Är det så att folk påriktigt känner något för de drabbade i Paris? Jag pratar inte om de anhöriga, de drabbade eller de som var där utan alla andra. Facebook svämmar över av sympatier och tidningar och TV gör inget annat än att rapportera därifrån. Det känns mest som klychor staplade på varandra. Känner folk genuin sorg (och varför isåfall?) eller är det mest att folk ska gotta sig i eländet och tävla om vem som är mest empatisk?

Jag känner inte heller någon genuin sorg, jag känner ju ingen av de som dog. Det blir samma sak som när någon självmordsbombare spränger folk i Irak eller folk dör översvämningar i Pakistan eller Ebola i västafrika. Tråkigt att det händer men inget som rör mig personligen. Hade varit en annan sak om man varit närmare händelsen.

Jag brukar kunna bli rätt ordentligt upprörd över såna dära händelser men det är ju som inte direkt sorg som när någon närstående har avlidit utan det är nog snarare någon form av "weltschmerz". Alltså att man blir deprimerad och trött på världen men då är väl jag på något sätt något överempatisk så jag kan som få såna anfall lite nu och då.

Såg ut som ett grått och tråkigt spöke hela dagen igår..

Nån slags chock är det, det är en helt annan sak dock än när något händer en närmre. Blivit förstummad, svårt att ta in det hela (var samma vid Utöya, Charlie Hebdo, bombdåden i Ankara och Trollhättan). Weltschmerz kanske är en korrekt benämning?

Det jag har svårt för är att så många tycks ha selektiv empati då det gäller människor de inte känner. Jag menar, inte fasen har Facebook försett oss med en flagga för andra länder där terrordåd utförts, ofta med än fler döda som resultat, såvida inte landet är Amerika eller tillräckligt Europeiskt. Inte har folk självmant uppvisat någon som helst reaktion heller, de flesta har inte ens läst nyheten.
Det måste vara bekvämt att själv kunna välja vilka offer man bryr sig om samt reagerar på och inte.

Nej, inte sorg för dem. Däremot kan jag uttrycka sorg för dem pga att de har förlorat en bror, syster, son eller dotter. Det kunde ha hänt i Stockholm och då kunde det varit en själv eller en bästa vän som förlorat någon.

tahlia skrev:Det måste vara bekvämt att själv kunna välja vilka offer man bryr sig om samt reagerar på och inte.

Jag tror nog snarare det handlar om att många inte tar sig tiden att kontrollera eller tänka efter vad det är som händer i andra länder. Det här var ju som svårt att missa medans mycket i, låt säga, arabländerna går onoterat förbi mycket media.

Media dikterar i stor omfattning vilka offer vi skall känna sorg för. Jämför med Lisa Holm, där det nästan utlystes landssorg trots att folk mördas varje dag utan att andra än de närmste bryr sig.

Ingen direkt sorg men så onödigt att skjuta och spränga ihjäl folk , måste vara fruktansvärt för anhöriga och hatet mot Islamtroende ökar i raketfart gör ju inte saken bättre för någon part . Bäddar för ännu större oro i Världen .

Huggorm skrev: Lisa Holm

Jag känner knappt igen namnet. Jag filtrerar bort nyheter om mord och försvunna personer som ointressant.

Huggorm skrev:Media dikterar i stor omfattning vilka offer vi skall känna sorg för. Jämför med Lisa Holm, där det nästan utlystes landssorg trots att folk mördas varje dag utan att andra än de närmste bryr sig.

Men hon var ju ung och söt och hade hela världen framför sig, vem fan bryr sig om en småkriminell byfåne från Bergsjön?

Folk som inte har några egna problem gillar att grina över sånt där.

För mig är det dramatiska nyheter som kan vara skakande när det händer, i synnerhet när jag följer händelserna i realtid och man inte vet vad som pågår. Otäckt givetvis men spännande att följa.

Tycker att det är otrevligt när det händer men inte så att jag har några djupare känslostormar i samband med det hela. Inte så att jag blir ledsen och deppad i min vardag så att jag inte kan sova, ständigt tänker på det eller att jag avstår från att göra nåt roligt pga det som hänt. Det är inget som påverkar mig negativt i nån större mån och jag glömmer bort det när det försvinner från nyhetsrapporteringen.

Självklart är det tragiskt och fruktansvärt för de drabbade men när det inte påverkar mig personligen eller några jag känner så blir det just dramatiska nyheter.


Däremot är jag rejält oroad över den större bilden och framtiden, vad det är som händer i Europa och det haveri inom EU och Sverige vi ser konsekvenserna av nu. Vetskaspen om att det här dådet kommer att bli ett i raden och inte det sista så länge vi inte gör nåt åt grundproblemet.

Moggy skrev:Däremot är jag rejält oroad över den större bilden och framtiden, vad det är som händer i Europa och det haveri inom EU och Sverige vi ser konsekvenserna av nu. Vetskapen om att det här dådet kommer att bli ett i raden och inte det sista så länge vi inte gör nåt åt grundproblemet.

Jo sådana tankar har jag också. Jag tänker att det är på väg hit även i form av terroristattacker. Är dock glad att jag bor i norra norrland, de kommer inte slå till häruppe i glesbygden.

Moggy skrev:Däremot är jag rejält oroad över den större bilden och framtiden, vad det är som händer i Europa och det haveri inom EU och Sverige vi ser konsekvenserna av nu. Vetskaspen om att det här dådet kommer att bli ett i raden och inte det sista så länge vi inte gör nåt åt grundproblemet.

Vad är grundproblemet anser du? Själv tror jag att grundproblemet är nationalism som jihadister är.

tahlia skrev: Jag menar, inte fasen har Facebook försett oss med en flagga för andra länder där terrordåd utförts, ofta med än fler döda som resultat, såvida inte landet är Amerika eller tillräckligt Europeiskt. Inte har folk självmant uppvisat någon som helst reaktion heller, de flesta har inte ens läst nyheten.

Det kanske är så att facebookanvändare i Libyens grannländer ändrade sin profilbild till deras flagga och att det diskuteras där varför ingen bryr sig om Frankrike när alla är upprörda över dådet i Beirut trots att lika många dog i Paris.

Jag har problem med att överleva själv på olika sätt och upplever mig som ganska oberörd.

Jag känner chock och bestörtelse.

Jag var i Paris för två år sedan vilket får det att kännas extra verkligt och nära inpå. Man hade nästan lika själv kunna ha drabbats..

snuggelhund skrev:Jag var i Paris för två år sedan vilket får det att kännas extra verkligt och nära inpå. Man hade nästan lika själv kunna ha drabbats..

Så kan man inte tänka då blir man rädd och vågar inte göra något. Har varit på ett ställe i England som blev bombhotat utav IRA polisen kom in och sa att stället var tvunget att utrymmas. Men ingen bomb sprängdes.

snuggelhund skrev:Jag känner chock och bestörtelse.

Jag var i Paris för två år sedan vilket får det att kännas extra verkligt och nära inpå. Man hade nästan lika själv kunna ha drabbats..

2 år är ett jäkla långsökt "nästan".

snuggelhund skrev:var i Paris för två år sedan vilket får det att kännas extra verkligt och nära inpå. Man hade nästan lika själv kunna ha drabbats..

Din reaktion är normal. Tahlias reaktion är onormal.

Det är en reaktion med vetskapen att det kommer ske här i Sverige snart. Ju närmare hemma det är, ju mer chockartat är det.

tahlia skrev:

snuggelhund skrev:Jag känner chock och bestörtelse.

Jag var i Paris för två år sedan vilket får det att kännas extra verkligt och nära inpå. Man hade nästan lika själv kunna ha drabbats..

2 år är ett jäkla långsökt "nästan".

Det handlar om känslor.
Om man nu ska vara petig så hade jag kunnat skriva "det känns nästan som att man lika gärna själv skulle kunna ha drabbats".

slackern skrev:

snuggelhund skrev:Jag var i Paris för två år sedan vilket får det att kännas extra verkligt och nära inpå. Man hade nästan lika själv kunna ha drabbats..

Så kan man inte tänka då blir man rädd och vågar inte göra något. Har varit på ett ställe i England som blev bombhotat utav IRA polisen kom in och sa att stället var tvunget att utrymmas. Men ingen bomb sprängdes.

Jag känner mig inte rädd.

Du behöver inte rättfärdiga dig. Tahlias reaktion är kall och okänslig.