Jag röstade ja.
Jag har förmodligen inde detta som primärdiagnos (för det är AS) men jag tror att jag utvecklat social fobi på grund av alla misslyckanden innan jag visste vad "felet" var.
Detta är bättre nu men jag jobbar fortfarande på det, dessa problem fanns inte innan 20 års ålder. Kanske för att man inte riktigt begrep att man var annorlunda då.
Personlighetsstörningar är nog ganska vanligt för oss med AS eftersom huvudproblemet inte begrundas på rätt sätt från början.

Vi alla aspergers är olika, men social fobi är troligen en av dom vanligaste hos oss aspergers. Vår sociala förmåga är inte lika anpassad som NT människor.
Jag däremot kan inte riktigt bevisa om jag har social fobi i något sammanhang, jag som barn har haft socialt fobi men under ungdomens tid lyckades jag övermanna fobiet genom att chansa och inte ser det som ett misslyckandet. Jag tror mer på att man ska praktisera mer på sina svagheter och ha en mentalitet att förstå vissa aspekter på erfarenheter går att övervinna.

Hade aldrig socialfobi som liten. Som tonåring hade jag väldigt svår socialfobi. Den är nu nästan borta genom mkt övning men kommer tillbaka i vissa situationer.

Det är som vofff beskriver om hur den sociala förmågan inte är lika anpassad som NT människor. Nu när jag är vuxen tänker jag tillbaka på min barndom, ungdom och framför allt hur min sociala förmåga är i det vuxna livet och jag vet att jag var mer socialiserad när kraven och förväntningarna var låga än nu i vuxenlivet där allting är som en tårta i ansiktet. Jag umgås knappt med människor längre förutom två styckna som befinner sig inom aspergersområdet. Oavsett vilken interaktion det är ställs det krav och det passar inte riktigt mig. Att jämt behöva tänka hur jag bör bete mig är jobbigt att jag sällan tar kontakt med andra.

Juggernawt skrev:AS - svår agora och social fobi. Har inte varit ute ur lägenheten på 4 månader.

Jag kan relatera till dig! För mig brukar jag endast gå ut om jag måste som att handla, även att handla är skit jobbigt och säga hej och tack i kassan. Jag som bor i studentkorridor är det ännu värre att jag alltid väntar med att gå ut när jag vet att alla har gått.

Jag har haft social fobi, mellan jag var 16 o 23 år. Men den har jag medicinerat bort.

Richard skrev:Jag har haft social fobi, mellan jag var 16 o 23 år. Men den har jag medicinerat bort.

Hur känns det för dig i nuläget då med sociala sammanhang och relationer? Är du driven och utåtriktad?

MoonMakeUP skrev:Oavsett vilken interaktion det är ställs det krav och det passar inte riktigt mig. Att jämt behöva tänka hur jag bör bete mig är jobbigt att jag sällan tar kontakt med andra.

Det där är ett obetalt jobb inte avkoppling. Därmed rätt naturligt att mängden umgänge blir begränsat.

plåtmonster skrev:

MoonMakeUP skrev:Oavsett vilken interaktion det är ställs det krav och det passar inte riktigt mig. Att jämt behöva tänka hur jag bör bete mig är jobbigt att jag sällan tar kontakt med andra.

Det där är ett obetalt jobb inte avkoppling. Därmed rätt naturligt att mängden umgänge blir begränsat.

Nu förstår jag inte vad du menar riktigt.

Om du hela tiden skall tänka aktivt på hur du beter dig så går det åt en massa mental ork vilket gör att interaktionen blir en belastning.

Jag fick höra av en psykolog många år senare att dom hade varit oroliga för min sociala fobi. Jag sa att jag aldrig vetat att jag haft social fobi men hon sa att jag inte fått det som diagnos eftersom de ansåg att det hörde till min autismdiagnos. En sökning på internet visar att en autismdiagnos egentligen utesluter en diagnos för social fobi.

Jag tycker fortfarande att jag borde ha blivit informerad om detta tidigare och fått behandling så att jag hade sluppit lida av det.

Montag skrev:En sökning på internet visar att en autismdiagnos egentligen utesluter en diagnos för social fobi.

Hur kom de fram till den slutsatsen?
Svårigheter i sociala interaktioner lär tidvis ge negativ återkoppling och därmed framtida undvikande.

Jag har social fobi och träffade en läkare som på ett ignorant sätt undrade varför jag hade social fobi och menade på att det inte var svårt att vara social i alla lägen. Tänker aldrig mer träffa den läkaren. Hon tyckte jag var konstig som hade social fobi och var helt oförstående och undrade hur man kunde ha torgskräck osv. Hon är ju trots allt läkare så borde ju ha kännedom över hur man fungerar osv.

Jag hade social fobi tills min schizofreni kom när jag "körde in i väggen" för 30 år sedan ungefär.

Röstade Ja trots att jag efter denna första sjukhusperiod (när jag blev troende också) blev nästan helt av med besvären! (Kopplingen stämde ju.)

MoonMakeUP skrev:

Richard skrev:Jag har haft social fobi, mellan jag var 16 o 23 år. Men den har jag medicinerat bort.

Hur känns det för dig i nuläget då med sociala sammanhang och relationer? Är du driven och utåtriktad?

Nja, inte så jätte utåtriktad, gör inte så mycket väsen av mig. Men ibland gillar jag att spela apa o pajas. Medicinerar gör jag fortfarande, men den sociala fobin har mer utvecklats till ren paranoia, men har bra medicin mot det. Har en relation med en tjej, o det funkar.