Fenren skrev:Det verkar som att det är svårt att bedöma från den intervjuades position.

Precis. Det går inte att bedöma hur gärna man än vill. Det slutar lätt med överanalys.

Blev erbjuden en telefonintervju för ett annat jobb. Tackade ja till den och den var förlagd till en sen eftermiddag så med ordinarie arbetstid så skulle det inte vara ett problem. Dagen efter att jag hade tackat ja så fick jag veta att jag måste jobba över på mitt nuvarande arbete under den dagen som telefonintervjun skulle vara. Så det blir nog ingenting med det. Meddelade intervjuaren detta men har ännu inte fått något svar.

Just nu känns det hopplöst. Det är som om jag är uppbunden av nuvarande jobb. Det är helt enkelt så mycket övertid att det nästan är omöjligt att söka andra jobb.

Sjukskriv dig den dagen?

Kristofer skrev:Jag går upp kl 5 på morgonen, åker hemifrån kl 5:50. Kommer oftast hem kl 18:30 (eftersom jag ständigt måste jobba över och knappt ens hinner äta lunch vissa dagar. Med arbete som bara hade tagit mig 8h per dag så hade jag kunnat komma hem betydligt tidigare. Jag vet inte om det är så att jag har för mycket att göra eller är för oduglig för att klara det på bra tid eller rent utav en kombination. Dessutom är jag helt slut efter jobbet) Går och lägger mig någon gång 21.00-21.30. Så ser det ut. Det finns ingen tid till något mer än att försöka överleva just nu.

Dessutom mår jag skit konstant under arbetet men ett liv utan arbete skulle jag också må skit av.

Det jag skulle vilja göra är att träna 4-5 gåmger i veckan. Det är mitt intresse.

Bilpendla skulle minska restiden men det har jag inte råd med. Aspergare på arbetsmarknaden har ingen stark ställning och lönenivåer blir därefter.

Jag lider med dig broder.
Jag tänkte precis som du, och livet som "lösdrivare" är inte så som man tror.
Det låter som du behöver stanna upp och ta dig tid att fundera, det gör man sällan konstruktivt under hög stress. Kanske vore en sjukskrivning bra för att vinna lite tid åt dig själv? Nödbromsen är bra för att undvika att bränna ut sig.

Som samhället är uppbyggt nu så bränner man ut människor på löpande band. Det finns ingen tillräckligt negativ återkoppling för de som bestämmer. Och det finns sällan någon långsiktig vinst för den enskilde individen eller någon tacksamhet. Istället är det viktiga att bevara sin hälsa med alla medel.

Man kan alltid fråga sig vilka som kommer att ställa upp om man blir sjuk och oförmögen. Där har man också svaret på för vilka det är värt att göra en insats för.

Det är sannerligen inte lätt att söka jobb idag via rekryteringsfirmor. I samband med en telefonintervju ska man skicka in kopia på sitt examensbevis, kopia på legitimation och minst två referenser (jag har bara en och det räckte inte). Sen så får man ett mejl med en sanningsförsäkran som man skall underteckna med en personlig PIN-kod för att försäkra att man inte talat osanning under intervjun. Därefter kanske man kan få gå på intervju hos det ställe man ska vara konsult på om de nu gillar en även efter allt det där... Samtidigt så är det lämpligt att komma ihåg att sälja sig själv, nätverka socialt osv.

Jag tvivlar starkt på att jag kommer klara mig på arbetsmarknaden tills jag uppnår ålder tillräcklig för ålderspension.

Framtidens arbetsmarknad tillhör inte aspergaren. Aspergarens framtid är förtidspension, eventuellt i kombination med åtgärder som sanktioneras av stat, kommun eller landsting. Vi slås ut och hänvisas till åtgärder som i bästa fall är på adekvat nivå. I sämre fall åtgärder för förståndshandikappade som utökats till att omfatta även oss som målgrupp med förödande konsekvenser för individen som resultat.

I alla fall jag vetetusan hur jag ska klara +30 år till i arbetslivet.

Om du ändå skall vara konsult. Så kan du lika gärna starta eget och sälja direkt.
Nu vet jag inte vilka kunskaper du har men bolaget ifråga låter som rena hitlerfasonerna.

Lägesrapport:

Idag är jag trött och totalt håglös. Har inte gjort någonting på hela dagen och tvivlar på att jag kommer att göra något. Mest av allt skulle jag nog behöva någon att prata med just nu. Jag behöver komma ut men får inte till det på egen hand.

Edit:

Någon av er som känner mig (om ni nu läser det här) får gärna ringa mig.

misshopeless skrev:Kanske vore en sjukskrivning bra för att vinna lite tid åt dig själv? Nödbromsen är bra för att undvika att bränna ut sig.

Som jag tidigare skrivit så tänker jag inte sjukskriva mig om det inte går riktigt illa. Anledningen är att en sjukskrivning skulle försvåra mina redan små möjligheter att hitta ett nytt jobb. Dessutom skulle det tvinga mig igenom en rehabiliteringsprocess hos min nuvarande arbetsgivare med risk för negativa konsekvenser för mig i den vardag jag nu har.

plåtmonster skrev:

Hadraniel skrev:då hjälper det väl inte att ha någon som försöker pusha en att göra saker man egentligen inte orkar med?

Tanken var att boendestödet kunde städa så att det blir mer utrymme för återhämtning eller att engagera sig i annat.

Boendestödet, är som flera sagt, bestående av en person som kommer hem till dig och i princip säger åt dig att städa. Tyckte det var helt värdelöst och sa nej till det. Enda hjälpen jag tycker är användbar är tandvårdskortet.


Till trådskaparen:
Vad du kan göra är att ta bort sånt som drar energi, t.ex. istället för att diska - använd papperstallrikar som du bara kan slänga bort. Istället för att städa - köp dammsugarrobot. Ogillar du att tvätta ofta - köp flera kläder och gör en större tvätt istället för flera som drar bort din tid. Är du med i en förening som ställer krav på att du ska göra saker - säg "adios" och hitta en annan förening. Har du TV som drar tid och nyheter som gör dig deprimerad - släng ut den och fokusera på ditt liv istället.

Som du ser så går det att förenkla livet ganska mycket så att du får din energi tillbaka, jag har gjort många aktiva val (exempel beskrivet ovanför) för att överhuvudtaget kunna fungera och ha ett jobb.

Grisom skrev:Till trådskaparen:
Vad du kan göra är att ta bort sånt som drar energi, t.ex. istället för att diska - använd papperstallrikar som du bara kan slänga bort. Istället för att städa - köp dammsugarrobot. Ogillar du att tvätta ofta - köp flera kläder och gör en större tvätt istället för flera som drar bort din tid. Är du med i en förening som ställer krav på att du ska göra saker - säg "adios" och hitta en annan förening. Har du TV som drar tid och nyheter som gör dig deprimerad - släng ut den och fokusera på ditt liv istället.

Som du ser så går det att förenkla livet ganska mycket så att du får din energi tillbaka, jag har gjort många aktiva val (exempel beskrivet ovanför) för att överhuvudtaget kunna fungera och ha ett jobb.

Problemet är min arbetssituation. Att ständigt jobba övertid (10h/dag ibland mer och ibland utan möjlighet till mer än 15-20 min paus totalt under dagen) och det med ständig omplanering - att aldrig veta hur dagen ska bli eller när jag kan gå för dagen - bryter ner mig. Det hjälper inte att optimera hemma för det. Att diska en gång i veckan och dammsuga en gång i veckan är i sammanhanget inte det som är problemet. Till det hör att jag inte kan påverka min arbetssituation och min enda chans är att byta arbete. Med min svaga ställning på arbetsmarknaden samt min oförmåga att falla HR-avdelningar, rekryteringsfirmor eller dagens arbetsliv i smaken blir det något som känns väldigt svårgenomförbart.

Kristofer skrev:Problemet är min arbetssituation. Att ständigt jobba övertid (10h/dag ibland mer och ibland utan möjlighet till mer än 15-20 min paus totalt under dagen) och det med ständig omplanering - att aldrig veta hur dagen ska bli eller när jag kan gå för dagen - bryter ner mig. Det hjälper inte att optimera hemma för det. Att diska en gång i veckan och dammsuga en gång i veckan är i sammanhanget inte det som är problemet. Till det hör att jag inte kan påverka min arbetssituation och min enda chans är att byta arbete. Med min svaga ställning på arbetsmarknaden samt min oförmåga att falla HR-avdelningar, rekryteringsfirmor eller dagens arbetsliv i smaken blir det något som känns väldigt svårgenomförbart.

Har haft ett liknande jobb så jag vet ungefär hur du känner dig, även om mitt inte var lika stressframkallande. Hoppas verkligen att du hittar ett stabilare och tryggare jobb.

@Kristofer, Prata med mindre företag. Den storlek de har innan de skaffar (har råd med) en HR avdelning.

10 timmar/dag, ovisshet om planering, inga pauser. Det är bara ren dumhet från arbetsgivaren. Det är isåfall du som är normal och arbetsgivaren som är girig.

Kristofer skrev:Problemet är min arbetssituation. Att ständigt jobba övertid (10h/dag ibland mer och ibland utan möjlighet till mer än 15-20 min paus totalt under dagen) och det med ständig omplanering - att aldrig veta hur dagen ska bli eller när jag kan gå för dagen - bryter ner mig.

Har de inga arbetstidsregler där, låter alldeles för hemskt. Vet inte vad det är för bransch, men det låter som juridik, eller ekonomi men om du kliver ner lite i lön och jobbar mindre skulle naturligtvis du må bättre av, men är det studielån och hyra som sätter stopp för mindre arbetstimmar, eller kräver din chef den övermänskliga arbetsinsatsen? i vilket fall, måtte du hitta en utväg...

Låter som upplagt för en (anonym) anmälan till arbetsmiljöverket och facket.

Det är som med dessa satans utvecklingssamtal, ingen törs säga vad man egentligen tycker och tänker. Är bara en ren fars. Skulle man nämna något negativt blir man kommenderad till källaren och får sortera gem till man säger upp sig...

Utvecklingssamtal är något man har med sin nya arbetsgivare
De övriga håller man kort om de är befriade från egentlig kommunikation.

Då det gäller arbetsplatsen som helhet har någonslags dialog inletts om hur ohållbart det är. Mer specifik än så vill jag inte vara här. Anledningen till att jag skriver här är att jag som aspie nog är extra känslig för det här och nog oavsett vad vill därifrån.

Känner igen så mycket i ditt mående, speglar det delvis men befinner mig några pinnhål längre ned än du f.n. Utbränd är vad jag är. Har varit här tidigare så jag känner igen samtliga symptom.
Vad som oroar mig är att du möjligen styr skutan åt samma håll och jag kan garantera dig att det finns inget värt att ramma väggen för. Inget.
Förstår absolut din önskan om att få arbetslivet att fungera och absolut även att ett fungerande arbetsliv kan spela en stor roll i ditt välmående. Det enda jag säger är, var vaksam och uppmärksam på dig själv. Om det behövs, dra i nödbromsen innan du krashar. En sjukskrivning kan många gånger vara en behövlig nystart snarare än en spik i kistan.

plåtmonster skrev:Låter som upplagt för en (anonym) anmälan till arbetsmiljöverket och facket.

Om facket överhuvudtaget kan göra nåt, dvs. något annat än att stryka ledningen medhårs.

Idag har jag faktiskt bara behövt jobba 8h! Dessutom är jag inte helt slut efter jobbet. Jag tar tillvara på den här glädjen och slår på stort med att fira med en alkoholfri öl. Morgondagen vet jag ingenting om men jag bryr mig inte ikväll.

En tanke. Om du agerar så att något kopplas till dig så kan du få en negativ återkoppling. Men om du kan agera så att det inte kan kopplas till dig så kan du ju pressa arbetsgivaren indirekt. T.ex via arbetsmiljöverket eller media osv.

Jag är ny på sidan, (detta är det första jag skriver).
Känner så igen mig på det du skriver, ALLT stjäl kraft, allt som alla andra ser som naturligt.
Känner med dig, och tycker att det är skönt att det finns ett sånt här forum i alla fall.
Här kan man kanske få lite kraft!
Mvh Anna

Känner igen mig i TS. Söker också en lösning så man orkar med både jobb och livet. 25% sjukskrivning har inte löst nånting ännu. Bara tydliggjort att jag inte får energin jag aldrig haft genom att frigöra tid