anja921 skrev:ok.men jag vill bara ha eget rum på tenta det skulle hjäkpa enormt mycket! problemet kvarstår dock...jag har inte fått nån diagnos ännu.Psykiatrin tar mig inte på allvar. Bara för att man ser normal ut och har listat ut livet efter nogranna betraktelser så betyder det inte att det är lätt eller att nästa dag fungerar som den ska.vet inte vad jag ska säga..till dem

Ah, jag förstår. Många inom psykiatrin och övriga samhället ser en som alla andra gast det är bara trångsynthet. De vet inte hur en har kämpat med livet o h hur påfrestande all sociala varit och alla sociala missförstånd och snedsteg.
När jag läser det du skriver känner jag igen mig. Jag hade tur att komma till en väldigt bra psykolog.
Men kämpa vidare för att få en remiss.

Och för att vara tydligare så vet jag inte exakt hur stödet ser it på uni. Du kanske har rätt till egen sal om du får en diagnos.

Jo ska försöka. Men tror jag har andra diagnoser också. eventuellt bipolär, jag växlar i mitt humör och jag har gjort vissa smågalna saker när jag som jag misstänker har varit manisk.när jag blir ledsen så sköljer ångesten över mig som en våg och dränker mig i flera dagar.där lugger jag och skvalpar runt....sen har jag ocd också. suck.

anja921 skrev:Jo ska försöka. Men tror jag har andra diagnoser också. eventuellt bipolär, jag växlar i mitt humör och jag har gjort vissa smågalna saker när jag som jag misstänker har varit manisk.när jag blir ledsen så sköljer ångesten över mig som en våg och dränker mig i flera dagar.där lugger jag och skvalpar runt....sen har jag ocd också. suck.

Okej, jag förstår. Ångest är jobbig men du har ju kämpat för att för att lära dig det sociala o h klara av livet, om jag förstår dig rätt. Så låt inte andra döma dig. Många NT människor kan inte förstå hur det är att leva med ex asperger eller andra diagnoser. På vilket sätt känner du att psykiatrin inte tar sig på allvar föresten? Varför tror du att du har asperger?

Jo har velat integrera mig i alla system.och jag vill jobba med intelligenta människor. Aldrig mera jobba med folk som är lågintelligenta + Nts. Det är den värsta kombinationen .Har lärt mig efter att ha övat upp min förmåga! Gjort massa fel och ändrat mig efter dessa. Jo men då här går det till . . Jag" Hej jag mår jättedåligt .vågar inte hå ut ibland" " ok, men har du nåt annat problem?" " ja fast jag kan inte förklara det.." " du får en tid till kurator, du verkar klara dig bra du som pluggar och allt " jaha".

Jag tror jag har det för att jag måste göra saker efter vissa system.Jag kan inte vara spontan.Jag kan inte läsa ansiktsuttryck.Jag är överkänslig för kritik . Jag kan inte upperätthålla relationer till andra på ett bra sätt. Jag lever i min egen värld ibland när jag inte orkar med den riktiga. Jag kodar av människor, läser av länge innan jag vågar prata med dem.

anja921 skrev:Aldrig mera jobba med folk som är lågintelligenta + Nts.

Lycka till. Finns inget ställe fritt från den kombinationen.

anja921 skrev:du får en tid till kurator, du verkar klara dig bra du som pluggar och allt " jaha".

Doh!

Fenren skrev:

anja921 skrev:Aldrig mera jobba med folk som är lågintelligenta + Nts.

Lycka till. Finns inget ställe fritt från den kombinationen.

Det finns men man får leta lite grann och använda sina förmågor.

anja921 skrev:Jag tror jag har det för att jag måste göra saker efter vissa system.Jag kan inte vara spontan.Jag kan inte läsa ansiktsuttryck.Jag är överkänslig för kritik . Jag kan inte upperätthålla relationer till andra på ett bra sätt. Jag lever i min egen värld ibland när jag inte orkar med den riktiga. Jag kodar av människor, läser av länge innan jag vågar prata med dem.

Det verkar ju som att det kan vara asperger. Men om du har svårt att formulera dig så kan du kanske skriva ner det du känner? Det har jag gjort många gånger.

RSMH har hyr hela hus lite överallt. Där kan man bara sitta och fika eller vara med i en cirkel eller vara hur aktiv som helst.

Oftast öppet på vardagar, en del har hemgjord lunch.

plåtmonster skrev:Och för övrigt så har NT personer rent kognitivt oerhört dålig förståelse för hur personer med AS fungerar oavsett hur mycket de läser om det.

+1 PRECIS!

... och ändå de pratar att "du, aspergare har inte empatí förmåga".

h88nv skrev:... och ändå de pratar att "du, aspergare har inte empatí förmåga".

Men det är bara en konsekvens av ovan specifierade oförmåga.

Det är väl lite som matematik. Ett ämne man inte kan läsa på utan som man måste förstå.

...men det vill de inte, de vill bara att vi bara säger "ja" till de och böjer.

Huggorm skrev:

h88nv skrev: Och i sådant situation hör jag ÄNDÅ mycket äckliga frågor om "varför har du inga barn och fru?!" när det e knappt tid för mig själv även!!!

Känner igen det där. Antingen kan man jobba men då orkar man inte ha ett liv vid sidan av samtidigt. Eller så kan man låta bli att jobba och ha ett liv med familj och annat, men då har man inga pengar att försörja dom med. Det blir bara skit hur man än gör.

+1
Japp

anja921 skrev:Jo har velat integrera mig i alla system.och jag vill jobba med intelligenta människor. Aldrig mera jobba med folk som är lågintelligenta + Nts. Det är den värsta kombinationen .Har lärt mig efter att ha övat upp min förmåga! Gjort massa fel och ändrat mig efter dessa. Jo men då här går det till . . Jag" Hej jag mår jättedåligt .vågar inte hå ut ibland" " ok, men har du nåt annat problem?" " ja fast jag kan inte förklara det.." " du får en tid till kurator, du verkar klara dig bra du som pluggar och allt " jaha".

De blir misstänksamma om man i huvud taget kunnat prestera något...jag får mina studier uppkörda i ansiktet varje gång..("har du verkligen AS"?)

plåtmonster skrev:

h88nv skrev:... och ändå de pratar att "du, aspergare har inte empatí förmåga".

Men det är bara en konsekvens av ovan specifierade oförmåga.

Det är väl lite som matematik. Ett ämne man inte kan läsa på utan som man måste förstå.

Ha ha..fick frågan om jag hade empati av en person som känt mig i 8 år när jag fick diagnosen...som om jag skulle förlorat den bara för att AS stod på ett papper?

misshopeless skrev:De blir misstänksamma om man i huvud taget kunnat prestera något...jag får mina studier uppkörda i ansiktet varje gång..("har du verkligen AS"?)

Du får svara med att du nu inte har några tvivel längre om utfrågarens intelligens

misshopeless skrev:Ha ha..fick frågan om jag hade empati av en person som känt mig i 8 år när jag fick diagnosen...som om jag skulle förlorat den bara för att AS stod på ett papper?

Du får säga att du har empati, utom för folk som tror på diagnoser utan att tänka själva

I slutändan är de personer du beskriver inte värda att lägga någon som helst energi på. De är lite som telefonförsäljare. De existerar och är jobbiga men de skall hållas borta från ens liv.

plåtmonster skrev:

misshopeless skrev:De blir misstänksamma om man i huvud taget kunnat prestera något...jag får mina studier uppkörda i ansiktet varje gång..("har du verkligen AS"?)

Du får svara med att du nu inte har några tvivel längre om utfrågarens intelligens

misshopeless skrev:Ha ha..fick frågan om jag hade empati av en person som känt mig i 8 år när jag fick diagnosen...som om jag skulle förlorat den bara för att AS stod på ett papper?

Du får säga att du har empati, utom för folk som tror på diagnoser utan att tänka själva

I slutändan är de personer du beskriver inte värda att lägga någon som helst energi på. De är lite som telefonförsäljare. De existerar och är jobbiga men de skall hållas borta från ens liv.

Detta var inga vänner utan folk som jag var beroende av som tex arbetsgivare och vårdkontakter m.m, dessa kan man inte alltid välja.

Håll dom kort? avfärda dumheterna direkt och gå vidare med det som är av relevans?

Huggorm skrev:

h88nv skrev: Och i sådant situation hör jag ÄNDÅ mycket äckliga frågor om "varför har du inga barn och fru?!" när det e knappt tid för mig själv även!!!

Känner igen det där. Antingen kan man jobba men då orkar man inte ha ett liv vid sidan av samtidigt. Eller så kan man låta bli att jobba och ha ett liv med familj och annat, men då har man inga pengar att försörja dom med. Det blir bara skit hur man än gör.

Det är ett jäkla problem. Jag har jobbat heltid (75 % när barnen var små) i nästan alla år. Men jag orkar inte heller något särskilt på fritiden. Det blir väldigt sällan att jag ens vill gå på bio eller loppis eller pubben. När jag var yngre hade jag någorlunda ork kvar för det. Men då pluggade jag ju, jobbade inte.

Jag är hela tiden orolig att det kommer att krascha nånstans - att det inte funkar längre på jobbet eller i relationen med min partner som ibland tycker att jag aldrig vill göra nåt. Men det finns ingen bra lösning.

xxxxx skrev:Hej!
Jag börjar mer och mer känna att jag faktiskt aldrig kommer orka jobba eller ha praktik. Jag mår för psykiskt dåligt och med allt jobbiga i livet som skett så kommer jag förmodligen aldrig vara kapabel till jobb eller praktik eller liknande.

Är det någon mer som känner som jag eller har livet såhär?
Vad gör ni på dagarna? Träffar ni några andra osv?
Hur orkar man med ett helt liv i isolering från omvärlden med många psykiska problem?

Har du stöd från vuxen hab eller LSS? Eller har du nån ombudsman/kontakt person du kan umgås med?

vofff skrev:

xxxxx skrev:Hej!
Jag börjar mer och mer känna att jag faktiskt aldrig kommer orka jobba eller ha praktik. Jag mår för psykiskt dåligt och med allt jobbiga i livet som skett så kommer jag förmodligen aldrig vara kapabel till jobb eller praktik eller liknande.

Är det någon mer som känner som jag eller har livet såhär?
Vad gör ni på dagarna? Träffar ni några andra osv?
Hur orkar man med ett helt liv i isolering från omvärlden med många psykiska problem?

Har du stöd från vuxen hab eller LSS? Eller har du nån ombudsman/kontakt person du kan umgås med?

Ja, bearbetning av sorgprocess med psykolog.
För det är möjligen en känsla av förlust du känner?
Jag väntar själv på en kontakt.

Toblerone skrev:

Huggorm skrev:

h88nv skrev: Och i sådant situation hör jag ÄNDÅ mycket äckliga frågor om "varför har du inga barn och fru?!" när det e knappt tid för mig själv även!!!

Känner igen det där. Antingen kan man jobba men då orkar man inte ha ett liv vid sidan av samtidigt. Eller så kan man låta bli att jobba och ha ett liv med familj och annat, men då har man inga pengar att försörja dom med. Det blir bara skit hur man än gör.

Det är ett jäkla problem. Jag har jobbat heltid (75 % när barnen var små) i nästan alla år. Men jag orkar inte heller något särskilt på fritiden. Det blir väldigt sällan att jag ens vill gå på bio eller loppis eller pubben. När jag var yngre hade jag någorlunda ork kvar för det. Men då pluggade jag ju, jobbade inte.

Jag är hela tiden orolig att det kommer att krascha nånstans - att det inte funkar längre på jobbet eller i relationen med min partner som ibland tycker att jag aldrig vill göra nåt. Men det finns ingen bra lösning.

Vad skönt för dig att du endå har en familj, då har ni iaf varandra...
....även om ekonomin inte alla gånger kanske är ideal. Hade jag fått omprioritera så skulle detta stå högre på listan än det gjort.

h88nv skrev:

plåtmonster skrev:Och för övrigt så har NT personer rent kognitivt oerhört dålig förståelse för hur personer med AS fungerar oavsett hur mycket de läser om det.

+1 PRECIS!

... och ändå de pratar att "du, aspergare har inte empatí förmåga".

tyvärr mina herrar, så går det åt andra hållet också.

sen är detta forumet långt mer nedvärderande mot "NT's" än vad dom förtjänar. dumma hit, korkade dit. okänsliga hit, för känsliga dit. trångsynta hit, ologiska dit.

skärpning.