Ashantifolket uppgår till ca. 11 miljoner människor som bor i södra Ghana. De talar ett niger-kongospråk och är kristna eller praktiserar traditionell religion.
Ashanti är Ghanas största etniska grupp och härskade mellan 1700- och tidigt 1800-tal över ett mäktigt rike. De har fortfarande traditionella kungar, asantehene, som bär massor av guld. Kente-tyg och traditionella pallar är viktiga symboler för ashantis kungamakt.
I dag är de flesta ashanti bönder. De har ett komplext rituellt system med häxeri, spådomar och tro på andar.
Ashanti är matrilinjära (räknar släktskap på moderns sida) och man tror att ett barn får kött och blod från modern, men ntoro (ande) från fadern. Barn anses mycket värdefulla i ashantisamhället. En kvinna som vill bli gravid kan bära runt på en akua'ba, en fruktbarhetsdocka, som en spåman eller präst bett över.


Ashantikung


Flickor klädda i klänningar av kente-tyg


Ashantipall

Senufo är en folkgrupp som uppgår till mellan 1,5 och 2,7 miljoner människor. De bor främst i Elfenbenskusten, men också i Mali och Burkina Faso. De är främst jordbrukare och pratar ett niger-kongospråk.
Senufo praktiserar islam eller traditionell religion. De har ett komplext rituellt liv med hemliga sällskap, Poro för pojkar och Sakrobundi för flickor. Senufo-tonåringar omskärs, genomgår hårda prov och lär sig om sitt folks traditioner. I övrigt får kvinnor och flickor sällan delta i ritualer, utan uppskattas främst som husmödrar.

Senufobrud

Fang är en folkgrupp tillhörande den större beti-pahuingruppen. De uppgår till ca. 900 000 personer, men deras språk bulu talas även som andraspråk av andra folkgrupper. Fang lever i södra Kamerun, på Ekvatorialguineas fastland, samt i norra Gabon. De praktiserar animism och kristendom. Vissa är svedjebrukare, andra är skickliga jägare.
Fang praktiserar förfädersdyrkan och dyrkar sina döda förfäders ben (som hålls hemliga för kvinnor och oinitierade män).

Swahili är inte bara ett språk, utan också namnet på en folkgrupp som uppgår till ca. 500 000 personer boende i Tanzania (främst på Zanzibar), Kenya, Mocambique och Oman. Namnet swahili kommer från arabiskans sawahil, kust.
Swahilifolket härstammar från araber och afrikanska bantufolk. De har traditionellt varit handelsmän som härskat över stora stadsstater som Lamu, Zanzibar och Mobasa. Med sina traditionella segelbåtar, dhow, tog de sig till Mellanöstern. Under kolonialtiden medlade de mellan det afrikanska inlandets etniska folk och kolonialmakterna.
Swahilifolket är strikta muslimer och fruktar djinner, andar som oftast är illasinnade. För att försöka bota sjukdom kan swahilierna dricka vatten i vilket man blött upp papper med texter ur Koranen.

Pygméer är ett samlingsnamn för olika folkslag där männens medellängd inte uppgår till mer än 155 cm. Sådana folk finns bl.a. i centrala Afrika och sydöstra Asien. Några av Afrikas pygméfolk är aka, mbuti, efe och twa. Tillsammans uppgår de till ungefär 250 000 personer. De pratar i regel något av huvudspråken i hemlandet, men praktiserar traditionell religion.
Pygméfolken i Afrika lever som jagande och samlande nomader. I regel är det männen som jagar och kvinnorna som samlar, samt lagar mat och sköter om barnen. Kött och honung är den mest prisade maten och männen kan klättra extremt högt upp i träd för att få tag på honungskakor. Jakt utförs med spjut, pilbåge eller nät. Samhället är jämlikt. All mat delas lika och man har varken hövdingar eller personer med särskild status. Om två parter blir osams brukar den ena parten helt enkelt flytta.
I modern tid har pygméfolkens fridfulla liv hotats av skogsbolag.

Hadza är ett av världens mest jämställda folk. De bor vid Eyazisjön i norra Tanzania och uppgår bara till ca. 1000 personer. Deras språk är en isolat utan kända släktingar, men innehåller klickljud. Hadza praktiserar traditionell religion. De bor i läger på 20 - 30 personer och flyttar en eller två gånger i månaden. Männen jagar gnu, buffel, impala, hare, piggsvin, m.fl. djur. Kvinnorna samlar rötter, bär och frukt.
Hadza anser att land inte kan ägas. De har få ägodelar över huvud taget; det mesta ägs gemensamt och man delar alltid med sig. Jagar eller samlar gör man när man känner för det.

Nelson Rolihlahla Mandela tillhörde folkgruppen xhosa, som uppgår till ca. 8 miljoner människor, främst boende i Östra Kapprovinsen i Sydafrika. De har sitt eget språk, men många xhosa talar också zulu, engelska och/eller afrikaans. De flesta xhosa är i dag kristna, men även traditionell religion praktiseras.
Traditionellt var de flesta xhosa bönder och herdar, men många av de jurister och tjänstemän som protesterade mot apartheid var xhosa.
Desmond Tutu är xhosa och så var även Miriam Makeba och Steve Biko.


Zulu är Sydafrikas största etniska grupp. De uppgår till ca. 12 miljoner människor främst boende i norra KwaZulu-Natal, men också i Lesotho, Zimbabwe, m.fl. länder. Zulu betyder "himlens folk" och de var tidigare en mycket mäktig nation.
Zulu talar sitt eget språk (samt ofta även afrikaans, engelska, xhosa, m.fl. språk) och har en egen religion (även om många i dag är kristna). Man har traditionella medicinutövare, iSangoma, de flesta av kvinnligt kön. Många zulu är gruvarbetare som arbetar långt hemifrån; andra är bönder eller herdar.
Zulukvinnornas distinkta hattar kallas isicholo.

Massajerna i södra Kenya och norra Tanzania uppgår till ca. 1,6 miljoner människor. De är delvis nomader och talar maa, ett nilotiskt språk. En del massajer är kristna, andra praktiserar traditionell religion. De lever som herdar och sköter om högt prisade nötkreatur, samt får och getter. Massajernas diet består främst av mjölk, kött och blod. Männen delas in i åldersklasser. I tio år lever de som moran, krigare, varefter de får gifta sig med brudar som är mycket yngre. Massajkvinnorna, som brukar bära skivformade halsband av tusentals pärlor, har mycket låg status hos massajerna, faktiskt så låg att en del kvinnor har rymt och grundat egna kvinnobyar där de får leva i fred från männens förtryck.

De ca. 3 miljoner afrikanderna (eller boerna), som främst bor i Sydafrika och Namibia, är ättlingar till holländska, flamländska, franska, tyska och spanska nybyggare som kom till södra Afrika på 1600-talet. I Sydafrika utgör de ca. 6 procent av befolkningen, men deras språk, afrikaans, talas av många fler som andraspråk. Afrikaans är nära släkt med nederländska. De flesta afrikander är djupt troende och traditionella kalvinister. En del tror att afrikanderna är Guds utvalda folk.
När britterna tog kontroll över Kap 1814 flydde 12 000 afrikander till inlandet. Mellan ca. 1835 och 1840 besegrade de xhosa- och zulufolken. Denna flytt kallades voortrek. Afrikanderna bildade tre stater. Sydafrika blev självständigt 1910 och det grymma apartheidstyret - som de flesta afrikander stödde - infördes 1948. Många afrikander hatade svarta (och britter) och gjorde sig under apartheidtiden skyldiga till ohyggliga brott. I dag har dock utvecklingen nästan gått åt andra hållet och flera tusen afrikander har i sin tur utsatts för förfärliga övergrepp som våldtäkt, attacker med kokhet vatten och t.o.m. mord.
De flesta afrikander stödjer inte ANC, men är inte heller rasister.

Basterna, eller Rehoboth basters, bor främst i och runt staden Rehoboth i Namibia. De uppgår till ca. 25 000 personer och är ättlingar till nederländska nybyggare och afrikanska kvinnor främst från khoikhoifolken (tidigare kända som hottentotter). Baster är samma ord som "bastard", men är en beteckning som bärs med stolthet.
På 1860-talet utvandrade basterna från Kapprovinsen och grundade 1871 Rehoboth. De talar afrikaans och har en egen flagga. Vissa vill ha en egen stat.

Kahlokatt skrev:Massajerna i södra Kenya och norra Tanzania uppgår till ca. 1,6 miljoner människor. De är delvis nomader och talar maa, ett nilotiskt språk. En del massajer är kristna, andra praktiserar traditionell religion. De lever som herdar och sköter om högt prisade nötkreatur, samt får och getter. Massajernas diet består främst av mjölk, kött och blod. Männen delas in i åldersklasser. I tio år lever de som moran, krigare, varefter de får gifta sig med brudar som är mycket yngre. Massajkvinnorna, som brukar bära skivformade halsband av tusentals pärlor, har mycket låg status hos massajerna, faktiskt så låg att en del kvinnor har rymt och grundat egna kvinnobyar där de får leva i fred från männens förtryck.

Jag har för mig att de är ganska långa? I motsats till pygméerna.

Ja, de är skitlånga!

Rehoboth baster-flagga


Traditionell baster-dräkt

Kahlokatt skrev:Ja, de är skitlånga!

Skitlånga! Det är inte så precis.

Toblerone skrev:

Kahlokatt skrev:Ja, de är skitlånga!

Skitlånga! Det är inte så precis.

Hittar inga exakta uppgifter, faktiskt, fastän jag har googlat på det.

Kahlokatt skrev:

Toblerone skrev:

Kahlokatt skrev:Ja, de är skitlånga!

Skitlånga! Det är inte så precis.

Hittar inga exakta uppgifter, faktiskt, fastän jag har googlat på det.

I Nederländerna bor dom längsta människorna i genomsnitt eller hur man nu formulerar det.

slackern skrev:

Kahlokatt skrev:

Toblerone skrev:
Skitlånga! Det är inte så precis.

Hittar inga exakta uppgifter, faktiskt, fastän jag har googlat på det.

I Nederländerna bor dom längsta människorna i genomsnitt eller hur man nu formulerar det.

Jag tror du menar "I Nederländerna bor dom i genomsnitt längsta människorna", annars blir Nederländerna det genomsnittliga bostadslandet för de längsta.

Fenren skrev:

slackern skrev:

Kahlokatt skrev:
Hittar inga exakta uppgifter, faktiskt, fastän jag har googlat på det.

I Nederländerna bor dom längsta människorna i genomsnitt eller hur man nu formulerar det.

Jag tror du menar "I Nederländerna bor dom i genomsnitt längsta människorna", annars blir Nederländerna det genomsnittliga bostadslandet för de längsta.

Jo så skulle jag nog ha formulerat mig eller det låter bättre och mer korrekt.

Kahlokatt skrev:

Toblerone skrev:

Kahlokatt skrev:Ja, de är skitlånga!

Skitlånga! Det är inte så precis.

Hittar inga exakta uppgifter, faktiskt, fastän jag har googlat på det.

Nej, jag har själv också googlat, man hittar inget exakt. De har nog inte varit villiga att låta sig mätas, vilket jag iofs också kan förstå.

Evenkerna, som tidigare kallades tunguser, uppgår till ca. 68 000 personer, främst bosatta i Sibirien, men också i Kina. I Ryssland har evenkerna ett eget autonomt område, men där bor färre än 4000 evenker; de flesta bor i den autonoma Sakharepubliken (tidigare Jakutien). De talar ett tungusiskt språk, samt ryska eller kinesiska. I deras traditionella religion fanns schamaner av båda könen och ordet schaman har vi faktiskt lånat från evenkiskan. Schamanerna gick in i trance med hjälp av bl.a. hallucinogena svampar.
I dag har många evenker blivit kristna eller anhängare av den tibetanska buddhismen, men en del gammal religion lever kvar.
De kinesiska evenkerna lever främst som bönder och djuruppfödare, medan de ryska lever som renherdar, jägare och fiskare. Renarna mjölkas, men man äter nästan aldrig deras kött.

Jakuterna, eller Sakha, som de själva kallar sig, uppgår till mellan 450 000 pch 510 000 personer, främst boende i Sakharepubliken (f.d. Jakutien) i östra Sibirien, men det finns också några tusen jakuter i Kina. Sakha är den kallaste bebodda platsen på hela jorden. I den lilla orten Ojmjakon uppmättes 26 januari 1926 en temperatur på −71,2 °C, vilket är köldrekord för en permanent bosättning.
Jakuterna är traditionellt uppdelade i en nordlig grupp som främst sysslar med jakt, fiske och renskötsel, medan den södra gruppen föder upp hästar och nötkreatur. Att jakuterna föder upp hästar är unikt bland sibiriska folk, men de kommer ursprungligen från området runt Bajkalsjön och nådde Sakharepubliken först på 1200-talet. Deras hästar är otroligt härdiga med tjock päls.



Jakuterna talar ett turkspråk. De flesta jakuter är i dag medlemmar av den rysk-ortodoxa kyrkan, men en del är schamanister.

Under pälshandelns tid blomstrade jakutisk kultur, men under Stalins skräckvälde for de illa och tvingades in i arbetskollektiv.
Boris Jeltsin bad 1994 jakuterna om ursäkt för sovjettidens övergrepp.

Typisk jakutisk mat och dryck är kumis (jäst stomjölk), mejeriprodukter av häst- och renmjölk, saltad fisk, viltkött, fisksallad, tjocka pannkakor, hirsgröt med smör och hästfett, samt en dessert gjord på surnad mjölk eller grädde med bär.

Tjuktjerna, ca. 16 000 personer, är ursprungsbefolkningen i den autonoma regionen Tjuktjien i ostligaste Ryssland. De talar ett tjuktji-kamtjatkansk språk i vilket märkligt nog en del ljud uttalas olika av män och kvinnor!
Traditionellt har tjuktjerna varit animister med schamaner och deras respekt för naturen och djuren är mycket stor. I dag tillhör många tjuktjer den rysk-ortodoxa kyrkan.
Tjuktjerna vid kusten sysslar med jakt och fiske, medan inlandstjuktjerna är renskötare. De två grupperna har alltid stått på vänskaplig fot med varandra.
Först på 1700-talet började ryssarna kolonisera tjuktjernas område. Tjuktjerna bjöd motstånd, men besegrades snart. Deras antal decimerades drastiskt.
Under sovjettiden led tjuktjerna svårt. De tvingades bli bofasta i fattiga, eländiga bosättningar. Barnen skickades iväg till ryskspråkiga skolor och de vuxna tvingades arbeta i statliga företag. Deras traditionella kultur motarbetades, medan industrier och t.o.m. kärnvapenprover förgiftade deras land.
Än i dag har många tjuktjer det svårt och alkoholmissbruk är ett stort problem i Tjuktjien.

Tjuktjiska dansare

Blev intresserade av jakuthästarna. De verkar synnerligen härdiga med ett bra lynne. Fattar inte mycket men roligt se lite bilder lajv hur det går till i deras hästhållning.

Tuvinerna (ca. 270 000) är ett turkfolk, nära släkt med mongolerna, som främst bor i området Tuva i sydöstra Ryssland. Det finns också tuviner i Mongoliet och Kina. Tuvinerna pratar tuvinska och praktiserar lamaism eller en inhemsk synkretistisk religion som kallas tengrism. En del tuviner är seminomader som bor i tält.
Under sovjettiden tvingades tuvinerna in i kollektiv, men nu arbetar man för att återupprätta den tuvinska kulturen och språket. Religionen har fått ett uppsving och man bygger upp tempel som raserades under sovjettiden.
I tuvinsk musik ingår den unika strupsången.