Själv tycker jag att det bästa är att jag har fått mitt special intresse som är djur
Och det sämsta är att många har svårt att förstå mig eller är det att jag har svårt att förstå dom kanske?

Det här med special intresse är både bra och dåligt tycker jag. Men mestadels är det bra

Men sen tycker jag min obotluga plukt att allt skall vara perfekt till pungt och pricka är något positift

Det jag tycker är mest jobbigt är när det blir för rörigt och stökigt omkring mig.

Alltså det här med perceptionsöverkänslighet.
Har svårt att filtrera intrycken.
Främst ljud men också starkt ljus och rörelser.
Spring fram och tillbaka, stolar som dras ut, porslinsklirr, skrikande bebisar.

Det här är inget jag kan träna bort, det är så min hjärna fungerar helt enkelt.

Det bästa med min Asperger är nog mitt intresse för sång & musik, min skaparanda på nåt sätt. Det jag kan känna som sämst är att jag då och då har svårt att förstå skämt ( ironi ).


Jag...känner även att jag är duktig på datorer på nåt sätt, jag skriver maskin rätt fort, är självlärd inom en del områden

Har ännu inte riktigt greppat fördelarna vilket gör hela grejen till en nackdel.

Bästa: Upplevelsen av samt samhörighetskänslan med naturen.

Det bästa med mina aspergerdrag...

Självständigheten.
Jag är individualist, ensamvarg, och behöver inte andras godkännande när jag gör saker.
Inte heller har jag behov av auktoriteter.
Detta gör mig immun mot exempelvis sekter och karismatiska ledare av olika slag.

Detaljseendet.
Ibland ser jag sånt som går andra helt förbi.

Bästa:
Detaljseendet.
Det är väldigt trevligt att se saker andra missar.

Sämsta:
Allting som involverar känslor.
Svårt att beskriva och hantera känslor.
Ibland känner jag inga känslor, ibland känner jag för mycket.
Dåligt känsloreglage.

Det bästa: Självständigheten absolut, förmågan till fördjupning, mitt personliga förhållningssätt till mina specialintressen etc.

Det sämsta: Allt som har att göra med socialt samspel; jag hamnar antingen i ett hopplöst underläge eller i ett slags överläge som skrämmer bort andra.

Finns inget bra med funktionshindret. Det kallas funktionshinder av en anledning.
Har vissa bra personlighetsdrag som inte har med autismen att göra däremot. Många verkar tror att personlighetsdrag som självständighet osv har med asperger att göra.

jag har inget specialintresse så jag känner mig bara misslyckad

Laxen333 Du är säkert bra på något
Så känn dig inte misslyckad.

Det bästa är att förmågan att tillägna mig kunskaper som blir fördjupade och väldigt genuina istället för att bara veta saker lite löst.

Det sämsta är att jag lätt hamnar i jobbiga situationer på grund av missförstånd.

Det bästa är att jag läser på mer om historia, som är intressant
Ägnar min tid åt mina specialintressen som är tv-spel och motorsport.
Är en bilnörd Målet är att skaffa bil och köra på bana och lagligt race, väldigt kul faktiskt

Det sämsta är alla sinnesintryck som blir för mycket och jobbiga situationer man hamnar i pga missförstånd. Också att folk missförstår mig.

Julianus skrev:Det bästa är att jag läser på mer om historia, som är intressant
Ägnar min tid åt mina specialintressen som är tv-spel och motorsport.
Är en bilnörd Målet är att skaffa bil och köra på bana och lagligt race, väldigt kul faktiskt

Kul, jag gillar också motorsport!
Kör du cross?

misshopeless skrev:

Julianus skrev:Det bästa är att jag läser på mer om historia, som är intressant
Ägnar min tid åt mina specialintressen som är tv-spel och motorsport.
Är en bilnörd Målet är att skaffa bil och köra på bana och lagligt race, väldigt kul faktiskt

Kul, jag gillar också motorsport!
Kör du cross?

All right
Nej, jag sysslar inte med motorsport på fritiden eftersom man har inte haft tillfället och dels tillåter inte plånboken. Har aldrig kört cross överhuvudtaget.
Jag gillar streetrace, både lagligt och olagligt. Nästa säsong är planen att köra lagligt race efter bilköp, men måste också fixa hjälm och licens för att få köra. Det kostar 500 kronor för ett helt år.

Lilla jag skrev:Laxen333 Du är säkert bra på något
Så känn dig inte misslyckad.

Eller så är man inte speciellt bra på något jämförelsevis med majoriteten men känner sig t ex nöjd, tillfredsställd, trygg, lycklig ändå. Det går att leva utan specialintressen, då kan man använda tiden till lite av varje.

Det bästa är att trivas så enormt bra i mitt eget sällskap. Att känna mig fri och självständig. Naturen är räddningen i vått och torrt! Kunna skratta åt tragikomiska saker i vardagen och leva på dessa. Ironi är roligt och inget som jag tycker mig ha problem med.

Det värsta är omgivningens oförståelse som beror på att jag har svårt att sätta ord på och förklara hur jag fungerar (vilket kan vara just pga funktionsnedsättningen) samt att ingen frågar. Ingen förstår mig bättre efter att ha läst en broschyr om AS. Funktionsnedsättningarna är osynliga och jag har en del i min omgivning som har extra svårt för detta.. Omgivningen sätter för höga krav på prestation vilket leder till känslor av värdelöshet hos mig som leder till t ex tvång, självmordsförsök, självskadebeteende. Jag har efter många år börjat bli snällare mot mig själv och försöker lyssna mindre på vad andra uttrycker att jag borde göra och det sänker min stress undan för undan samtidigt som lite "vardagsglädje" får större utrymme.

Det verkar alltmer som att problemet för "vanliga" är att de har svårt med socialt och kognitivt abstrakta sammanhang som är kontraintuitiva och utanför den referensram de är bekanta med. De kan inte skapa en imagenär referensram eller resonera utifrån social och kognitivt annorlunda beslutsvägar som de inte berörs av med egna erfarenheter från uppväxt mm.

Det krävs då både information och mental abstraktionsförmåga i flera led för att förstå sammanhangen och att ignorera den egna hjärnans driv att ansluta sig till de existerande referensramar och intuition man har.

Så är det förmodligen. Vi med aspergers är ofta ganska snara med att döma oss själva, banna oss själva för att vi inte anpassar oss i olika sociala situationer. Men alla människor utgår ju från sina erfarenheter och sitt sätt att vara när hen kommunicerar och agerar socialt. Så även "vanliga" människor. Och på ett sätt är det ju en fördel att vara i minoritet och samtidigt ha förmågan att anpassa sig till majoriteten, att ha extra perspektiv.

Jag tänker att den sociala annorlundaheten är både en nackdel och en fördel.

Det är sjukt tröttande att tänka efter hur en ska bete sig hela tiden.

Men också riktigt häftigt att kunna vara så nöjd i bara sitt eget sällskap. Att kunna totalt fastna i en aktivitet och vara totalt närvarande i den. Den förmågan skulle jag inte vilja vara utan.

De svårt att upptäcka för mig än. Dock fick min diagnos rätt nyligen.
Jag tror mer på vilka människor man umgås med på vardagen som börja bilda positiva fördelar och nackdelar.

Vet inte riktigt vad som är "bäst", men:

En bra sak när jag var barn, att jag var ett (av släkten antagligen) välsignat barn. Så jag hade massor av fina leksaker och hade väldigt roligt för mig själv, med att bygga saker, samla frimärken och mycket annat.

En jobbig sak är att jag och mina bra vänner har nog haft det roligt, men dock aldrig riktigt pratat om livets väsentligheter. För jag har börjat mer med det sedan jag fick inre röster för 30 år sedan, nu diagnosticerat som schizofreni.

Bäst: att jag har en mer "konkret" sak varför inte jag är som de andra som jag stöter på (alltså andra som är NT)

Sämsta: har alltid haft svårt socialt o jag som älskar sociala kontakter

KrigarSjäl skrev:Det jag tycker är mest jobbigt är när det blir för rörigt och stökigt omkring mig.

Alltså det här med perceptionsöverkänslighet.
Har svårt att filtrera intrycken.
Främst ljud men också starkt ljus och rörelser.
Spring fram och tillbaka, stolar som dras ut, porslinsklirr, skrikande bebisar.

Det här är inget jag kan träna bort, det är så min hjärna fungerar helt enkelt.

Wow, det är precis som jag!
Finner allt det där så jobbigt så jag är nuförtiden nästan helt isolerad
Men positivt är att man är så noggran i det man företar sig, om man får vara ifred under tiden vill säga!