Under den tid som de borgerliga partierna i Alliansen regerade i Sverige och inför det senaste valet 2014 försökte vänsterpolitiker och vänstersympatisörer på alla sätt de kunde måla upp en så negativ bild som möjligt av utvecklingen i Sverige för att svärta ned Allianspartierna och deras politik men faktum är att enligt en undersökning som Swedbank har gjort så har de allra flesta i det svenska samhället fått det bättre ställt under de senaste 10 åren om man tittar på privatekonomi och disponibel inkomst, här kan man läsa mer om detta:

DN - Alla hushåll har fått plus i plånboken
Publicerad 2015-12-06 11:26

Svenska hushåll har fått mer pengar att röra sig med de senaste tio åren.

Swedbank har undersökt hur de svenska hushållens ekonomi har utvecklats de senaste tio åren. Banken följer olika typhushåll och mäter hur löner, pensioner och a-kassan förändrats under åren samt hur den disponibla inkomsten, lön efter skatt men med bidrag, förändrats.

Undersökningen visar att alla typhushåll som banken följer har fått mer pengar i plånboken. För dem som förvärvsarbetar har de disponibla inkomsterna ökat med mellan 28 och 30 procent under tioårsperioden.

Det fanns också en felaktig föreställning hos många i Sverige innan valet 2014 om att välfärden "höll på att monteras ned", försämras, urholkas o.s.v. fast det i själva verkat har varit så att det aldrig tidigare har satsats så mycket resurser på välfärden som under den tid Alliansen regerade.

Enligt SCB så blev det 23 000 fler jobb under 2012, under Alliansens styre och sedan år 2000 har antalet välfärdsjobb ökat med 175 000:

SKL - Uppdatering av Välfärdsmysteriet: Välfärdstjänsternas utveckling 1980–2012 – ÖKANDE RESURSER OCH VÄXANDE BEHOV

Folk i allmänhet tycks tro att det satsas mindre och mindre på välfärdstjänster som skola, vård och omsorg. I själva verket är det tvärtom.

Kommunerna, landstingen och staten satsar över tiden mer och mer på dessa tjänster. Varför uppfattar många att det satsas mindre när det i själva verket satsas mer?

Välfärden växer snabbare än utvecklingen av demografin kräver:

SKL - Låg kunskap om att välfärden slår rekord
2014-02-07 14:34 CET

En rapport och tillhörande undersökning som Sveriges Kommuner och Landsting presenterar idag visar att vi aldrig satsat mer på välfärden än idag. Samtidigt är kunskapen om att så är fallet låg. Allmänheten tror att det satsades mer förr.

Diskussionen om välfärdens finansiering är viktig och behöver baseras på fakta. Rapporten "Välfärdstjänsternas utveckling 1980-2012" visar att vi aldrig lagt mer resurser på välfärden än vad vi gör idag.

– Resurserna för välfärden har ökat och ligger idag på högre nivåer än någonsin tidigare. Det finns omfördelningar mellan olika delar av verksamheter men totalt sett lägger vi mer resurser på välfärden i dag än någonsin tidigare.

Detta kan också vara intressant med tanke på vad många har dragit för slutsatser om utvecklingen av välfärden grundat på Alliansens förda politik, exempelvis om kopplingen mellan skattesänkningar och försämringar av välfärden:

Dagens Samhälle - Rekordintäkter till välfärden
Av: Måns Wikstrand
Publicerad: 12 februari 2014 kl 16:54

Ur tidningen, nr 6, 2014. . Mer resurser än någonsin går till vård, skola och omsorg. De kommunala skatteintäkterna har inte påverkats av regeringens skatte­sänkningar, visar DS granskning. Men det räcker ändå inte, välfärdskostnaderna ökar snabbare.

VÄLFÄRDEN. Valår. Och den här gången verkar striden stå kring välfärden. Påståenden kommer vinande från alla håll. Ena stunden är välfärden på väg att nedmonteras och raseras. I nästa ögonblick är den försedd med bättre förutsättningar och mer pengar än någonsin förut.

Akrobatiken i åsiktsskiftningarna blir inte mindre när ytterligheterna i välfärdens hälso­tillstånd sägs ha samma grundorsak: den förda regeringspolitiken.

I centrum för debatten står regeringens skattesänkningar, de har summerats till 130 miljarder sedan 2006.

Har jobbskatteavdraget gett mindre skatteintäkter till vården, skolan och omsorgen?

Svar: Nej.

Jobbskatteavdraget påverkar inte alls det kommunala skatteuttaget.

Har skatteintäkterna vuxit trots skattesänkningarna?

Svar: De kommunala: Ja, mycket. De statliga: Ja, men marginellt.

Återigen ska man skilja på kommunernas/landstingens och statens skatteintäkter. De kommunala skatteintäkterna har gått som tåget (se stapeldiagrammet ovan artikeln). Lite överraskande bra med tanke på lågkonjunkturen efter finanskrisen.

Har den kommunala välfärdens resurser blivit mindre?

Svar: Nej, de har blivit större.

Totalt sett är resurserna rekordstora. Den kommunala välfärdens kostnader har ökat med 28 procent sedan 1990 (se grafik till vänster om artikeln eller nedanför (mobilen)), rensat för prisökningar. Det innebär att resurserna vuxit mer än dubbelt så snabbt som demografins tryck. Utvecklingen från 2006 och framåt är inget undantag.

– Men ökade resurser realt betyder till största delen löneökningar. Inte nödvändigtvis fler läkare, sjuksköterskor och lärare, påpekar Andreas Bergh.

Att det finns en upplevelse av att välfärden försämras beror sannolikt på att i takt med att vi får det bättre i samhället så ökar kraven och förväntningarna på vad samhället ska kunna erbjuda och stå till förfogande med:

Räcker de rekordstora skatteintäkterna för välfärdens behov?

Svar: Nej, de räcker inte.

Skatteunderlaget klarar ganska väl att täcka upp för de behov som följer av demografin, hur många fler barn och äldre vi blir. Men kostnaderna för de kommunala välfärdstjänsterna ökar mycket snabbare än så. Takten har länge varit 1 procent varje år utöver demografins ökande påverkan.

All forskning visar att ju större välståndet blir, ju rikare befolkningen blir, desto mer välfärd vill den ha: bättre utbildning, mer utbildning, bättre vård, mer vård. Men det har kostat – mer än skatteunderlaget, arbetsinkomsterna, har kunnat bära.

De med lägst inkomst har i bästa fall inte fått det sämre, medans de som har det bättre ställt har rusat ifrån dem.

DN:s redovisning inkluderar t.ex. årets höjningen av a-kassan. Innan dess låg arbetslösas förändring av den disponibla inkomsten på -15%.

Arbetslösheten steg under alliansens styre.

Eftersom du upprepar dig igen, klistrar jag in ett av mina tidigare inlägg:
Arbetslöshetsförsäkringen har definitivt urholkats och det finns många exempel på ersättningar som inte har vuxit i takt med den ekonomiska utvecklingen. Allt färre inkluderas i socialförsäkringssystemen och andelen relativt fattiga ökar.

Den offentliga sektorns andel av BNP, och framför allt transfereringarnas storlek (från 33% av BNP 1993 till 19% 2012), har minskat sedan 90-talet. Andelen sysselsatta i offentlig sektor har minskat stadigt (från 42% till 33%).

Det finns problem med de som blir sjuka och inte får hjälp med rehabilitering eller adekvat sjukvård. Där man som t.ex med sahlgrenska i gbg drar ner med 200 miljoner kr och 400 anställda. Det låser fast folk i sjukdom samtidigt som alliansen införde den bortre gränsen för sjukförsäkringen så att t.ex cancerpatienter jagas även om de är dödssjuka med några månader kvar i livet.

Skolan har problem med byråkratiska krav, underfinansiering och kringskuren befogenhet att hålla ordning i lärosituationer. Ovanpå detta så rör man upp det hela med att introducera personer som har avvikande ålder och inadekvata kunskaper.

Polisen är frånvarande vilket gör att landet i allt mindre grad styrs av lagen och istället mer av den som kan hävda sig.

Järnvägen befinner sig i ett läge med kraftigt eftersatt underhåll och bostadsbyggandet drivs av lyxiga bostadsrätter inte möjliggörande av arbetsmöjligheter. Stockholm håller i princip på att strypas ekonomiskt av bristen på bostäder. För många är det mer gångbart att etablera sig i övriga europa där bostäder är lättare att få tag på och jobben mer välbetalda.

Har man välavlönat jobb eller företagande så kan man dock köpa sig bort från allt detta och då har man fått det bättre eftersom ekonomin har strukturerats upp till att främja affärer. Med privat sjukförsäkring, friskola och boendesegregering så är det lätt att bygga sig en isolerad bubbla. De som råkar illa ut är lågavlönade och sjuka.

Många av probemen går att åtgärda men då måste man agera målmedvetet och effektivt. Apropå det senare så skulle det behövas revision och rensning i offentliga utgifter. Så att man inte lägger 4,5 miljoner på skulptur medan dagisbarnen får indragningar på ungefär samma belopp.