösning?Latmask skrev:Varje gång man typ klagar över hur isolerad man är så brukar dem ge förslag på möten/organisationer där man kan "möta andra aspergare".
I vilket sammanhang träffade du på denne?kiddie skrev:Bäst var min specialpedagog.
Myndigheterna har i stora delar slutat att fungera. Det är läge att gå vidare.
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
Hur har myndigheter behandlat dig?
Tycker faktiskt dom flesta har vart bra, förutom vården som inte har några resurser alls.
Har haft nån handläggare på AF som vart lite sisådär, men då har jag haft andra kontakter som sagt till.
Skrev en gång på nått papper till FK att jag har lite svårt med formulär och va osäker på om jag skrev rätt. Efter det ringer samma dam på inläsning centralen eller vad dom kallar det nästan varje gång jag skickar in nått papper och kollar så allt stämmer!
Det värsta var nog en läkarvikarie jag mötte som pratade så dålig svenska och engelska att jag var tvungen att be om någon som kunde översätta vad jag behövde för intyg..
Har haft nån handläggare på AF som vart lite sisådär, men då har jag haft andra kontakter som sagt till.
Skrev en gång på nått papper till FK att jag har lite svårt med formulär och va osäker på om jag skrev rätt. Efter det ringer samma dam på inläsning centralen eller vad dom kallar det nästan varje gång jag skickar in nått papper och kollar så allt stämmer!
Det värsta var nog en läkarvikarie jag mötte som pratade så dålig svenska och engelska att jag var tvungen att be om någon som kunde översätta vad jag behövde för intyg..
- kaffetroll
- Inlägg: 25
- Anslöt: 2015-06-17
- Ort: Göteborg
Hur har myndigheter behandlat dig?
Alla mina kontakter har varit bra från FK, AF, LSS och vården med bra samverkan.
Läkarkontakt minst 1 gång varannan vecka. Kravlöst, professionellt och noggrant. Kanske lite för kravlöst för mitt eget bästa men det är lite mitt eget fel också.
Min kommun jobbar tydligen mycket med samverkansfrågor.
Läkarkontakt minst 1 gång varannan vecka. Kravlöst, professionellt och noggrant. Kanske lite för kravlöst för mitt eget bästa men det är lite mitt eget fel också.
Min kommun jobbar tydligen mycket med samverkansfrågor.
Hur har myndigheter behandlat dig?
Vården blir bara sämre och den har aldrig varit bra.
Jag hatar hela vårdapparaten som är uppbyggd runt makt och status. En läkare kan göra precis vadsomhelst och få fortsätta behandla folk, de är gudar.
Fattar inte hur man ska få rätsida på det för det är helt jävla sinnessjukt.
Jag hatar hela vårdapparaten som är uppbyggd runt makt och status. En läkare kan göra precis vadsomhelst och få fortsätta behandla folk, de är gudar.
Fattar inte hur man ska få rätsida på det för det är helt jävla sinnessjukt.
Återgå till Att leva som Aspergare