Goddag.

Jag har sedan ett par år tillbaka fått vård inom regionens rehabiliteringsinriktade gren. Detta har fungerat bra så länge det varit stabilt med mitt mående. Nu till problemet: i perioder av mer kaotisk karaktär känner jag att de inte riktigt vill hjälpa mig.

Det är flera variabler som spelar in här men jag tänker bara ta upp en av dessa. Jag har svårt att sova. Jämt. Så har det varit sen barnsben. I perioder då saker är mer kaotiska har jag dock behövt har mer hjälp med sömnen. Utöver allt det där som hör sömnens "sunda förnuft" till - gå ut på dagarna, hålla sin dygnsrytm, gör saker om dagarna istället för att bara sitta stil, drick inte litervis med koffein på kvällen, stirra inte rakt in i lysrör och andra mer eller mindre uppenbara saker - så verkar min läkare på sin höjd skriva ut antihistaminliknande preparat.

Resonemanget för detta är då att bensodiazepinbaserade preparat är dåliga för långtidsbehandling. Jag är medveten om detta, jag är införstådd med med det negativa kring dessa läkemedel. Jag kräver det dock inte som en långtidslösning. De har dock fungerat för mig förut. Så nu till saken: även i perioder av kaotisk karaktär när antihistaminpreparat på sin höjd fyller samma funktion som att äta en halstablett innan sängdags vägrar läkaren på avdelningen jag har kontakt nu att skriva ut något annat.

Det hela slutar inte sällan med att jag blir "galen". Jag får inga psykoser och jag blir inte våldsam men hela min vardag vänds upp och ned av sömnbristen. Ingenting fungerar helt enkelt. Jag hamnar en ond cirkel av letargi, högt nikotin/koffeinintag och under perioder då jag trots sömnbristen känner mig lite stimulerad så går jag in i ett läge som jag misstänker skulle kunna klassificeras som rent maniskt.

Jag vill ju givetvis försöka undvika det här sistnämnda då det i slutändan förstör mer än vad det hjälper. Min läkare och mina kontakter på avdelningen verkar dock inte vilja höra vad jag säger kring detta utan de verkar föredra att jag helt enkelt "kör slut på mig själv".

Min undran är om någon annan varit med om detta inom sjukvården? Dessutom undrar jag vad jag kan göra åt det hela? Då jag haft problem med att hävda min ståndpunkt i direkt kontakt med läkaren/kontaktpersonerna så funderar jag på om det finns något annat sätt för mig att få dem att höra mig istället för att bara skjuta ifrån sig problemen jag beskriver.

Hade mycket gärna bidragit med min egen erfarenhet och nördiga kunskap i psykofarmaka men man blir tyvärr anklagad för kvacksalveri då i detta forum.
Lycka till ändå!

@Tantaly, Är väl bättre att skriva. Det finns alltid dysterkvistar och dessa kan man inte konstruera livet runt. Om någon har avvikande fakta att komma med så kan de påpeka detta istället för att racka ner.

För gärna fram din ståndpunkt. Den är ju alltid din egen även om folk väljer att acceptera eller förkasta den. Då du redan nu från utgångspunkten inte sagt något om det du hade på tungan kan jag ju omöjligen säga om det är något som skulle hjälpa mig eller inte.

PM

plåtmonster skrev:@Tantaly, Är väl bättre att skriva. Det finns alltid dysterkvistar och dessa kan man inte konstruera livet runt. Om någon har avvikande fakta att komma med så kan de påpeka detta istället för att racka ner.

+1

Man får försöka distansera sig från individer som vill klaga och smutskasta, handlar med all säkerhet ofta om en försvarsmekanism, många vill inte se sina problem, att de har ett eventuellt läkemedelsmissbruk, de rationaliserar och försöker kritisera och få människor som kommer med befogad kritik mot läkemedel och läkemedelsanvändning att framstå som icke trovärdiga på olika sätt.

Det är ju numera så att läkare faktiskt kan kallas langare då det är mycket narkotikaklassade preparat som förskrivs av dem och som missbrukas och sprids ute i samhället.

Lämna kopia på ditt inlägg till din läkare vid nästa besök? För att höra hur de tänker. Tar de dig inte på allvar när/om du berättat det i inlägget?

Grejen med benso är ju att man kan ta jättelite och ändå vara knarkare iom att det hör till definitionen. Tar du denna meds är du narkoman. Oberoende av om man missbrukar eller håller sig till låga och förskrivna doser.

Skriv ned en beskrivning av dina symnptom, en redogörelse för olika behandlingsalternativ, en analys av vilket som passar dig bäst och varför och lämna därefter in det dokumentet som lär kunna bli ett ensamt A4 med text till din läkare - eller om denne inte är samarbetsvillig till en annan läkare. Läs på om behandlingsalternativ online. Här på forumet finns flera kunniga att ta emot goda råd ifrån och jag ser att Tantaly redan har PM:at dig; då har du nog redan fått lämpliga tips. Annars kan du höra av dig till mig också.

Gud, jag har inte skrivit här på evigheter... Till saken: Byt läkare. Det är ju orimligt. Att få sova är absolut grundläggande för välmåendet. Jag vet inte vad jag hade gjort utan Zopiklon, då jag inte fixar dygnsrytmen på annat sätt, har aldrig gjort. Jag är f*n så tacksam för detta lilla piller som låter hjärnan vila varje kväll!

Önskar tillbaka min sömnis. Fattar inte jag hade mage att klaga på den, den var inte perfekt... Hade fortfarande den dära dygnsstörningen. Men den var mkt bättre än inget. Synd jag inte får den mera. Zopiklon var iofs ännu bättre men jag slutade tåla den.

Hur slutade du tåla den?

Har haft både zolpidem och zopiklon som för mig var likartade. Den första blev jag allergisk mot och den andra började plötsligt orsaka nattliga trängningar, tänk vakna SPRING!

Oj... Jag har bara haft Zopiklon i sju år eller så, och är nöjd än så länge. MEN för kanske två år sedan började jag bli vrålhungrig av den. Gissa om jag har gått upp i vikt sedan dess...

Blir inte hungrig men sugen av min fd kvällsmedicin (triazolam). Men eftersom jag har lite aversion mot mat så har det känts bra att vara sugen. Skulle om det gick förlägga allt ätande till nattetid!

kiddie skrev:Blir inte hungrig men sugen av min fd kvällsmedicin (triazolam). Men eftersom jag har lite aversion mot mat så har det känts bra att vara sugen. Skulle om det gick förlägga allt ätande till nattetid!

Jag mötte en flicka inne på heldygnsvården nyligen som hade sondnäring och hon skämtade om hur fördelaktigt det var att hon kunde äta och sova samtidigt

http://www.sjalvhjalppavagen.se/template01.asp?level=4&sorting=5&sitekey=D8DB1884-C14B-4057-8721-D45BD3DAFD23&pagekey=B4ED3900-E9F8-4653-BD80-D0EF83E45356

Intressant om sömn. Dock har melatonin inte verkat på mig så värst effektivt :-/ Jag kommer från Polen, där finns melatonin receptfritt på apoteket. Hade tillfälle att testa.