rdos skrev:Vi hade med en hyperaktiv kille som ingen kunde hantera på några dagars utflykt. Han uppträdde närmast exemplariskt. Det berodde troligen på att vi inte jämt och ständigt klagade på honom utan förstod hur han fungerade

Det är min erfarenhet och tanke kring barn med avvikande beteenden, att de behöver någon som förstår, har tid och även ork för dem

Mjo, sedan kommer skolan och brölar om att man inte är tillräckligt "obekväm" som förälder och inte ställer tillräckligt många krav. Som om det är enda anledningen till att barnet har en diagnos. Ursäkta OT men jag satt och lyssnade på den skiten senast i fredags och har kokat av ilska sedan dess.

Jag har haft samma problem som dig men dock va det en bostadsförening. Vi hade tre familj grannar som hade barn och de förde oväsen alla dagar och kvällar ända fram till kl 02.00. En av deras barn hade ADHD och pojken förde mer oväsen än andra. Och detta hade pågått i ca 6år, såklart så gillar inte dom här grannar oss för att vi hade klagat och sagt till dom, men dom väste tillbaka.

Det finns ingen lösning till att få dom tysta, dom är uppväxta så och dom kommer aldrig anpassa till den svenska kulturen. Om inte det finns möjlighet att vräka dom.

Själv hade jag sovrummet bredvid deras vardagsrum och där stampade dom dygnet runt. Jag älskar musik, så jag köpte en el-gitarr och en vanlig gitarr och började spela varje dag. Det gjorde att dom gillade inte musik alls och då blev det tyst (en stund).
Ibland hade jag öronproppar och det hjälpte, men att ha dom på hela tiden pga grannarna gör inte saken bättre.

Jag bodde då med mina föräldrar och när dom började bli äldre så såg vi ingen annan utväg än att flytta därifrån.
Jag hoppas du har löst det på ett o annat sätt, men den enda utvägen är flytta, annars får man ta motmedel o låta dom få smaka sin egen medicin. Skaffa en hobby som har med ljud att göra att det för obehag för just dom här grannar.

Utforska husets resonansfrekvens

Flia skrev:Vad säger att de inte vill samarbeta.

Om barnet nu har diagnos så är redan BUP inkopplade, och skolan.

Föräldrarna kämpar redan med alla resurser som finns.

Ni som pratar om hyfs.. Ni har ju själva varit Aspergerbarn. Hur gjorde era föräldrar när ni fick utbrott?

Vad skulle de göra? De blev naturligtvis förtvivlade. Men de var nästan alltid lugna och förstod. Hade de inte varit det vet jag inte om jag levt idag.

Det verkar vara olika uppfattningar om ifall Sur_gubbe har rätt eller inbillar sig. Kan Sur_Gubbe kanske mäta ljudnivån och dokumentera tiderna? Finns det inte något som heter "sanitär olägenhet" även när det gäller ljud? Men då måste Sur_gubbe förstås kunna visa dokumentation.

Grannen på andra sidan kunde kanske förmås att åtminstone ge Sur_gubbe lite moraliskt stöd, genom att även de mäta och dokumentera, även om de har hunnit bli utmattade? Två vittnen väger tyngre än ett!